Hemfixarglädje

Jag har gjort alla fel som tänkas går, mätt fel och beställt för stora rutor, knackat sönder ramen ivrigt och okontrollerat för att de skall få plats, lagt ner 3 timmar på det en glasmästare skall göra på 10 minuter, kladdat med kitt så att hela fönstret är suddigt och kittet runt ramen gropigt och klumpigt. Jag har använt en hel tub där glasmästaren hade planerat för knappt en halv och jag har klart kvalificerat in mig i försöksheatet till Sveriges sämsta hemmafixare och jag är så lycklig , så lycklig. Det finns ingen känsla som slår "kan själv". Länge leve självhushållningen.

I morgon går jag med resterande ramar till AnnaPannas glasmästeri och låter hennes gubbe glasa i dem på riktigt sätt.