Min far var verkligen ingen särskilt radikal person. Han
sade till mig under hela min uppväxt att hålla tand för tunga , inte prata
politik eller religion, att göra min militärtjänst för att det skulle gå mig
bra i livet, att Kjell Olof Feldt och Curt Nicolin var bra karlar och att jag
skulle spara mina pengar i bank mot ränta och jag löd honom inte på en enda
punkt, vi kan väl säga att jag under större delen av mitt liv gjort vad jag har
kunnat för att motverka hans ideer och ideal och därigenom på flera av dem
oönskat kommit att ge honom rätt.
På en punkt var vi dock rörande över ens. Synen på svensk
militär och säkerhetstjänst. Min far var genom sitt arbete på brandkåren även
Civilförsvarschef i Boden, med ansvar för att granska och kontrollera Norrlands
Lås, den underjordiska fortifikationen runt staden som i händelse av
kärnvapenkrig skulle kunna rynna 25 000 soldater upp till 5 år, fär att
därefter , när radioaktiviteten hade lagt sig kunna storma fram ur marken och
döda ryssen.
Min far stönade ofta över militärens brist på
samarbetsvilja, intelligens och smidighet och när tonåren kom och kommunismen
slog till kunde han inte låta bli att gå mig till mötes på åtminstone en punkt.
Enbomaffären.
Jag kände Enbom, sade han. En vilsen drömmare och
romantiker. Jag vet vad han förde vidare till Ryssen om Rödbergsfortet. Det var
barnteckningar, som vem som helst hade kunnat rita från 500 meters håll. Det
fanns ingen som helst information av militär nytta i dem. Från Wikipedia:
"Enbom, även kallad Bodenspionen, dömdes för spioneri
1952 till livstids straffarbete. Rättegången, i vilken även flera av Enbom
angivna "kumpaner" dömdes, har i efterhand kommit att ses som en
rättsskandal, och Enbom som en förmodad mytoman."
Enboms egentliga brott vara att han var kommunist, ryssvän
och pratsam, vilket stack i ögonen i en stad, uppbyggd på rysskräck och
förbereder inför en invasion österifrån. Så SÄPO slog till och nu som då,
agerade lite på måfå för att sätta dit människor som kanske, eventuellt,
utifall att skulle kunna vara farliga på något sätt. De som fälldes och dömdes
var vänner och sexualpartners till Enbom. Kommunism är som alla vet en sexuellt
överförbar sjukdom. Wikipedia har hela listan:
"Efter Enbom greps ytterligare sex personer. Dessa kom
i pressen att kallas Enbomligan. Utöver Enbom åtalades banarbetaren Hugo
Gjersvold, trädgårdsmästaren Martin Enbom (bror till Fritjof), bokförläggaren
och stadsfullmäktigeledamot i Halmstad Artur Karlsson, kontoristen Tage
Wickström, bangårdsarbetaren Fingal Larsson samt Lilian Ceder, tidigare
arbetskamrat med Fritjof Enbom på Norrskensflamman och en tid hans
flickvän"
Och under tiden Enbomprocessen pågick spionerade översten
Stig Wennerström vidare för Sovjets räkning på regeringsnivå. Wennerström
lyckades dock SÄPO sätta dit på egen hand, vilket förvånar mig, med tanke på
senare äventyr där de som i fallet Bergling behövde få tips från Israels
Underrättelsetjänst om vad det var som var på gång i landet.
Och därefter IB-affären, då Guillou dömdes till fängelse som
spioner för att ha avslöjat att socialdemokraterna i samarbete med militären
olagligt spionerade på fackföreningsrörelsen , för att jaga kommunister och
anarkister.
Nej svenskt rättsväsende och svensk säkerhetstjänst är
genomruttna och har så varit i ett sekel minst. Att fler inte upptäcker detta,
utan fortfarande har tilltro till statsapparaten beror på det svenska godmodiga
lynnet, att lita på omgivningen och överheten, vara ärliga och renhåriga och
försöka se gott överallt. Hoppas nu för Guds skull att den naiviteten för evigt
skall vara förbrukad, inte minst för de oskyldiga offrens skull, som åker dit i
attacker från rättsväsendet och saknar möjlighet att försvara sig eller få
tilltro från omgivningen eftersom "staten inte kan göra något fel".
I en solidaritetsgärning med Enbom har jag så klart själv
försett Sovjetiska Konsulatet i Göteborg med informationer och för det blivit
betald i ren Vodka, men runt det verkar ingen, allra minst SÄPO vara intresserade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar