Förhålland analyseras båst på två olika nivåer:
Den moraliskt ideologiska
Den militärstrategiskt realistiska
Den första analysen handlar om vilket politiskt system som är bäst. Här kan man komma till olika slutsatser beroende på utgångspunkt. Utifrån demokratiindex eller andra rättighetsbaserade system kan man dra slutsatsen att VÄst har det bättre samhällsystemet. Utifrån en konservativ eller ryskt nationalistisk utgångspunkt kan man komma fram till att Ryssland försvarar traditionella värderingar, medan Väst befinner sig i ett tillstånd av upplösning. Utifrån en antiimperialistisk synvinkel kan man komma fram till att Väst i och för sig har det bättre samhällsystemet, men saknar rätt att pådyvla Ryssland sina lösningar. Den ryska samhällsuppbyggnaden måste vara det ryska folkets sak och det enda omvärlden kan göra är att ge stöd åt den utveckling man vill se, samt framföra sina synpunkter.
På denna punkt kan man alltså komma till olika slutsatser, eftersom moraliska frågeställningar är mer föreskrivande än beskrivande.
På den andra frågan är det enklare att komma till gemensamma slutsatser. Två generaler kan komma fram till samma slutsatser om det strategiska läget, även om de företräder två olika stridande arméer.
Låt oss därför se om vi kan komma fram till samma strategiska slutsatser om läget i Ukraina.
Vi har tre frågor att besvara.
Vilka intressen och risker har Ryssland?
Vilka intressen och risker har Ukraina?
Vilka intressen och risker har Väst?
Den första frågan är enkel att besvara. Rysslands strategiska intresse är att motverka en NATO-expansion österut. Det finns även ett motiv att inkorporera de områden i Östra Ukraina som är kontrollerade av ryssvänliga styrkor på motsvarande sätt som Krim blev en del av Ryssland 2014. Motivet att ockupera hela Ukraina är svagare, dels pga stridsinsatsen, men också pga omvärldens reaktioner. De militära riskerna för Ryssland av en invasion är försumbara. Man kommer möta lindrigt militärt motstånd, men desto mer reaktioner på det internationella planet avseende ekonomiska blockader etc. Den risk man tar genom att INTE agera är att det kan uppfattas som ett svaghetstecken som kan ge vatten på kvarn åt de som vill se en NATO-expansion österut.
Ukrainas risker är uppenbara. Landet kan bli skövlat och kanske även sluta existera som en självstyrande nation efter en rysk invasiom. Landet har alla intressen av att inte se en konflikt, utan att istället se en situation där landet kan ha goda ekonomiska och diplomatiska relationer både västerut och österut.
Västs intressen är att... ja vad är Västs intresse? Vill Väst flytta fram sina militära positioner till den ryska gränsen? Vad fins det för strategiska fördelar med att låta Ukraina omfattas av en försvarsallians som kommer kräva massiva militära insatser i det fall att konflikten med Ryssland skulle eskalera till öppen strid, en risk som ökar betydligt ifall man flyttar fram sina militära positioner. Vad har man att vinna på en sådan eskalering? Det ligger knappast några militära motiv bakom ett sådant risktagande, särskilt som motparten besitter massförstörelsevapen beredda att användas vid ett pressat läge. Det verkar som om Västs intresse i första hand vore att försöka avvärja en eskalering istället för att framkala den.
Ekonomiska intressen finns inte heller, eftersom Ukraina är en bidragstagare snarare än en handelspartner från Västs horisont. Istället för militära och politiska intressen får vi istället återgå till den första punkten för att finna ett svar på vår fråga. Väst vill sprida sitt samhällsystem österut, för att på så sätt kunna utöka de domäner som tänker och handlar på samma sätt som Västimperiet. Väst vill sprida kapitalism och liberal parlamentarism österut. Sålunda vill man försvara regimer som kan kallas "demokratiska" och försvaga de som kallar för "auktoritära". Hoppet är att en demokratisk utveckling skall ge lerfötter åt "diktatorerna" i Vitryssland och sedan Kreml, så att hela världen till skut blir kapitalistiskt demokratiskt. Det är ett nobelt mål, men hur går det med det egentligen? Riskerna för väst är att som i Afghanistan fastna i mycket kostsamma och utdragna konflikter utan måluppfyllelse. Det är svårt att bomba fram demokrati och det kan hända att en nation som hålls i schack militärt medan demokratiska institutioner är under uppbyggnad på djupet inte anammar den nya läran och slår bakut så snart det militära greppet släpper.
Så frågan för Väst är vilket intresse man har av att stödja en västorienterad demokratisk utveckling i Ukraina och vad det är man hoppas att uppnå med den. Hittills har stödet visat sig bestå av ekonomiska stödpaket och vaga löften om rättigheter till militärt beskydd, med tömda ambassader i praktiken. Det ger inget trovärdigt intryck på det militärstrategiska planet. Frågan är då vilket intresse det Ukrainska folket har av att Väst pressar på för landets militära oberoende och demokratiska rättigheter. Jag får olika signaler om detta. Dels är inte Ukraina särskilt demokratiskt i nuläget, med massarresteringar av oppositionen och populistiskt presidentstyre. Dessutom ger detta styre signaler till Väst om att lugna ner sig och inte eskalera konflikten. Slutligen finns en etniskt politisk skiktning i landet från väst till öst, där olika delar stödjer olika maktblock beroende på var de befinner sig.
Mig synes det därför som det är Väst som står på lerfötter i Ukrainafrågan och inte "Diktatorerna" i Öst.
Vi får väl se vad framtiden i frågan har att utvisa.
