Allt detta kött

Jag känner ibland - eller ganska ofta - lusten att sluta fred med köttätarna. De utgör ju trots allt 99,5 % av min omgivning. Flera av mina bästa vänner är köttätare. Jag själv har varit en. Jag är född i en köttätarfamilj. Det de gör är inte värre än vad mina katter håller på med och dem älskar jag ju. Så varför har jag då så svårt att ta dem till mig helhjärtat.

JAg tror att det beror på två saker.

För det första har vi hialösheten. Köttätare vet liksom inte när de skall sätta stopp. Släpper man in dem i en charkdisk så handlar de tills hela kundvagnen är full och hela sparkontot är tomt. De kan inte, som man önskar att räven i hönsgården gjorde, ta sig en liten bit salami eller torkad lammbog och sen tycka att det räcker för denna månad. Nej de skall ha hamburgare, entrecot, lövbiff, grytbitar, nötfärs, chorizo, ölkorv, flintastek, lever, pölsa, rimmat fläsk, parmaskinka, högrev och sen lägga allt i en stor hink när de kommer hem och skriva måndag - fredag på den och sleva i sig och sen krydda med revbensspjäll på lördagskvällen och en fransyska på söndagen.

Det tar aldrig slut.

Och det bräker och råmar i slakterierna och bultpistolerna går varma medan köttätarna skriker MER, MER, MER och varför får vi inte äta bäver och bisamråtta med och sen åker de på köttätarsafari till Zimbabwe och vräker i sig sällsynta antiloper och flyger hem till sina köttätarvänner igen och skryter om hur gott det var. Man försöker le fint och överse med deras smaklöshet, men hur man än bär sig åt så växer äcklet inom en och till slut måste man resa sig från bordet och gå ut och andas lite frisk luft för att inte kräkas. Så för att vi inte skall behöva folkomrösta på att införa motbok på kött och låta Systembolaget ta över ruljansen, kan ni inte sansa er lite grann, utveckla lite stil och klass och försöka bli gourméer istället för gourmander och lägga er så älskade köttbit lite diskret vid sidan av grönsakerna och rotfrukterna och framför allt hålla tyst om den så att vi andra inte behöver gå från matbordet. Snälla?

För det andra har vi den dubbla moraliska standarden. Människor har Rättigheter. Djur har "inga känslor". Att döda djur är ett yrke. Att döda människor är mord, ett brott. Och det finns INGA LIKHETER mellan de två verksamheterna. Det får inte ens antydas innan den sociala katastrofen är fullbordad. Människor har rättigheter och det skall föras noggranna anteckningar så att inte någon enda människa blir kränkt eller får ett krökt hårstrå eller blir fnittrad åt bakom ryggen, för då måste vi upprätta mobbingplaner och hålla rättegångar. Men djur skall dö för våra blodiga händer dagefter dag.Det är det de är tillför och vi människor är bara så godhjärtade som låter dem ha någon extra kvadratmeter pissig och skitig yta att vila sina kroppar på innan vi äter upp dem, trots att vi gör ekonomiska förluster och måste betala MER PENGAR för vårt kött på grund av detta.

Nej om bara köttätarna hade vett att hålla käften om sina matvanor i allmänna sammanhang och dessutom accepterade att KÖTT ÄR MORD eftersom man inte kan framställa produkten utan att döda någon, då skulle jag acceptera dem,ungefär som man accepterar en rökare, sådär lite avmätt medan man passerar dem i korridoren när de är på väg ut på bakgården i den 20-gradiga kylan för att dra in sitt os i lungorna, långt borta från alla oss andra som inte vill bli besmittade av den passiva rökningen.

Något att tänka på för att göra samvaron med oss vegetarianer lite enklare och trevligare för bägge parter kanske?