torsdag 29 april 2010

Feminissar

Att kvinnan är undertryckt och kämpar för frigörelse, det vet alla.

Dock är det inte enkelt för män att ta del i denna kamp, annat med förnumstiga heja-rop från sidan om då och då. Den karl som i full galopp rusar över till den kvinnliga planhalvan och ropar Hej tjejer, jag är med er kan bli lika bryskt bortmotad som årskalven från kon vid nästa brunstsäsong.

Män kan inte alltför tanklöst utgå från den kvinnliga positionen i jämställdhetsarbetet, även om de förutsätts känna till och förstå den. Istället måste de lära sig att formulera sina egna önskemål och därefter gå kvinnorna till mötes.

Jag tror knappt att det kan finnas något så stukat som en man som givit upp det mesta av sina egna synpunkter för att komma kvinnorna nära, bara för att bli bortmotad av dem till förmån för stöddigare män. Denna smärtupplevelse kräver många bittra tårar i dystra ensamma vindstorn innan själen helt hunnit läka samman.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar