Dagens Zen-historia
Det var en gång en pundit som lärt sig alla skrifterna utan att för den skull nå Upplysningen.
En dag utropade han sig som Mästare for att få lov att åtnjuta all den respekt och vällevnad som titeln skulle tillskriva honom. Han fick raskt ett följe som vördade honom och såg till att uppfylla hans minsta önskning för att få lära sig mer om skrifterna och genom honom nå upplysningen själva.
Bland dessa fanns en särskilt vetgirig och enveten discipel, som tog till sig vartenda ord han sade med stor hängivenhet och övertygelse och som följd av detta ideligen ställde motfrågor som punditen hade svårt att svara på.
En dag tröttnade han på den vetgirige discipeln och beslöt sig för att göra sig av med honom. Han tog upp hela sitt följe på ett högt berg och ställde dem framför ett brant stup och sade, i vetskap om att den besvärlige lärjungen skulle följa hans minsta önskning
"Må den av er som känner sig mogen för att bli Upplyst hoppa ut för denna klippa. Är ni tillräckligt rena i sinnet kommer jag med Buddhans kraft att hjälpa er att levitera"
Alla disciplar utom en ryggade tillbaka i skräck, medan den hängivne kastade sig utför stupet, föll en bra bit för att sedan levitera upp till gruppen igen och hängande i luften böja sitt huvud framför den falske Mästaren i en gest av tacksamhet.
- M.. men , men hur är det möjligt, stammade punditen fram.
Och discipeln svarade:
- Du bad mig att hoppa och här leviterar jag som du sade. Vad säger du nu, tvivlar du själv fortfarande på Upplysningen ?
Det är inte Mästarens äkthet och övertygelse det handlar om, det är discipelns
