söndag 20 januari 2019

Which horse shall you play on?

So after having told that I had been this chairman of a bank with the personal responsibility of 50 000 000 € I got this question what I had learned from this experience of being inside at the heart of the financial industry.
I am afraid that I totally misunderstood the question.
I answered that to my knowledge the banks and the financial industry are a band of hungry wolves, howling at the cold and gloomy monetary moon, feeding their greed with our hopes and aspirations, that the true essence of the fairy tale the Wizard of Oz is that they like the great Mage are all fakes, that their postures of grandeur is a little more than a midgets play with veils and mirrors, to give the impression that we are small and powerless, put in eternal dept to their immense richnesses, while the truth being is that we are the Hearts of Gold while the heart of the financial market not being even a Heart of Darkness in the sense of Joseph Conrads cruel vision, but an abyss of emptiness, falling eternally downwords just to meet and reflect the bottom of our own hopes and desperations.*
Well that was not how the question was supposed to be interpreted. The real question was - what should I do to partake in all this gathered richnesses, no matter what lies behind their true essence.
Or more shortly - which horse am I going to bet on in the coming sunday race.
Well... for the first I must say that if I knew that I would not give away the tip easily, because I would play on that horse myself, so giving you that advice would just lower the odds to my own disadvantage. More likely, I would give you a false tip to lead you astray, so for gods sake , do not take for granted what other people are telling you - do your own homework, because it is in knowing the market and furthermost having the right connections the real strenght lies, because the daily shape of the horses changes rapidly. And be prepared that this knowledge will cost you, since noone is giving away their profitable truths about the financial market easily.
The only thing I can say is that at the end of the day, the greatest winner of them all will be the owners of the hippodromo, because the game is rigged towards their benefit. The sum of the losses is always greater than the sum of the gains, and the difference is landing with great precision right in the pockets of the owners of the game, for all sake, find out where they live, steal their cars and furniture, extort them on the code numbers to their swiss bank accounts or marry their useless sons or daughters in the hope of getting your fair share of their richnesses, I do not care, since my primary ambition is to keep my head clear , my hands washed clean like Pilates and my heart in a somewhat good shape to solve the real napoletan mystery.
How to keep the hope alive over another nightfall.

torsdag 11 oktober 2018

Well punk - do you feel lucky?

Civilisationer har kollapsat förut. Det vet vi, eftersom vi hittar spåren efter dem.
Det mest berömda verkliga exemplet är kanske Mayakulturen, där gigantiska rikt utvecklade stenstäder plötsligt övergavs åt djungeln för att aldrig mer befolkas. Ödet den gången verkar vara som ofta annars, överutnyttjande av naturresurser och klimatförändringar vilka eroderade undan samhällenas försörjningsbas.
Jag skrev verkliga, eftersom vi har ett ännu mer känt exempel vilket förlorar sig i mytens skimmer. Jag tänker på Platons sedelärande historia om Atlantis, kontinenten som gick under pga människans oförsiktiga hanterande av naturkrafterna.
De exemplen, liksom andra mindre kända eller omfattande som Harappakulturen, Påskön och Vikingabosättningen på Västgrönland har det gemensamma att de har varit plötsliga, men lokala. Det är livsbetingelserna på en plats som har ödelagts, inte livet på planeten som sådan. Människorna har kunnat flytta sig vidare för att överleva på andra ställen. Att påstå att vår nuvarande civilisation kommer att braka samman är därför en lågoddsare jämfört med påståendet att mänskligheten som art kommer att försvinna från jordens yta , kanske på så kort tid som 10 år. Det är ett extraordinärt påstående och extraordinära påståenden behöver extraordinära bevis för att kunna tas på allvar.
För att förstå bakgrunden till den vetenskapliga domedagsutsagan om mänsklighetens snara undergång bör man hålla ett par saker i huvudet och det är
1) Nej, vetenskapen kan ej se in i framtiden
2) Nej, vetenskapspersoner lägger aldrig eller sällan fram teorier eller prognoser på lösan grund, eftersom de snabbt då kunde avslöjas av andra vetenskapspersoner på samma kunskapsnivå
Summan av ovanstående blir då att vetenskapliga prognoser om kommande katastrofer inte behöver vara säkra - men befogade för att få någon som helst gensvar inom kunskapssamhället.
Teorin om NTHE - Near Term Human Extinction bygger i sin tur på en annan teori - Abrupt Climate Change. ACC skiljer sig ifrån dagens linjära klimatförändring som talar om stigande havsytenivåer på 50 års sikt eller mer genom att klimatet på global skala snabbt . dvs inom loppet av ett par år, närmar sig de nivåer där mänskligheten som art inte någonstans finner lämpliga miljöer för överlevnad. Denna abrupta förändring orsakas i sin tur av ekologiska triggers, dvs processer som plötsligt drar igång och förändrar klimatet dramatiskt, ungefär som nedslaget av en asteroid eller ett gigantiskt utbrott av supervulkaner.
Medan dessa två nämnda naturkatastrofer visserligen är verkliga och har orsakat massutdöenden på planeten tidigare är de omöjliga att förutse och kan därför lämnas till högen "låt var dag ha sin egen plåga" så är triggerpunkterna för ACC väl kända och beräkningsbara. De två främsta av dem är the Blue Ocean Event och the Methan hydroxide seafloor explosions. Och för båda två är klimatutvecklingen på Arktis avgörande
Blue Ocean Event innebär att havsisen på Nordpolen försvinner. Denna händelse har legat i prognos nu ett antal år men har ännu inte inträffat. Då isen i Arktis visat sig inte velat lägga till denna höst, utan snabbt närmar sig ett nytt årstidsminimum, velket kanske inträffar redan i början av nästa vecka finns det anledning att följa isutvecklingen där noga. Ett isfritt Arktis är en trigger av två skäl. Dels försvinner temperaturregulatorn i Arktis, vilket kan få plusgraderna där att börja skena, ungefär som när kylelementen tas ur kylväskan på campingresan, medan maten lämnas kvar. Dels ökar värmeupptagningen från solen när det blåa havet träffas istället för den vita isen, vilket ytterligare skjuter på uppvärmningen av området.
Den andra effekten blir då en följd av den första. Om den vet vi mindre och då den innehåller en högre grad av osäkerhjet kan vi inte säga exakt vilken verkan den får, bara studera hur fenomenet utvecklas över tid. Stora mängder metan, skapade på samma sätt som den fossila oljan ligger på Ishavets botten i fast , frusen form samt i Sibiriens tundra. Börjar dessa lager lösa upp sig pga ökade temperaturer kommer atmosfären raskt att få ett tillskott av stora mängder metan, en växthusgas 24 ggr mer potent än koldioxiden.
Skulle detta inträffa kommer den globala temperaturen i ett steg att raka ett par grader till uppåt och inom loppet av ett par år skulle vi kunna se en temperaturhöjning större än de 1,6 grader som vi hittills lyckats värma upp planeten med sedan industrialismens början. I det läget börjar jordbruksarealer jorden runt att ödeläggas pga mikrolivets och växtlighetens känslighet för snabba klimatstörningar och vi får skördemisslyckanden på global skala. Detta kan - eller kommer att leda till en kollaps för industrisamhället vilket då snabbt leder till en temperaturhöjning på ytterligare 2 grader pga att aerosolerna, dvs luftens svavelföroreningar som dagligen upprätthålls genom industriell aktivitet och ger ett skyddande paraply mot solinstrålningen avtar inom ett par veckor. Om vi på det lägger positiva feedbacks som den ökande mängden vattenånga i atmosfären vid ökad temperatur kan vi summera ihop en global temperaturökning på runt 10 grader globalt - och det överlever inga organismer större än kackerlackor i längden och inte många mindre heller.
Nu är det inte säkert att detta kommer att ske. Men det är sannolikt att det kan komma att ske i ett worst case scernario inom ramen för den kunskap som den naturvetenskapliga forskningen ger oss. Så i det läget kanske vi inte skall oroa oss så mycket för om det blir en vänsterregering eller en högerregering med eller utan Åkesson som får lägga statsbudget nästa år, det vi istället bör göra är att sätta på Dirty Harry med Clint Eastwood för att gång på gång lyssna på de magiska orden
"Did he fire six shots or only five?" Well to tell you the truth in all this excitement I kinda lost track myself. But being this is a .44 Magnum, the most powerful handgun in the world and would blow your head clean off, you've gotta ask yourself one question: "Do I feel lucky?" Well, do ya, punk?

lördag 8 september 2018

Varför jag stödjer Rysslands utrikespolitiska ageranden och vill häva sanktionerna

I detta inlägg kommer jag att redogöra grunden till mitt stöd för Rysslands utrikespolitik och varför jag anser att sanktionerna mot Ryssland snarast bör hävas och dialoger med Kremlin på vänskaplig diplomatisk fot bör påbörjas..

Von Clausewitz skrev

"Krig är blott en fortsättning på politiken med andra medel."

Därför behöver vi också förstå att de lagar och diplomatiska avtal som skrivs länderna emellan ibland kan utgöra en fortsättning på krigen. Krigslagar är ett särskilt märkligt kapitel, där krigförande länder skriver avtal med varandra om hur krig får gå till och inte. Det internationella diplomatiska spelet kommer därför att röra sig på två nivåer, en som handlar om konflikterna i sig och en annan som handlar om det berättigade i att olika sanktioner och militära medel används för att försöka lösa konflikterna.

Inom terminologin folkrätt ryms en rad internationella avtal som främst berör två olika rättsområden - ett gäller civilbefolkningens rättigheter avseende överlevnad och demokratiska fri och rättigheter, medan ett annat område reglerar staternas rätt att ta till militära stridsåtgärder för att skydda sig eller hävda sin sak.

Jag kommer här att redogöra för varför jag anser att diskussionen om folkrätt i samband med Rysslands gränskonflikter med Ukraina och Georgien snarare är en fortsättning på den kalla krigsföringen än ett försök till etiskt upprätthållande av internationell lag och ordning

För att förstå förhållandet mellan Ryssland och dess grannstater behöver vi gå tillbaka till Sovjetunionen och Tsarryssland innan detta. Tsarryssland var en imperialistisk stormakt i samma stil som övriga europeiska kolonialmakter. Till skillnad från länder som Storbritannien och Frankrike erövrade Tsarryssland stora territorier landvägen och både Ryssland som stat och ryssar som folk kom att breda ut sig över stora delar av Eurasien från 1600-talet och framåt. Under denna tid kom många regioner som tidigare varit självstyrande under rysk överhöghet. Sibirien kolonialiseras under 1600-talet, Mot väster införlivas stora delar av dagens Vitryssland och Ukraina i strider mot Polen-Litauen under 1700-talet, medan merparten av Kaukasien inklusive Georgien erövras i en rad krig mot Persien med slut 1813.

Tsarryssland erövrar alltså Ukraina och Georgien under en tid då landstöld var ett legitimt skäl för militär erövring och sedan dess har alltså områdena befunnit sig under rysk administrativ överhöghet.

Under Sovletepoken tillförs ytterligare landområden erövrade under 2:a Världskriget och Sovjetstaten delas upp i 15 delrepubliker delvis på historisk grund. Men lapptäcket är etniskt komplicerat. Medan de nyligen erövrade baltstaterna är etniskt homogena är de äldre områdena synnerligen uppblandade av olika folkslag, betydligt fler än de 15 utmejslade Sovjetrepuiblikerna. Folk rör sig fritt mellan regionerna,även om sorgliga fall av folkfördrivning förekommer. Olika landsdelar förs till och tas ifrån republikerna genom drag av pennstreck och inom den ryska folkrepubliken indelas områden med etnisk särprågling i autonoma regioner. Ingen tänker så mycket på skillanden mellan en autonom region och en republik eftersom Sovjetstaten ej är tänkt att sönderfalla.

Under 1940 - och 1950 - talen sammanställs huvuddelen av de dokument som skall komma att tgöra grundstommen för folkrätten. Sovjetstaten skriver under dessa.

I slutet av 1980-talet börjar Sovjetstaten att sönderfalla. Michail Gorbatjev manar till ett stillsamt avvecklande och försöker ersätta den gamla Sovjetstaten med ett lösare nätverk OSS. vilket dock de senaste tillförda baltiska delstaterna genast bad att få¨utträda ur.

Av 15 administra delrepubliker återstår då 12 i ett lösare nätverk, var och en av dessa länder med ett nationellt självstyre, som enligt folkrätten skall ge dem självständighet och rättigheter som suveräna nationer.

Det finns dock ett problem med detta. De administrativa gränser som satts upp m ellan delstaterna har varit i vissa fall varit godtyckliga och ej resultat av någon uttryckt folkvilja, demokratisk omröstning eller militär strid. Det är stalinistiska pennstreck som har avgjort hur gränsdragningarna skall ske och därigenom uppdelningen av nationerna. I åtminstone två fall kommer detta att få olyckliga konsekvenser. Rysslands viktigaste flottbas på Krim, erövrat och försvarat under 1800-talet med många hundra tusen ryssars liv har hamnat i Ukraina, genom en administrativ förändring gjord av Chrustjev på 1950-talet. Det ossetiska folket har kommit att hamna i var sin republik, nordosseterna i en autonom republik i Ryssland och sydosseterna i en likaledes autonomt område i Georgien. Ett annat etniskt särpräglat område, Abchasien har även tillförts Georgien under Sovjettiden.

Under folkomröstningar uttrycker både Abchaser och Osseter sin klara vilja att förbli enade med Sovjetunionen, men förs ändå över under Georgisk överhöghet under delningen.

Här är kort grunden till mitt ställningstagande varför jag inte ser Rysslands ageranden i Ukraina eller Georgien som ett brott mot folkrätten.- Det vi ser är istället korrigeringar av en skilsmässa, en upplösning av ett imperium, vars sönderfallande gränser ej alltid hamnade på rätt ställen. Om vi till detta lägger NATO:s aggressiva agerande att så snabbt som möjligt försöka knyta utbrytarregionerna till sig för att där upprätta militärbaser med skapladdade stridsspetsar rakt in på ryskt moderterritorium, så förstår jag Rysslands vilja att stävja dessa ambitioner, på samma sätt som jag hade förstått en amerikansk nervositet över att höra Vermont och Texas utropa självständighet, under beskydd av inkommande kärnvapenmissiler från Ryssland eller Sovjetunionen.

Med denna diskussion som grund kan vi därefter gå in på detaljer, vilka jag dock ofta brukar tycka är far too boring, eftersom de inte förändrar något i sig, annat än att personer som tror mer på den ena sidans konfliktversion än den andra slutligen får svårt att tala med varandra. Var kuppen i Kiev ett genuint folkuppror, eller en provokation iscensatt av CIA ? Var den georgiska attacken på ryska fredsbevarande styrkor i Sydossetien oprovocerad, eller förergicks den av ryska/ossetisksa angrepp? Varför fanns det över huvud taget ryska fredsbevarande styrkor i Sydossetien ? Varför fanns det 70 000 sydossetiska flyktingar i Nordossetien som var så utrymmeskrävande att de startade en ny etnisk konflikt med ingusjierna på rysk mark ? Ja, vi kan fortsätta prata. Det kommer inte förändra min huvudståndpunkt att de ryska gränsstriderna ej är att jämföra med ett angreppskrig mellan eller mot oberoende självständiga stater, utan snarare en fortsättning på en blodig pågående skilsmässa.

Och att NATO fortfarande är den aggressiva parten i området.

Och att Sverige därför skall ha is i magen, avsluta sanktionerna mot Ryssland och börja föra dialog.

Och riva upp värdlandsavtalet med NATO

Varsågod. Serven är er. 0 - 0 i första gemet, första setet, första matchen

torsdag 30 augusti 2018

Det hänger på lärjungen, inte på Mästarna

Dagens Zen-historia
Det var en gång en pundit som lärt sig alla skrifterna utan att för den skull nå Upplysningen.
En dag utropade han sig som Mästare for att få lov att åtnjuta all den respekt och vällevnad som titeln skulle tillskriva honom. Han fick raskt ett följe som vördade honom och såg till att uppfylla hans minsta önskning för att få lära sig mer om skrifterna och genom honom nå upplysningen själva.
Bland dessa fanns en särskilt vetgirig och enveten discipel, som tog till sig vartenda ord han sade med stor hängivenhet och övertygelse och som följd av detta ideligen ställde motfrågor som punditen hade svårt att svara på.
En dag tröttnade han på den vetgirige discipeln och beslöt sig för att göra sig av med honom. Han tog upp hela sitt följe på ett högt berg och ställde dem framför ett brant stup och sade, i vetskap om att den besvärlige lärjungen skulle följa hans minsta önskning
"Må den av er som känner sig mogen för att bli Upplyst hoppa ut för denna klippa. Är ni tillräckligt rena i sinnet kommer jag med Buddhans kraft att hjälpa er att levitera"
Alla disciplar utom en ryggade tillbaka i skräck, medan den hängivne kastade sig utför stupet, föll en bra bit för att sedan levitera upp till gruppen igen och hängande i luften böja sitt huvud framför den falske Mästaren i en gest av tacksamhet.
- M.. men , men hur är det möjligt, stammade punditen fram.
Och discipeln svarade:
- Du bad mig att hoppa och här leviterar jag som du sade. Vad säger du nu, tvivlar du själv fortfarande på Upplysningen ?
Det är inte Mästarens äkthet och övertygelse det handlar om, det är discipelns

måndag 4 juni 2018

Om vad Frihet är

Frihet är ett märkligt fenomen. Det finns ingen entydig definition på vad frihet är, inte bara därför att det finns en politisk dimension i frihetsbegreppet, utan för att det innehåller djupare filosofiska komplikationer. Vänstern definierar frihet som möjligheten att göra val. Den som är satt i skuld är inte fri, som Göran Persson sade. Den som har köpkraft däremot är fri att använda pengarna på det sätt den önskar. Problemet med denna analys är att man för att åstadkomma lika stor frihet för alla, lika möjligheter till konsumtion. behöver skapa andra former av ofrihet för att tex genom skattevägen sudda ut de ekonomiska skillnader som produktionsprocessen skapar
Högern definierar frihet som frånvaron av begränsningar, vilket innebär att olika människor i ett fritt samhälle får olika möjligheter att realisera sig själva, utifrån sin ekonomiska och personliga förutsättningar. Förutom skillnaderna i valfrihet individerna emellan är denna frihetsdefinition negativt uttryckt. Den är bara definierad genom sin motsats , ofriheten. Det högern gör egentligen är att definiera upp vad ofrihet är - närvaron av begränsningar i form av sociala påbud , och därefter säga att friheten är motsatsen till detta.
Den individuella friheten i en stark stat innehåller därför en paradox. För att utnyttja sin individuella frihet behöver individen först underkasta sig statens beskydd, vilket initialt betyder en avsägelse av sin frihet för att få lov att existera i det gemensamma sociala rummet
På det privatpsykologiska planet tillkommer ytterligare problematiseringar runt identifikation och existensen av en fri vilja.
Viktor Frankl har i sin bok Viljan till Mening beskrivit hur kampen för frihet kan se ut i ett koncentrationsläger. Enligt honom är frihet ingenting man får utifrån, utan något man erövrar genom att skapa en livsmening inuti sig själv, oberoende av vilket förhållande man befinner sig i. Frågan om vilken samhällsform man lever i blir då ointressant, eftersom friheten ytterst bygger på individens attityd till omständigheterna, inte omständigheterna i sig
Slutligen finns det en naturvetenskaplig problematik runt frihetsbegreppet. Fysiken under 1800-talet närmade sig en mekaniskt deterministisk ståndpunkt, i och med att hela världens skeenden gick att förklara i matematiska formler ända ner till kvantnivån i Heisenbergs osäkerhetsrelation. Om hela kosmos är mekaniskt i dimensioner utanför plankradien, var kommer då den "fria viljan" in ? Är den bara en mekanisk funktion, i form av en mental efterkonstruktion, där illussionen av handlingsfrihet skapas för att göra den mekaniska funktionen mindre outhärdlig. Eller är den en reellt existerande möjlighet för en individ att medvetet välja bland olika alternativa möjligheter. Om det skulle kunna finnas något sådant som en fri vilja behöver den i så fall hitta sin plats inom osäkerhetsrelationens gränser, i partiklarna i vår hjärnvävnad. Hur medvetandet exakt gör för att manipulera sannolikhetsvågorna i denna mikroskopiska dimension och vilka lagar som där styr medvetandets handlingssätt, det kan man altingen forska vidare på inom kvantneurologin, eller skriva Sci Fi - böcker om med hisnande existensiella slutsatser

söndag 25 mars 2018

Sommartid igen

Ni som nu retar upp er över sommartiden, det är inget emot den vrede som drabbade bönderna i Sverige under övergången från juliansk till gregoriansk kalender år 1753. Eftersom den julianska har fler skottdagar kom den att gradvis lagga efter jordens rotation, så att vårdagjämningen inföll allt tidigare i kalendern. För att hinna efter många turer hinna ikapp verkligheten strök den hemska regeringen under övergången de sista 11 dagarna i februari ur kalendern under övergången 1753. Istället för att få ligga och dra dig i sängarna den 18 februari vaknade bönderna plötsligt upp den 1 mars varpå bondepraktikan varnade om att det snart var dags för sådd. Snacka om sommartid. Reaktionerna uteblev heller inte , då den religiösa dogman föreskrev att människans tid var utmätt av Gud och här hade regeringen sålunda bestulit folket dess liv med11 dagar. Någorlunda rätt hade de på en punkt, eftersom livet enligt kyrkböckerna för de som föds och dött på var sin sida om förändringen på pappret är 11 dagar längre än det sålunda har varit i verkligheten

tisdag 18 april 2017

Snällvänsterns kollaps inför Aleppo

Medan vakna unga konspirationsteoretiker analyserar Trump och Putins samarbete för att röka ut neoconfabriken och den Djupa Staten kan man ju inte annat än undra över hur det har kommit sig att den eurokommunistika och trotskistiska vänstern har hamnat så snett att den de facto har börjat agera som kontrollerad opposition för CIA.
Jag är inte överens med konpirationteoretikerna här om att vänstern är ett imperialistiskt stödprojekt från början till slut och det gör jag därför att jag har varit rätt djupt inne i den. Jag känner ledande personer inom flertalet vänstergrupperingar väl och har tex träffat och talat med personliga samarbetspartners till Leon Trotskij, som verkade med honom från den tiden då citat "Hela den fjärde internationalen kunde hålla konferens i ett kök"
Jag har aldrig uppfattat dem som organisatoriskt kontrollerade av någon utomstående part, eller slagna av infiltratörer. Nej istället är det ett par andra sjukdomar som har drabbat dem
Narcissistiskt storhetsvansinne, messiasideal och Jean-Jacques Rousseau
De två första diagnoserna får jag in i meningen "Om vi bara hade varit fyra kamrater på plats i Portugal under Rosornas revolution hade vi ändrat historiens gång", uttalat av entritiska LPYS ledstjärna Ted Grant sommaren 1974 i Lorch am Rhein. Jean-Jacques Rousseau är den franske filosofen som idealierade vilden om det goda naturtillståndet, i vänsterns världbild då ersatt med Folket. För det är ju Folket som skall rädda mot alla de dumma, då huvudsakligen amerikanska, men även stalinistiska och i efterdyningen av detta även ryska imperialister.
Folket som protesterar och kämpar för den goda saken och i sin kamp behöver vänstern stöd.
Deet är därför som trotskistiska internationalen i december 2016 kan utfärda varningar om att "Östra Aleppo är på väg att falla" på grund av Putins samarbete med Assad och Trump flathet inför detta. Folket i Östra Aleppo håller på att gå under.
Att folket i Östra Aleppo till stor del redan flytt över till sina släktingar regeringkontrollerade Västra Aleppo bortser man ifrån, liksom att de kvarvarande "frihetkämparna" i staten av oberoende journalister som Eva Bartlett beskrivs som Al Qaidaterrorister med mestadels utländsk bakgrund vilken håller kvarvarande befolkning som gisslan , liksom att dessa terrorister länge beskjutit "folket" i Västra Aleppo med raketeld rakt in i bebodda områden och orsakat dödsoffer där. Genom att sammanblanda CIA:s proxygerillor med genuina folkliga protester mot Assadregimen har man kapat en egen mental Berlinmur, där civilbefolkningen i ena sidan av staden är "folket" , medan de i den andra är liksom.... ja vadå? Så när hundratuental syrier samlas till stöddemonstrationer för Assad, då är det inte folket utan någonting annat. Och när nationaldagen firas med dans och jubel 10 km norr om Daraa, medan protester mot regimen pågår inne i staden, så missar man i analysen att förstå motiven hos båda grupperna av det syriska folket, både de som stödjer Assadregimen som en garanti för sin säkerhet och de som ser honom som ett hot mot sin egen.
Och genom detta hamnar de i knät på CIA, USA-imperialismen och deras proxyarmeer.
Runt detta har jag en ytterligare kommentar om vänsterns snedsteg, vilken jag ställde till en vän för att få en förklaring till varför delar av det trotskistiska socialistiska partiet valde att stödja FN-koalitionens bombningar av Gadaffis Libyen:
"Vi är så djävla trötta på att hela tiden behöva stödja diktatorer och Gadaffibombningarna var vår chans att äntligen bli rumsrena i det avseendet."
Tablå. I längtan över att komma in i det politiska finrummet stödjer man öppet CIA - manipulatörernas världsbild som en opposition som inte ens behöver kontrolleras utan lägger sig frivilligt. Och gråter över de Vita Hjälmarnas mod i kampen för civilbefolkningen mot ryssarnas bomber, och fortsätter att harva runt med stöd av en tiondels promille av befolkningen.
Ungefär så fungerar den delen av vänstern. Nog nu om detta.