tisdag 28 februari 2017

We are all going to die

    If you raise your haid above the conservative think tanks easy digestible nonsense like "CO2 is good for green plants" and "Suprise! New facts shows that it is the SUN that is heating up the world, not the humans" and really wants to know what it is that troubles the climate scientists you should check that you first understand these three terms:

    * exponential change

    * self reinforcing feedback loops

    * perm - trias massextinction

    If we combine these three and conclude that they are on their way it means the end of humanity, and this is not a boast nor an opinion, it is bone hard medical facts as Johnny Depp stated about his characters permanent erection in the Libertine prologue.

    So then let's see that we all understand those concepts properly before putting our pension funds into the Hawaiian real estate market.

    Exponential change is a bitch. Unchallanged it inevitably leads to collapse. An entire mathematical branch called catastrophy theory deals with the matter of collapsing exponential system. Exponential change is what happens when you drop a bacteria into a Petri dish. One bacteria becomes 2. Two bacterias becomes 4. 4 bacterias become eight. And so on. In the beginning the change is slow and calm, it look like a linear change thet goes off wit the speed 1, 2, 3, 4, 5, 6 ..... But when the petri dish is filled to 50 % with bacterias something happen. Suddently it is not 50 % but 100 % To fill the last half of the dish takes equally long time as going from one tiny bacteria to the hundereds of millions filling up the first half. And then, when the dish is entirely eaten by bacterias the system crashes and they all die.

    Linear change can be handled. It can be calmed down with a break. You press the gas. The engine runs faster. You press the breaks. The car stops. Nice and easy does it. Exponential change is like throwing you lighter into the petrol tank. If you do anything , you run. If you have somewhere to run to.

    If climate change is linear, then we would expect that the second degree of heating up the atmosphere would take as long time as heating up the first. What we now see is that the last decade has heated the atmosphere something like 0,3 degrees when the 200 years before has heated it 0,7 (my approximate figures). CO2 levels went from 280 to 400 in 150 years. It went from 400 to 410 in just three. This is exponential change. This is the lighter in the fuel tank

    Where are you going to run? Is Hawaii far enough to avoid the explosion?

    To aggrevate the process we have the self reinforcing feedback loops. A feeback loop is what happens when you put a microphone next to a loud speaker and connects them through an amplifier deck. A small input becomes a large output. the large output becomes a large input and pop goes your eardrum.

    If exponential change is a bitch, the self reinforcing feed back loop is the Great Chtulhu himself. Don't be a worshipper. Don't wake up the monster. Don't hope that the stars will be right unless you want to be eaten first of all. Scientists may believe that the present climate change is man driven, opposed by the milder sceptics that at least confirms that it is getting hotter, but that it is a "natural thing" since climate has been ging on changing long before man started to burn fossil fuel or even walk on two feet.

    Well , here is good news. Science totally agrees with you concerning the feed back loops. They are totally natural. Once started, man has no power over them. We can go amish all of us, the fuse has been lit and the feed back loops will go on heating the planet by them selves.

    The feed back loops consists primarely of carbon dioxide and methane stored in the ground and below sea level that will be released into the atmosphere with increasing temperature. If you look at the earlier heating periods, that were NOT man driven, you will see that the carbon dioxide levels rise AFTER the heat has started to go up. Sceptics has taken this as a proof for that the climate change causes CO2 rises instead of the opposite. Well - it goes both ways. That is the meaning of the term feedback loop. An increase of heat gives more carbon dioxide gives more heat gives more... and on it goes. In previous times the heat started by more heat from the sun reaching earth. This time we are kick starting the process by emitting the first injection of CO2, that then starts up the heating - exponentially - wich emits more CO2 that makes it even hotter until we reaches the giant deposits of frosen methane below the sea and when that little treasure starts to boil by it self , which it already has, it is time to start to learn about the third term

    The Perm - Trias mass extinction.

    When nothing greater than a hamster survives you know you are in great trouble. A copy of this event might occur around 6 degrees of heating from pre industial temperature levels, according to journalist and author Mark Lynas. Geological data suggest this temperature range from present pleasent holocen temperatures to full scale armageddon. When the methane from the sea floor starts to boil, the amount of green house gases in the atmosphere becomes enough to push down heat into the oceans to completely deprive them from oxygen. When all oxygen breathing life in the ocean dies the great party begins for the anaerobic bacterias that will carnage on the carcasses and create huge amount of sulphuric gases. Think of rotten eggs. When these gases starts to emit themselves ocean wide, the atmosphere will become graduately toxic. A little burst of vulcanic sulphur from the nearby Solfatara is good for the lungs says the locals here in Campi Flegrei, maybe because it kills unpleasant things that shall not be in there, but huge scirocco bursts of corrosive sulphur is not what you want to have in your lungs for a health cure.

    So when the atmosphere becomes toxic and we all start to die the question arises - what should we have done on the way to this situation. The conservative dumb ass position about the environment activists is that they want to "Save the Earth", save the whales, save humanity. And then they laugh at the stupid green suckers and press the gas pedal in the bottom to demonstrate their liberty.

    Well, my response to that is - why do you think that we want to save the humanity? Do you resemble a bunch very much worth saving? And if the feed back loops already have kicked in, which they probably has, the question of "doing something" becomes hypothetical. Doing what? Praying to the Aliens to come and resque us? Build an Arch to nice and cosy Mars or dig a big bunker in the ground hoping to survive there until all evil goes away.

    So if we are all patients in the waiting room of the cancer clinic and just have got the message that our entirebody is depleted with evil metastases, what then to do? Pray to God? Look each other into the eyes and weep and whimper? Guy McPhersons suggestion is that we shall start to do that we should have done in the first place - Love each other and develope our interests , the time that is left. So stop react against the green activist and accusations on him to want to create climate agony. Agony means that you still are in the situation of being able to "do something". What I am suggesting is not agony, but mortal terror, and the only mature response to this is dignity. Be like Socrates. Lift the cup of poison calmly, gather your friends around you , keep your awareness and describe for all what is happening. Enlighten each others. I am starting to feel dizzy. The legs are getting paralysed. I have lost touch of my fingers. The tongue is getting numb.

    What rest is - is silence.

lördag 5 november 2016

Om att förstå världen runt omkring sig

För att förstå verkligheten runt omkring oss och inom oss behöver vi två olika sorters verktyg.
Det ena är korrekt information om världen utanför. Det andra är en förståelse av de kognitiva och emotionella processer som sker inom oss. Det första kan vi tillägna oss genom studier, det andra genom självobservation. Instrumentet för att sätta förståelsebearbetningen i omlopp skaffar vi oss genom att utföra handlingar , vilka genom upplevelser sätter ihop de erfarenheter vi gör till ett begripligt nätverk av förståelse inom oss.
På den vägen har vi saker som både hjälper oss och stjälper oss.
Det första vi behöver till vår hjälp är en målsättning att vilja förstå hur världen och livet fungerar. Utan denna målsättning kommer vi heller inte förstå något, eftersom varje dröm är lika god som någon annan och hjärnan även låter sig roas av det lilla. Självförståelse är en drift och det är inte alla som besitter den. För att citera Gurdjieff:
Esoterisk kunskap är till för fåtalet, inte för att den är hemlighållen utan för att flertalet ej åtrår den.
Det andra vi behöver är en sinnesapparat som förmår att sortera, filtrera och hantera de upplevelser och informationer vi tar emot till begripliga strukturer. Här har vårt utbildningsväsende länge tryckt på vikten av att lära sig logiskt tänkande. 1+1 = 2. Om A så inte B. Detta sätt att hantera information är bra för att bygga upp en mekanisk förståelse av omvärlden, en sådan som maskiner, datorer eller kollektivavlönade arbetare och tjänstemän behöver, men mindre värdefull vad gäller att förstå syften och motiv bakom världens och människors handlingar och funktionssätt. För att komma vidare med detta behöver vi intuition och insikt angående oss själva, samt observationsförmåga och empati angående andra. Vilka är vi, vad vill vi och vad önskar den andre.
Utifrån dessa kunskaper och oss själva och omvärlden kan vi bygga olika strategier för vårt handlande, vilka är av skiftande moralisk kvalitet. Vi kan eftersträva att gynna oss själva, även på andras bekostnad, vi kan försöka skapa välvilja hos andra, även till priset av vårt eget lidande. Och vi kan försöka skapa en omgivning där både vår egen och andras livskvalitet ökar till bådas tillfredställelse. I en sådan harmonisk omgivning kan vi även förälska oss, roa oss, samt försöka utveckla mer avancerade nivåer av estetiska upplevelser, kunskapsutveckling och intuitiv förståelse av oss själva och omvärlden.
Det tredje vi behöver är informationer om hur vi skall strukturera den förståelse av omvärlden som våra sinnesintryck förmedlar till oss. En del av denna kunskap är basal . våra föräldrar kan förklara för oss varför det åskar på himlen, lärarna kan berätta varför äpplen trillar till marken och vad som sker i kroppen när vi kommer i puberteten. Så länge som vi inte rör oss på den nivå där syftet bakom människors handlingar granskas alltför noga rör vi oss i en ofarlig värld, men ju närmare egenintresset vi kommer i vår förståelse av världen, desto snårigare blir den information vi presenteras för att öka vår förståelse .
Det är naturligt att så sker, eftersom var och ens egenintresse vävs in i den presentation av världen som nu sker.
För sanningssökaren som inte nöjer sig med färdigtuggad mat kommer nu en ny utmaning, att i flödet av information försöka urskilja sanningen från egenintresset. En del ger upp här och påstår att det inte finns någon sanning, utom den sanning var och en väljer för sig själv och nåväl, då ur ett patafysiskt perspektiv varje utsaga är lika sann som någon annan får väl den som önskar leva i den världen göra det, men för den som vill något mer startar nu den svåra processen med att både känna tillit och sovra, samt att ha förståelse för att var och en trots goda ambitioner oftast som alltid ändå fortsätter att förstå världen just utifrån dennes egna förutsättningar.
Det fjärde vi behöver är då tekniker för kunskapsinhämtning och sovrande. Förutom att googla och se youtubevideos finns här trevliga akademiska principer som källforskning och hypotetiskt- deduktiva vetenskapliga forskningsmetoder att förlita sig på. Vad gäller informationsflötet från CNN och RT blir dock dessa metoder snabbt svårapplicerade, då vetenskapen många gånger är bättre lämpad till att studera och förklara det som redan har hänt än att försöka förstå det som just håller på att ske, detta för att motiven bakom handlingsmönstren delvis är okända och svåra att vederlägga experimentellt. Goda förkunskaper hjälper och studier lägger en grund, men ju mer vi närmar oss dagsskeendet blir självförståelsen och intuitionen allt viktigare redskap till att även förstå andras funktionsätt.
Vad gäller de motivsbaserade beskrivningar och förklaringar av omvärlden som presenteras för oss är merparten av dem skapade i egenintresse. Vi skulle kunna kalla dessa teorier för C-inflytande. Syftet med dessa teorier är att gynna dem som har skapat dem. Här återfinns samtliga kommersiella och flertalet politiska budskap. Rösta på oss. Fienden är dum. Kom och köp konserverad gröt.
En bit längre upp på skalan återfinns de informationer som tagits fram i vetenskapligt syfte för objektiv förståelse av verkligheten. De gynnar sällan någon enskilt, men talar sällan om för oss vad som är viktigt för oss att åtrå. Vi kan veta allt om näringsriktig kost , utan att förstå varför vi trots detta väljer att köpa coca cola och hamburgare. Vi kan kunna alla grundämnen i periodiska systemet utan att förstå varför vi blir lyckliga, gråter eller känner ångest över att vilja gå in i en kyrka. för den djupare förståelsen av oss själva krävs en annan stimulans, den fundamentala grunden för självförståelse. Om vi tänker oss att det finns människor som besitter sådan kunskap, om vilka de själva är, om vilka andra är och om hur var och en skall handla för att kunna komma fram till en ökad förståelse av det egna självet och är villiga att förmedla denna till oss, då skulle vi kunna kalla denna kunskap för ett A-inflytande. Inom A-inflytandet ryms all kärlek, visdom och självinstikt som någonsin psykologin, självhjälpslitteraturen, religionerna, filosofin, sagorna, konsten och kulturen har velat förmedla till oss genom tiderna.
Sant A-inflytande kan bara lämnas direkt från en individ till en annan. Sann insikt om världen kan bara ges av den som förmår att sätta sitt egenintresse åsido för att tillåta människan att se sig själv genom denna som en blank spegel. utan detta förstår ju inte människan sig själv, utan ser bara sin egen bild genom kalejdoskopet av den andres egenintresse.
Det är sällan A-inflytandet kommer till oss direkt, eftersom vi känner för få personer vilka kan förmedla detta inflytande till oss.
För det mesta får vi nöja oss med B-inflytande. B-inflytande uppstår när någon av egenintresse förser oss med A.inflytande. A-inflytande har en mycket stark potential. Kraften i detta är oefhörd eftersom självkännedom är den mest åtråvärda egenskapen människor kan längta efter. Därför fylls kyrkorna, moskeerna , templen, bokmässorna, biopalatsen, kulturcafeerna , terapilokalerna av människor i jakt på a-inflytande och det de får är B-inflytande genom människor sig gör sig en förtjänst på att medvetet eller omedvetet paketera A-inflytandet och sälja det vidare, av kommersiella orsaker eller personpsykologisk självtillfredställelse,
Genom B-inflytandets snårskog lyssnar vi på våra mässor, läser våra diktsamlingar, rannsakar oss genom självjälpslitteraturen och gråter i våra biosalonger, bara för att slutligen och gradvis närma oss den yttersta funderingen:
Att A-inflytandets essens kanske ändå är tystnaden

tisdag 11 oktober 2016

Därför stödjer jag Rysslands ageranden i Syrien

Vi som har varit med hela vägen från Vietnamkriget och framåt har ju lite svårt att hänga med i det här svassandet för Joe Biden och värddjursavtalet.

Jag menar, när blev Henry Kissinger inte en massmördare? När upphörde Hanoibombningarna dagen före julafton 1972 att vara ett krigsbrott.

USA är fullkomligt körda som utrikespolitisk kraft. Deras saga är all, deras tid är över. De fick ett kort uppsving när Sovjetunionen brakade ihop och de lyckades rida på framgångsvågen en stund till genom att bomba sina egna skyskrapor, eller om det nu var någon annan gjorde det.

Men seriöst, efter alla turer de senaste 50 åren - vilken vaken observatör tillmäter dem någon trovärdighet i internationella militärmanövrar? Inte jag i alla fall. Jag tillmäter heller ingen som tillmäter dem trovärdighet trovärdighet.

Det är därför jag gillar att Ryssland och Vladimir Putin sätter ner foten i Syrien. Inte för att han är Guds bästa barn, utan för att han är hederlig nog att tala om vad som pågår, stark nog att göra något åt det och ännu så länge tillräckligt städad för att man inte skall behöva ångra sig över det efteråt.

lördag 8 oktober 2016

Vad är det som är på gång i Syrien


Assad var ingen populär ledare. Nej man kan nog säga att han var en riktig förtryckare av sitt eget folk.
När den "arabiska våren" kom, oavsett om det var en hungerstrejkande skomakare i Tunisien eller politiskt planerade säkerhetsmän som startade den så ledde initialt sett folkliga uppror i Syrien till hårda motattacker från regeringssidan, vilket resulterade till ännu mer oroligheter i en stigande våldsspiral.
Så långt allt väl. Business as usual. Som det har varit i tusentals år där impopulära regimer har försökt hålla tillbaka frihetssträvanden hos sitt eget folk.
Det var därefter det krånglade till sig. NATO hade en fastslagen plan att destabilisera de sju länder i regionen som ej ännu stod under deras kontroll. På den listan stod bl a Libyen och Syrien. Libyen fixades undan snabbt, genom en "humanitär insats" som försatte landet i ett totalt politiskt och militärt kaos, enligt Washingtons önskemål. I Egypten följdes plan B. Dvs den USA-trogne diktatorn Mubarak stöttades till det inte gick att stödja honom längre. Då blev han "dålig" och fick gå , för att ersättas av Muslimska Brödraskapet och Muhammad Mursi som snabbt blev dåliga de med och då fick ju de ersättas av en militärjunta under den USA-kontrollerade Al-Sisi och så var det frid och fröjd i Egypten igen, men Syrien skulle bli en hårdare nöt att knäcka.
Jag minns en panarabisk konferens där Gadaffi fick ett utbrott kring frågan att om inte araberna skulle kunna ena sig skulle de alla bli utmanövrerade av imperialistiska intressen. Saudis kung Faisal skrattade honom rakt upp i ansiktet och det förstår jag eftersom han var i koalition med imperialisterna och även direkt tillsatt av dem en gång i tiden. Men att även Bashar al-Assad flinade förstod jag inte då. Numera tror jag att han flinade åt Gaddafis naivitet, som om "enighet" skulle lösa något. Al Assad förstod istället att en stark militär organisation, ett brett folkligt stöd hos den alawitiska minoriteten, samt ett ryskt ess i bakfickan var vad som behövdes.
Så när USA på sedvandligt klumpedunsmaner försökte destabilisera hans land genom att skicka vapen och pengar åt såväl regemkritiska desertörer som till lokala islamister, vilka snabbt även spillde över de saudiska tokextremister som invaderade Syrien under den luddiga förevändningen att arabiskt vårbefria det syriska folket genom att hugga huvudena av dem stod Assad organisatoriskt och militärt beredd att möta dem med kallt stål.
Det gjorde inte Gadaffi.
Assad satt kvar och delar av hans folk , främst shiia slöt upp bakom honom. Återigen andra, främst sunni formade ett rebellmotstånd , medan resten hamnade som gisslan under tokextremisterna. Och medan USA och EU talade om frihet , demokrati och rättvisa och pumpade på med pengar och vapen för att bryta ner Assads organisation gick ISIS bärsärkargång hos civilbefolkningen i de områden de lyckats erövra. De "moderata rebellerna" är djup älskade av alla utom syrierna själva och splittrade sinsemellan utan något som enar dem än ett ogillande av Assad. De syriska regeringskritiska sunniterna radikaliseras genom motståndet och på front efter front förlorar de moderata inflytande och manskap till islamisterna som betalar de klentrogna bättre och talar med ett fundamentalistiskt tungomål som drar de rättrogna öronen till sig. USA ser problematiken och börjar dra öronen åt sig. De talar inför FN om behovet att skilja de moderata krafter de stödjer från de islamistska de motarbetar, men levererar i sak mycket lite för att uppfylla intentionerna
I det läget går Ryssland in och säger Nog Nu. Det som började som en folklig protest har genom saudisk och amerikansk ekonomisk imperialism förvandlats till ett dårhus. Ryssen röker ut oppositionsstyrkorna med flygvapen, medan syrisk militär återtar deras områden från mark, stödd av rysk militär expertis. På den kurdiska fronten avancerar SDF med stöd av USA mot ISIS, vilket skapar tvehågsenhet på NATO-sidan då Saudi och Qatar stödjer ISIS medan Turkiet motarbetar kurderna. USA:s diplomatiska rävsax blir allt knepigare, med det går illa för Profetens barn mot ryssen hur mycket Allah-o-Akbar de än utropar.
För Obama och hans administration är givetvis detta deppigt, men de kan inte mycket göra , eftersom en fullskalig militär konfrontation mot Ryssland till stöd för Al Qaida inte är vad opinionen på hemmaplan längtar efter strax innan val. Jag tror inte att det skulle är det som skulle gynna Wall Street heller. Samtidigt har folket i Levanten genomskådat USA:s dubbelspel. De förstår vem som finansierar och stödjer vem och de vet att även om Assad var den lilla djävulen så är USA och Saudi de stora. Så emedan USA:s destabilisering av Syrien pågår, sluter folket i regionen tätare upp bakom Assad som det minst onda alternativet, upp till 600 000 syrier har flytt till regeringssidan från islamistkontrollerade områden runt och i Aleppo enligt oberoende observatörer , Inte riktigt vad USA hade tänkt sig när man inledde sin kostsamma destabilisering.
Obama pladdrar på i sitt parallella universum. "Syrias Assad regime got to go. We need someone to talk with" säger han idag enligt Fox News. USA har 60 mer eller mindre allierade stater på sin sida, medan Syrien bara har två, Iran och Ryssland. De är dock starka nog och lämpligt placerade i regionen. Turkiet är på väg att dras ut ur Yes Master, No Master-blocket och föra en självständig linje gentemot USA, vilket knappast gynnar NATO:s planer.
Och på marken lägger islamisterna ner sina vapen i motståndsficka efter motståndsficka, vilket frigör soldater för Assad att fokusera på att återta hela Aleppo.
När det är klart är kriget över.
I november är det val i USA.
När Hillary väl är installerad står givetvis en militär invasion av Syrien högst på agendan. Stefan Löfven får vänta med att komma med blommor. Frågan är bara hur den militära situationen kommer att se ut då, om ett markanfall ens kommer vara möjligt mot en regeringssida som redan kontrollerar merparten av Syriens tätbefolkade områden, med ryskt flygunderstöd och robotluftvärn. USA får nog begränsa sig till att försöka få pli på sin vakthund ISIS, samt argumentera för en kurdisk frizon även om detta kommer att reta "koalitionskollegan" Turkiet till vansinne.

fredag 16 september 2016

Vill du knulla?

Voui scopare - Vill du knulla?
Frågan var inte oväntad, men ändå rakt på.
Hon hade slagit ett par varv runt mig, den blonda damen med vänliga ögon och en kraftig byst insvept i skötsamma tantkläder. Sökt ögonkontakt, besvarat varje leende med en uppfordrande blick och till slut kommit fram och nickat menande med en blick mot ytterdörren. Kom nu, sade hon och efter viss betänketid och en del pustande från min sida kände jag mig tillräckligt störd av situtionen för att söka upp henne och se vad hon ville.
Följ med mig ut, pekade hon och ute vid relingen fick jag då förslaget. VIll du knulla?
- Njaae svarade jag något tveksamt
- Varför inte det , fortsatte nog
- Det är ju ett tag sedan
- Varför det? Lugn vi tar det piano, piano
Mitt leende blev allt mer misstroget, som farbror Brages när man försökte slå i honom något osannolikt men fördenskull inte helt omöjligt.
- Har du en hytt?
- Nej, jag vilar i sovstol, ljög jag
- OK. vi kan göra det på toaletten
Där någonstans gick min gräns. Att idka könsumgänge med en främmande kvinna på en offentlig toalett på en färja mellan två resmål med min packning stående i en vestibul en bit bort var inte vad jag hade i sinnet som ett avslut på en skön semester och när hon fick det klart för sig lommade hon snabbt vidare för att söka upp någon annan bekantskap.
På morgonen satt jag lugnt i samma TV-fåtölj när hon kom ner från sitt hyttplan. hon vände ett par gånger när hon såg sig, men efter att ha pratat med lite kabinpersonal för att repa mod gick hon snabbt förbi mig, köpte frukost och satte sig i närheten av mig igen. Jag ville fråga henne om något, men visste inte riktigt vad, så jag fortsatte att stirra på TV:n i något som närmast kan liknas vid ett genuint intresse. USA kräver tillbaka 14 miljarder dollar av Bundesbank. Beväpnad 13-åring ihjälskjuten av polis i Chicago.
När vi lämnade båten fick jag en chans till. Väl samlad med en fungerande frågeställning fipplade jag med mobilen utan att få den att fungera tills hon kom mig förbi på hamnpassagen.
- DU får jag fråga en sak, sade jag. Hon såg cool ut, varken stressad eller ovänlig.
-Ja, vadå?
Den där frågan igår, vad var du mest intresserad av , mig eller mina pengar?
- Kan man inte vilja knulla utan pengar, kontrade hon snappt
- Jo visst kan man det, men vilket var det i det här fallet ?
- Vill du betala för sex då?
- Det vet man aldrig
- Har du några då?
- Jag har nog tillräckligt
- OK då, nästa gång
Därmed hade jag fått svar på min fråga och hon på sin och vi kunde lugnt gå åt var sitt håll. Trodde jag, för vi skulle tydligen åt samma håll. Lite väl länge. Nästan obehagligt lång väg. Först stannade hon och hälsade överdrivet hejigt på en tjomme vid ett hamncafe och därefter ställde hon sig vid en hållplats och försökte demonstrativt se ut som om hon väntade på en buss. Jag gick förbi henne tätt inpå , det var bara vi två på den smala trottoaren och vi log när vi möttes, jag kan inte säga vem av oss som hade det mest illmariga leendet.
En gång till log vi åt varandra. När jag vände mig om för att gå ner för trappan till Metrostationen Università kom hon gående strax bakom mig. Jag gick ner, medan hon gick vidare till sitt. Skönt tyckte jag, för nu räckte det med äventyr denna fredagsmorgon.

tisdag 13 september 2016

Om varför vi skall ha mångkultur

Låt oss nu ta det här med nation och identitet en gång för alla så att vi slipper tjata mer om det. Och låt oss göra det genom definition av ord. För som Voltaire sade är en av huvudanledningarna till att människor grälar att man saknar en gemensam förståelse av de ord man använder sig av. Så låt mig då därför definiera upp begreppen med utgångspunkt från den eminente sociologen Karl Deutsch
Etnicitet - det är vad vi är i andras ögon. Vi bestämmer inte själva vår etnicitet. Andra gör det. Grunden för etniciteten är främst språket, men även hudfärgen utseendet, klädseln, sätten och valet av handlingar och symbolspråk. Hunden har hår och andra dömer den efter det . Därför blir inte svenskar etniska japaner bara av att åka Tokyos tunnelbana, eftersom inga andra kommer att bedöma oss som sådana

Kulturgemenskapen - det är det sammanhang vi väljer att ingå i. Vi kan göra det mer eller mindre framgångsrikt, men likväl, när vi öppnar en fransk bok och försöker läsa den blir vi en del av den franska kulturgemenskapen. Förhållandet mellan etnicitet och kulturgemenskap är att medan en person kan vara omedveten om sin etnicitet, eller tom önska bort den, är vi alla nogsamt medvetna om vilken kulturgemenskap vi ingår i. Oftast VÄLJER vi kulturgemenskap utifrån vår etnicitet. Man kan säga att kulturgemenskapen är medvetandegörandet av de etniska särdragen. På grund av att omgivningen uppfattar oss som svenskar, genom utseendet och språket får vi en svensk kulturgemenskap som vi vårdar ömt. Detta kan tydligast ses hos nationella minoriteter. Medan svenskar i Sverige kan ha en vag aning om vilken kulturgemenskap de ingår i (det finns väl inget som är riktigt svenskt) har finlandssvenskarna den tydligare markerad. I Österbotten spelas Maj på Malö och Evert Taube från morgon till kväll , eftersom svenskheten där är vald i skarp relief mot omgivningen.
Nationaliteten är den politiska identitet vi väljer utifrån vär kulturgemenskap. Så länge som vi sitter i en fransk bokklubb och diskuterar Sartre och Camus finns inget politiskt drag över får verksamhet, men när vi börjar ställa krav , att som fransk minoritet få rätt till att genomdriga grundutbildning för barn på hemspråket, eller som majoritetsbefolkning i Frankrike utropar FRANKRIKE ÅT FRANSMÄNNEN - då har kulturgemenskapen övergått till att bli en nation. Kulturen ligger till grund för den politiska organiseringen. Därför är samerna en nation, medan pitborna inte är det. Det finns inga politiska krav lagda om pitmålets status inom utbildningsväsendet och inga krav om pitsk suveränitet. När de kommer, kommer även pitborna att bli en nation bland andra inom staten Sverige
Medborgarskap slutligen är en strikt juridisk konstruktion. Medborgarskap betyder medlemskap i en statlig organisation , på vilket vissa rättigheter och skyldigheter påföljer. Medborgarskapet kan ha en koppling till nationaliteten men behöver inte ha det. I moderna statsbildningar är kopplingen mellan stat och nation underordnad, inom mer åldsterstigna stamsamhällen är den total.
Mångkultur är slutligen förmågan att låta olika kulturgemenskaper existera sida vid sida inom samma geografiska samhällstruktur. Samhället styrs av ekonomiska och juridiska principer, gemensamma för alla invånare i det. Mångkulturen behöver inte innebär inte att det finns var sin lag för de olika kulturgemenskaperna eller nationaliteterna. Det kan göra det. Tex kan jakträtt för samer och svenskar se olika ut, eller så kan giftemålslagstiftningen för hinduer och muslimer skilja sig åt. Men det är på detaljnivån. Överordnat gäller en och samma lag för samhällets alla kulturer och identiteter. Detta är mångkultur. När det bara finns en godkänd kultur har vi monokultur. När det finns genomgående olika lagar för varje etnicitet, för varje kultur har vi diskriminering .
Därför bör vi förespråka mångkultur, eftersom den är den lösning som ger mest frihet och likaberättigande för alla människor i ett samhälle oavsett deras etniska och /eller kulturella bakgrund

torsdag 25 augusti 2016

Ryssland gjorde rätt som lät Krim återförena sig med moderlandet

För att vinna insikt i världspolitiken är allt som oftast det man behöver göra att ta reda på vad Carl Bildt och/eller DN står för i frågan och därefter ansluta sig till den motsatta ståndpunkten.


Visste ni att Ryssland rent folkrättsligt aldrig annekterade Krim? Halvön behövde aldrig "invaderas" som DN skriver. De ryska somdaterna fanns redan på plats i flottbasen Sevastopol, i rysk ägo enligt ett 50-årigt avtal med den dåvarande icke- statskuppade Ukrainska statsledningen. 
När nationalisterna i Kievv gjorde en CIA-unerstödd statskupp utropade sig Krim med en övervägande rysk eller ryssvänlig befolkning sig självständigt från Ukraina, grundade en egen Republik, vilken erhöll erkännande från ett antal länder, antog den ryska rubeln som sin officiella valuta, förändrade tidszon från Kiev till Moskva och ansökte därefter formellt om att få bli ansluten som delstat till den ryska federala republiken.
Ryssland tackade ja, varpå förhandlingarna för att ansluta Krim till Ryssland startades och ett avtal om samgående skrevs.
Den som vill förstå varför det var ett korrekt beslut av Vladimir Putin att låta Krim återförenas med moderlandet kan börja med att läsa Wikipedia. Krim erövrades av Ryssarna från Osmanska rikets vasallstat Krimkhanatet på 1700-talet. Halvön förblev rysk fram till och med 1954, då georgiern Stalin genom ett pennstreck överförde den till Ukrainska SSR av administrativa skäl. Det var ju inte meningen att Sovjetunionen någon gång skulle delas.

När Rådsrepubliken ändå föll, lugnt och fredligt på grund av Gorbachevs politiska visdom och det ryska folkets stora tålamod och välvilja halkade Krim med till Ukraina i den allmänna bodelningen. Naturligtvis borde en förhandling om Krims framtid ha skett redan då, men det var ju inte meningen att CIA och NATO skulle hålla på och rycka i de fria republikerna med hjälp av infiltration , understöd till insubordination, krypskyttar och halvfascistiska statskupper. Så ställda inför faktum var det bara för Ryssland att säga komsi , komsi tillbaka till Moderlandet varpå Krim infann sig.
DN var så klart upprörda. Och Carl Bildt. "Ett brott mot folkrätten!" . Lika upprörda som de inte var när USA invaderade Irak eller Grenada, när de angriper Syriens regering med väpnat understöd till terroristgerillor eller när hela västvärlden med stöd av tveksamma FN:beslut låter bomba Libyen till grus.
För den som söker en överkurs, läs gärna om Krimkriget på 1800-talet, då Britterna, fransmännen och turkarna första gången försökte snuva Moder Ryssland på kontrollen över Svarta Havet och ta kronjuvelen Krim ifrån ryssarna som betalade för kontrollen av halvön med så mycket blod att kriget gått till historien som ett av de första där antalet dödsoffer överstigit det som såväl den allmänna opinionen som båda stridande parter ansett vara rimligt i förhållande till frågans betydelse.
Och när Carl Bildt och DN:s ledarsidor bjäbbar vidare kom ihåg vad Eritreas president Isaias Afewerki sade när Carl Bildt med sin tysta diplomati försökte få ut Dawid Isaat ur eritreanskt fängelse:
- Jag har ingen anledning att lyssna på Washingtons knähund. Vill jag tala med USA kan jag göra det direkt