Att parkera som en svensk i Italien

och när polisen tog mitt namn och skrev Korkort Sverige och meddelade det över telefon till sina kollegor försökte jag rätta honom, men han var inte på det humöret, så jag fick heta Korkort Sverige tills vidare. De var 6 poliser på plats nu, ivrigt samtalande om hur mitt tillstånd skulle åtgärdas, Jag föreslog en öl på närmaste pizzeria och de biföll förslaget. Under tiden skulle de anropa parkeringsvakt för att se till att få ut mitt bankomatkort som fastnat i parkeringsautomaten i Pozzuoli (varför försöker man ens betala)

Tiden gick och jag började känna mig nervös. Jag gick tillbaka till poliserna som vaktade automaten och de hälsade Sg Sverige välkommen,

- Jag vill åka hem, sade jag. Jag är rädd för mörkret.

- Rädd för mörkret, frågade de, varför det?

Och nu hamnade jag i beslutsvånda. Man ljuger ju inte för ordningsmakten, å andra sidan vill man inte bli straffad av den, så vad göra. Fast detta var ju inte Sverige utan Pozzuoli, så jag tog chansen att säga som det var:

- Jag har ingen generator och batteriet går på reservström. jag kör fan inte hem med lyset på och riskerar att bli stående i en backe.

Konstapeln funderade en halv sekund och frågade - Var bor du? Via Pisciarelli svarade jag. Å han ba' - Men ingen fara, det är ju bara 3-4 kilometer, det fixar du lätt. Vi skall åka nu, vi tar en kopp tillsammans en annan dag, men fortsätt vänta tillsammans med mina kollegor.

Så kom slutligen parkeringsvakten, som lossade mitt kontokort och ett annat ur automaten, överräckte mitt till de kvarvarande konstaplarna som jämförde det med körkortet, och så fick jag byta namn från Sg Sverige till Sg Nordlund och kontokortet återlämnades, varpå jag tackade för mig, gick tillbaka till pizzerian och betalade för bärsen, försökte lämna över en euro växelmynt till parkeringsvakten som bara skrattade och sade "Non preoccuparti" - oroa dig inte, satte mig i bilen, tände pliktskyldigast ljuset en liten stund, vinkade till alla och åkte hem.