Per Gessle-kriteriet

Mitt bidrag till den ekonomiska forskningen är Per Gessle-kriteriet. Det säger att varje ekonomisk teori värt namnet falerar om den inte kan förklara hur man kan bli miljardär på att tralla Sha-la-la genom stan , hela dan. Marxismen missar, för den kan inte förklara vart mervärdet uppkommer, i skivbolagens tryckpressar eller Per Gessles skrivkammare. Den liberala marknadsekonomin missar, för den kan inte förklara hur det kommer sig att inte utbudet stiger upp för att möta efterfrågan vid ett rimligt pris. Piratfilosofin erbjuder däremot en lösning - genom att statsapparaten lagt stora resurser för att med våld ställa masskopieringsindustrin till Shalala-sjungarnas monopolistiska förfogande försvarar de deras enorma övervinster.

På en fri marknad där Sha-la-la var tillgänglig för alla för en rimlig kopieringskostnad skulle givetvis inte Per Gessle vara miljardär. Det skulle han heller inte vara i ett 1870-talssamhälle där han var tvungen att försörja sig genom att tralleralla på logdanser och midsommarfester där folk var villiga att betala för hans trudelutter från hand till öra.

Men i ett massmediasamhälle där en slagdänga först kan spridas genom massutsändningar, därefter masskopieras till försäljning, och därefter fortsatt masskopiering utan vidhäftande försäljningsintäkter kan krimilaniseras där kan Per Gessle bli miljardär på sitt trallande.

ÄR detta rimligt? Tja, allt beror enligt Karl Marx på vem som kontrollerar produktionsmedlen och därmed styr den ideologiska uppbyggnaden - och se där fick den gamle kommunistiske patriarken rätt till slut.

En demokratisk plikt

Mandatperiodens sista julbord gick av stapeln på Lumber & Karle i Kvänum, ett magnifikt herrgårds-liknande konferenshotell som trots sin ålderstigna charm är helt nybyggd av traktens lokala företagare.


Så här i slutet av mandatperioden upptäcker jag att jag trots allt uppnått en viss vana och därmed förfining runt julbordsätandets konst. Svunna är de dagar då då man var tvungen att gå ut i kylan och kräkas i de frusna rabatterna för att få plats med mer, eller då man passade på att förpesta stämningen med insinuanta påhopp gentemot något rivaliserande partis gruppledare som man råkat få som bordsgranne. Nu avnjuts julborden i samstämd, rofylld värdighet, med ett och annat leende mot de mer ystra nykomlingarna i det offentliga ätandets brödraskap








.
Men nu får han väl sluta att raljera tänker ni, kom till saken - vad vräkte du i dig? Och bönhörda skall ni bli. Jag började med en stor kallrättstallrik, vilket faktiskt skulle bli kvällens enda. Påpassligt stod vi först i kön bland hundratalet gäster, så vi slapp smittas ner av de övrigas äckligheter. En mörk vört med smör och ost är alltid en bra start, lagd försynt i ytterkant på tallrikens handsida för att göra plats åt mer. Därefter fylldes som vanligt på med sill - men vilken sill sen. Hemmagjort i ett dussintals smaker och namngivna med lustigheter som "Pappas purjosill", "Lisas lingonsill" och dylikt, senap, ingefära, lök . ja en mängd sorters kryddningar jag inte smakat på tidigare, därtill ett halvdussin sorters gravad och kokt lax - jag blev så tagen av sillen att jag helt missade överliggaren med potatis,rödbetor, inlagd gurka och olika sorters sallader. Nåväl, jag backade till övriga gästers förtret och försåg mig, samtidigt som jag plockade på mig kalkonbröst, Janssons och potatissallad i den framåtsyftande riktningen En kroppkaka fick slinka med, men då den omtalades innehålla fläsk fick den ligga kvar på tallriken.

Fullmatad ångade jag mot vår loge där julölen väntade, samtidigt som jag kastade ett öga på världens minsta kvartett Triple & Touch som uppträdde mellan varven - roligt att återse kompisen Ken där - vad gamla vi har blivit. :)

I varv nummer två gick jag faktiskt direkt på desserten. Som sagt - man skall inte överdriva - man är ju faktiskt inte här bara för att äta , dricka och ha roligt, man skall ju överleva morgondagen med. Så den lilla desserttalriken fick räcka, trots den helt tillräckliga ostbrickan med både whiskeyost, brie, grönmögel och vanlig cheddar. Några kex och vindruvor för stilens skull, och sen den syltöverdragna cheese-kakan, en toscakaka som var fantastiskt god, samt en fruktkompott med både citrus och exotiskt, måttligt tilltaget av alla dessa godsaker så att det ändå var plats i hörnet för rischoklad, knäck, chokladkyssar, mintpastiller och några punchpraliner som dock var vanliga köpes.

Detta nedsköjt med kaffe gjorde mg så mätt och nöjd att jag hoppade över den planerade ris à la maltan och istället krönte kvällen med en miniatyrflaska akvavit för 70 kr. Det är en fin liten gest till skattebetalarna jag har börjat med de senaste åren, för att visa att när de nu gjort så mycket för mig under två veckors julbordfirande skall väl jag inte vara sämre än att också själv unna mig litet

Skål på er i stugor och koja, från Lumber & Karles salonger.

På rätt ställe

Jag googlade för att undersöka den plats där jag 3 000 år in i framtiden har lagt ingången till min underjodriska Brödraskapsbunker. JAg föreställde mig en vitkalkad hangarbyggnad, ensam på en öde slätt. Och där låg den, fast 10 ggr mindre. :)

Dör rök Irland, skrattade Hemulen

För den som ser banksektorn som vilken annan näringsgren som helst, med sina hög och lågkonjunkturer kan det vara nyttigt att ta en titt på den här siffran:


850 miljarder svenska kronor


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8136445.ab

Det här är vad de irländska bankerna har slarvat bort på sistone. Eller som jämförelse, ungefär 50 % av hela den svenska statsbudgeten.

Irland är ett litet land och det här är inga småpengar. Bankrörelsen på Irland har precis som sina kollegor på Island och i Baltikum fört nationen till ruinens brant och en bit därutöver. När detta sker med jämna intervall ungefär vart 20:e år och har gjort sammalunda sedan mitten av 1850-talet, bör man ställa sig frågan vad det är för fel på den näringsgren som mellan kollapserna utropar sig själv som samhällets främsta motor och vinstmaskin, bara för att därefter braka samman igen och raskt ta hela samhällsekonomin med sig.

Sanningen är att bankrörelsen är ett omfattande kedjebrevssystem. Ett pyramidspel som gynnar dem som sitter på kapitalet när den uppåtgående konjunkturcykeln startar igen. Dessa kan håva in jättevinster genom att plocka ut avkastning på bankkapitalet när allt är frid och fröjd och folk åter har börjat hopas på att den stigande räntespiralen skall föra dem till himmelriket. Man glömmer så lätt hur det sved förra gången och när tilltron till de uppåtgående kurrvorna är som störst, då börjar tillslut småfolket stoppa in sina sista sparpengear i bankatier för att få tjäna sig en liten hacka. Det är alarmsignalen för de smarta placerarna att dra sig ur - nu är kedjebrevet på väg att säcka ihop , raskt ut med kapitalet någon annan stans, låt småfolket stå där med sina värdelösa värdepapper och riopa på att statsmakten, dvs deras egen skattekraft skall komma och rädda dem ur knipan.

Vid det laget är de stora pengarna redan någon annanstans och snurrar. Om de hann iväg villsäga. Han de inte det får en och annan räntekapitalist offtas på mammons altare tillsammans med småfolket, men det är smällar man får ta. Några starar måste offra sig för att flocken skall överleva. Och flocken som överlever slrider genast till verket för att övertyga beslutsfattarna om att skjuta till mer grediter och mer garantier för att ge kedjebrevet en chans att snurra på en vända till. Och en till . Och en till. Och en till. I limousiner, kavajer, smala svarta portföljer och luftkonditionerade marmorpalats, som är så viktiga att bevara eftersom de är, vilket ju alla vet, hela samhällsekonomin genialiska vinstmotor

Rök på - för fredens skull.

På det glada 1970-talet när knappt någon annan än haschsugna tyska hippies besökte Afghanistan var det lugn och ro i landet. Jag satt själv på bussen till Kabul när Majrevolutionen 1978 dfrog igång och de amerikanska turisterna ojade sig över att "nu kommer vi förlora paradiset till kommunisterna" Jag såg på dem och Afghanerna och tänkte "Bullshit - det här stolta folket knäcker ingen" Då fanns inga talibaner, och tjejerna bar kortkort och blommor i håret. I takt med att hippisarna försvann och stormaktspolitiken inträdde havererade det sociala klimatet och nu behövs hela världens militärstyrkor och halva dess arsenal av hjälparbetare för att få någon ordning. Därav min slutsats: Åk till Kabul och rök dig en feting så löser allt sig - försök göra något annat och du bara ställer till det.

Hur pass ekologiskt bör man leva?

Alla gör så gott de kan. Det går inte att utfästa sig en ekologisk börda min inte klarar av att lyfta. Ingen tjänar på att du begår mentalt självmord eller utsätter dig för ett ekonomiskt sammanbrott, med följd att du måste tas hand om av andra.

I denna ambition bör man vara ärlig. Jag avstår från det, men tillåter mig det. Genomtänkt, sakligt och handlingskraftigt. När man väl har bestämt sig för vilken nivå man vill leva på kan man utifrån den arbeta på att gradvis göra sitt ekologiska avtryck allt mindre.

För planeten lär det inte spela någon roll, varenda droppe olja du inte bränner upp kommer brännas upp av någon annan. Men genom att välja en medveten livshållning kommer du inte längre stå överraskad och oförberedd den dag dina rop om att JAG BARA MÅSTE HA ekar ut i ett tomt intet.

Dagen då socialismen blev gay.

I mitten av 1990-talet började jag och huvudfåran inom den svenska vänstern att röra sig i olika riktningar från varandra. Medan jag fördjupade mig i den ekonomiska problematik som ligger bakom klassamhällets struktur började de i ljuset efter Berlinmurens fall att röra sig i en allt mer egalitärt-feministisk riktning som jag kände mig delvis främmande inför. Det gick så långt att jag till slut jämförde mig med poeten Erik Gustaf Geijer som under mitten av 1800-talet i en dåtida kulturskandal "förföll" från konservatismen till liberalismen, bara det att jag rörde mig i andra riktningen, från socialismen och anarkismen till en mer ekonomiskt liberal och värdekonservativ hållning. Till skillnad från många män i min generation som gjort en liknande resa blev jag dock inte rent ut nyliberal, utan mer individualist och systemkritisk pengareformist. Kopplingen till individualanarkismen behöll jag, men min kärlek till det egalitära projektet försvann och jag skall härunder försöka förklara varför.

För det första begrep jag att vänstern inte förstod sig på ekonomi. Det här må vara en trivialitet bland de som har en liberal fostran, men för mig med rötter inom det socialistiska tänkandet kom det som en chock att slutligen förstå att det marxistiska idèbygget inte höll måttet. Det var inte bara det att jag inte hade läst färdigt Kapitalets alla fem band, eller att samhället eller människan inte var mogen en socialistisk ekonomisk utveckling ännu - hela bygget läckte som ett såll och skulle aldrig någonsin komma att fungera. Anledningen var inte att - som borgerliga vardagskritiker brukar hävda att "socialismen ser bra ut på pappret, men fungerar sämre i verkligheten", det såg inte ens bra ut på pappret. Mervärdesteorin, kärnan i det marxistiska bygget fungerade inte, åtskillnaden mellan industri- och räntekapitalism var inte tydlig nog och framförallt - grundantagandet om "den socialistiska människan" som osjälviskt skulle sätta sitt egenintresse åt sidan för den kollektiva ekonomin krävde en stor andlig resa för att förverkligas som jag av erfarenhet visste att mina socialistiska kamrater inom vänstern inte skulle vilja vara beredda och villiga att gå igenom.

Det som förhindrade mig från att bli nyliberal, trots att jag läste om den neo-österrikiska skolan och fascinerades över dess renhuggna analyser om kapitlismens fördelar,var min rot i den svenska räntefria rörelsen och JAK. Genom denna hade jag kommit i kontakt med räntekritikern och anarkisten Silvio Gesell, samt mutualismens föregångare och folkbankens förespråkare Pierre-Joseph Proudhon. Hos dem, främst den förre, upptäckte jag en kompetent kritik av både den liberala marknadsekonomin OCH marxismen som banade fram mot en tredje väg mellan de klassiska skären, den räntefria ekonomin och kravet på valutareform. Jag fick genom medlemsbanken JAK:s försorg träffa några av vår tids främsta ekonomiska systemkritiker som James Robertson , Michel Rowbotham och Bernard Lietaer. Av professor Lars-Paulsson Syll som jag gjorde en intervju med angående hans akademiska skrift om räntefri ekonomi fick jag reda på att socialliberalismens ekonomiska gigant, John Maynard Keynes, i sitt huvudverk General theory of Employment, Money and Interest skrivit ett stycke om Silvio Gesell och kunnat konstatera att I believe that the future will learn more from the spirit of Gesell than from that of Marx. Det var samma sak jag nu höll på att göra.

Under tiden detta pågick sysslade den svenska vänstern med någonting helt annat. I chocken efter att ha insett att det östeuropeiska experimentet varit precis så förtryckande och misslyckat som alla konservativa och liberala kritiker hävdat, slängde man sig nu i armarna på den sexuella revolutionen i ett försök att upprepa studentvåren 1968. Inget fel på det, men när sociala revolter används som en snorkel för att få gammalt socialistiskt bråte att försöka fortsätta andas, då kan det bli hur fel som helst. En anarkistisk vän till mig sade vid denna tid att "nu står vårt enda hopp till feminismen", samtidigt som jag började dra mig undan från vänsterns moralistiska tvångströja i en individualistisk riktning. Jag minns att jag då tänkte att "nej, jag kan inte vara med på den här skutan längre", hur välregisserad den mentala kartan om var vännerna finns och var fienderna bor än verkar vara.

Följdaktligen snurrade vänstern också in sig i en egalitär könskamp som skulle ersätta klasskampen. Utan en ekonomisk analys som höll måttet eller ett trotskistiskt övergångsprogram att ty sig till gav man upp och erkände sig som fripassagerare på den marknadsliberala skutan, upplockade som drivved från havet efter att den statssocialistiska pråmen skjutits i sank av marknadsliberalismens kanoner. Sin tacksamhet uttryckte man snart genom att ivrigt nagelfara den liberala skutans smuts i hörnen, för att försöka finna fel och skavanker som skulle kunna hålla den egalitära tanken vid liv. Var inte kvinnorna förtryckta? Och invandrarna? Och de transsexuella? Och ursprungsfolken i tredje världen? Och var inte detta ett tecken på att liberalismen var kass trots allt och att socialismen skulle segra?

Ett tag såg det ut att gå vägen och även inbitna liberaler började skruva på sig och nymornat kalla sig för feminister. Men i takt med att de radikalfeministiska kraven blev allt mer utmanande skedde någonting annat bakom radikalernas rygg - det folk som skulle befrias började tröttna på den uppflammade vänsterretorikten och övergav det egalitära projektet i stort. I smått kunde man fortsättningsvis hålla med, jovisst, lika lön för lika arbete och javisst, samma rättigheter åt alla oberoende av hudfärg, men i bristen av en hållbar ekonomisk analys kom detta aldrig att bli den nya projektil mot borgarklassens huvud som den feministiska vänstern hoppats på. Kraven på individuell föräldraförsäkring och ammande pappor, det epokgörande med kvinnliga präster och homoäktenskap i domkyrkans lokaler, homoadoptioner och rätten att välja sitt kön, könskvotering i bolagsstyrelser, rättegångar mot osedligt tecknad manga, inget av detta blev riktigt det som lyfte "kön mot kön"-partiet feministiskt initiativ in i riksdagen. I stället fick vi sänkt fastighetsskatt, borttagen förmögenhetsskatt, individuell lönesättning på alla nivåer inom arbetslivet, ett försvagat fack, en stark folklig tilltro till borgerligheten och Sverigedemokraterna in i riksdagen.

Det går inte att föra en politisk kamp utan en ekonomisk analys. Och det går inte att utgå från en felaktig ekonomisk teori som marxismen när man försöker göra det. Därför måste vänstern sätta sig på skolbänken igen och lära sig mer om den kompetenta kritik av penningväsendet, fractional reserve banking, skuldbaserade valutor, räntekapitalistiskt tänkande och alternativen till detta, valutareform, demurrage, muslimskt bankväsende och allt annat som kan få dem att begripa den fundamentala skillnad mellan vinst från förvärvsverksamhet och kapitalavkastning från ränta som den socialistiska rörelsen hittills har försummat. Utifrån detta kan man kanske längre fram skapa en hållbar mutualistisk teori med både människans egennytta och solidariska medkänsla som grund. Misslyckas man med detta har man nog inget annat val än att fortsätta en tynande kräftgång som fjolliga reservliberaler vars främsta vapen är bröstpumpen och mjölkersättningspulvret, eller aggressiva kollektivistiska stenkastare som inte försitter något tillfälle att genom spektakulära aktioner göra sig till ovänner med det folk man i sin drömvärld föresatt sig att befria.

Allt för nu från Swami Anand Suresh

Philipskurvans falsarium

All Economics is based on the false premise that "interest fights inflation" when the truth is that "interest causes inflation.

http://johnturmel.com/biglie.htm

Du vet - man tjatar i 20+ år om en och samma sak. Förklarar, demonstrerar, sliter ut sig. Men alla man träffar på är antingen systemanpassade idioter eller systemkritiska ärthjärnor - och till slut så ger man upp, orkar inte förklara, bry sig mer och tänker - låt det gå åt helvete som det vill - varför skall jag bry mig mer, jag har i alla fall mina 2 000 kvadratmeter på jorden att falla tillbaka på.

Så är man tyst ett par år och deltar inte i debatten - och plötsligt har hela världen svämmat över av samma tankegods som man själv inte längre orkade föra vidare.

Vad skall man säga om det här? Att trägen vinner? Eller att världen sköter sig själv bara man lämnar den ifred? Eller att det suger att vara en pionjär, eftersom man inte riktigt hinner skörda frukten av sin möda medan man ännu har orken att glädja sig över det.

Den monetära systemkritiken

Money, Myth, and Machiavelli

Ovanstående Youtube-länk fick mig att göra nedanstående reflektion:

Jag är glad att det finns människor som ännu klarar av att leverera en kompetent systemkritik. Jag drev mig själv in i ett mentalt sammanbrott när jag i början av 1990-talet försökte sköta min familj och samtidigt avslöja hur det finansiella systemet fungerar - och hur det lyckas med att piska 98 % av mänskligheten in i total underkastelse, samtidigt som de älskar handen som slår dem och skyller alla sina problem på trasproletariatet.

Med internet och YOUTUBE blir allt enklare och lättare att förstå, även om jag tycker att han av pedagogiska skäl överförenklar sin skiss.

Rätt utskriven skall den vara:

Bankerna:

På tillgångssidan: Lånefordringar
På skuldsidan: Merparten kunders transaktionskonton och en bit eget kapital

Folket:

På tillgångssidan: Likviditet
På skuldsidan: Direkta och indirekta skulder till bankväsendet

Det som menigheten uppfattar som "pengarna" är likviditeten på deras transaktionskonton. Denna likviditet har skapats genom att de själva har skuldsatt sig hos bankerna, med sina fasta tillgångar och dagliga arbeten som pant. Därför, vilket är poängen...


KOMMER INTE LIKVIDITETEN FINNAS KVAR OM FOLKET SLUTAR SKULDSÄTTA SIG

Om folket inte skuldsätter sig hos bankerna och betalar ränta till bankerna för denna skuld kommer det inte finnas någon likviditet kvar att göra affärermed.

Därför är folket strandsatt med två olika val - depression och stagnation eller ökad skuldsättning. Och naturen har bara ett val - att förtäras och förstöras.

Detta är räntekapitalismens rätta ansikte. Ett par procent av befolkningen förstår hur det här fungerar och en promille om ens det är villiga att göra något åt det. Mot sig har de hela den socioekonomiska maktapparaten, inkluderat finansväsende, multinationellt monopolkapital, universitet, politiker, massmedia och pappas pojkar i form av storkäftade egenföretagare och systemanpassade proletärer vilka, som det tidigare har nämnts, tävlar med varandra om att skylla allt på Ahmed, Hagabosse och hans förståndshandikappade mamma.

Frys inte ut Sverigedemokraterna

Felix Carrasquer hörde jag 1985 i Barcelona, strax efter diktatorns Francos fall, säga:

- "Ta alla tillfällen till diskussion med en fascist. Frys inte ut dem utan möt dem och ta in dem i samhället."

Vem var han? Jo den tidigare landsflyktige utbildningsministern från det fria Aragoniens krigsregering 1936-39. En blind gammal man som såg långt och mycket.

Glöm nu inte vad vi har lärt oss

Hur skall vi hantera valresultatet?

Den politiska vänstern och kulturradikalismen har inget svar, men gudskelov har syndikalismen det.

Låt borgarna rensa i bidragsträsk och asylrätter i fyra år. Under tiden bygger vi nätverk. Vi bygger underifrån, vi bygger småskaligt, smart och med uthållighet. Och framförallt - vi ...förlitar oss inte på att ackumulera statliga tillgångar som så raskt kan realiseras ut.

Så lagade jag kylskåpet till slut

Så, då var kylskåpet lagat. Nu kanske jag kan slippa klagomål från Jann eller någon annan kärring som tycker att min livsmedelshygien åtminstone borde komma upp till 1900-talsklass.

Nu kan man ju fråga sig varför jag har dröjt över ett år med att sätta igång det , när det bara tog en halvtimme att få det ordnat. Det finns flera anledningar till det.

1) För det första var jag inte säker på att det skulle fungera. OCh en sak som "bara tar ett litet tag att få i ordning" är en lindrigare last på sinnet än något som man har försökt att få till, kämpat med och till slut fått ge upp, i avvaktan på att köra det på tippen för att åka till affären och köpa något nytt, dyrt, eller osäkert begagnat. Alltså fick det stå medan jag hade andra viktigare saker att tänka på.

2) För det andra var jag osäker över hur jag skulle få ihop det. JAg minns inte orsaken till det, men av någon anledning hade jag bränt ett relä på kylskåpet och det hade inte med branden att göra. Jo, nu minns jag. Det hade stått ute och blivit fuktigt under transport från exet som tröttnat på det och jag hade kokat reläet när jag satte in kylskåpet i huset igen första gången. En del skulle ge upp redan där, men jag köpte ett nytt relä och en monteringsanvisning och skulle just göra i ordning det när, typ ett par månader senare, hela huset brann och kokade in kylskåpet i ett tjockt och envist lager med tjära både in och utvändigt. En del skulle kanske de iupp redan där, men inte jag. Problemet var bara att monteringsanvisningen också brann upp och det fanns ett visst socialt motstånd mot att söka upp kylskåpsreparatören och be honom om tjänsten att förklara för mig muntligen en gång till hur reläet skulle byglas och sen komma ihåg beskrivningen hemma, men det fixade jag för ett par veckor sedan, så det var p g.

3) Framför allt låg det stora bekymret i att ta sig an att skära till och koppla en ny strömkabel till väggkontakten. Det är det största bekymret, Det innebär nämligen pilljobb och jag hatar pilljobb. Det gör mig otålig och då tappar jag en skruv eller skruvar fel, och får börja om eller blåser en säkring Sådant irriterade mig förr och numera när jag inget ser längre irriterar det mig ändå mer vilket gör att hela projektet brukar stupa på problem nummer ...

4) Att hitta läsglasögonen.

Men nu fixade jag alltihop och nu står kompressorn och pumpar ut värme ur vitvarulådan. DÅ skall jag bara ta tag i svabben och torka den ren in- och utvändigt från tjära och sot, samt koppla ihop och täcka över alla lösa tåtar och sätta givare och hållare på sin plats så att inte alltihopa brinner upp en gång till.

Good luck, hörrö.

Allt är inte ojämställdhet som sticker i ögonen

Här ett intressant exempel på varför jämställdhetsdebatten lätt blir så farlig, förrädisk och felaktig:

http://www.aftonbladet.se/debatt/article7436086.ab

Debattören Ann-Britt Grünewald tar fasta på två välkända fakta:

1) Mona Sahlin är inte populär inom sitt eget parti

2) Det finns en facklig gubbighet inom socialdemokraterna som gör det svårt för kvinnor i partiet att ta sig fram

Utifrån dessa fakta (jag säger att det senare är ett faktum eftersom jag hört den synpunkten från en ytterst nykter manlig socialdemokrat i kretsen runt Göran Johansson i Göteborg) kokar debattören ihop en uppfattning svåremotsagd av den man som inte vill riskera att bli kallad för patriark. De socialdemokratiska männen är mot Mona Sahlin för att hon är kvinna och framgångsrikt driver jämställdhetsfrågor. Det enda sättet det går att ta sig fram i partiet på är genom att vara en bullbakande supermorsa som inte skrämmer någon med den farliga kvinnofrågan.

Jaha. Ridå igen. Männens fel att det socialdemokratiska jämställhetstvångsvalet av Mona Sahlin inte gick hem. Hade de varit mer jämställda hade de jublat.


Fängelsedirektör Grünewald vill få det att framstå som om männen ratar Sahlin för att hon plockat fram generande fakta om hur dålig jämställdheten är i Sverige. Oviljan mot henne är en manlig försvarsreaktion. Jag har tidigare själv hört detta av en ung kvinnlig styrelseledamot som aldrig orkade läsa igenom möteshandlingarna innan, ville få dem förklarade för sig och när hon fortfarande inte förstod, istället ville börja diskutera jämställdhetsfrågor

Nu finns ju möjligheten att Mona Sahlin - likt Maud Olofsson som inte gjort sig känd som någon jämställdhetsivrare - är impopulär därför att hon upplevs otillräcklig som ledare av andra orsaker. De är båda individer med alldeles egna personliga egenskaper som gör dem mindre lämpliga i ledarrollen. Maud upplevs för dominant och ohörsam, Mona för vek och otydlig. Det understryks av att den andra trovärdiga högt uppsatta manliga socialdemokrat jag känner, tillsammans med den första redan nämnda, båda två nämner Margot Wallström som en partiordförande som de skulle gå ner på sina bara knän för att kyssa fötterna på. De nämner ingenting och bullbakande morsor. De vill ha en kunnig , framåt och kompetent ledartyp oavsett om denne är en man eller en kvinna. Från dem får jag inga signaler om att de är rädda för att Mona Sahlin är duktig på att ta i jämställdhetsfrågan, snarast att de önskar att hon skulle vara duktig i att ta i andra frågor med.

Det kan vara svårare för kvinnor att ta sig fram av egen kraft utan kompensatoriska inkvoteringar, men de som lyckas är ofta kompetenta. De som misslyckas gör det ibland av egna helt relevanta könsoberoende orsaker.

Hur kom ondskan tillbaka in i bilden?

Programledaren för Babel, senaste avsnittet, i diskussion med Ann Heberlain om hennes senaste bok som handlar om ondska säger:

"Jag har fått intrycket av att världen är lite mer ond nu är för några år sedan. När jag var liten hörde jag väldigt sällan om ondska, jag tror inte ens att de i Sovjet var onda vad jag minns. De hade bara fått saker om bakfoten och var lite hotfulla."

Det där är sant.

Djävulen nedmonterades under andra halvan av 1900-talet i försöken att förstå vad som gick fel med nazityskland, men återinfördes av George W Bush, både i den västerländska formen som "Evil terrorists" och den iranska "Sheitan-e-bozorg", Den stora Satan i Väst. Därefter var de psykologiska förklaringsmodellerna ur modet och världen återgick till att försöka bekämpa all större och mindre ondska med våld och kontroll, samt att motivera sin egen med motståndarens påstådda större.

Tänk vad tiden går

Hittar en gammal artikel ur veckotidningen Arbetaren om Gaza skriven av Thomas Eneroth när jag rensar igenom mina brända högar med tidningsurklipp.

Mahmoud Muhammed Al Qaid (bara det) från Gaza blev bara 13 år och 14 dagar gammal. Han skjöts ihjäl med 17 skott från nära håll av israeliska soldater när han var ute med sin bror och fångade fåglar vid gränsen mot Israel. Fåglarna som pojkarna fångade in var familjens enda levebröd efter att fadern invalidiserats av israeliska soldater vid en tidigare räd.

Episoden inträffade den 7:e november 2003. Det var mitt under "kriget mot terrorismens" värsta år. På den tiden kunde man fortfarande titulera sig som "Israelvän" med god renommé, medan försvarare av palestiniernas sak misstänkliggjordes som terroristsympatisörer.

Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess och allt av det har inte flutit åt fel håll.

Stoppa överutskrivningen av läkemedel

Miljöpartiet kan man lita på.

Partiernba har fått frågan av Fria Tidningen om vilken sjukvårdspolitik de ser som den viktigaste.

Centern tjafsar om entreprenörskap i vården och folkhälsoarbete, medan Kd vill ha kortare vårdköer

Moderaterna har inte tänkt klart ännu, medan *burr* folkpartiet vill "samordna resurserna" inom åldringsvården, ha mer "kontinuitet i läkemedelsbehandlingen (läs: neddrogad jämt). Detta skall möjliggöras genom en "förbättrad läkarutbildning", månntro sponsrad av Astra Zeneca?

Miljöpartiet däremot vågar nämna djävulen vid namn. Tyngspunkten skall ligga på att bekämpa felaktig läkemedelsanvändling. (läs: Sluta skriv ut sådana mängder mediciner). Pengarna skall istället användas inom "vård och omsorg" och där flummar det kanske ut - men spjutspetsen är riktad mot draken och nu vet vi åt vilket håll vi skall kämpa. Bytet får vi dela på,

Sossarna och vänstern då? Tja, det gamla vanliga egalitära snömoset. Likvärdighet inom vården och nej till profit. Inget att bry sig om.

källa: Fria Tidningen Fredagen 26 juni.

Folkpartist för Sverigedemokratisk

Jag läser i Fria Tidningen att folkpartisten Erika Nagy har startat en personkampanj under temat Våga Vara Svensk. Kvinnan. med som det verkar ungersk bakgrund, har bland annat tryckt upp blågula disktrasor tillsammans med sitt namn och folkpartiets logotype.

Detta har fått folkpartiet i Blekingen att stryka henne från sin plats på riksdagslistan och avsätta henne som vice ordförande.

Jag förstår inte upprördheten.- Det är väl ingen större skillnad på folkpartiet och Sverigedemokraterna?

Betraktelser i bråten

Jag rensar i bråten på vinden bland alla bokhögarna som jag först burit från brandhärden till evakueringslägenheten och sedan tillbaka igen. JAg försöker slänga, men böckerna klänger sig fast vid mig, särskilt alla de som jag inte hunnit läsa ännu.

Så hittar jag ett skitigt och illa medfaret Aftonblad bland högarna. Varför har jag sparat på detta? Har jag varit med i tidningen, eller är det någon särskilt spännande artikel jag har velat spara?

Så läser jag datumet:


2008 Söndagen den 07 December

Dagen innan huset brann! Den här tidningen har inte sparats med avsikt, den har blötts ner av skärsläckaren och trampats på av brandmän för att slutligen hamna i mina boklådor.

Jag ser dröjande på sen blekta, fuktflammiga framsidan. Det är tre glada ensamma mammor som provar julens underkläder högst upp och huvudnyheten handlar om Anna som högg ihjäl sin man i dubbelsängen med 64 hugg. Med ett ögonblicks tvekan låter jag tidningen gå till vedspisen.

Fria Tidningen har kommit

Jag har börjat prenumerera på Fria Tidningen, en frihetlig nyhetstidning som ges ut av mediakooperativet Fria Tidningar ek för.

Nu har nummer andra numret kommit , så jag skal sätta mig ner och läsa den och käka libanesiskt pitabröd med smör och dricka rekordelig cider.

Nyhetstitlarna verkar lovande:

Pentagon har ögonen på Afghanistans mineraler

En droppe kärnkraftsmotstånd.

Miljoner i EU-stöd gick till tjuvfiske

Afrikans kritik mot bomullssubventioner

Frihandelns mörka baksida

Precis sånt man vill förgylla sin morgon med.

Fortsätter de i samma still kommer jag till och med betala prenumerationsfakturan

Nog snackat nu om Israel

Befria Palestina

Bernadotte rulez

Kronprinsessan Viktoria har stigit i mina ögon. Tufft av henne att säga nej till kyrkan och alla jämställdhetsexperter som vill tvinga på henne ett bröllopp hon inte vill ha. OCh coolt av pappa kungen att som vanligt säga "jag vill inte lägga mig i".

Heja Kungahuset.

Korruptionen i Sverige och 50-talisternas olycka.

Sverige är korrupt ända ner till benmärgen. Rättsväsende, bankväsende, sjukvårdsorganisationen, Familjebostäder, polisväsendet, hela videvitten.

Jag tror att olyckan för vår efterkrigsgeneration är att vi faktiskt trodde på samhällsprojektet och att det gick att förbättra. Därför brände vi ut oss på en massa välmenande aktivitet runt skeenden vi inte kunde kontrollera tills dess att ingenting återstod av oss själva än en darrande hög full av förtvivlan.

Om auktoritet och självständighet

På sin dödsbädd gav Gurdjieffs far sonen en sista uppgift.

- Ät ett äpple på ett sätt som ingen någonsin har ätit ett äpple förut.

Pojken Gurdjieff blev förvånad och började ställa frågor, men fadern snäste åt honom.

- Ställ inga frågor utan gör som jag säger.

Den unge Gurdjieff tog ett äpple ur en skål, funderade över problemet en stund och virade därefter armen runt huvudet och åt äpplet ur en vinkel som han aldrig sett någon äta ett äpple på tidigare.

- Bra , sade hans far. Nu vet jag att du kommer klara dig bra i livet. Och, som sig brukligt i en bra historia, dog på fläcken.

Vad vill denna lilla sedelärande saga lära oss?

Den första moderna vargutrotningen

I urtiden tog sig en stam coyotes över till Falklandsöarna, hur de nu bar sig åt, för att där rota sig som ögruppens enda endemiska däggdjur. Man har tidigare trott att den förts dit över Atlanten av besökande eldsländare i kanot, men genetiska undersökinngar har visat att dess historia på ön troligtvis är äldre än urinnevånarnas i Amerika. Ungefär lika länge som människor bott utanför Afrika levde den på fåglar och ägg som den hittade i klippskrevorna på de kala öarna, då gnagare och andra däggdjur helt saknades. Den var tam och orädd för människor, som insulära djur brukar vara. Det, tillsammans med frånvaron av buskage att gömma sig underlättade dess massutrotning när kolonisatörer från England fick för sig att djuret var ett hot mot fårskötseln.

Falklandsrräven, eller vargen hur man nu ser på djuret, blev det första utrotade hunddjuret i modern tid och den första skåran i fårfarmarnas välslitna bösskolvar. Falklandsbornas bidrag till den mänskliga genpoolen är idag ungefär 0,37 ppm (tusendels promille)

källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Falkland_Island_Wolf

Management By Fear

Statens pensionsverk har skickat mig ett brev om att jag har rätt till 288 kr/mån efter 65 års ålder.

Varför skickar de regelbundet sådana brev till mig? Kan jag be om att få 289 kr istället mot att de slutar höra av sig till mig?

(Tack Xal för rubrikförslaget)

Saker man kan låta bli

Folk sysselsätter sig hela tiden.

Jag samlar på saker man kan låta bli.

Jaga djur tex. Eller avliva dem när de har skadat sig eller är sjuka. Herregud, djur föds, blir sjuka och dör hela tiden. Låt dem vara.

Stryka skjortor struntar jag också i. Liksom att bädda eller byta sängkläder när jag är ensam. Sågspån i sängen kan jag leva med, gränsen går vid glasull, för det kliar för mycket när man får det på kroppen.

Att sätta ut råttfällor struntar jag högaktningsfullt i. Husmusen har hållit mig sällskap hela vintern och sett till att rester i mitt skafferi inte blivit långvariga. Nu har han och hans kompisar klokt nog dragit ut i det vackra vårvädret för att hitta på mussaker. Väl var väl det - nu kan de skaffa sig en massa musbarn som kan hålla mig sällskap nästa vinter, eller till och med hålla matkostnaderna för katten nere, om jag nu orkar skaffa mig någon.

Vart är kosmos på väg egentligen?

Vi säger att "universum utvidgar sig", dvs att alla andra galaxer flyr undan från oss med hög hastighet.

MEn tänk om det är tvärtom? Vi kanske alla håller på att rasa ner i ett stort hål vi inte kan se. Vi ligger längst ner i hålet och ramlar därför fortast. De andra galaxerna ligger längre upp mot kanten och rör sig saktare utför. Särför upplever vi också att accelerationen ökar, vi faller fortare och fortare i förhållande till dem.

Detta skulle förklara fenomenet "mörk energi", en påhittad kraft vilken antas skynda på accelerationen i universums "utvidgning"

Kvantfundering

Jag funderar över hur många som har funderat över skillnaden mellan att tillvarons minsta beståndsdelar glider med i kosmos väv som skräddare på vatten, eller att de ligger virade som snoddar över kosmos tomrum och vilka implikationer detta har för den värld vi lever i.

Feminissar

Att kvinnan är undertryckt och kämpar för frigörelse, det vet alla.

Dock är det inte enkelt för män att ta del i denna kamp, annat med förnumstiga heja-rop från sidan om då och då. Den karl som i full galopp rusar över till den kvinnliga planhalvan och ropar Hej tjejer, jag är med er kan bli lika bryskt bortmotad som årskalven från kon vid nästa brunstsäsong.

Män kan inte alltför tanklöst utgå från den kvinnliga positionen i jämställdhetsarbetet, även om de förutsätts känna till och förstå den. Istället måste de lära sig att formulera sina egna önskemål och därefter gå kvinnorna till mötes.

Jag tror knappt att det kan finnas något så stukat som en man som givit upp det mesta av sina egna synpunkter för att komma kvinnorna nära, bara för att bli bortmotad av dem till förmån för stöddigare män. Denna smärtupplevelse kräver många bittra tårar i dystra ensamma vindstorn innan själen helt hunnit läka samman.

VoF hånar vidare

Denna dagsedel från miljöpartiet hånar VoF:arna på sitt forum. Enhälligt. Jag tror aldrig att jag har mött ett gäng så inskränkta människor utanför frikyrkorörelsen tidigare:


Tänk om... En miljöpartistisk betraktelse

Avregistrerad från Vetenskap och Folkbildning

Sådärja!

Nu har jag bannlyst mig själv från en diskussionsblogg.

Denna gång förekom jag. Innan jag fick någon varning, eller jag blev upprörd och började diskutera osakligt. Ett snyggt hugg bara.

Matt 18:8-9, typ

Varför gjorde jag nu det?

Jo, därför att det finns en oförsonlig konflikt mellan mig och den psykiatriska vården. Inte på det sättet att jag anser mig ha blivit felbehandlad eller att jag anser dem vara Belzeebubs sändebud på jorden. Och inte heller - tror och hoppas jag - för att jag är en paranoid knäppgök som inte går att ha i möblerade rum.

Utan för att jag upplever att min livsupplevelse inte går att inkorporera med den världsbild som kallas för den evidensbaserade psykiatriska vården.

JAg har varit sjukskriven för psykiatriska diagnoser. Och jag har tillfrisknat helt från dessa, utan några mediciner, utan några stödsamtal, utan några terapeutiska insatser från den offentilga vården. Istället har jag använt mig av klassisk meditation och olika former av alternativterapi.

Dessutom älskar jag min guru. Och jag känner mig inte förtryckt eller lurad av honom.

Det är denna erfarenhet det inte går att dela med sig av till de evidensbaserade vetenskapsskeptikerna. För att rädda sin egen världsbild måste de nagla in mig i knäppgögshörnet, eller avkräva mig bevis på min livsupplevelse som jag inte kan ge dem.

Den enkla och uppenbara lösningen vore ju att sluta kommunicera om det här som ändå inte går att tala om. Men det är ju så svårt, eftersom vetenskap är så roligt och jag själv har en vetenskaplig utbildning som jag är stolt och glad över - och vilket gör mig trött less och förbannad på knäppgökar som har konspirationsteoretiska ideéer runt teorier som jag kan avfärda med hjälp av min egen utbildning och mitt kunnande.

Så egentligen skulle jag väl kunna förstå de evidensbaserade medicinarna som vill avfärda mina historier som självbedrägerier eller ointressanta, eftersom de inte kan upprepas experimentellt eller stödjas med ett statistiskt forskningsunderlag. Egentligen borde jag det. Men ni vet kanske hur det är med den egna livsupplevelsen, det där som ligger en riktigt nära hjärtat. Man vill ha det bekräftat och inte ifrågasatt. Får man inte det kan man lika gärna sluta att kommunicera och istället artigt lyfta på hatten när man råkar stöta på varandra i livsmedelsbutiken eller i stadsbibliotekets läsesalong.

Och så får det bli nu ett tag framöver. Annars kommer jag bara bli dum, provokativ och arg, eller känna mig kränkt och börja föra fram mina synpunkter osakligt.

Kärleksdrömmar

Drömde att jag och en gammal kärlek talades vid med varandra. Det brukar vi inte göra. Hon bodde i en liten butik, hade småbarn och politiska uppdrag i Alingsås. Det brukar hon inte ha. Hennes barn och jag skrev små berättelser och stoppade ner orden som pappersrullar i en flaska, några ord var, ett dussin allt som allt, i en liten glasbox och skickade in dem genom hennes dörrpost.

Hon tog upp barnets ord och läste och älskade dem, men inte mina.

Det är mer som det brukar vara.

Middag på länsresidenset

Landshövdingen bjöd på ett nätt litet bord med smörgåsar, potatisröra med grönsås, stekt lax och prinskorvar, alla rätter gjorda på lokala kravmärkta råvaror. Till detta serverades bordsvatten och jag som är vegetarian, trots smakprovet på laxen, erbjöds en fint avstämd men lite gräddig veg-lasagne med färsk basilika. 8)

Dock försjönk jag så i ett samtal med den indiskfödda länsarkitekten att jag helt glömde bort frukttimbalen till efterrätt. Satans misstag. Ibland blir man bara så arg på sig själv! >:(

Olika åsikter om Peak Oil

Tommy Nordin från Svenska Petroleuminsstitutet tror fortfarande inte på peak oil. Han tycker inte heller att han behöver kommentera den världsledande experten i frågan, professor Kjell Aleklett eftersom han inte "tror på honom".



http://di.se/Default.aspx?pid=67936__ArticlePageProvider

http://aleklett.wordpress.com/2010/03/24/peak-oil-debatt-i-tv-den-25-mars/

Intressant från tidningsartikeln är att världsekonomin nitar vid 150 dollar per fat, medan en spelsimulering utförd i USA visar att priset kan stiga därutöver vid t ex ett orosutbrott i Nigeria.




Jag ser framför mig en ny generation Nigeriabrev:


I am a Nigerian Oil Producer. I have 10 000 barrels of oil in a harbor store in Lagos. I can't get them out , unless ....... bribe the warlords ..... deposit..... swiss bank account ...... huge profits .....

Nu har jag köpt kommunladdning månadskort och börjat pendla mellan Ljung och Herrljunga. Jag sparar 3 liter bensin och 10 - 20 kr per dag. Det kostar några minuter extra, å andra sidan får jag det både rofyllt och socialt omväxlande på vägen till arbetet.

En förändring i det lilla som dock kostade på psykisk ansträngning. Bilkörning på billiga drivmedel ger ett mentalt beroende som vilket missbuk som helst och det kräver kraft att våga och orka göra något annorlunda.

Ja till jämställdhet, nej till feminism.

Lyssnar på Michael Alonzo som berättar om sin rörelse för fäder som försöker umgås med sina barn trots deras vansinniga och våldsamma mammor.

Stor sympati. Det här är jämställdhet i min smak, inte för att någon av mina partners
har misshandlat mig, utan därför att varje människa har rätt till sin historia.

A propå vuxenpoäng

Jag har bestämt mig för att sluta tjafsa med vargjägare och klimatförnekare. Istället tänker jag ta del i samhällslivet och tjäna pengar - för Money is the shit.

Därför påbörjar jag två nya arbeten nästa vecka. Min första förberedelse för dem var att köpa ett månadskort i kollektivtrafiken, så att jag kan åka buss och tåg de 15 kilometrarna mellan mitt hem och arbetet. På så sätt sparar jag både pengar och bensin. Det senare gör att jag skjuter Peak Oil ännu mer på ramtiden och förhoppningsvis hjälper till med att göra planeten lite kallare.

Tankar efter debatten om privatisering av hemtjänsten

Det var en märklig afton i Källeryds missionshus när Herrljunga kommunfullmäktige beslöt sig för att låta hemtjänsten bli konkurrensutsatt enligt den nya Lagen Om Valfrihet inom omsorgen. De rödgröna partierna motsatte sig som väntat förslaget. Den ideologiska glöden var det inget fel på, men argumenten var skralare och svårare att ro i land. Socialdemokraten pekade på problem som inte fanns, medan vänsterpartiet oroade sig för att valfriheten skulle göra de auktoritetsberoende pensionärerna rådvilla. Miljöpartiet toppade med att angripa den privata vården genom att peka på svagheter i den offentliga, vilket kan tyckas vara en halsbrytande logik. Under denna villrådighet går det ändå att ana en oro från vänstern som har rationell grund, men som inte kunde tas upp till diskussion därför att den inte berör kommunen som tjänsteleverantör och arbetsköpare utan istället hör hemma på den fackliga arenan.

Den berättigade oron rör risken för lönedumpning i de konkurrerande vårdföretagen. Om upphandlingen av vårdtjänster var prisberoende skulle frågan vara politiskt berättigad att ta upp även i fullmäktige, Men eftersom betalningen till de privata vårdföretagen är fixerad till kommunens egna kostnader för motsvarande tjänster kan inte kommunens egna anställda tvingas till prispress på grund av de privata företagen underbetalar sina anställda. Konkurrensutsättningen mot den kommunala hemtjänsten hamnar istället på det kvalitetsplan där den hör hemma, vilket är förutsättningen för att konkurrensen från privat håll skall kunna vara en stimulans även för kommunens egen verksamhet.

Den berättigade vänsterargumentation som finns kring riskerna med lönedumpning kommer därför att begränsa sig till förhållandet i de konkurrerande privatföretagen. Och där hoppas jag att de fackliga organisationerna kommer att hålla fanan högt för att försvara de anställdas arbetsvillkor. Ingen blir i längden lycklig av stressade eller underbetalda medarbetare, vare sig dessa verkar i privat eller kommunal regi. Men alla kan tjäna på att kommunmedborgarna som kunder får flera prismässigt likvärdiga alternativ att välja mellan, samt att konkurrensen dem emellan kan stimulera till förbättringar inom hemtjänsten på både kortare och längre sikt.

Landsbygdsdemokraterna

Om det nya partiet:

Att bevara landsbygden låter vackert. Ett politiskt parti med skola och sjukvård på programmet kan till och med ha framgång, men hur driver man frågan om att affären skall vara kvar? De frågorna äger inte parlamentet på samma sätt. Det går inte att politiskt tvinga folk att inte handla på stormarknaden i staden, utan göra det hemma i byn istället.

Vad gäller vargjakten framförde Olle Berg två huvudargument mot vargen. Det första var fäbodsdjurhållningen. Där har jag en viss sympati, eftersom lönebilden gör det svårt att hålla vallpojkar och vallflickor i samma utsträcknings som tidigare. Dock tror jag inte att vallpojkarnas situation är Landsbygdsdemokraternas huvudfråga, även om man sätter reglerna om deltids-akassa högt. Snart kom man in på jakten och det är där den verkliga konflikten med vargen finns. Människor som har jakt och fiske som fritidsnöje skall inte behöva ta konflikterna med vargen, tyckte Olle.

Och det är här min sympati fört vargfienderna upphör. När jag var liten och grät över livets hårdhet fick jag lära mig "Den som sig i leken ger, han får leken tåla". Och vargen är i skogen för att jaga den med, men inte för sitt höga nöjes skull, utan för sin överlevnad. Svunnen är den tid då vi behövde konkurrera med rovdjuren. Nu har vi segrat fullständigt och mot förloraren skall då barmhärtighet visas. När Landsbygdsdemokraterna lärt sig det kan vi återta diskussionen . Tills dess får de gå till val som partiet som vill leva i balans med naturen genom att skjuta den och hägna in den helt utan min hjälp.

Vargjakten

Skall skriva något om detta senare idag , måste bara samla mig lite.

Tillägg. Jag blev tvungen att samla mig än mer . Det här är en svår fråga.