Då det idag är internationella grammatikdagen upplyse jag er om att
emedan svenskan har drygt två aktiva modus (imperativ och indikativ,
samt en gerundiumform genom presens particip och ett avsomnat
konjunktiv genom några fasta uttryck) och fem tempus, varav och en
uttrycks genom hjälpverbet skall har italienskan fem aktiva modus
(indikativ, imperativ, konjunktiv, konditionalis och gerundium) ,
åtta tempusformer samt olika böjningar i de flesta tempus och modus
av person, genus och numerus.
Det gör att man på italienska kan uttrycka fler nyanser i
vardagsspråket, nyanser vilka vi saknar eller får konstruera med
hjälp av omskrivningar genom hjälpverp
eller adverbialuttryck, på svenskan genom åren genomgått den
grammatikaliska utveckling, eller det förfall, som kallas för
partikularisering och det är min fasta övertygelse att vi, vore det
så att konjunktiven, kontitionalisformerna och optativen återkomme
aktivt i språket att även vi skulle kunna uttrycka oss mer
nyanserat, på det att språkliga fällor vilka uttrycka tvång och
nödvändighet och genom detta kasta ogrundade retoriska anklagelser
som:
"Måste jag äta surströmming bara för att jag är kvinna?"
"Om jag lägger ett alp-pussel till klockan tre på natten, är
jag rasist då?"
"Men som invandrare kan du minsann köpa tvättmedel på Lidl
utan att behöva stå i kö"
skulle kunna reduceras till ett löjets skimmer utan ytterligare
argumentation.
Med detta önske jag eder en god förmiddag och låter den härtill
hörande påpassliga solförmörkelsen skina över oss alla. Måtte
våra vägar korsas åter och hören I icket av mig mer under dagen,
kännen ej ängslan, ty sannolikt är då att jag snarast utför
nyttigheter. Och återkomme jag är det troligen för att förestå
en ny svensk grammatisk modell efter tekniken Klassiskt Klarspråk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar