Landsbygdsdemokraterna

Om det nya partiet:

Att bevara landsbygden låter vackert. Ett politiskt parti med skola och sjukvård på programmet kan till och med ha framgång, men hur driver man frågan om att affären skall vara kvar? De frågorna äger inte parlamentet på samma sätt. Det går inte att politiskt tvinga folk att inte handla på stormarknaden i staden, utan göra det hemma i byn istället.

Vad gäller vargjakten framförde Olle Berg två huvudargument mot vargen. Det första var fäbodsdjurhållningen. Där har jag en viss sympati, eftersom lönebilden gör det svårt att hålla vallpojkar och vallflickor i samma utsträcknings som tidigare. Dock tror jag inte att vallpojkarnas situation är Landsbygdsdemokraternas huvudfråga, även om man sätter reglerna om deltids-akassa högt. Snart kom man in på jakten och det är där den verkliga konflikten med vargen finns. Människor som har jakt och fiske som fritidsnöje skall inte behöva ta konflikterna med vargen, tyckte Olle.

Och det är här min sympati fört vargfienderna upphör. När jag var liten och grät över livets hårdhet fick jag lära mig "Den som sig i leken ger, han får leken tåla". Och vargen är i skogen för att jaga den med, men inte för sitt höga nöjes skull, utan för sin överlevnad. Svunnen är den tid då vi behövde konkurrera med rovdjuren. Nu har vi segrat fullständigt och mot förloraren skall då barmhärtighet visas. När Landsbygdsdemokraterna lärt sig det kan vi återta diskussionen . Tills dess får de gå till val som partiet som vill leva i balans med naturen genom att skjuta den och hägna in den helt utan min hjälp.