måndag 12 december 2011

Rasismens intresse för innovationer

I en nätdiskussion om varför negrerna aldrig gjort något vettigt läste jag just detta:

På vilket sätt utmärkte sig Stora Zimbabwe och vilka ting uppfanns i det riket? Kompassen? Krutet? Kullagret? Transistorn? Musköten? Propellern? Sextanten? Nej jag trodde inte det. Jo jag vill ha insatta svar, men vad jag undanber mig är reflexmässigt pk-flum om att alla kulturer är lika mycket värda osv. Jag kan med gott samvete hävda att amerikanerna har bidragit mer till världshistorien än Australiens aboriginer eller att Romarriket både innan och efter uppdelningen var mer betydelsefullt än Vendelkulturen.



I sporten "sparka ner någon som redan står på knä och sen fråga varför han inte kan stå rakt" har etnocentrikerna omgrupperat sig kring frågeställningen om uppfinningarnas betydelse. Att vi i väst med vapenmakt metodiskt har rövat tredje världen på dess välstånd i runda slängar ett halvt millennium har blivit till en fråga om vem som uppfann kompassen. Inte, vilket kanske vore intressantare, vad man gjorde efter att man uppfunnit kompassen.

I och för sig är detta en skendiskussion, eftersom syftet med den är att legitimera kung Leopolds hög av avhuggna kongoleshänder, men då jag stött på den i andra diskussioner tidigare är den värd att peka på som en ideologisk trend.

Mest hajade jag till över att höra exakt samma argument runt min favoritkontinent Indien. Vad har indierna uppfunnit de senaste 1000 åren? Vad ger det dem för existensberättigande? Jag som inom indologin fått lära mig att stormogulen Akbars välde var världens mäktigaste rike på 1600-talet hajar till på sånt men när jag letar i historieböckerna finner jag förutom tillbakavisande av överdrifterna ett visst fog till funderingen som likt Jared Diamonds frågeställningar kan peka på kulturgeografiska skillnader utan att föda rasistiska resonemang.

Något som kännetecknar mänskliga civilisationer verkar vara att de går i vågor. Alla har höjdpunkter någon gång. Sen kommer platåfaser, stiltjen och sammanbrott. Norden kommer loss ur bronsåldern 500 år efter alla andra. Europa står i många (men inte alla) avseenden still under medeltiden medan arabvärlden samtidigt blomstrar. Kina tar paus från sin världsledande position, medan hinduerna är så blasè efter sin 1000-åriga guldålder att de motståndslöst låter sig köras över av muslimerna.

I detta är inte den intressanta frågan varför någon "inte utvecklar något", utan varför man stannar upp. Varför infinner sig en platåfas här och var. Urinvånarna i Australien (heter de aboriginer fortfarande?) tyckte uppenbarligen att det räckte med bumerangen och digeridoon. Kina kunde erövra världen, men beslöt att låta bli för att den inte var något att ha, medan katolska kyrkan tidigt bestämde sig för att gamla sanningar är att föredra framför nya.

I dessa funderingar kommer jag förutom Jared Diamonds kulturgeografiska förutsättningar att tänka på Pierre Guillet de Monthoux' bok Läran om företaget där han utreder frågan om företagets uppkomst. Varför har vissa kulturer utvecklat företaget som verksamhetsform, medan andra har låtit bli och istället renodlat klassicism inom konst och näringsliv? Vilka faktorer behövs för att starta en innovativt samhällsklimat? Och är detta alltid en önskvärd utveckling?

Sådana frågor är intressanta. Frågor om varför negrerna inte uppfunnit kompassen (Därför att lejonen käkar upp dem oavsett om de springer åt norr eller söder) ger bara ett debilt intryck. (Debil betyder ungefär "dum i huvudet" eller "svagsint")



Om vi vänder på resonemanget kan vi istället fråga oss varför vi europèer är så påhittiga. Till att börja med är vi inte så påhittiga som vi tror eftersom vi fått fröna till det mesta vi berömmer oss för från Kina och Orienten. Goda innovatörer, mer än uppfinnare.

Men på ett par områden har vi varit överlägsna, sjöfarten och metallurgin. En som vet att berätta om detta är författaren Sven Lindqvists som likt Diamond före honom pekar ut ett par geografiska motivatorer för Europas utveckling. För det första är vi en fattig kontinent. Det är kallt i norr och magert runt medelhavsområdet, delvis till vår egen förskyllan, då vi orsakat enorm jordförstörelse genom att hugga ner omfattande skogsarealer till vårt riktigt stora utvecklingsprojekt - skeppsbyggarkonsten. Europas fraktala kustlinjer med alla dess öar, bukter och näs har skapat en miljö där skeppsfarandet och då särskilt sjökrigandet blivit avgörande för kontinentens utveckling. De övriga högkulturerna, Indien, Kina och det förcolombianska Mellanamerika har alla haft flacka kustlinjer där sjöfarandet varit av begränsat intresse. Med sjökriget växer också artilleriet i betydelse, eftersom den som kan slunga mest skrot från längst håll går segrande ur striden och där kom incitamentet till kanonen och utvecklandet av stryktåligt gjutjärn. (Teknologin i våra kanoner och gevär var inte unik. Flera av våra "fiender" lärde sig snabbt att replikera dem, men de kunde inte kopiera gjutjärnet, varpå kanonerna och mörsarna exploderade upp i deras egna ansikten) Och med kanonen och fregatten stod resten av världen sig slätt. Kineserna hade möjligheten att erövra världen, men avstod som sagt. Mycket verkar det ha berott på att Kina inte ansåg att det fanns någonting utanför dess gränser värt att erövra, något som Europa snabbt kunde se att det gjorde. Så medan Kina invecklade sig i interna dynastistrider hann vi som fått krutet av dem att gå om i utvecklingen.

Det här är snabba drag, men sett som förklaring till varför vi kunde skaffa oss ett erövringsmonopol tycker jag att det duger. För att jämföra uppfinningsrikedom mellan Europa och resten av världen efter 1700-kallt blir bara löjligt. Det går inte att uppfinna något med ögonen intryckta och en knytnäve nerkörd i halsen.

fredag 28 oktober 2011

Om att åldras

Enligt termodynamikens andra huvudsats går det totala med urverksliknande precision från mer ordnade och högkvalitativa tillstånd till lägre och mer oordnade. För att förhålla oss rätt till detta bör vi inte förleda oss att tro att tidens pil går att göra reversibel, utan att inse att varje stadium har sin charm och sina möjligheter.

onsdag 12 oktober 2011

Är det dags nu för pariserhjulet?

Som ung ordförande i JAK Medlemsbank och halvutexaminerad teoretisk fysiker gjorde jag en matematisk analys av bankens sparlånesystem och upptäckte en slags kedjebrevseffekt som visade på att banken givet dagens ingångsvärden obönhörligen borde krascha. Inge genom att pengarna skulle försvinna, utan genom att ingen längre skulle kunna beviljas ta ett lån på överskådlig tid. Då ingen verkade ta detta på något större allvar drog jag mig gradvis tillbaka från verksamheten.

På ett möte med valutareformister i Dublin 1999 förstod jag varför det övriga bankfolket var så lugnt jämfört med mig angående JAK-systemet - kedjebrevseffekten i den totala ekonomin visade sig vara så otroligt mycket mer omfattande än den mekanism jag funnit i JAK-systemet. då jag pratade med folk om detta verkade de lika ointresserade som de var när jag pratade med dem på 1970-talet om att bensinen någon gång i framtiden skulle kunna ta slut eller försvinna från marknaden.

Efter detta har jag likt hemulen suttit i min vrå med picpickorgen och väntat på att pariserhjulet skall fara i havet. Nu väntar jag inte längre. Nu går jag ut i skogen och plockar trattkantareller och lagar till efterrätt den mest fantastiska äppelpannkaka med socker, kanel och hemmakokt lingonsylt därtill.

tisdag 30 augusti 2011

Den anorektiske Buddhan

Buddha är oerhört underskattad.

Han var anorektiker, men gav upp när han var så totalt undernärd att han höll på att drunkna i en grund bäck, för att han inte orkade vada upp ur den.

Så han gjorde det enda rätta. Han satte sig still på arslet och väntade tills han blev upplyst.

Eller egentligen, när jag kommer att tänka på det - det är inte Buddha som är underskattad, det är förmågan att sitta absolut still på arslet och vänta som är det.

lördag 11 juni 2011

Allt detta kött

Jag känner ibland - eller ganska ofta - lusten att sluta fred med köttätarna. De utgör ju trots allt 99,5 % av min omgivning. Flera av mina bästa vänner är köttätare. Jag själv har varit en. Jag är född i en köttätarfamilj. Det de gör är inte värre än vad mina katter håller på med och dem älskar jag ju. Så varför har jag då så svårt att ta dem till mig helhjärtat.

JAg tror att det beror på två saker.

För det första har vi hialösheten. Köttätare vet liksom inte när de skall sätta stopp. Släpper man in dem i en charkdisk så handlar de tills hela kundvagnen är full och hela sparkontot är tomt. De kan inte, som man önskar att räven i hönsgården gjorde, ta sig en liten bit salami eller torkad lammbog och sen tycka att det räcker för denna månad. Nej de skall ha hamburgare, entrecot, lövbiff, grytbitar, nötfärs, chorizo, ölkorv, flintastek, lever, pölsa, rimmat fläsk, parmaskinka, högrev och sen lägga allt i en stor hink när de kommer hem och skriva måndag - fredag på den och sleva i sig och sen krydda med revbensspjäll på lördagskvällen och en fransyska på söndagen.

Det tar aldrig slut.

Och det bräker och råmar i slakterierna och bultpistolerna går varma medan köttätarna skriker MER, MER, MER och varför får vi inte äta bäver och bisamråtta med och sen åker de på köttätarsafari till Zimbabwe och vräker i sig sällsynta antiloper och flyger hem till sina köttätarvänner igen och skryter om hur gott det var. Man försöker le fint och överse med deras smaklöshet, men hur man än bär sig åt så växer äcklet inom en och till slut måste man resa sig från bordet och gå ut och andas lite frisk luft för att inte kräkas. Så för att vi inte skall behöva folkomrösta på att införa motbok på kött och låta Systembolaget ta över ruljansen, kan ni inte sansa er lite grann, utveckla lite stil och klass och försöka bli gourméer istället för gourmander och lägga er så älskade köttbit lite diskret vid sidan av grönsakerna och rotfrukterna och framför allt hålla tyst om den så att vi andra inte behöver gå från matbordet. Snälla?

För det andra har vi den dubbla moraliska standarden. Människor har Rättigheter. Djur har "inga känslor". Att döda djur är ett yrke. Att döda människor är mord, ett brott. Och det finns INGA LIKHETER mellan de två verksamheterna. Det får inte ens antydas innan den sociala katastrofen är fullbordad. Människor har rättigheter och det skall föras noggranna anteckningar så att inte någon enda människa blir kränkt eller får ett krökt hårstrå eller blir fnittrad åt bakom ryggen, för då måste vi upprätta mobbingplaner och hålla rättegångar. Men djur skall dö för våra blodiga händer dagefter dag.Det är det de är tillför och vi människor är bara så godhjärtade som låter dem ha någon extra kvadratmeter pissig och skitig yta att vila sina kroppar på innan vi äter upp dem, trots att vi gör ekonomiska förluster och måste betala MER PENGAR för vårt kött på grund av detta.

Nej om bara köttätarna hade vett att hålla käften om sina matvanor i allmänna sammanhang och dessutom accepterade att KÖTT ÄR MORD eftersom man inte kan framställa produkten utan att döda någon, då skulle jag acceptera dem,ungefär som man accepterar en rökare, sådär lite avmätt medan man passerar dem i korridoren när de är på väg ut på bakgården i den 20-gradiga kylan för att dra in sitt os i lungorna, långt borta från alla oss andra som inte vill bli besmittade av den passiva rökningen.

Något att tänka på för att göra samvaron med oss vegetarianer lite enklare och trevligare för bägge parter kanske?

fredag 10 juni 2011

Kan man inte be marknaden hålla käften?

Först publicerat på Aftonbladets blogg 12 oktober 2008, kl 15:08

Finanskrisen går nu in i ett nytt skede.

Alla vet att kraschen är ett faktum. Det är inget "kanske" längre, utan korten är synade och det var lankor alltihopa.

Då börjar akt II.

Det som nu händer är att ansvaret för kollapsen skall flyttas över på politikerna och skattebetalarna istället för på marknaden och bankerna. Bankerna står värnlöst med öppna händer längs sidorna och marknaden är arg. Vem skall nu ge den några garantier när bankerna har misslyckats?

Det är här politikerna kommer in och det är därför de nu flyger jorden runt för att hålla EU och G7/G8-möten för att innan börserna öppnar efter helgen kunna presentera ett hållbart biståndsprogram för att hålla den kollapsade bankvärlden under armarna.

Svält i Darfur - reaktionstid 8 månader

Bankkris - reaktionstid 2 timmar

Därför mullrar nu också chefen för IMF och klargör att vi står inför en kollaps av betalningsystemet och att staternas föreslagna åtgärder är otillräckliga. Därför står börsanalytiker i kö jorden runt och hotar med att nu blir det fortsatta fall om inte staterna skärper sig.

Den som skall bearbetar är egentligen populaset som skall förstå att de nu måste börja ge klartecken åt sina folkvalda politiker att öppna pengapungen.

The spice must flow. Pengarna måste rulla.

Så efter EU-mötet kommer vi snart nog till börsens öppnande få höra ett triumfrop. Nu kommer politikerna äntligen ha enats om att skinna skattebetalarna ordentligt. Alla insättningar skall garanteras. Bankerna skall få kraftfulla likviditetstillskott och ingen bank skall tillåtas falla. Räntorna skall sänkas och börsen skall inte tillåtas dyka. För att hålla alla glada kommer kanske ett tak för bankdirektörernas bonusar sättas. Frågan är om någon vågar att likt Sverige 1992 kräva in beslutsrätten över bankerna samt egna kapital som ersättning för likviditetstillskottet. Frågan är också vad bankdirektörernas lek kommer att kosta skattebetalarna.

Under goda tider dricker bankdirektörerna mycket champagne medan populaset knegar och betalar skatt

Under dåliga tider dricker bankdirektörerna champagne medan populaset knegar och betalar mycket skatt.

En fråga ställer jag mig dock - varför låter man inte börsen bara dyka? Vad är meningen med att hålla den uppe. Vem tar skada av det? De som har köpt aktier. Och?

Företagen tar inte skada om de nu själva inte har spekulerat i aktier- de har redan fått det nominella kapital som aktierna såldes för. Resten är bara spekulationsvinster som nu går upp i rök. Varför lyssna på marknaden? Varför inte bara be den att hålla käften?

Milton Friedman brukar säga att staten inte skall agera vid depressioner, därför att även arbetslösa och fattiga behöver mat och kläder och kommer fortsätta att köpa dem även under depressionen även för lånade och pantade pengar, vilket så småningom kommer att leda till att
efterfrågan reser sig och kommer igång igen. Men varför gäller inte det resonemanget aktieägarna? Även under finanskrisen fortsätter produktionen och så småningom kommer kvartalssiffrorna och är de positiva kommer förtroendet för företagen igång igen och de kan emittera nya aktier för att bygga upp sitt egna kapital med.

Frågor om självhushåll,vegetariansm och biodiversitet

Jag har under en längre tid varit aktiv på självhushållarforumet www.alternativ.nu och genom detta blivit medveten om en konflikt som kan dyka upp mellan självhushållar- och naturvårdsintresset vad gäller klimat, djurrättsfrågor och biodiversitet.


Jag är själv vegetarian och ickejägare, för att inte säga jaktmotståndare, men jag är inte vegan eller militant djurrättsaktivist. Min inspiration kommer främst från österländska religioner med tankar om ickevåld och att vörda allt levande. Jag har inga större problem att acceptera slakt eller jakt, så länge vi talar om måttfulla husbehov, men jag ställer å andra sidan mig och andra frågan om varför man skal döda djur för sin försörjning om man absolut inte måste.


Jag är fullt på det klara med att alla inte kan eller vill leva efter min stramare hållning i denna fråga, men vill å andra sidan ställa krav på andra vad gäller beteenden som tär på gemensamma naturresurser leder till artutarmning.


Bland självhushållarna och småbönderna är majoriteten jägare och djurhållare. Många har en god medvetenhet i klimat- och djurrättsfrågor, men där finns också en misstro mot överdrivna miljöhänsyn, bensinskattehöjningar och samhällsskydd av rovdjur som angriper boskap.


På den senare punkten ser jag en potentiell motsättning mellan de som vill värna om biodiversitet och starka rovdjursstammar å ena sidan och jägare som vill skjuta vargens villebråd och skydda sin boskap å den andra. Jag ser också en konflikt mellan de som hävdar vegetarianism och djurrättsintressen som en del i klimatarbetet och de som inte vill ställa om från köttätande, utan behålla det eller till och med öka det med motivationen att huvudsaken är att ökad hänsyn tas till att djuren skall ha det bra innan de slaktas.


En del synvinklar är tydliga och rättframma och kräver även rättframma förslag på lösningar, som vem som skall bekosta skyddet av tamboskap mo rovdjur i skogslänen. Andra frågeställningar går mer på djupet. Många flyttar ut på landet för att få en bättre livskvalitèt och väljer bort konstorsarbete för att försörja sig på jakt och naturnära boskapsskötsel. Uttaget av animaliskt protein på detta sätt kan försvaras med argumentet att eget kött är bättre än djurfabriker med uppsvällda biffkor som utfordrats med soja odlad på nerhuggen brasiliansk regnskogsmark. Samtidigt kan uppblomstringen av nya smådjursbesättningar på landsbygden leda till ökad friktion mellan människa och rovdjur. Rävar tar höns, björnar slår får och välter bikupor, medan vargen slåss med jägaren om samma villebråd för sin försörjning. Den aggressivitet som finns mot rovdjur och viltskador är förståelig ur en ekonomisk synvinkel, men tveksam ur ett omställningsperspektiv där män även tar hänsyn till biodiversitet. Människan har utrotat tusentals djurarter i det förflutna och majoriteten av dessa har skett genom jakt av villebråd, skyddsjakt för boskap och förändring av livsbetingelser genom jord- och skogsbrukets miljöförändringar


Så mina frågor är: Kan en ny "grön våg" driven av behovet att ställa om från oljeberoende och storstadsliv till självhushållning på landet leda till ökade konflikter mellan människan och den vilda faunan och hur skall i så fall detta bemötas. Och vilken omställning är mer angelägen - att byta ut djurfabrikskött mot egen småskalig köttproduktion plus jakt, eller att gå över till vegetarianism eller minskad köttkonsumtion på det stora hela?

torsdag 9 juni 2011

Svenska Hillbillyföreningen sammanträder

Jag har nu fått uppmaningen av flera medlemmar på självhushållarforumet www.alternativ.nu att börja blogga, dvs ge mig av därifrån.

Uppmaningen kom som ett svar på en begäran om att få öppna en diskussionstråd på forumet om vegetarianism för vegetarianer. På självhushållarforumet finns det många som är vegetarianer, men ännu fler som slaktar djur och jagar, varför diskussionerna om det är rätt att hålla och äta djur brukar bli heta.

Min fråga uppkom som en följd av att en tråd där en vegetarian angrep djurhållarna hade raderats. Han hade startat den, därför att hans synpunker om köttätande hade raderats ur andra trådar. Jag ville därför se om det var möjligt att starta en tråd där jag och andra vegetarianer skulle kunna utveckla våra idèer utan att i vår tur bli angripna av djurhållarna.

Det var det inte.

Alla måste få rätten att vara inne och peta i varandras trådar , utom då vegetarianerna och djurrättsförespråkarna i jakt- och djurskötartrådarna då, annars luktar det diktatur och -30-tal tyckte en debattör. Med andra ord - skriver du om vegetarianism på vårt forum måste vi andra ha rätten att kritisera din hållning, annars kan du skriva någon annan stans.

I och med detta har jag blivit feminist. Jag känner nu en förståelse för debattörerna på sajten www.feminetik.se där diskussionstrådarna var uppdelade i två grupper - en för alla och en enbart för de debattörer som öppet deklarerat att de var feminister. På så sätt kunde de i den skyddade avdelningen fortsätta egna diskussioner utan att hela tiden behöva föras tillbaka till ruta noll av antifeminister som angrep deras grundsatser, eller störas av troll som ville rusa in och skriva VISA TUTTARNA.

Den möjligheten har inte en vegetarian på självhushållarforumet, även om man ber om det. Han måste vara beredd att få sina idèer och grundsatser ifrågasatta av människor som inte är vegetarianer när hen försöker utveckla dem. Även när hen inte tycker att det är fruktbart eller utvecklande, utan bara stör tankeutbytet och förhindrar en att komma att komma vidare från ruta ett.

Sådant är livet på landet. Köp dig ett hagelgevär och låt häckarna växa.

onsdag 8 juni 2011

Vegetarianismen framför allt

Jag har efter lång tids funderande bestämt mig för att låta vegetarianismen gå före självhushållandet vad gäller min intressesprioritering. Det var ett svårt beslut, för det betyder inte bara ett skift av fritidsaktiviteter, utan även en ändring av de internetsociala mönstren.

Men blogga tänker jag inte börja göra.

måndag 9 maj 2011

Sanningen om Afghanistankriget

För tio år sedan när USA invaderade Afghanistan tänkte jag att det här kan inte bli annat än fel, detta för att jag känner Afghanerna. När Sverige hängde på invasionen visste jag att det skulle gå åt helvete, då jag även känner svenskarna.

söndag 1 maj 2011

Om Wittgenstein och den naturvetenskapliga skepticismen

Wittgensteins tänkande kan indelas i två perioder, den första logiskt matematiska då han skrev Tractatus och den andra sociala då han främst kom att inrikta sig på begreppet "språkspel". Wittgenstein gav då upp sin ursprungliga tanke att språkets funktion i huvudsak var att formulera och överföra information om världen. Istället menade han att språket fyllde en social funktion för att binda samman grupper av människor i "kulturgemenskaper" via speciella sätt att använda orden på, vilka han kallade för språkspel.

De "naturvetenskapliga skeptikerna" bygger upp sin kulturgemenskap på en gemensam tilltro till logiken, rationaliteten och den hermeneutisk deduktiva experimentmetoden. Med denna inriktning tror de sig stå över den subjektivism som socialiseras in i alla kulturgemenskapers interna liv. Främst märks detta för en utomstående i det sätt på vilket deras språkspel fungerar. Skeptiker använder några gemenskapsskapande signalord på ett annat sätt än sin omvärld. Ett av dem är "förvirrad" som med den allmänna betydelsen avser en person som inte kan sätta samman sina tankar på ett begripligt sätt eller, likt mig, messar till min väninna att jag inte kan hitta min mobiltelefon eller springer omkring och letar efter bilnycklarna med nycklarna i handen o s v.

För en skeptiker betyder "förvirrad" däremot en person som på ett sammanhängande och begripligt sätt framlägger teorier vilka kan kritiseras, antingen för att de är för visionära eller inte håller för en vetenskaplig granskning. Skeptiker sammanblandar därmed "förvirrad" med "inkorrekt" eller "vidlyftig" , ungefär som religiösa sammanblandar "otrogen" med "oetisk" och dessutom i samma syfte - för att stärka sammanhållningen i den egna kulturgemenskapen.

Andra signalord som ofta förekommer bland skeptikerna är t ex "charlatan" istället för "oskolad" eller "kvacksalvare" istället för "icke-medicinare". I början studsar man lätt till inför dessa subjektiva förstärkningar och finner dem orättfärdiga, därefter kommer man ihåg sin Wittgenstein och påminns om att man kanske har att göra med en kulturgemenskap som man själv inte har valt att tillhöra.

söndag 3 april 2011

OM Libyen

Libyen har redan rasat ner till sista femtedelen på Aftonbladets nyhetsblogg (efter Persbrandt och före Big Brother). Inget händer där längre medan de svenska piloterna väntar på att få inkvartera sig på Sicilien. En ledare har de dock skrivit vilken andas trötthet. Qadhafi beskriv som en galen operettlik tönt, FN;s insats backas upp utan problematisering, samtidigt som det konstateras att ett halvdussin andra konflikthärdar "borde" få samma stöd åtminstone på pappret, men att det är mindre troligt att de kommer få det i praktiken.

Det som skiner igenom i de internationella kommentarerna är hur ovillig västmakterna är att fastna med landstyrkor i ytterligare ett ökenkrig. Samtidigt konstateras att rebellerna är mycket dåligt rustade och knappast kommer kunna knäcka Qadhafi utan ett militärt stöd som går utöver vad som fastslås i FN-resolutionen

Jag tror därför att FN-insatsen i Libyen kommer att gå i baklås. Tanksen kommer att köra fast i sanden i ett stilleståndskrig där till slut båda sidorna erkänns som oljeleveratörer. Eller så blir marktrupper nödvändiga, med följd att en lydregim med rebeller i toppen installeras vilken snart kommer att ha eget människorättsblod på fingrarna.

Får jag fel skall jag äta upp något.

Tillägg: Men visst är det rätt att stödja rebellerna. Med viss försiktighet dock. Orosmolnet här handlar inte om "muslimska fundamentaliser", utan om Tripoli-Cyrene-polariseringen. Qadhafi från Tripoli mördade den tidigare Libyska kungen från Benghazi. Upproret kommer från Benghazi, stödet för Qadhafi från Tripoli. Sånt skall man vara aktsam med.

tisdag 8 februari 2011

Svenskarna och vargen

Dagens riksdagsdebatt om varg var intressant. Moderaten påstod att ett förbud mot licensjakt är ett hot mot vargen, medan vänsterpartisten ansåg att slumpmässiga mord på individer aldrig kan befrämja en art - och visade därmed hur långt vänsterpartiet har rört sig från sin tidigare stalinistiska ståndpunkt.

Medan miljöpartiet schavotterade miljöministern med ett inlägg som av en internetdebattör sammanfattades som:

"gå o dö jävla centerpartister, alla vet att ni är oseriösa och saknar existensberättigande. Och så luktar ni konstigt".

Så verkar ändå den skarpaste motsättningen gå mellan Sverigedemokraterna och socialdemokraterna. Då de förra ville tillåta vargen i renbetesland, bedyrade socialdemokraterna att de aldrig skulle medverka till att ge en dödsstöt åt rennäringen och därmed hela samekulturen.

Jag trodde inte att jag skulle säga det, men i den principfrågan är jag närmast Sverigedemokrat.

onsdag 12 januari 2011

Att lagstifta bort lagar som inte finns

Arbetarpartiet moderaterna har tagit ytterligare ett steg för att göra Sverige friare från gruppmentalitetens tvång. I en motion till riksdagen föreslår tre moderata riksdagsmän att den s k Jantelagen skall kriminaliseras. Det lagrum de vill utnyttja är diskriminringslagen som skall skrivas om så att "Gnosjöandan", dvs den tålmodiga fliten, undertryckandet av kravställande och tilltron till entreprenörsanda och innovativ företagsamhet sprids på jantelagens bekostnad.

http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&dokid=GY020&sourceid={7698CC7C-7837-4655-85DD-D584BA127984}


Den som läser igenom motionen inser att de tre moderaterna antingen har grovt missuppfattat vad diskriminering är, eller helt enkelt bestämt sig för att kriminalisera "taskiga vibbar" . Diskriminering är inte samma sak som brist på entusiasm. Diskriminering betyder att man behandlar människor olika väl beroende på hudfärg, kön, religion etc. Inte att man behandlar alla lika illa.

Hur det skulle kunna gå om moderaternas motion gick igenom kan vi ta en titt på här:

Monty Python in Happy Valley