Denna saga vet jag inte om jag själv har hittat på eller läst någonstans, någon som känner igen den? jag tror att jag har skrivit den, för liknelsen med solen är konstig, i en zenberättelse hade det varit månljus.
En rövarhövding erövrade en stad, full av gamla präster och skröpliga tempel. För att visa sin makt bestämde han sig för att alla gamla tempel skulle brännas ner och jämnas med marken,
När han med facklan i handen gjorde sig redo för att fullgöra sitt uppdrag kom en tjänare springande mot honom och berättade att ett av templen var fullt av ovärderlig konst och dyrbara vävda mattor.
I samma ögonblick gick solen bakom mörka moln och dagen blev tät som nattens mörker. Rasande slängde han facklan ifrån sig, Utan ljusets vägledning vågade han inte längre av snålhet bränna ens det enklaste bönehus. På det sättet räddades hela staden från undergång
Att utan upplysningens lampa
bestämma vilket tempel som skall brännas
är i sanning
ett riskfyllt uppdrag
Frost
6 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar