Samma strukturer nu som då.

Jag minns när jag i 14-årsåldern väcktes till insikt om Vietnamkrigets fasor. JAg såg bilder på nakna barn som bränts med napalm av världens starkaste krigsmakt. JAg hörde de vuxna försvara att de här barnen måste dö för att kommunismen inte skulle breda ut sig och att USA var vår enda garant för fred och frihet.

JAg gjorde revolt, gick i demonstrationer och började argumenterade emot på samhällskunskapen. Jag minns hur vuxenvärlden vände sig ifrån mig, hur de såg på mig föraktfullt när jag gick med mina plakat, hur det beröm jag tidigare erhållit för min flit, min sanningssökande och mina rätta svar på skolproven, förbyttes i vrede, grimascher eller hot om att jag minsann fick hålla käft om jag inte skulle kastas ut ur rummet, bilen, samhället , att jag borde flytta till Sovjet och se hur de har det där och att de minsann skulle piska skiten ur mig när jag gjorde min militärtjänst.

Idag ser jag samma sak upprepa sig. Ett par förflugna ord om Israel, ett antal mer eftertänksamma i samma anda och vips är jag degraderad från kunnig kommunpolitiker till antisemit, antidemokrat och olämplig att vistas med i partipolitiska sammanhang. Jag får höra att de här barnen måste dö för att Israel skall kunna hävda sin nationella suveränitet och att mördarna i Knesset är de enda demokraterna i regionen.

Sverige har inte ändrat sig och inte jag heller. Sverige är samma USA-vänliga pissliberala och kristet konservativa ankdamm som förut och jag är samma unga,arga rebell. Sverige ser fortfarande förmildrande omständigheter med att bränna och mörda barn, men denna gång med vit fosfor istället för napalm och för att förhindra islams framväxt istället för kommunismens. USA med dess pit bull terrier Israel i löst koppel är fortfarande garanten för fred och frihet och bastionen mot barbariet och demokrati är fortfarande att tycka rätt, inte att tycka fritt och framför allt inte att följa sitt hjärta.