En dikt om männsiskans värde från 1990-talet någon gång

Ett är sant
Människan har inget värde
Med detta menas inte
Att hon inte är värd något
Bara att hennes värde
Inte kan mätas

Ett annat är samt
Människan är ovärdelig
Med det menas inte
Att hon är dyrbar

Hon kostar inget
Hon kan inte köpas eller säljas
Hennes enda värde
Ligger i det hon är
Och i det hon skapar

Det hon är
Kallar vi existens
Det hon skapar
Kallar vi essens

Ett liv utan skapande
Ett liv utan medvetande
Och ett liv utan delande
Av varandras livsgåvor
Är en existens utan essens

En existens utan essens
Är lika tom och livlös
Som en puppa utan fjäril

Därför gäller
Att fastän livet är ovärdeligt
Så är det helt utan värde

I sig saknar det mening
Utan det saknar allt mening
Att skapa det
Och sedan lämna det
Utan saknad
Är det enda som i sig
Kan sägas ha en mening



Denna dikt innehåller grundtankar som jag därefter utvecklade till en idè om det fyrfaldiga människovärdet, en filosofi som jag kanske berättar mer om senare.