Frihet är ett märkligt fenomen. Det finns ingen entydig definition på vad frihet är, inte bara därför att det finns en politisk dimension i frihetsbegreppet, utan för att det innehåller djupare filosofiska komplikationer. Vänstern definierar frihet som möjligheten att göra val. Den som är satt i skuld är inte fri, som Göran Persson sade. Den som har köpkraft däremot är fri att använda pengarna på det sätt den önskar. Problemet med denna analys är att man för att åstadkomma lika stor frihet för alla, lika möjligheter till konsumtion. behöver skapa andra former av ofrihet för att tex genom skattevägen sudda ut de ekonomiska skillnader som produktionsprocessen skapar
Högern definierar frihet som frånvaron av begränsningar, vilket innebär att olika människor i ett fritt samhälle får olika möjligheter att realisera sig själva, utifrån sin ekonomiska och personliga förutsättningar. Förutom skillnaderna i valfrihet individerna emellan är denna frihetsdefinition negativt uttryckt. Den är bara definierad genom sin motsats , ofriheten. Det högern gör egentligen är att definiera upp vad ofrihet är - närvaron av begränsningar i form av sociala påbud , och därefter säga att friheten är motsatsen till detta.
Den individuella friheten i en stark stat innehåller därför en paradox. För att utnyttja sin individuella frihet behöver individen först underkasta sig statens beskydd, vilket initialt betyder en avsägelse av sin frihet för att få lov att existera i det gemensamma sociala rummet
På det privatpsykologiska planet tillkommer ytterligare problematiseringar runt identifikation och existensen av en fri vilja.
Viktor Frankl har i sin bok Viljan till Mening beskrivit hur kampen för frihet kan se ut i ett koncentrationsläger. Enligt honom är frihet ingenting man får utifrån, utan något man erövrar genom att skapa en livsmening inuti sig själv, oberoende av vilket förhållande man befinner sig i. Frågan om vilken samhällsform man lever i blir då ointressant, eftersom friheten ytterst bygger på individens attityd till omständigheterna, inte omständigheterna i sig
Slutligen finns det en naturvetenskaplig problematik runt frihetsbegreppet. Fysiken under 1800-talet närmade sig en mekaniskt deterministisk ståndpunkt, i och med att hela världens skeenden gick att förklara i matematiska formler ända ner till kvantnivån i Heisenbergs osäkerhetsrelation. Om hela kosmos är mekaniskt i dimensioner utanför plankradien, var kommer då den "fria viljan" in ? Är den bara en mekanisk funktion, i form av en mental efterkonstruktion, där illussionen av handlingsfrihet skapas för att göra den mekaniska funktionen mindre outhärdlig. Eller är den en reellt existerande möjlighet för en individ att medvetet välja bland olika alternativa möjligheter. Om det skulle kunna finnas något sådant som en fri vilja behöver den i så fall hitta sin plats inom osäkerhetsrelationens gränser, i partiklarna i vår hjärnvävnad. Hur medvetandet exakt gör för att manipulera sannolikhetsvågorna i denna mikroskopiska dimension och vilka lagar som där styr medvetandets handlingssätt, det kan man altingen forska vidare på inom kvantneurologin, eller skriva Sci Fi - böcker om med hisnande existensiella slutsatser
