Om den digitala kapitalackumulationen och faran med utebliven social koncensus

Ända sedan människan kom på hur man skapar fiktiva värden har rädslan för att bli upptäckt med byxorna nere följd henne som en svart skugga.
Att ha fem kor i ladugården är en sak. Att ha ett värdebevis på att de bör finnas där är ett annat. Förr eller senare riskerar man att någon vill kolla mjölken de levererar, och då kan det visa sig att den är bra tunn i det senare fallet.
Risken för "bank runs", begreppet har ingen tydlig svensk motsvarighet, förföljer därför de privata bankerna , på samma sätt som att risken för hyperinflation skrämmer staterna. De första guldsmederna som lärde sig hur man kan skapa sig förmögenheter genom att skriva ut fler skuldsedlar än det fanns guld som täckte dem i kassavalven riskerade att då och då bli ruinerade, när kunderna med skuldsedlar i sin ägo kom i mängder för att samtidigt plocka ut sitt guld och det inte fanns där. Bankerna som lärde sig att göra om skuldsedlarna , vilka var tänkta att representera guldet till siffror i konteringsböcker vilka var tänkta att representera sedlarna vilka var tänkta att representera guldet löpte dessutom risken att kunderna skulle komma i massor för att hämta ut skuldsedlarna vilka var tänkta att representera guldet som inte fanns där, bara för att upptäcka att inte heller de fanns där.
Med den digitala revolutionen och Nixons frikopplande av dollarn från guldet, vilket samtidigt genom Bretton Woods frikopplade alla andra valutor från det hände något dramatiskt. Bankernas risker för att råka ut för bank runs minimerades, medan staternas risker för hyperinflation sköts på framtiden. Genom att slopa löftet att sedlarna skulle kunna bytas ut mot något annat än sedlar blev betalningsmedlet reducerat till en offentlig förtroendefråga och genom det digitala klareringssystemet garanterades bankerna en oändlig tillgång av likvida medel. Det senare förtjänar en särskild fundering , så vi skall ta ett ögonblick på oss för att gå igenom denna innan slutknorren kommer.
När banken skapar en miljon "ur luft" genom att samtidigt bokföra en likvid skuld på kundens tillgångssida som en skuld i den egna boken och en långsiktigt skuld på en miljon för kunden som en tillgång i den egna skulle man ju kunna tycka att risken för en bank run ökade. Någon skulle ju vilja komma och se sen där nyskapade miljonen i reda sedlar, vilka då inte finns tryckta ännu och även om sedelpressen i Tumba som numera ligger någonstans i Finland arbetar snabbt så kanske den inte arbetar så snabbt att miljonen hinner levereras enligt kundens önskemål, det kanske inte ens finns tillräckligt många träd kvar för att göra papper av för att täcka den. Risken för detta är nu minimal, eftersom de nyskapade pengarna ALDRIG LÄMNAR BANKSYSTEMET: Det är som att du säger "Hej, jag har en kanin i min hatt" till publiken och när den vill titta efter var kaninen är så säger trollkarlen "Nu ligger den i en annan hatt" när det visar sig att hatten är tom.
Kunden som just fått "låna" en miljon plockar nämligen, troligtvis, aldrig ut den i reda pengar. Istället köper han ett hus för den av en annan kund i banken, varför de digitala pengarna förs över från ett konto till ett annat i banken. Skulle kontot för den andra kunden ligga i en annan bank och det ansamlas för mycket digitala kontanter i den ena banken i förhållande till den andra så klarerar bankerna det dem emellan nattetid genom att konstatera att "jaha, nu har du lite för mycket digitala pengar, medan jag har för lite" Då skriver vi en intern skuldsedel oss emellan , så har du plötsligt dina digitala pengar igen som förut. Och där bankerna inte klarar av att buffra de digitala pengarna längre, så hjälper staterna till med arbetet genom att skriva statsskuldsväxlar och derivat.
Den enda gång någon riskerar att vilja titta efter var kon står är när kunden går till bankomaten för att hämta ut sin peng, och då 10 minuter senare lämna över den till en affärsman som vid dagens slut stoppar tillbaka pengen i bankens sedelfack igen för att fylla på bankomaten igen.
Detta frikopplande av pengen från den fysiska verkligheten tillåter då bankerna att skapa mer och mer och mer och mer pengar och sätta dem i cirkulation för att göra vinster på räntemarginaler, vilka då kräver att mer pengar skapas genom skuld för att kunna finansiera kapitalackumulationen genom vinstökningen. Staterna å sin sida kan skriva ut hur mycket statsskuldsedlar som helst, tills någon får för sig att kontrollera om staterna någonin kommer att kunna återbetala dem, vilket så klart ingen skall göra eftersom det då blir knas för alla, om man nu inte är en liten stat som Cypern eller Grekland , vilken kan tvingas till hysteriska sparåtgärder för att se till att den allmänna välfärden och offentliga ägendet skärs ner för att överföras till bankernas allmänna vinstackumulation
Istället för bank runs och hyperinflation fruktar staterna och bankerna därför numera ett annat spöke , vilket med en social term kallas för det "samhälleliga eller sociala koncensus". Denna term beskriver det förtroende allmänheten har för att saker går rätt till. Det är detta förtroende som får folk att gå till arbetet varje dag och som får handlarna att ta emot de digitala skuldsedlarna som människorna handlar för. Det är det som får den ena personen att acceptera att någon annan "äger" det där huset som står där, oavsett om det är bebott eller inte. Och det är det som förhindrar människor från att bara ta för sig varor utan att betala med skuldsedlar som någon annan har skapat åt dem ur tunna luften, det som får dem att tro att det skall finnas pensioner de kan leva på när de slutar att arbeta och också får dem att inte ställa sig själva alltför många besvärliga frågor om trovärdigheten i samtliga av de ovanstående antagandena.
Om det sociala konsensus skulle rasa i ett land skulle det snabbt bli mycket, mycket besvärligt. Därför ser bankerna och staterna noga till att inte förklara för allmänheten vad det är de håller på med. Istället försöker man göra ekonomi "svårt" och "komplicerat" genom att finansiera nationalekonomiska institutioner med syftet att förvilla bort funderingar om hur pengar och förmögenheter skapas, liksom att man skapar en mediaindustri som försöker göra Kens och Beyonces kärleksgräl till en viktigare världshändelse än frågan om bönderna i Yucatan har mat för dagen eller inte.
Om det sociala konsencus rasar blir det mycket mycket farligt. Då kommer människor i slutändan att börja döda varandra för att få behålla det de tror är deras egna. Striden om de fiktiva korna som inte står i båset längre och aldrig har gjort det kommer att dränkas i verkligt blod. Och då är det viktigt att rätt människor får skulden och blir dödade och de kommer i framtiden som många gånger tidigare bli dem som står längst från kapitalackumulationsprocessen, de som aldrig några pengar har haft och aldrig har haft en chans att kunna ackumulera några.

Om CIA och Pussy Riot

Hört talas om Pussy Riot någon gång?

Klart ni har det. De var ju de feministiska huliganerna som olagligen tog sig in i Kristus Frälsarens katedral i Moskva i februari och störde en högmässa med regimkritiska rocksånger på högsta volym. Ett solklart fall av olaga intrång, förargelseväckande beteende och därtill som domaren konstaterade - blasfemi, när han gav tre av tjejerna två års fängelse vardera.

Väst visste ju inte till sig av avsky, inte över dådet utan över domen och krävde Putins huvud på ett fat, då som så många gånger förr, som om han vore en annan Johannes Döparen.

Nåväl, religionsmystiken lagd åt sidan, hur många av er har hört talas om Jordan Blackshaw och Perry Sutcliffe-Keenan? Ingen? Det vad ju konstigt. De grabbarna dömdes till 4 års fängelse ungefär samtidigt i Storbritannien , för att ha startat var sin facebookgrupp, den ena uppmanade till ett attentat mot en Mc Donaldsrestaurang, som inte ens utfördes, eftersom bara säkerhetspoliser och inga attentatsmän kom till platsen. Och den andra uppmanade i fyllan till kravaller i sin hemstad , som heller aldrig bröt ut.

4 år var. De tog sig inte utan tillstånd in i någon annans byggnad och de störde inte kyrkofriden med högljudd, regimkritisk rockmusik som Pussy Riot. De lämnade inte ens sina förbannade lägenheter utan satt bara och bluddrade på facebook.

Vilka huvuden krävde de liberala, yttrandefrihetspaladinerna på Marieberg för detta. Svar - inga.

Så att du har hört talas om Pussy Riot och inte Jordan Blackshaw och Perry Sutcliffe-Keenan, det kan ju bero på att du är hjärntvättad. Av västvänlig, ryssfientlig CIA-propaganda.

Hur känns det så här på lördagseftermiddagen? Att vara hjärntvättad. Och ryssfientlig. Och fullproppad ända upp till öronen av CIA-propaganda.

http://www.theguardian.com/uk/2011/aug/16/facebook-riot-calls-men-jailed

Om tidigare rättsröta - Enbomsaffären

Min far var verkligen ingen särskilt radikal person. Han sade till mig under hela min uppväxt att hålla tand för tunga , inte prata politik eller religion, att göra min militärtjänst för att det skulle gå mig bra i livet, att Kjell Olof Feldt och Curt Nicolin var bra karlar och att jag skulle spara mina pengar i bank mot ränta och jag löd honom inte på en enda punkt, vi kan väl säga att jag under större delen av mitt liv gjort vad jag har kunnat för att motverka hans ideer och ideal och därigenom på flera av dem oönskat kommit att ge honom rätt.

På en punkt var vi dock rörande över ens. Synen på svensk militär och säkerhetstjänst. Min far var genom sitt arbete på brandkåren även Civilförsvarschef i Boden, med ansvar för att granska och kontrollera Norrlands Lås, den underjordiska fortifikationen runt staden som i händelse av kärnvapenkrig skulle kunna rynna 25 000 soldater upp till 5 år, fär att därefter , när radioaktiviteten hade lagt sig kunna storma fram ur marken och döda ryssen.

Min far stönade ofta över militärens brist på samarbetsvilja, intelligens och smidighet och när tonåren kom och kommunismen slog till kunde han inte låta bli att gå mig till mötes på åtminstone en punkt.

Enbomaffären.

Jag kände Enbom, sade han. En vilsen drömmare och romantiker. Jag vet vad han förde vidare till Ryssen om Rödbergsfortet. Det var barnteckningar, som vem som helst hade kunnat rita från 500 meters håll. Det fanns ingen som helst information av militär nytta i dem. Från Wikipedia:

"Enbom, även kallad Bodenspionen, dömdes för spioneri 1952 till livstids straffarbete. Rättegången, i vilken även flera av Enbom angivna "kumpaner" dömdes, har i efterhand kommit att ses som en rättsskandal, och Enbom som en förmodad mytoman."

Enboms egentliga brott vara att han var kommunist, ryssvän och pratsam, vilket stack i ögonen i en stad, uppbyggd på rysskräck och förbereder inför en invasion österifrån. Så SÄPO slog till och nu som då, agerade lite på måfå för att sätta dit människor som kanske, eventuellt, utifall att skulle kunna vara farliga på något sätt. De som fälldes och dömdes var vänner och sexualpartners till Enbom. Kommunism är som alla vet en sexuellt överförbar sjukdom. Wikipedia har hela listan:

"Efter Enbom greps ytterligare sex personer. Dessa kom i pressen att kallas Enbomligan. Utöver Enbom åtalades banarbetaren Hugo Gjersvold, trädgårdsmästaren Martin Enbom (bror till Fritjof), bokförläggaren och stadsfullmäktigeledamot i Halmstad Artur Karlsson, kontoristen Tage Wickström, bangårdsarbetaren Fingal Larsson samt Lilian Ceder, tidigare arbetskamrat med Fritjof Enbom på Norrskensflamman och en tid hans flickvän"

Och under tiden Enbomprocessen pågick spionerade översten Stig Wennerström vidare för Sovjets räkning på regeringsnivå. Wennerström lyckades dock SÄPO sätta dit på egen hand, vilket förvånar mig, med tanke på senare äventyr där de som i fallet Bergling behövde få tips från Israels Underrättelsetjänst om vad det var som var på gång i landet.

Och därefter IB-affären, då Guillou dömdes till fängelse som spioner för att ha avslöjat att socialdemokraterna i samarbete med militären olagligt spionerade på fackföreningsrörelsen , för att jaga kommunister och anarkister.

Nej svenskt rättsväsende och svensk säkerhetstjänst är genomruttna och har så varit i ett sekel minst. Att fler inte upptäcker detta, utan fortfarande har tilltro till statsapparaten beror på det svenska godmodiga lynnet, att lita på omgivningen och överheten, vara ärliga och renhåriga och försöka se gott överallt. Hoppas nu för Guds skull att den naiviteten för evigt skall vara förbrukad, inte minst för de oskyldiga offrens skull, som åker dit i attacker från rättsväsendet och saknar möjlighet att försvara sig eller få tilltro från omgivningen eftersom "staten inte kan göra något fel".

I en solidaritetsgärning med Enbom har jag så klart själv försett Sovjetiska Konsulatet i Göteborg med informationer och för det blivit betald i ren Vodka, men runt det verkar ingen, allra minst SÄPO vara intresserade.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Enbomaff%C3%A4ren

Om sockerprodukter som den högsta formen av lycka och det sätt som tonårsrum inte städar sig själva på

Det är så lätt att göra sig missförstådd.

Jag vill därför göra ett par dementier.

Att jag förspråkar jämställdhet beror inte främst på att jag vill att männen skall få det bättre, utan på att jag ser jämställdheten som en konsekvens av Franska Revoutionens jämlikhetsideal, ett av de största civilisationskliven framåt sedan den klassiska upplysningsepoken i öst under tidig bronsålder.

Att jag far ut i ideliga angrepp mot Israel beror inte på att jag tror att palestinska barn brinner bättre än syriska, utan på en djup respekt för judendomen som idètradition och att jag tycker att den är värd något bättre än Benjamin Netanyahu som talesman och uttolkare

Och mitt starka motstånd mot ekonomisk tillväxt och intresse för miljövård beror inte på att jag vare sig vill göra världen bättre, eller är rädd för att så skall ske, utan för att jag tvärt om inte vill se att den försämras i alltför snabb takt genom våra ständigt så idoga ansträngningar

För det är egentligen det enda vi människor kan göra - se till att världen blir ett sämre ställe att leva på för oss själva, alla andra och för all framtid.

Detta beror inte på att vi är onda enligt någon moralisk axel, utan för att det är det sättet världen skapades på en gång för en 14 miljarder år sedan och för att våra biologiska mekanismer följer det regelverk som då en gång för alla fastlades.

Världen blir nämligen hela tiden ett allt sämre ställe att leva på och det finns inget vi kan göra för att förhindra processen, vi kan bara påskynda den. Att det är så det kan vi enklast verifiera genom att tänka på alla de gånger vi har tappat ett ägg i golvet och efter lämnat oss en slafsig röra och jämföra det med de gånger vi har tagit en slafsig röra från golvet och av den gjort ett ägg.

Vilken av gångerna var flest?

Trodde väl det.

Ni kanske här kommer med invändningen att det hade varit ett bättre exempel att fråga en höna, men i det fallet skulle jag inte ha fokuserat på äggen utan istället frågat hönan, om hon kunnat förstå mig , hur många gånger hon kommit till en nedskiten och gräslös plätt och förvandlat den till en fin, välvårdad gräsmatta istället för tvärt om och då så klart fått samma resultat som i exemplet ovan.

För det är nämligen så, det är en naturlag till och med att... trumvirvel...

All aktivitet skapar mer oordnning än den löser.

Lagen som fastslår detta kallas termodynamikens andra lag och formuleras matematiskt:

dS/dt > 0

vilket skall utläsas som att entropiförändringen över tid i ett slutet system alltid är större än noll. Entropi är ett knepigt begrepp som bäst kan tolkas som oordning. Om du har 100 strumpor hemma och alla ligger i en byrålåda så är det låg entropi, medan det är hög entropi om de ligger strödda lite hur som var. Termodynamikens andra lag ger nu att det hela tiden blir mer och mer oordning bland strumporna, vilket varje tonårsförälder kan intyga, med invändningen att det väl vore fan om inte du skulle kunna städa någon gång ungdjävul. Som ungdjävul bör man i detta fall invända det det vore fullkomligt meningslöst, eftersom denna ansträngning genom entropilagen är dömd att någonstans skapa en större oordning än den som löses genom att strumporna ordnas. 

Exempelvis kanske man genom ansträngningen river ner en vas i golvet som går i tusen bitar, gör av med en massa kalorier som måte ersättas genom att man äter en macka och därmed skitar ner i köket eller bara med sin kroppsrörelse ställer till med en massa oordning bland luftmolekylerna i rummet som tidigare lagrat sig fint i en temperaturgradient från golv till tak.

Vid detta stadium kommer modern att avbryta förklaringen med ett imperativ att nu är du så god och städar annars blir det ingen middag och då gör man det , efterom man inser att det finns värre öden än att bidra till ökningen av den kosmiska oordningen och det är att gå omkring hungrig. Detta ges av ett annat sakförhållande, nämligen definitionen av liv i vilken ingår att varje levande varelse har MÖJLIGHETEN ATT AGERA så att oordningen runt den temporärt minskas, till kostnad av att oordningen någon annanstans ökar, detta genom att det i den levande organismen försiggår en nedbrytningsprocess som kallas för metabolism, där lagrad, ordnad kemisk energi frigörs till värme och rörelseengergi, vilken då kan skapa ett ordnat förhållande i vilken den levande organismen kan fortgå att existera, dvs behålla en ordnad form som skiljer den från omgivningen.

För att sammanfatta detta kortare så att även mamma begriper - om vi äter kan vi frigöra energi till att städa rummet, vilket låter oss bo kvar hemma och få mer mat av mamma, till kostnaden av att vi därmed länsar hennes kylskåp på mat och fyller toaletten med skit och därmed ser till att entropilagen uppfylls även för det slutna system som hushållet utgörs av .

i Den stora, lokala, globala och kosmiska förändringen gäller givetvis även detta. Det ligger färre stora guldklimpar öppet på marken nu än det gjorde för 6000 år sedan då skyterna sprang omkring och plockade dem för att göra fantastiska guldsmiden. Det flyter färre råolja fritt på marken i texas nu för hundra år sedan, medan atmosfären är mer full av koldioid och det lyser färre blåa huvudseriestjärnor på vår lokala stjärnhimmel nu än för 500 miljoner år sedan eftersom få har nybildats och flertalet har hunnit slockna. Alla processer i naturen följer samma schema som ägget som föll i golvet - det givna tillståndet förändras genom energiomvandling (läs aktivitet) från ett högre till dett lägre ordnat tillstånd. 

Med andra ord - det blir bara sämre och sämre

Det finns en enda mekanism i naturen som har en möjlighet att motverka denna process, lokalt och temporärt och det är det biologiska livet. Levande varelser har , som det beskrevs ovan , via metabolismen en möjlighet att runt sig skapa en temporärt mer ordnad miljö, på bekostnad av att oordningen i ökad grad ansamlas någon annanstans. Maneter kan fara omkring i haven och skapa sig former genom att förtära plankton som levt på att bryta ner havet s närsalter. Vi kan bygga boningar till kostnaden av kökkenmöddingar i dess utkanter och vi kan bygga städer med berg av sopor runt sig att ta hand om. Och vi kan odla grönsaker och anlägga gräsmattor i skogsbrynens utkant om vi har en kompost att hämta näring från och därefter återbörda avfallet till och här kommer vi in på den andra faktor som är väsentlig att ta upp då livet skall ges som en förklaring till hur entropins ökning och kosmos sönderfall tillfälligt skall kunna hejdas:

Kretsloppstänkandet

Sakernas tillstånd kan inte bli bättre, men de kan gå runt runt i kretslopp. Detta är det bästa vi kan hoppas på. De kan inte ansamlas till högar av rikedom och ordning utan att det blir ännu fattogare och oordnat någon annanstans men de kan gå runt i kretslopp - om det någonstans finns en motor som är beredd att driva kretsloppet runt och därmed ta på sig smällen i form av entropiökning.

Och en sådan motor finns det i vår omedelbara närhet - Solen. Den nedbryter varje dag ofantliga mängder högt ordnat väte och skapar Helium av lägre ordningsgrad i en fusionsprocess som utsänder otroliga mängder exergi, dvs högkvalitativt ordnad energi som de gröna växterna genom klorofyllprocessen katalytiskt kan ta till vara på och skapa en kemiskt ansamlad lågentropisk (dvs exergetisk) energiform kallad socker och detta socker är den ENDA RESURS som ständigt förnyas på den här planeten genom de gröna växternas arbete.

Allt annat förstörs, finfördelas, smälter bort och försvinner.

Det är sockret bör vi vara rädda om. Det är Vår Enda Resurs som långsiktigt kommer kunna hålla oss i livet.Och för att så länge som möjligt kunna utnyttja denna resurs bör vi göra SÅ LITE SOM MÖJLIGT för att inte via vår aktivitet föröda jordens övriga mängd av ansamlade geologiska resurser, skapade en gång för 4,5 miljarder år sedan av en centrifugalprocess i ett förtätnande stoftmåln skapat av svunna tiders supernovor och ökat gravitationstryck. Vi bör helst inget annat göra än det som är absolut nödvändigt för att ansamla detta socker och genom att förtära det få energi nog att göra vår omedelbara fysiska omgivning så behaglig som möjlig för våra biologiska kroppar och deras sinnesfunktioner att befinna sig i.

Sugar is refined happiness, som David Lynch sade - och dessutom raffinerat ansamlat solljus och ljus är det enda som både temporärt och långvarit kan göra oss riktigt , riktigt lyckliga.

Socker kan förtäras precis som det är i form av frukt och juicer , det kan även genom längre kedjor bilda stärkelse i olika former vilken tillåter oss att baka pasta, det kan genom kors, fårs och getters metabolism lagras som parmigiano reggiano, pecorino och mozzarella, det kan mineraliserat av olika näringsämnen även ge oss smaksensationer som kaffe och choklad och genom en finurlig jäsningsprocess kan dess låga halt av entropi något höjas till ett visserligen sämre mmen bättre konserverat energitillstånd för framtida förtäring och långvarit, behagfullt bevarande av det högsta, möjliga exergitillstånd som detta kosmos lagar kan förunna oss .

Jag hoppas att ni ser åt vilket håll den här diskussonen lutar

Världspolitik - Så Funkar Det

OK, Lyssna nu för jag berättar det bara en gång.


Så har gick det till:

Stora oljeintressen i Mellanöstern planerade för en pipeline mellan Saudi och Turkiet för att vrida oljevapnet ur händerna på Putin. Ledningen skulle gå genom Syrien och så långt allt väl, utom att Al Assad vägrade släppa efter för den arabiska våren. Därför måste Demokrati skapas, EU skrev petitioner och höll tal medan USA började skeppa över vapen från Afghanistan till Irak för att de syriska "frihetsstyrkorna", dvs ISIS sen skulle "hitta" dem. Som vanligt när USA finansierar tokgerillor gick det lite snett när grabbarna blev för ystra, varför sympatierna började glida över för Assad istället för emot. Och medan NATO genom Turkiet hamnade allt djupare på ISIS-sidan och USA var bakbundna via alliansen med ISIS huvudfinansiär Saudi, kunde till och med Putin börja spela Good Boy genom att beväpna Assad och Iran genom att stödja kurderna, så nu måste USA göra något för att återta världspopulariteten.

Vips startar man ett 5+1 länderavtal med Iran för att ge dem fredlig kärnkraft, välkommen in i värmen, men akta er för det kommer att bli hett som fan, för när Saudis utrikesminister fly förbannad åkte över till USA för att protestera mot 5+1 avtalet kommer han efter förhandlingarna ut glatt leende eftersom han nu har fått klartecken - dra igång kriget med Yemen där Irans shiitiska stödgerilla finns, dra med er övriga arabstater i området in i Yemenkriget, flagga om Afghanistan från Al Qaida till ISIS, kör en false flag någonstans, ge Iran skulden för nåt djävla gränstrams och starta storkrig mot dem , så kan vi dvs Väst och NATO ta emot flyktingar, peka på 5+1 avtalet, två våra händer och säga "men vi gjorde ju vad vi kunde för freden" medan Putin får fullt upp med att försöka undvika att fastna i ett tvåfrontskrig med stöd för både Iran och Al Assad och då kan Nato fokusera på att låta ISIS knäcka den senare, för att därefter ta hem guldstjärnan genom att rensa ut både Al Assad och ISIS och därefter se till att den där djävla oljeledningen blir byggd någon gång!

Storkrig mellan Gulfstaterna och Iran alltså i slutet av året, om inte Iran sadlar om och lyfter fram den mer medgörlige Rohani för att inte privatkapitalet som redan börjat lämna landet skall få för mycket vingar. Håll ögonen på det inrikespolitiska spelet i Iran om ni skall satsa på storkrig på Unibet. Och se till att öppna flyktingslussarna.

Glöm bort var ni läste detta första gången.

Att parkera som en svensk i Italien

och när polisen tog mitt namn och skrev Korkort Sverige och meddelade det över telefon till sina kollegor försökte jag rätta honom, men han var inte på det humöret, så jag fick heta Korkort Sverige tills vidare. De var 6 poliser på plats nu, ivrigt samtalande om hur mitt tillstånd skulle åtgärdas, Jag föreslog en öl på närmaste pizzeria och de biföll förslaget. Under tiden skulle de anropa parkeringsvakt för att se till att få ut mitt bankomatkort som fastnat i parkeringsautomaten i Pozzuoli (varför försöker man ens betala)

Tiden gick och jag började känna mig nervös. Jag gick tillbaka till poliserna som vaktade automaten och de hälsade Sg Sverige välkommen,

- Jag vill åka hem, sade jag. Jag är rädd för mörkret.

- Rädd för mörkret, frågade de, varför det?

Och nu hamnade jag i beslutsvånda. Man ljuger ju inte för ordningsmakten, å andra sidan vill man inte bli straffad av den, så vad göra. Fast detta var ju inte Sverige utan Pozzuoli, så jag tog chansen att säga som det var:

- Jag har ingen generator och batteriet går på reservström. jag kör fan inte hem med lyset på och riskerar att bli stående i en backe.

Konstapeln funderade en halv sekund och frågade - Var bor du? Via Pisciarelli svarade jag. Å han ba' - Men ingen fara, det är ju bara 3-4 kilometer, det fixar du lätt. Vi skall åka nu, vi tar en kopp tillsammans en annan dag, men fortsätt vänta tillsammans med mina kollegor.

Så kom slutligen parkeringsvakten, som lossade mitt kontokort och ett annat ur automaten, överräckte mitt till de kvarvarande konstaplarna som jämförde det med körkortet, och så fick jag byta namn från Sg Sverige till Sg Nordlund och kontokortet återlämnades, varpå jag tackade för mig, gick tillbaka till pizzerian och betalade för bärsen, försökte lämna över en euro växelmynt till parkeringsvakten som bara skrattade och sade "Non preoccuparti" - oroa dig inte, satte mig i bilen, tände pliktskyldigast ljuset en liten stund, vinkade till alla och åkte hem.

Befria oss från den kollektivistiska tvångströjan

Anarkisten Murray Bookchin ( som uppfann konceptet intersektionalitet långt innan någon universitetslektor i USA kommit att tänka på termen) skrev något mycket tänkvärt om vänstervågen på 1970-talet i boken Ekologi & Anarki

Kontentan var denna - Studentrevolten i Paris, The Summer of Love, Woodstock och övriga ungdomsrevolter på 1960-talet var ett medelklassuppror bland ungdomen. De hade inte en ekonomisk arbetarklassförankring på det sätt marxisterna drömde om, utan de riktade sig mot den tidens förstockade moralkonservatism bland föräldragenerationen. Men upp ur sina källare steg då de marxistleninistiska zombierna som legat på lur sedan 1940-talet då den klassiska arbetarrörelsen dog undan för andra världskrigets fasor. De hade uthärdat det kalla kriget i tystnad och såg nu sin chans. Politisera ungdomsrevolten och skaffa en ny bas för ett marxistleninistiskt maktövertagande. Och därmed dräptes Parisvåren i svulstiga slagord, mötesprotokoll och interna partiförföljelser
Jag har liknande funderingar om det feministiska uppsvinget i Sverige på 1990-talet efter Berlinmurens fall. Flera marxistiska tänkare har berättat om sin chock när de till slut var tvungna att inse att Ceaucesku var en diktator, att Gulag fanns och att murens syfte var att hålla folk inspärrade, inte att stänga Väst ute. Eftersom liberalismen nu hade segrat och historien hade dött, lyfte de marxistiska zombisarna över sin polariserande energi från klassen till könet och fortsatte dela upp världen i förtryckare och förtryckta, överordnade och underordnade med sig själva som nobla hjälpare, som en könsmaktsstrukturernas nemesis och vita palatiner i kampen mot det (delvis) påhittade patriarkatet, allt för att fortsätta att hålla sig själva i rörelse även efter murens fall (för levande kan man väl inte kalla dem)

Är det då inte på tiden nu att vi befriar jämställdhetskampen från den kollektivistiska , polariserande tvångströjan och inriktar oss på att skapa ett sant individualistiskt och rättssäkert samhälle , där alla har samma rättigheter och skyldigheter oberoende av etnicitet, kön och partibok, väl medveten om klasstrukturens och penningväsendets hämmande inverkan på det individualistiska förverkligandets möjligheter? Jag bara undrar.

Jag är Brahman

Efter kl 24:00 orkar jag för det mesta inte hålla tillbaka min himmelska sida längre. Då uppgår jag i Brahman och då brukar det sluta så här:

• Jorden är 4-5 miljarder år gammal och mänskligheten är ett par miljoner, säger de som vet. Jag lyssnar på dem som tror sig veta och allt de vet är det jag vet, ty jag är Brahman och till mig kommer alla sagor om mig själv för att låta sig berättas

  16 min · Har redigerats · Gilla
• 
• Christian Oscarson Men skriftkulturerna är bara ca 10000 år och eld har inte människa kunnat göra så länge och Sveriges historia är väl bara ca tusen år dvs. som vi har nedskrivet. Är vi ett kulturfolk jämfört med kineser, egyptier, sumerer, perser, greker osv.?

  13 min · Gilla
• 
• Jerker Nordlund All kultur är slöjor och dimmor. Brahman ser igenom detta, ty runt Brahman seglar orden som måsar och tankarna glider runt som moln. Brahman betraktar dem alla såsom sig själv, men är även skild från dem, ty dess form är Maya och endast deras innehåll är Brahman och innehållet är tomhet i det Nu som är Brahmans betraktande av tingen

  8 min · Har redigerats · Gilla
• 
• Christian Oscarson Hallå!

  7 min · Gilla
• 
Jerker Nordlund De gamla religionerna går och de nya religionerna kommer. Jag skriver dem alla och de nya böckerna skriver av svärtan från de gamlas aska. Jag vet detta, ty jag är Brahman och alla de profeter som någonsin sett sig själva genom mig letar och trevar i sina hjärnvindlingars vrår efter de ord jag ger dem för att beskriva min härlighet till människorna

Om Auschwitz relativisering och samhället som en god kuliss

Under morgonen har jag fått meddelanden om att jag:

1) Har fått fast sysselsättning i Italien

2) Återigen hängs ut på en blogg angående mina Israeluttalanden, nu aktualiserade av Åsa Romsons förintelseblamage.

Mitt försök att replikera har refuserats av bloggmakerskan Annika Borg med motivationen att

"Åsikter om att judar eller Israel skulle styra medier tar vi inte in./"

Jag vet inte vem som styr henne, men vad jag ville kommentera var hennes påstående om att Åsa Romsons kommentarer om Förintelsen inte håller internationell klass, och det kan jag väl hålla med henne om , men inte på det sätt som hon tänker. Eftersom jag inte fick komma till tals på hennes blogg postar jag här istället - och på 100 andra ställen jag kan komma på:

Den text jag fick refuserad återfinns nedan:

"Annika Borg påstår:

”Vi kanske har fått de politiker vi förtjänar, som inte drar sig för att skruva sina twitter-oneliners hur hårt som helst. Men det finns länder där det inte skulle sitta långt inne att en regeringsmedlem skulle kunna få avgå efter att ha använt och relativiserat Europas mörkaste fasor, som Romson gjorde.”

Med det menar hon att Sverige skulle vara en slags ankdamm i frågor som gäller Förintelsen, Israel och sionismen -. och det kan jag ju hålla med om, men kanske inte på det sätt som Annika Borg menar.

Vi kan ju titta på påståendet att det svenska politiker håller på med ”inte skulle gå för sig utomlands”. Det är en retorik som påminner om snacket om att svenska chefer behöver högre lön för att inte flytta utomlands, fast ingen där vill ha dem. Så låt oss då titta efter vad politiker utomlands har att säga om Israel och förintelsen.

I landet där jag nu bor, Italien gjorde partiledaren till det näst största partiet Movimiento Cinque Stelle, Beppe Grillo en parafras på Auschwitz på sin blogg, genom att byta ut orden Arbeit Macht Frei mot P2 Macht Frei, där P2 är den italienska frimurarrörelsen. Budskapet var – vi styrs av hemliga krafter bortom vår politiska kontroll. Sidan följdes upp med en annan omskrivning av berömd italiensk dikt om Förintelsen kallad ”Se questo è un uomo” – om detta är en människa, nu med texten ”Se questo È un paese” om detta är ett land, med undermeningen att Italien nu ligger lika illa till som judarna under andra världskriget.

http://www.beppegrillo.it/2014/04/se_questo_e_un_paese.html

Beppe Grillo fick för detta motta kraftiga protester från de judiska organisationerna i landet angående att han skulle profanisera och trivialisera förintelsen. På detta svarade Grillo inte med en ursäkt, utan konstaterade frankt att representanterna för de judiska organisationerna var dumma i huvudet och behövde byta ut sitt ledarskap.

Och han sitter kvar, inte i regeringsställning visserligen men som oppositionsledare. Och har 25 % av rösterna. Så mitt intryck är väl att Sverige internationellt sett är ytterst räddhågset och försiktigt vad gäller politikers möjligheter att uttala sig om Israel och Förintelsen. Och styrt av en mediakultur som är mycket vänligt inställd till Israel och sionismen."

http://detgodasamhallet.com/2015/05/11/rida-romson/

Hälsning på grammatikdagen

 Då det idag är internationella grammatikdagen upplyse jag er om att emedan svenskan har drygt två aktiva modus (imperativ och indikativ, samt en gerundiumform genom presens particip och ett avsomnat konjunktiv genom några fasta uttryck) och fem tempus, varav och en uttrycks genom hjälpverbet skall har italienskan fem aktiva modus (indikativ, imperativ, konjunktiv, konditionalis och gerundium) , åtta tempusformer samt olika böjningar i de flesta tempus och modus av person, genus och numerus.

Det gör att man på italienska kan uttrycka fler nyanser i vardagsspråket, nyanser vilka vi saknar eller får konstruera med hjälp av omskrivningar genom hjälpverp eller adverbialuttryck, på svenskan genom åren genomgått den grammatikaliska utveckling, eller det förfall, som kallas för partikularisering och det är min fasta övertygelse att vi, vore det så att konjunktiven, kontitionalisformerna och optativen återkomme aktivt i språket att även vi skulle kunna uttrycka oss mer nyanserat, på det att språkliga fällor vilka uttrycka tvång och nödvändighet och genom detta kasta ogrundade retoriska anklagelser som:

"Måste jag äta surströmming bara för att jag är kvinna?"

"Om jag lägger ett alp-pussel till klockan tre på natten, är jag rasist då?"

"Men som invandrare kan du minsann köpa tvättmedel på Lidl utan att behöva stå i kö"

skulle kunna reduceras till ett löjets skimmer utan ytterligare argumentation.

Med detta önske jag eder en god förmiddag och låter den härtill hörande påpassliga solförmörkelsen skina över oss alla. Måtte våra vägar korsas åter och hören I icket av mig mer under dagen, kännen ej ängslan, ty sannolikt är då att jag snarast utför nyttigheter. Och återkomme jag är det troligen för att förestå en ny svensk grammatisk modell efter tekniken Klassiskt Klarspråk

Om svenskhet som världens goda exempel

Ett inlägg om svenskhet från en debattråd

Gillitz Herlitz skrev för ett per år sedan en bok om etniska svenska särdrag, som att inte ta sista kakan på bordet och att undvika konflikt vid matbordet. Jag kan lägga till fler, som att tacka för maten, en besynnerlig svensk sed som torde ha religiösa anor. Eller att inte vara rädd för naturen, ja det finns massor.

Ett kapitel grep mig dock särskilt och det handlar om den svenska övertygelsen att veta bäst. Vi är ett föredöme för resten av världen och de skall lära sig av oss, ja inte bara det, de kommer att bli som oss , bara de får lära sig tillräckligt om våra sociala och teknologiska framsteg.

Gillitz tror jag härledde detta särdrag till ett par olika orsaker:

1) Vi har haft det mycket bättre än andra ett tag. Ja, under 1970 - 80-talet var vi tom världsbäst.

2) Det gick mycket fort för oss att resa oss från efterblivet jordbrukssamhället till förmögen industrination, alltså finns standardförbättringen i färskt minne, medan andra stater och folk har uppnåt sina förbättringar under längre tid och därför inte upplevt dem lika dramatiskt som oss.

Det är olika delar av den svenska välfärden som särskilt attraherar omvärlden i överenstämmelse med vår egen övertygelse. Socialförsäkringssystemet och studiemedlen givetvis. Men vi ligger inte så långt före alla som man kan tro. Sociala rättigheter för kvinnor och barnfamiljer ligger långt framme på många ställen i gamla östblocket. Och den svenska alkohollagstiftningen avundas få. Sverige har inte varit välfärdsmässigt världsledande på snart ett halvt sekel, vi ligger visserligen i topp, men vi är inte längre bäst. Tyskland ligger tex längre fram på många plan i både sociala rättigheter och miljötänkande, enligt egna observationer och viss inläsning. Så frågan är då, kommer vi snart börja säga att "när vi får det lika bra som Tyskland då..." eller kommer vi fortsätta att hävda att vi är planeten jordens sociala föredöme. 

Från en annan nypublicerad bok får vi reda på att svenska studenter är mer intresserade av att förklar a "hur saker ligger till", medan tyska och polska studenter är mer intresserade av att ställa frågor om HUR det ligger till egentligen. Så ännu har vi inte släppt på veta bäst-mentaliteten.

Men det område där vi nog ligger sämst till är maten. vi ligger långt under europeisk standard både vad gäller pris, kvalitet och kostmedvetenhet. Mängden läsk, lösgodis och färgat socker som säljs i våra butiker är skrämmande, liksom avsaknaden av exempelvis bönor i lösvikt, färsk pasta, lufttorkat kött och färska lokalproducerade grönsaker. En del hör klimatet till, medan något annat tror jag bottnar i föreställningen att mat primärt skall vara nyttig, men inte nödvändigtvis god. Frågan är - om jag nu predikar behovet av en kulinär uppryckning i Sverige, kommer detta leda till att vi går man ur huse och ställer krav på ICA och Konsum på nya inköpsrutiner, eller kommer folk att slå dövörat till och tycka att jag är jobbig. Kan man tänka sig något motsvarande angående de svenska försöken att internationellt inplantera sin godhet. "Jaja, det där är nog bra för er, men kom inte hit och tjata"

Två sådana frågor som intresserar mig , utifrån min nuvarande italienska position gäller prostitution och rattonykterhet. Här är prostitution lagligt och gränsen för rattonykterhet är 0,5 promille. I Sverige är sexköp olagligt, medan gränsen för rattonykterhet är 0,2 promille. Jag ser ingen eller föga diskussion i Sverige om att gå den italienska vägen. Jag ser ingen diskussion i Italien vare sig om införande av sexköpslag eller sänkande av gränsen för rattonykterhet. Däremot hör jag en intensiv diskussion om korruption, där vi verkar vara överens om att det inte är någonting bra, samt en diskussion om livsmedelskvalitet, där jag tycker att de ligger framför oss.

 Jag skulle vilja höra om vad ni tycker är mest troligt, att "de kommer snart att bli som oss" bara de får veta mer om hur vi gör, därför att det vi gör är så mycket bättre än dem. Mot detta ställer jag en annan förmodan, att det blir tvärtom, att vi börjar göra som dem (vilka länder som helst) när vi får reda på mer om hur de har det, dvs vi lär oss av andra länders seder och bruk och tar efter dem som föredömen och inom vilka områden då. Kommer vi (beskäftigt) att lära ut vår uppfattning av social rättvisa åt dem och kommer vi fortsätta att (tacksamt) lära oss mer om mat, vin, opera och andra spektakel av andra. Och vad om dessa två områden, alkohol- och drogpolitiken och prostitutionen där jag signalerade att det finns mycket olika lösningar och svårt att se någon enhetlig utvecklingslinje. Vem vinner? Kommer vi fortsätta ha olika lösningar eller kommer världen långsamt att enhetligt att gå i samma riktning efter något slags förnuftets naturlag?

Jag skulle vilja veta vilket av detta ni tror är mest trolig att det sker på olika områden. Jag skulle också vilja veta om ni tror att det alltid är så att den mest rationella eller utilitarianistiska lösningen som "vinner" eller om det är så att det finns fler faktorer med i bilden vilka utstakar ett folks vandringsväg och seder än någon slags universell rationalitet.