Dör rök Irland, skrattade Hemulen

För den som ser banksektorn som vilken annan näringsgren som helst, med sina hög och lågkonjunkturer kan det vara nyttigt att ta en titt på den här siffran:


850 miljarder svenska kronor


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8136445.ab

Det här är vad de irländska bankerna har slarvat bort på sistone. Eller som jämförelse, ungefär 50 % av hela den svenska statsbudgeten.

Irland är ett litet land och det här är inga småpengar. Bankrörelsen på Irland har precis som sina kollegor på Island och i Baltikum fört nationen till ruinens brant och en bit därutöver. När detta sker med jämna intervall ungefär vart 20:e år och har gjort sammalunda sedan mitten av 1850-talet, bör man ställa sig frågan vad det är för fel på den näringsgren som mellan kollapserna utropar sig själv som samhällets främsta motor och vinstmaskin, bara för att därefter braka samman igen och raskt ta hela samhällsekonomin med sig.

Sanningen är att bankrörelsen är ett omfattande kedjebrevssystem. Ett pyramidspel som gynnar dem som sitter på kapitalet när den uppåtgående konjunkturcykeln startar igen. Dessa kan håva in jättevinster genom att plocka ut avkastning på bankkapitalet när allt är frid och fröjd och folk åter har börjat hopas på att den stigande räntespiralen skall föra dem till himmelriket. Man glömmer så lätt hur det sved förra gången och när tilltron till de uppåtgående kurrvorna är som störst, då börjar tillslut småfolket stoppa in sina sista sparpengear i bankatier för att få tjäna sig en liten hacka. Det är alarmsignalen för de smarta placerarna att dra sig ur - nu är kedjebrevet på väg att säcka ihop , raskt ut med kapitalet någon annan stans, låt småfolket stå där med sina värdelösa värdepapper och riopa på att statsmakten, dvs deras egen skattekraft skall komma och rädda dem ur knipan.

Vid det laget är de stora pengarna redan någon annanstans och snurrar. Om de hann iväg villsäga. Han de inte det får en och annan räntekapitalist offtas på mammons altare tillsammans med småfolket, men det är smällar man får ta. Några starar måste offra sig för att flocken skall överleva. Och flocken som överlever slrider genast till verket för att övertyga beslutsfattarna om att skjuta till mer grediter och mer garantier för att ge kedjebrevet en chans att snurra på en vända till. Och en till . Och en till. Och en till. I limousiner, kavajer, smala svarta portföljer och luftkonditionerade marmorpalats, som är så viktiga att bevara eftersom de är, vilket ju alla vet, hela samhällsekonomin genialiska vinstmotor