Per Gessle-kriteriet

Mitt bidrag till den ekonomiska forskningen är Per Gessle-kriteriet. Det säger att varje ekonomisk teori värt namnet falerar om den inte kan förklara hur man kan bli miljardär på att tralla Sha-la-la genom stan , hela dan. Marxismen missar, för den kan inte förklara vart mervärdet uppkommer, i skivbolagens tryckpressar eller Per Gessles skrivkammare. Den liberala marknadsekonomin missar, för den kan inte förklara hur det kommer sig att inte utbudet stiger upp för att möta efterfrågan vid ett rimligt pris. Piratfilosofin erbjuder däremot en lösning - genom att statsapparaten lagt stora resurser för att med våld ställa masskopieringsindustrin till Shalala-sjungarnas monopolistiska förfogande försvarar de deras enorma övervinster.

På en fri marknad där Sha-la-la var tillgänglig för alla för en rimlig kopieringskostnad skulle givetvis inte Per Gessle vara miljardär. Det skulle han heller inte vara i ett 1870-talssamhälle där han var tvungen att försörja sig genom att tralleralla på logdanser och midsommarfester där folk var villiga att betala för hans trudelutter från hand till öra.

Men i ett massmediasamhälle där en slagdänga först kan spridas genom massutsändningar, därefter masskopieras till försäljning, och därefter fortsatt masskopiering utan vidhäftande försäljningsintäkter kan krimilaniseras där kan Per Gessle bli miljardär på sitt trallande.

ÄR detta rimligt? Tja, allt beror enligt Karl Marx på vem som kontrollerar produktionsmedlen och därmed styr den ideologiska uppbyggnaden - och se där fick den gamle kommunistiske patriarken rätt till slut.