Meditationsminnen

minns en dansk motorcykelknutte som enligt egen utsaga en dag blev upplyst. Han var ingen intellektuell gigant, så hans förkunnelse bestod mest i att åka runt med sin hoj, sitta i en soffa och småmysigt prata om vår plats på jorden, samt uppmana sina åhörare att slappna av och dricka en Corona med honom. På frågan om hur hans liv efter upplysningen var svarade han: "I'm doing practically nothing, but yet, wherever I go I seem to create chaos"

Vi hade två samtal han och jag. I det första så jag försökte involvera honom i mina filosofiska och existensiella grubblerier. Mitt under samtalet avbröt han mig, log och frågade: "When you have figured all this out, who then are you going to explain it to?"

 I den andra diskussionen satt vi framför hela satsanggänget i hans soffa, medan han magiskt försökte utröna vad som var på gång i mitt sinne. Jag tror att mina tankar då som oftast rörde någon dam och jag var fullt och fast övertygad om att inte låta honom avslöja något av detta inför gruppen, så nej han kom ingenstans utan var tvungen att erkänna "You are a mystery to me", varpå jag Zen-aktigt replikerade. "I am a mystery to my self"

illa