Fimbulvinter I

Idag gick jag inte upp och lade mig direkt jag kom hem. Istället stannade jag i köket, sopade golvet, tätade tunt fönster och altandörr, hällde upp lite vatten från badrummet och plockade undan matvaror som stod på bänkar och satte dem i skåp. Jag gjorde 10 kvadratmeter av huset lite mer hemlika helt enkelt. Därefter lade jag mig på kökssoffan och vilade, satte mig sedan upp och läste i en bok. Stillsamt, enkelt, fattigt och en smula vemodigt, och medan vedspisen kämpade mot draget från alla springor så tänkte jag att det är så här livet skall vara.

Sen rusade jag upp till krypinet på vinden, skruvade upp elelementet på max och lade mig och sov under ett dubbelt lager med täcken och filtar.

Julbord Galore IV

Värdshuset Magnolia körde med separat V,G,L-märkning på alla rätter. Medvetet undvikande av mjölkfetter och rikligt med syrade sallader gjorde att maten packade sig fint utan att mätta och skapa förtida dästhet. Fisken var mager och fin och med en medveten planering fick jag ner alla ätbar rätter på tre omtagningar. Däribland fyra sorters sill, heminlagda gurkor och mimosasallader, vegetarisk omelett, janssons gravad och ungsbakad lax, en lokalt skjuten rådjurssadel som jag smakade på, tillsammans med vitlökssalamin och de tunt skurna kalkonbrösten. Ostbrickan med både brie, lagrat och grönmögel klipptes givetvis med, tillsammans med potatissalladen, gubbröran, skaldjurspatén, morotsmarmeladen och fruktbickan med melon, apelsin och kiwi därtill. Allt sköljdes ner med julöl och till kaffet serverades en sötsaksbricka med hemkokta chocklader, biskvier, lasyröverdragna kakor och knäck, cornflakeskonfektyr, vaniljris och nån Italiensk fromage med citronsmak. tillräckligt gott, rikligt och mättande för att göra mig mätt, glad, uppkäftig och grälsjuk.

Julbord Galore

Det är ett tufft jobb,men någon måste äta det.

Tredje julbordet avklarat. Det andra var ett mellanspel, bara tre sorters sill och Janssons för min del, med ostbricka och pepparkakor, men det här, nu börjar vi komma upp i nobelklass. Först glöggstart och därefter rikligt kallskuret med dignande ostbord, frukt, minst 5 sillsorter, ägghalvor med både majonnäs och kaviar på riklig salladsbädd, syltor och rullader, skinka för dem som ville ha det och flera olika sorters gravlax åt mig. Därefter den mest köttlika vegetariska varmrätt jag någonsin ätit, quornsylta, kikärtsbullar och toppskuren sojakorv hårdbränd och fin, med rödbetssallad och ansjovisfri Janssons toppad med ett fint, grönt bladverk av något slag. Suveränt proffsigt och avslutat med en karavan av grädd- och marsipantårta med tomteblossfyrverkerier på toppen, serverade till kaffe av kunnig och söt serveringspersonal.

Tack Kunskapskällans restauranglinje för upplevelsen och tack toastmastern för att dina tal var så pass långrandiga att du gav tid åt det hela att hinna rinna undan.

Det manliga kärringsnacket

Överallt stöter jag på det, allt oftare ju äldre jag blir. På caféer , i arbetsbyschor, på småföretagarmöten och i omklädningsrum. Den typiske skitsnackaren är en hårt arbetande eller slugt myglande man över de femtio, vit, svensk, men med vilken klasstilhörighet som helst, från den högsta toppen till den absoluta botten

Det manliga skitsnacket har en speciell syntax:

1) Introduktionen:

En gång kände/jobbade jag/min brorsa/syrra/svåger med en kille/tjej/gubbe som...

2 Narrativet:

a) ...snackade vitt och brett men visade inget resultat

b) ...fuskade/myglade/svek sina ideal

c)...var en politiker eller präst - say no more


3: Sensmoralen:


Det finns inga goda människor

- refräng: utom jag som har genomskådat allt och är den sista lonely rangern

Alla ideal är förljugna och människan är ett stort svin

- utom jag som står kvar vid min post och är den sista lonely rangern

Alla luras, men de luras värre än mig, därför är mina snesteg rätt ok

- för jag har genomskådat allt och är den sista lonely rangern

Climategate

Ju mer jag tänker på det , desto mer övertygad blir jag om att Climategate är en konspiration iscensatt av extremhögern i USA tillsammans med några starka finansiella intressen inom oljeindustrin. Syftet är att underminera möjligheten för Obama att göra några långtgående utfästelser om koldioxiddämpande åtgärder under Köpenhamnskonferensen

Alla tecken är där - Fox News sänder dygnet runt, Rush Limaugh och andra köpta högerspöken gormar i nattmössan och kräver klargöranden. Blobbor av kompromitterande internpost läcks ut och misstänkliggörs, tillräckligt mycket, tillräckligt nära inpå konferensen för att ingen skall hinna hinna avgöra sanningshalten i alla de påståenden som fjuniga konspirationsteoretiker alldeles gratis sprider åt de verkliga konspiratörerna, fullt övertygade om att de är frihetshjältar och inte bara aningslösa dumhuvuden.

Om vegetarianismen

Osho ger sin syn på vegetarianismen och jag instämmer i den. Osho kommer från en jainistisk familj, likt Mahatma Gandhi. Efter min kontakt med Osho och Indien blev jag medveten vegetarian så snart jag lämnade landet och åter ställdes inför valet att bli en köttätare. Den jainistiska synen slog an till någonting inom mig som var starkt hos mig när jag var ett barn, men som socialiserades bort genom familjeuppfostran och skolväsendet.

100 000 kr till ekologisk mat . Yay! Eh ?

Efter 2 års motionerande och förslagställande har jag äntligen lyckats driva igenom frågan att 100 000 kr skall reserveras för inköp av ekologisk mat i Herrljuga kommuns budget för år 2010.

Jippie. Eller ?

För efter att ha skrivit en motion, fått den behandlad, remitterad, sammanslagen med en målsättning i ett kostpolitiskt program, ignorerad på grund av bristande finansiering samt återigen dragen i samband med ett budgetarbete vet jag inte om jag orkar känna samma engagemang för frågan längre. För trots allt har vi under dessa två år inte en enda sekund diskuterat huruvida ekologisk mat är bra eller inte. De två åren har istället gått åt att försöka bearbeta den kommunala organisationen till att försöka verkställa en målsättning för kommunen som redan i sig är en försvagning av den målsättning riksdagen redan har fattat för kommunerna i frågan. Den stora haken har alltså varit att försöka förstå varför ett redan fattat beslut inte verkställs.

I kommunalpolitiken måste man nämligen fatta alla beslut två gånger. Först måste man fatta besluten. Därefter måste man besluta sig för att genomföra besluten. Och det är ofta där det hakar upp sig ifall den politiska viljan - och ekonomin - för att genomföra beslutet saknas i något av politiker eller tjänstemannaleden.

I det här fallet hakade det upp sig därför att den nämnd som fått i uppdrag att inköpa de ekologiska livsmedlen inte upplevde någon efterfrågan på dessa från de nämnder som skulle köpa maten av dem i sin tur, därför att de inte fått några ekonomiska anslag för att köpa dyrare mat. OCh då lät de upphandlingen bero.

Om saker gått riktigt till skulle den nämnd som skulle köpa in den ekologiska maten ha gjort det i vilket fall, debiterat kostnaderna till de beställande nämnderna och därefter låtit dessa äska anslag för ökade ramkostnader, men då så inte skedde stannade alltså hela processen upp.

Som kommunalpolitiker får man därför inte nöja sig med att få igenom sina förslag i det demokratiskt valda fullmäktige, man måste också på obetald fritid fortsätta bevaka att beslutet verkligen verkställs, ofta njuggt bemött av andra politiker och tjänstemän som helst inte vill driva frågan vidare.

Sen undrar press och allmänhet varför intresset för att vara förtroendevald viker. Tja, säg det. kanske vore det lättare att få folk att engagera sig om nämnder och förvaltningar i sitt arbete var så pass demokratiska, effektiva och välskötta att man som politiker fick tid, lust och ork att diskutera sakfrågorna i sig och inte bara den administrativa handläggningen av dem.

För jag vet ju inte ännu om någon av mina fullmäktigekollegor, knappt jag själv heller, egentligen gillar det här med ekologisk mat. Allt jag vet är att en organisation som inte arbetar för att faktiskt verkställa de beslut man fattar så småningom drar ett löjets skimmer över sig. Särskilt om den samtidigt försöker kalla sig demokratisk.

Empatins utmattning

Empatins utmattning.

Buddhistmunken Palden Gyatso skriver i "Elden under snön" att det han fruktade som mest i kinesiskt fångläger var inte tortyren som sådan, utan att han inte längre skulle orka hysa medkänsla för sina torterare. Medkänslan är alltså en viktig drift hos människan, men var går dess gränser?

Själv har jag ett svar på frågan: 400 meter längs Mahatma Gandhi Road, sen orkar man inte mer. Efter det vill man bara in på ett hotellrum någonstans i trygghet och få en chans att bläddra i sina travellers cheques. Medkänslan, likt alla andra emotioner måste tankas upp. Den kan inte slitas ut av alltför många halta, lytta, tiggare, alltför många sammanhang du inte förstår eller kan göra någonting åt. Det gäller att hitta en fungerande strategi att hantera medkänslan på med. Skänk en slant till en tiggare, jaså inte - de styrs av maffian, då gör du bara saken värre. Gå klädd i trasor för att visa medkänsla med världens fattiga, nähä inte - då förlorar folk bara respekten för dig.

I skenet av detta funderar jag över den där förstasidenyheten på Aftonbladets hemsida härom dagen

14 DÖDA I TÅGOLYCKA

En första snabb koll, är det någonstans där jag kan Känna någon? undertext: I Kairo. Och så, pust och ett stort frågetecken-

För allvarligt talat - varför skall jag bry mig? Jag känner ingen där, jag har aldrig varit där, jag har inget ansvar för Egyptens tågtrafik och jag kommer troligtvis aldrig arbeta med den frågeställningen. Jag förstår Aftonbladets motiv att göra en brinnande helsida av något som borde varit en sjättesidesnotis i tågklarerarnas personaltidning, men vad den globala massmediaexploateringen för långsiktig effekt på min förmåga att känna empati? Hur mycket skall jag orka bry mig? Vart skall gränserna för mitt medkännande gå någonstans?

Vad spelar det för roll?

Folk dör.

Face it. Det är vad folk för - ideligen.

Ändå jagas vi upp till hysteri av detta. Kvällspressen är värst. ETT TÅG KROCKADE I KAIRO - 14 DÖDA!

Vem bryr sig?

Aftonbladet startade en tävling om hur vi bäst skulle hälsa de överlevande från tsunamikatastrofen vid hemkomsten,

Jag förslog att vi skulle samlas på Arlanda och göra "vågen" för dem.

Olof Palme blev skjuten och folk samlades i tusental på Avenyn och grät. jag tyckte att det var äckligt och gick hem istället. Hälften av de där människorna brydde sig inte ett skit om honom och hans politik , de var bara rädda för att världens våldsamhet kröp in under skinnet på dem.

Min dotter vägrade hålla en tyst minut i skolan för WTC-offren. Folk dör hela tiden, sa hon och gick ut i korridoren. Jag grät av lycka och gav henne en extra veckopeng (nu ljuger jag, men hon skall få en retroaktivt)

Läkarna skriver på Hippokrates ed och kämpar som små blådårar för att hålla alla vid liv, fast de vet att de till yttermera sisto är dömda att förlora kampen och nu alarmerar tidningarna om att folk här och var ligger och dör i svininfluensa. Visst gör jag en riskbedömning som alla andra, jag vill ju skydda mitt eget precious ass ett litet tag till, men egentligen-vad spelar det för roll? Det är ju inte direkt ont om människor och en liten digerdöd då och då piggar upp ekonomin, för att inte tala om hur kul det blir för älgarna och vargarna som får vara ifred för oss en stund och kan ha ihjäl varandra på egen hand.

Tro nu inte att jag är helt hjärtlös. Jag gläds över att mina närstående får behålla livet, ungefär på samma sätt som jag blir glad över att någon jag känner vinner på lotto. Men jag glömmer inte bort helheten. Rent generellt förlorar alla tillsammans. Aggregatet av insatserna är högre än vinsterna och fördelningen är en slump - så egentligen - varför bry sig? Landar inte pengarna här så landar de någon annanstans? Dör inte jag eller mina nära och kära så dör någon annans nära och kära - och sorgen är samma för alla och dessutom oundviklig.

Även om döden är oundviklig och lidande är en del av livet så inser jag det onödiga i att spä på eländet. Folkmord är inte kul. Inte för att det är sorgligt att folk dör - det ska de ju ändå - utan för att det är fel folk som dör. Goda, fridsamma människor mördas och de får inte ens en slumpartad chans att dra en vinst, vilket lotto och digerdöden ger dem. Istället är det några pompösa nationalistiska mördararslen som överlever och de förtjänar verkligen att dö - så att möta nationalister på slagfältet för att ha ihjäl dem verkar vara en ädel syssla, men å andra sidan är det inte lätt då att man själv förlorar sin identitet och blir ett hämdlystet arsel själv, så varför bry sig om den saken? Mördarna blir också gamla och mördade i sömnen av innästlade hushållerskor som sett sina söner dö för deras kulor och överlever de trots det blir de gamla och hatade och får ligga och pissa på sig i sin egen vanära som Franco och Pinochet. Kanske lika bra att spänna på sig ett dynamitbälte och ta ett dussin av dem med sig in i döden rent privat?

Men om vi inte sätter Djingis Khan i spetsen och låter honom rensa slätten i blod med något monumentalt fälttåg då och då, vem skall då vara stark nog att ta kål på oss så att vi inte tar kål på alla andra levande varelser? Människan använder upp allt utrymme, allt färskvatten, rensar havsbottnarna från levande varelser och utrotar arter i samma takt som krockande kometer och svavelsyrestormar och trots detta verkar vi inte ha någon annan ambition än att föröka oss själva så gott vi kan och skrika ut att det är en katastrof att inte kunna producera mer konstgödsel för att göra slut på de fossila bränslena så snabbt vi kan för att hålla allt överskottsfläsket vid liv. Planetetens enda hopp verkar vara virusen, vilka ger en slumpmässig död åt de som minst orkar försvar livet, men även denna mekanism håller vi på att sätta ur spel med vår överdrivna medicinska skicklighet.

Ett tag till får man hänga med, sen är det kört. Lika bra att göra det bästa av den tiden kan man tycka, vad som nu menas med det egentligen. Så vad finns det egentligen för anledning att bry sig?

Ombyggnad pågår

Det mesta av min energi just nu går åt en ombyggnad av mitt brännskadade hus. en som vill läsa om hur den fortskrider kan gå in på www.alternativ.nu och kolla.

Det springer omkring en liten mus här och äter på mina grejor. Idag stannade han upp och tittade på mig ett tag. Jag tittade tillbaka. Vi var nog lite trötta båda två.

Alliansen stoppar parkeringsautomater

Än är det stake i Alliansen!

Gnetpartierna s, v och mp hade lagt fram ett förslag om att införa parkeringsautomater i Alingsås, men alliansen stod pall och förde bort frågan från dagordningen. Istället får nu tekniska nämnen i uppdrag att reda ut hur trafikrörligheten i centrum skall kunna ökas.

Man blir nästan tårögd.

Varför gifter sig rika män utan att skriva äktenskapsförord?

John Cleese åker just nu jorden runt på turne för att tala illa om sin förra hustru psykoanalytikern Alyce Faye Eichelberger. Cleese säger bland annat att varje knull med henne kostade honom 5 miljoner dollar i underhåll, men att han ändå kom billigt undan, eftersom han troligtvis hade blivit tvungen att betala ännu mer om hon hade bidragit med något till relationen, som ett barn eller en intressant konversation. Han säger att han för underhållssumman skulle ha kunnat köpa 19 leopardtanks och därmed bli bättre bestyckad än Norges armé, eller att han hade haft råd att gifta sig med Pamela Andersson 8 ½ gånger.

Detta lär oss något om äktenskapet.

Alyca lär innan skilsmässan ha sagt:

-John doesn't know what's going to hit him. I'll take him for every penny.

Detta lär oss något om psykoanalytiker

John själv lär ha konstaterat:

-This is going to be a friendly and quick divorce.

Detta lär oss något om komiker.

Fritidstyckare vädrar morgonluft för gubbsjukan

Något håller på att hända med gubbsjukan. Ett fenomen som varit både halvtabu och utbrett vädrar morgonluft,

skriver fritidstyckaren Therese Eriksson på Aftonbladets kulturbloggsida.

Äntligen!

PS, jag vet inte vem Therese Eriksson är, men hon måste ha en fin statlig utbildning eftersom hon klarar av att skriva orden "den medel­ålders, vite, heterosexuelle medelklassmannen" och "luktar lite unket" i samma mening. Men hon är nog C-student. En doktorand hade hoppat över ordet "lite"

Sagan om trollkarlen och lammen

Det sägs att det en gång för länge sedan fanns en trollkarl som fick smak på människokött. För att ostört kunna äta sig mätt bosatte han sig i en by med särdeles godtrogna bönder och hypnotiserade dessa till att tro att de var lamm. Lyckliga och ovetande om sitt öde fortsatte de med sina vardagliga sysslor full övertygande om att de var lamm skyddade av sin välvilliga fåraherde trollkarlen.

En del bönder var dock mer motsträviga än andra och visade på tendenser att vakna upp ur hypnosen. På dessa lade trollkarlen en ännu starkare trollkonst. Han hypnotiserade dem till att tro att de var varghundar, satta att vakta de aningslösa lammen i väntan på att själv få ta sig en tugga på dem efter trollkarlens välbefinnande. Nöjda över att vara utvalda lät de sig nöja sig med detta och gjorde därefter sitt bästa för att hålla pli på de bångstyriga lammen.

En dag var det en ung stark dräng som visade tecken på att vilja vakna upp ur sin hypnos som varghund. Detta gjorde trollkarlen mycket orolig, för han hade nu ätit upp en bra del av bönderna och fruktade restens vrede om de skulle låta sig väckas av den unge mannen. HAn drog sig därför tillbaka till sin kammare för att förbereda den allra kraftigaste magi han kände till. När den unge mannen tillslut bestämde sig för att konfrontera honom och med en yxa i högsta hugg öppnade dörren till trollkarlens kammare vävdes han in i den mäktigaste väv av trollformler som någonsin skapats.

Trollkarlen hypnotiserade nu den unge mannen till att tro att han var en trollkarl vilken styrde över en värld av förtrollade lamm och varghundar och med detta lät han sig nöjas.

Wilhelm Reich

Från www.vof.se's forum:

På begäran kommer här en runa över psykologen, sexologen och kosmologen Wilhelm Reich, född 24 mars 1897, död 3 november 1957, .

Wilhelm Reich är en av 1900-talets intressantaste idebildare som i samma grad som Sigmund Freud har format vår syn på människan och sexualiteten. Medan Freud problematiserade sexualiteten som en störande urtidsrest försökte Reich frigöra den som en av våra viktigaste drivkrafter. Hans valspråk var:

Love, work, and knowledge are the wellsprings of our lives, they should also govern it.

Till hans mest refererade arbeten hör böckerna "Den sexuella revolutionen" och "Fascismens masspsykologi" tillsammans med den lättlästa pamfletten "Lyssna Lille Man" Han var den första psykolog som satte kroppen snarare än tankeapparaten i centrum och han poängterade att varje känsla, tanke och mentalt sinnestillstånd direkt motsvarades av ett kroppsligt dito. Dessa idéer gav senare upphov till hela floran av kroppsterapier från Alexander Lowens Bioenergetik till Artur Janovs primalterapi.

Senare i sitt liv blev han mer och mer excentrisk och utvecklade ett flertal pseudovetenskapliga teorier. Han var, med ett moderns språkbruk, en vetenskapsman och en woo-woo i ett som trodde att han hade upptäckt en elan vital, orgonenergin, som låg bakom allt liv och även bakom kosmologiska fenomen som galaxbildning och våra egna föreställningar om Gud. Han byggde regnmaskiner och orgonenergiboxar som sades bota cancer och allt mer paranoid fängslades han för kvacksalveri och dog av hjärtproblem i ett fängelse i Pennsylvania fast övertygade om att det var det stalinistiska KBG som hade sett till att han hade blivit fängslad.

En förklaring till Reichs egen psykiska ohälsa kan vara att han växte upp i Österrike som en sekulariserad jude. Han var hela sitt liv politiskt kontroversiell, upplevdes moralist stötande, vetenskapligt inkorrekt och han blev förföljd både av kommunister, nazister och kristna konservativa. Han blev utesluten ur tyska kommunistpartiet för att ha uppmuntrat föräktenskapliga sexuella förbindelser inom ungdomsrörelsen. Han tvingades som jude fly från Österrike, Tyskland och nazismen först till Skandinavien och därefter till USA. Om Malmö lär han ha utbrustit: "Ytterligare en av dessa småstäder där själva tristessen skapar fascism", en klarsynt observation som torde ha gjort honom lika populär där som Aksel Sandemose i Nyköbing. Hans kollegor inom psykoanalysen stötte bort honom som galen i takt med att han avvek från deras egna idéer och i Norge började vetenskapssamhället vakna upp och kritisera hans begynnande arbete med "bioner", T-celler och andra föregångare till orgonteorin. I USA blev han från första stund motarbetad av de konservativa krafter som fann hans uppfattningar om sexualiteten och orgasmens betydelse moraliskt frånstötande. Hans böcker brändes på bål både av troende och myndigheter och han avslutade som sagt sitt liv i fängelse.

Wilhelm Reich passar bättre än någon annan in på bilden av det banbrytande geniet som drivs till vansinne av sin egen kreativitet och omgivningens reaktioner mot denna. Oavsett vad man tycker om den övergripande vetenskapliga kvalitén hos hans samlade arbete fortsätter hans idéer att vara vägledande inom sexologin och kroppsterapin. Begreppet "kroppspansar" för muskulära spänningar kommer från honom, liksom föreställningen att uppmjukandet (nedbrytandet) av dessa är ett viktigt steg på vägen mot fysisk och mental hälsa.

Reich har även lämnat spår efter sig inom konsten och populärkulturen. Beatnikförfattare som Jack Keourac och William S Burroughs refererar till honom och sångerskan Kate Bush har skrivit en låt om hans fängslande, sett ur sonen Peter Reichs ögon, vilken filmatiserades av Terry Gilliam med henne själv och Donald Sutherland i huvudrollerna och den kommer här.

Fuck sioniststaten.

Israel mobbar ut svenska regeringen på grund av Aftonbladets artiklar. Nåväl, Carl Bildt skall inte behöva känna sig ensam. Nu har även jag tagit offentlig ställning i frågan om Aftonbladets artiklar om Israelisk organstöld. Detta brev har just skickats till Israels ambassad, undertecknat med namn och adress:


Angående Steinlits krav på fördömande

Så här säger Israels finansminister Steinitz till Sveriges regering angående Aftonbladets artiklar:

– Vem som helst som är ovillig att fördöma sådant blodsförtal kan bli betraktad som icke önskvärd i Israel, säger Steinitz enligt tidningen Haaretz.

Vem som helst? Det kräver även ett ställningstagande från min sida. Här kommer det:


FUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUCK ISRAEL. FUUUUUUUUUCK NETANYAHU! FUUUUUUUUUUUUUCK SIONISTSTATEN!!!!!

Nå. Kan jag få mitt inresevisum nu?

Hemfixarglädje

Jag har gjort alla fel som tänkas går, mätt fel och beställt för stora rutor, knackat sönder ramen ivrigt och okontrollerat för att de skall få plats, lagt ner 3 timmar på det en glasmästare skall göra på 10 minuter, kladdat med kitt så att hela fönstret är suddigt och kittet runt ramen gropigt och klumpigt. Jag har använt en hel tub där glasmästaren hade planerat för knappt en halv och jag har klart kvalificerat in mig i försöksheatet till Sveriges sämsta hemmafixare och jag är så lycklig , så lycklig. Det finns ingen känsla som slår "kan själv". Länge leve självhushållningen.

I morgon går jag med resterande ramar till AnnaPannas glasmästeri och låter hennes gubbe glasa i dem på riktigt sätt.

Professorer vill ha mer pengar till det konventionella jordbruket

Svenska Dagbladet har publicerat en debattartikel för mer ekonomiskt stöd till det konventionella jordbruket från en rad professorer på SLU. Här kommer mina kommentarer till de påståenden som görs i artikeln.

* Artikelförfattarna hävdar att det är bättre att använda ekonomiskt stöd till att göra det konventionella jordbruket mer långsiktigt hållbart än att stödja det ekologiska jordbruket. Eftersom det ekologiska jordbruket idag är en slags "idiotstoppsreaktion" mot de destruktiva sidorna av det konventionella lantbruket kan jag inte se någon motsättning mellan ambitionerna, bara en ekonomisk fördelningsfråga. Det finns,, för att ge en parallell bild från djurhållningen, ingen motsättning mellan att satsa på frigående lantraser och att förbättra villkoren för industrihöns. Det artikelförfattarna gör är att försöka stärka bilden av en sådan motsättning för att kunna slussa över statliga bidrag från det ekologiska jordbruket till miljöinsatser i det konventionella.

* "Grönt konstgödsel" (konstgödsel framställt utan användande av fossila bränslen eller andra begränsade resurser som mineralt fosfor) är en produkt som jag ser lika väl skulle kunna användas i ekologiskt lantbruk som i ett konventionellt, i vart fall i begränsad omfattning, som ett komplement till nedmalning av naturgödsel och humusmaterial. Varför skulle då ett framtagande av grönt konstgödsel ses som ett argument för dagens konventionella lantbruk mot det ekologiska?

* Samma sak kan sägas gälla angående bekämpningsmedlena. Dagens konventionella bekämpningsmedel blir "snällare och snällare". Ekologiska lantbrukare tillåter fler bekämpningsmedel vilka kan visas vara biologiskt nedbrytningsbara. Kanske vi har fått en syntes i synen på biologiska gifter vilket gör att de två odlingssätten med tiden kommer att närma sig varandra.

* Det finns ett spann av olika metoder inom den ekologiska odlingen, allt från storskaligt jordbruk som avstår från konstgödsel, till experiment med permakultur och jordförbättring med hjälp av träkol. Vilken av dessa metoder är det man ställer emot industrijordbruket vad gäller frågan om långsiktig hållbarhet eller kortsiktiga utsläpp . Som jag ser det är kärnfrågan i artikeln denna:

En annan tveksamhet handlar om hur markens långsiktiga produktionsförmåga påverkas vid ekologisk produktion. Påståenden om att markens bördighet skulle förbättras stämmer inte. Tvärtom minskar markens förråd av växtnäring och naturligt nog ökar ogräsförekomsten. Detta är huvudförklaringen till att statistiken just visar avsevärt lägre avkastning. Det blir inte heller bättre ju längre man odlar marken ekologiskt.

Här skulle jag vilja se en mer utförlig diskussion om vad man har mätt och hur man har gjort det. En kortfattad sammanfattning med bifogade länkar helst, jag läser inte peer reviews från pärm till pärm.

* Att maten inte räcker till för världens fattiga eller att för många kor pruttar för mycket är faktiskt inte ett argument mot ekologisk odling. Det är ett argument mot överbefolkning. Skjut påven och ge utbildning och preventivmedel åt alla fattiga

Jag är omgiven av Gudar.

Mitt i all den sorg, vämjelse och bitterhet som stundtals övermannar mig känner jag en djup tacksamhet inför livet, mig själv och människorna. Denna tacksamhet går aldrig över eller minskar i styrka, den bara växer och jag tror att dess namn är sällhet.

Primörerna är tidiga i år

En rumänska sålde just sin oskuld till en italiensk affärsman för 100 000 kr. Dessa pengar skulle hjälpa henne att studera. Hon nämnde också något om att försörja sin familj under 2-3 år.

När man läser sådant här blir man fullkomligt matt. Tänk vilka nationalekonomiska värden som går till spillo vid Västkusten varenda midsommarafton.

Med tanke på att rumänskan var skriven i Tyskland under tiden för affärstransaktionen försöker nu tyska myndigheterna att klämma 50 000 kr i skatt av henne. Det här öppnar en möjlighet för våra egna fogdar. Varje ung primös borde skönas så fort det kan konstateras att någon varit framme och pillat på körsbäret. Det kan ju ha varit en italiensk affärsman som gjorde det. För att slippa sköntaxering bör lämpligen framställas hållbar bevisning i form av någon tanig ungdom med ett brett och saligt leende mellan finnar och fräknar.

Hovet inblandat

Få betraktar väl hovet som en del av säkerhetstjänsten, men i Haijby-affären tog hovet på sig ansvaret för monarkins och rikets säkerhet genom att låta förhala rättsprocesser, psykiatriskt tvångsvårda och beredvilligt ösa utpressningsmedel över mördaren, bedragaren och pedofilen Kurt Haijby.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Haijbyaff%C3%A4ren

För de av er som inte känner historien rekommenderas en genomläsning. En kort sammanfattning är att Kurt Haijby förförde rikets konung Gustav V och därefter bedrev utpressning mot honom och hovet genom att hota med att outa monarken. Då en bögkonung ansågs som en fara för monarkin och därmed nationens säkerhet hostade hovet upp sexsiffriga belopp i olika omgångar för att hålla herr Haijby lugn. Det var mycket pengar på 1940-talet. När denne började ge sig på småpojkar krackelerade situationen. Mentalvården, svenska polisen och slutligen tyska Gestapo blev inblandade i hemlighållandet av B-Gurras och Haijbys homoaffärer.

Även Haijbys självmord har hovet anklagats för. För det finns dock inga hållbara indicier.

Svensk Säkerhetstjänsts inkompetens

Om den svenska säkerhetstjänsten är mer inkompetent än andra länders vet jag inte, men att arbeta under en socialdemokratisk regering, med en egen borgerlig ideologi, stödd på en paranoid amerikansk hotbild, i skuggan av ett militärt överlägset Sovjetunionen verkar ha tagit en hård tribut på alla inblandade.

I brist på bättre syssla i den värmande vårsolen tänkte jag här rekapitulera några av de värsta pajas-skandalerna. Låt oss börja med Enbom-affären.

En ung mytoman från Boden ritar 1950 skisser av de militära forten via vad han kan se från cykel och skryter med att han har sålt informationen till ryssarna।

Han döms till livstids fängelse för spioneri. Släktingar till honom döms. Flyktigt bekanta dras in i rättsprocessen. Efter många år avskrivs alla anklagelser och de inblandade ges upprättelse.

Det fanns många vittnen som hade kunnat ge historien en mycket mer balanserat avslut om man bara hade talat med dem. Min far var civilförsvarschef i Boden och inspekterade forten årligen. Han kände Enbom och utdömde alla hans uppgifter som värdelösa.

Varför gick då historien så överstyr? Varför bromsade ingen rättsövergreppet i tid? Svar: Enbom var kommunist. Och vad gäller kommunister behöver man inte ha några kunskaper

Det räcker med en hotbild.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fritiof_Enbom

Om islam och den naturvetenskapliga revolutionen

Inom kristendomen fanns två parallella rörelser, en vetenskapspositiv och en vetenskapsnegativ. Den vetenskapsnegativa utgick från de begränsningar som gavs av Bibeln samt Aristoteles naturlära. Detta var den kanoniserade sanningen och allt kunskapssökande utanför detta var en styggelse, syftat till att ifrågasätta Guds verk och den katolska kyrkans maktställning.

Samtidigt fanns hos skolastikerna en drift att systematisera Guds verk. Det fanns ens stark tro på rationalitet vilket ibland gavs smått vansinniga uttryck som det klassiska skämtet om antalet änglar på ett knappnålshuvud. Den kunskapssökande traditionen frodades främst inom klosterväsendet. Märk väl att flera av den naturvetenskaliga världsbildens danare själva var kyrkliga, som prästen Kopernikus.

Islams storhetstid varade från 600-talet fram till 1100-talet någon gång. Under denna tid flydde judar och kristna oliktänkare från det katolska Europa främst till det moriska Spanien, där de upprättade fristäder med mycket högt filosofiskt tack. Islam var tolerant och respekterade "bokens folk" som sina egna. Samtidigt som Balkan hotades och erövrades av muslimska arméer lärde sig de europeiska naturfilosoferna många hantverksmässiga forskningsmetoder av de muslimska alkemistena, något som provocerade inkvisitionen ytterligare. De tidiga vetenskapsmännen sågs som muslimska quislingar och behandlades därefter.

Upptäckten av Amerika och dess guldtillgångar som satte fart på reconquista och med det moriska kalifatens tillbakagångar togs det militära initiativet i Europa över av katolska monarker. De intellektuella kristna och judar som haft en fristad under Islam i Spanien flydde till Paris som blev ny huvudstad för Europas andliga utveckling. Den islamska världen hamnade på reträtt och orkade inte samla kraft för en ny intellektuell storhetsperiod.

Detta kanske inte förklarar varför Kepler skrev sina lagar eller Newton sin Principia, men et ger en bakgrund till varför den slutliga segern för den experimentella metoden skedde i Europa och inte i Mellanöstern.

Positiv fysik

På www.kapitel1.se framkom klagomål över mängden negativa inlägg, vilket jag replikerade med detta:

Om Erbium

Erbium är ett rasans trevligt grundämne। Och patriotiskt! Det upptäcktes av svensken Carl Gustaf Mosander år 1843 och har tillsammans med kompisarna Terbium, Yttrium och Ytterbium fått sitt namn efter Ytterby gruva i Stockholms skärgård.

Erbium är så rart att det tillhör gruppen sällsynta jordartsmetaller. Dess salter är chickt rosa, vilket gör den till en populär ingrediens i genderprovocerande accessoarer som svulloglasögon och zirkoniumsmycken.

Men erbium lägger inte bara en fjollig patina över våra tillbehör, det kan också bättra på vår fysik högst avsevärt. Erbiumdopade kristaller används inom laserkirurgin, så nästa gång du går iväg för att bränna bort ett elakt födelsemärke, skänk då ett tack till den rara lilla vännen från underjorden.

I en enkät fick ett antal doktorander inom fasta tillståndets fysik frågan om de hellre stulle vilja delta i en erbiumkonferens eller få back stage-pass till en rockkonsert med Bruce Springsteen. Hela 84 % valde erbiumkonferensen, vilket gör erbiumet till det i särklass mest populära grundämnet bland materialforskare. Övriga 16 % visade sig senare ha egna sociala problem att brottas med och borde därför inte ha varit med i underlaget.

Om kvantfysik

Uppkvarken är ju trevlig att tänka på, liksom topp- och charmkvarkarna. Däremot bör man akta sig för nerkvarken. Bottenkvarken tycker jag vi över huvud taget inte skall ta upp på det här forumet.

Särkvarken står i en kategori för sig och var tidigare illa sedd, men det har kvantgenusanalysen ändrat på. Se där ytterligare ett exempel på hur det goda i tillvaron tar överhanden med tiden, när man får en ökad förståelse för tillvarons rätta samband.

Indisk matlagning

Följande inlägg i en tråd på www.vof.se tyckte jag var värd att bloggiseras:

Den första hemligheten man skall lära sig runt indisk mat är löken. Nästan alla (huvud)rätter kan byggas på en bas av stekt lök. Omsorgen man steker lök på är lika helig som korna. Om man kan få tag i ghee (raffinerat smörfett) steker man i det, annars olivolja med en klick vanligt smör i.

Hemligheten är att steka länge på ganska låg värme. Jag har sett indiska vänner stå och titta på löken med sådan intensitet och uthållighet att mina svenska väninnor skulle börja mumla något om mäns bristande simultanförmåga. De väntar på det tillfälle då oljan börjar gå ur löken igen. Precis då är löken klar att blandas med andra ingredienser. Först skall oljan sugas upp av löken, sen skall den svettas ut igen. Inte vet jag varför, men just den där krämiga konsistensen lyckas de få fram på det sättet. När jag försöker göra samma rätter som de med samma ingredienser har jag oftast för bråttom, med följd att såsigheten uteblir och maten smakar pudding.

En tacksam kryddbas för att få fram indiska smaker är malen spiskummin, koriander, gurkmeja (för färgen), chili och ingefära. Den är standard och funkar till det mesta. Utöver den är kanel, kardemumma, kryddnejlika, vitlök och tamarind vanliga tilläggskryddor. De kryddblandningar som säljs, garam masala, tikka, vindaloo, tandoori osv innehåller olika blandningar av dessa kryddor. Garam masala betyder just "varma kryddor", medan "curry" är en engelsk missuppfattning av ett tamilskt ord som betyder "sås".

Min etymologiska favoritkrydda är ingefära som på sanskrit heter sringavera. På vägen till Sverige har den fått namn som imbiri, ginger, zingiber, gingembre, ingwer och zinjebil, men frågan är inte om ingefära är den översättning som ligger ursprunget närmast.

Är jag en kulturpersonlighet ännu?

När jag var liten och gick i skola och söndagsskola var litteratur någonting fint. Böcker var någonting som stod högst uppe i bokhyllan, ovanför vaserna och släktklenoderna och togs sällan ner om de ens sprättades upp. Namnen på titlarna var fina och ärevördiga, moderna liberaler och arbetarförfattare som Olof Lagercrantz, Ivar Lo- Johansson, Eyvind Jonsson eller Harry Martinsson. Eller så var det klassiker som Dumas med De Tre Musketörerna eller Jules Verne.

Litteratur hade klass och status nästan bortom det uppnåeliga, den skrevs av andra och den talades mer om än den lästes. Om det inte gällde barn och ungdomsböcker som uppmuntrades som ett bättre alternativ till serietidningarna.

Så kom pocketeran varpå vardagsläsandet tog steget ut från barnkammaren in i de vuxnas värld. mer litteratur översattes och kommersialiserades och mängden omskrivna författare ökade. Fler blev publicerade och en egalitär våg svepte genom kultursverige där beredskapen för att testa obeprövade namn ökade.

Denna experimentluste ledde snart över till självbekännelse- och skandallitteraturens millennium. Carina Rydberg vek ut sin sängkammare i det publika och med boken Fittstim visade Linda och Belinda att man inte bara kunde vara tjej och uppkäftig för att få ge ut en bok, man fick gärna vara skrivkunnig också. Mängden våldtagna, faderslösa och ätstörda författare och författarinnor ökade lavinartat och med bloggandet utsuddades gränsen mellan lyrik och dagboksskrivande ytterligare.

När jag ser mig runt på skrivarsajter som Kapitel1se skönjer jag en frustration hos en del författarlärlingar över att inte vara förlagspublicerade ännu trots att de fått ihop ett par läsbara kapitel till en halvintressant ramberättelse som skrivits bättre och publicerats 50 ggr förut av mer kända namn. Det som stör mig här är inte den ystra viljan att komma upp i från skrivkällaren till det publika dagsljuset, det måste alla seriösa författare sträva efter, utan den låga förväntanströskeln som säger:

Är det något fel på mig och mitt skrivande eftersom jag inte är en kulturpersonlighet ännu?

Mitt svar blir då: Klart att dina alster kan göras bättre och mina med. Men något större fel på oss är det inte. Det är bara förväntningarna om att bli publicerad som är alldeles för högt uppskruvade. Utbudet inom kultursektorn kommer alltid att var skyhögt större än efterfrågan. Det tar tid och kräver mycket energi att uppbåda den helhet, erfarenhet, stil och skicklighet som krävs för att bli en stor författare. Ett fåtal har med sig grunderna från början, några fler skaffar sig erfarenheterna på vägen och ytterligare några har tur med att glida in på en räkmacka i form av ett spännande ämnesval och en passande kulturpersonlighet.

Jag vill inte tillbaka till min barndom där litteraturen var så högt uppe i sitt kristallslott att den kändes ouppnåelig för vardagsmänniskan, men jag eftersträvar lite mer sans och balans på förväntningssidan:

Att skriva bra är ingen garanti för att bli publicerad. Att bli publicerad är ingen garanti för att bli läst och att bli läst är ingen garanti för att bli läst en gång till.

Med en sund skepticism i ryggen tror jag att man enklare kan ge sig tid att lära sig hantverket, bli lugnare när man skriver, ha roligare när man gör det och med tiden bli en ännu bättre författare.

Dessa eviga datorspel

Jag spelar datorspel när jag har annat att göra. Hur skall jag piska speldjävulen ur mig? Försåtlig är han, som åt mig väljer allt mer intressanta spel, med korrekta historiska miljöer som är läroböcker snarare än nöjesmedel och som timme efter timme låter mig berusas med maktkamp i medeltida handelsstäder, kolonialisation av främmande världsdelar och detaljinformationer om länder, kartor, handelsvägar som jag hade fått ägna en livstid åt att läsa mig till, så att jag får en fantastisk överblick över mänsklighetens historia utan att veta om något enda av det är riktigt sant.

Egentligen låter det ju inte så illa, men det är andra natten av tre det sker nu, att jag hoppar över sömnen och istället skaffar mig nackspärr framför datorn. Det går inte för sig, jag har ju så mycket annat att göra och solen är för fin att förmiddagssova bort.

Jag kanske skulle göra som de där buddhistmunkarna som hoppar över 1000 nätters sömn under 7 år. Men de vandrar ju på nätterna istället för att spela datorspel och sover inte på förmiddagarna utan arbetar. Det låter lite mer likt ambitionen hos en Buddha.

Heja feminismen

Två kvinnor leder socialdemokratin och LO och förtroendet för arbetarrörelsens giganter är nu sämre än någonsin. Man får gå tillbaka till Mäster Palms dagar för att hitta så dåliga siffror. Frågan är nu vilken feministisk förklaring till misslyckandet vi skall få läsa först om i pressen. Männen flyr kvinnodominansen? Massmedia lynchar amitiösa kvinnliga ledare? Etablissemanget är inte moget att värdera kvinnligt tänkande? Patriarkala strukturer omöjliggör för kvinnor i ledarställning att utföra sitt arbete? Monas underordnade förortstrauman och Wanjas frånvarande fader har präglat deras senare misslyckanden i livet. Jag satsar på "Kvinnor har rätt att misslyckas". Den förklaringen kan jag faktiskt ställa mig bakom.

Missa inte Arnold

Om en knapp timme börjar i fyran en av de smartaste SF-filmer som någonsin gjorts, Total Recall. Och som vanligt är det Schwarzenegger som har huvudrollen. Det österrikiska muskelpaketet dissas ofta som en usel och enkelspårig skådespelare, men faktum är att han har lyft flera av de mest fascinerande produktionerna inom SF och fantasy-genren. Han har anklagats för att spela stelt och mekaniskt, något som borde vara en hyllning till den som skall gestalta en mördarrobot och terminator.

Arnold S är enligt mig kraftigt undervärderad som skådis. Till skillnad från actionkollegor som Sylvester Stallone har han mod att spela mjukisroller och besitter dessutom en god portion självironi. Hans gestaltning av Hamlet och Bergmans Det Sjunde Inseglet från filmen Den Sista Actionhjälten borde gå till filmhistorien.Något tillträde till finkulturens innersta salar lär han dock inte få - istället för Oscars har han en high score i antalet nomineringar till Razzies Award - kalkonfilmernas egen galautdelning. Förutöver att han pratar lustigt och har en stel mimik tror jag det hålls Arnold emot att han agerar som karaktärskådis inom publik genrefilm som SF och action. Det är mindre sannolikt att Richard Chamberlain skrattas ut i en stel och pompös dramaproduktion än att Arnold blir det i en robotrulle, även om skådespelarinsatsen ligger på max av det som genren kräver.

Vissa typer av film blir svårligen finkultur och samma förhållande råder inom litteraturen. Genrelitteraturens stilistiska låsning och äventyrsinriktade formspråk verkar inte vara det nobla värt, även om Svenska Akademien var modig nog att utse en författarinna med ett par SF-böcker i bagaget till Nobelpristagare i litteratur föregående år. Synd bara att Doris Lessings alster tillhör de sämre inom genren.

Missriktade omsorger är farliga

På internet yttras ofta invandrarfientliga och rasistiska åsikter av typen - Kasta ut Ahmet för han vill inte arbeta, lever på socialbidrag och tar dessutom jobben ifrån oss. Och det är ju tråkigt.Men ännu tråkigare är när svenska myndigheter i missriktad hänsyn blundar eller tystar ner de problem som faktiskt förekommer inom invandrargrupperna, bara för att undvika "spridandet av fördomar" och annan negativ publicitet.

Igår på SVT1 belystes ett sådant problem av det mindre och ovanligare slaget - kusinäktenskapen.Inom vissa invandrargrupper är det vanligt med kusinäktenskap. Forskning har nu visat att barn från dessa äktenskap löper upp till 3 gånger högre risk för missbildningar. Fortfarande är risken liten, men den är förhöjd. Därför går bland annat Norge och England gått ut med information till blivande föräldrar och informerar om problemet.I Sverige vill man inte låtsas om att problemet finns. Från ansvarigt håll tystas det ner aktivt. Socialstyrelsens representant i frågan meddelade SVT att han inte vill medverka eftersom det kunde leda till "fördomar mot invandrare".Resultatet av detta blir att makar i kusinäktenskap inte får den information de har rätt till när de skaffar barn. Ett enkelt förfarande vore att vid graviditet förfråga om det råder ett släktskapsförhållande föräldrarna emellan och om svaret är Ja gå vidare med information och stöd om föräldrarna så önskar. Läkarna är beredda men politikerna och forskarna säger nej.Ett solklart exempel på felriktad hänsyn.

Bok-SM

Något skall kanske sägas här om Bok-SM. Till vänster på denna sida finns en länk till början av en bok jag har lagt ut på sajten www.kapitel1.se. Där kan författare lägga ut hela eller delar av alster de vill visa upp och få kommenterade av andra. Om man vill kan man anmäla sig till Bok-SM, där ett par hundra författare tävlar om att få ett kontrakt på Piratförlaget.

Idén till boken, eller snarare bokserien, jag skriver på föddes för mer än tio år sedan. Jag började formulera mina livserfarenheter och tankar som en Science Fiction-berättselse som från början kom att spela på skillnaden mellan västerländskt och österländskt tänkande, vilket med tiden har kommit att handla om polariteten mellan mystik och vetenskap. Mycket av det jag tänkte skriva om har redan hänt på ett eller annat sätt, som den tilltagande paniken i klimatfrågorna, den ökade satellitövervakningen, terrorismen och oljekrigen i Irak. Med tiden har det jag skriver istället börjat gå på djupet och handla mer om människans innersta och hennes personlighetsutveckling. För mer tankar kring mitt skrivande, återkom senare. Biblioteket stänger strax.

Laleh och den farliga flickaktigheten

Jag var på konsert i Vara i lördags och såg på Laleh. Första person jag hörde tala om denna svensk-persiska sångerska var Marit Olanders på tidningen Amningsnytt som berömde en text där Laleh besjunger närheten till sin mamma och sina första steg i livet. Orden "och mamma visste mitt namn" bet sig fast i hjärtat och efter detta har jag alltsom oftast lagt märke till Laleh som en sångerska med en ovanlig närvaro i det hon gör. Någonting i hennes röst griper tag i mig och jag påminns om vad det är att vara jag och att vara människa. Kort sagt - jag känner igen mig och får den musikaliska motsvarigheten till upplevelsen - hej, har inte vi träffats någon gång förut?

I Vara konserhus såg jag en ny sida av Laleh. Framför en fullsatt och ganska stel publik kråmade sig Laleh som en liten flicka, stack fingret blygt i munnen, jollrade sköt upp axlarna, kom bort sig och tittade under lugg, allt givetvis mycket proffessionellt. Under affischsigneringen efter spelningen var denna fliktaktighet som bortblåst och ersatt med en visserligen glad, men genomstark och samlad närvaro.

Jag undrar en del över Lalehs scenshow. Vad är det hon vill utstråla? Vill hon lyfta fram det oskuldsfulla för att skapa en närhet till publiken, eller vill hon skapa lite Lolitastämning genom att verka yngre och mer tafatt än hon är. Eller har hon tappat in på en kärnsvaghet i den svenska folksjälen - rädslan för den farliga flickaktigheten.

Jag tror på det senaste. Laleh har snappat upp att svenska flickor inte skall jollra och käka slickepinnar. De skall vara duktiga och målmedvetna, politiskt medvetna och helst feministiska med en allvarsam anklagande utstrålning. De skall ha Xena - krigarprinsessan som role model och de skall känna sig utnyttjade, förnedrade och sexualiserade och kompromisslöst göra karriär i det mansamhälle de så föraktar. Men de skall inte stå sköra och ensamma på en blommig scen och jollra ut sin flickaktighet i en kortärmad androgyn vit undertröja. De skall heller inte spela vimsigt bortkomna och vinka med stora armrörelser när de säger hej, eller niga blygt när de tackar för spridda kärleksrop från publiken. Kort sagt uppfattar jag Lalehs frivilliga regression på scen som ett försök att återvinna en oskuldsfullhet som tråkats ihjäl av en ny kvinnonorm som har blivit lite för allvarlig och självhävdelseparanoid. Och som en reaktion därmed lite överdriven. För egentligen behöver du inte jollra , Laleh. Jag förstår budskapet ändå. Vi finns här och är närvararande, i en obruten kedja från livets första timme ända till döden. Och det finns ingen anledning att försöka ta avstånd från en enda minut av upplevelsen. I vart fall är det det som jag tror att du försöker förmedla till mig.

trött som fan

Övningskörning, rehabmöte och klientbesök. JAg är totalt slut och måte vänta en stund på att göra den här sajten mer meningsfull.

Swami Anand Suresh

Den siste mohikanen

OK.

I företagsekonomi talas om fyra användartyper.

1. Pionjärerna
2. Den tidiga majoriteten
3. Den sena majoriteten
4. Eftersläntrarna

Eftersläntrarna är de som rullar in i Hifibutiken för att köpa sig en VHS när DVD:n håller på att ersättas Av Bluetooth. Så snabb är inte jag. Men nu har jag i vart fall, sist i Sverige öppnat mig en egen blogg.

Välkomna