Om Sikherna

Sat Purush Bhagwan Anand skrev nyss:

siikerna var och är en krigarkast .. men jag överlåter åt jerker som är mer insatt i indien att ta historien när han kommer hem..

För att reda ut ett första missförstånd så är sikherna inte en kast över huvud taget , utan en separat religion, som buddhismen och jainismen, ett skott från det indiska religiösa trädet visserligen, men inte en del av hinduismen på det sätt som en kast utgör.

Den hindusiska krigarkasten kallas för ksatryas. Från den stammade de båda första samtida utbrytningarna buddhismen och jainismen. De tog gemensamt avstånd från kastsystemet och att det var representanter från ksatryas som gjorde spirituell revolt kan nog bero på att de som den näst högsta kasten kände sig hämmade av braminerna som genom uttolkningarna Brahmanas av Veda hade slagit fast att bara dem själva kunde uppnå upplysningen, resten måste återfödas som brahminer. Fuck hinduismen och kastsystemet , sade Buddha och Mahavira och skapade nya religioner med upplysning åt alla. Något som därmed även fick betydelse för Väst, eftersom Buddhisten Ashoka skickade missionärer genom Alexanders riken ända till Grekland

Starten på sikhismen nästan 2000 år senare är Same, Same but Different. Denna gång är det en son ur vaishya, köpmannakasten som får upplysningen. Guru Nanak heter han och får en dag en vision - ingen är hindu, ingen är muslim och ur detta föds grunden till en ny religiositet som dyrkar gurun som vägen till upplysning och kosmiskt medvetande.

För att fullt ut se den historiska betydelsen av detta får vi backa 400 år , till åren runt 1000 e kr. Sedan tiden efter islams grundande hade arabiska stammar i omgångar krigat sig fram till Indus västra stränder, men med turkiske mamluken (slavsoldaten) Mahmud av Gazni tar islam klivet över floden och kommer för första gången in i Indiens centrala delar. Även om han är den förste att kalla sig sultan skall ärligen sägas, att han inte mycket mer än rövare och i Indien finner han en kornbod redo att plundras. Hinduismen har haft sin guldålder och stagnerat efter detta. Krigen har avstannat och kulturen har börjat gå rundgång. När Mahmod dyker upp på ett av sina 17 plundringståg över kontinenten finns vittnesmål om att de hinduiska och jainistiska munkarna rusar in i templen och slår på stora gonggongar för att väcka de hinduiska gudarna till motangrepp mot erövrarna. Ingen hjälp kommer dock varefter templen plundras och bränns ner och vicekungar lydiga till de muslimska erövrarna installeras.

Från denna tid och framåt råder en rätt härsken motsättning i landet mellan den hindusiska besegrade befolkningen och de nya muslimska eller islamtrogna vasallkonungarna. Stämningen förbättras inte av att nya erövrare dyker upp i omgångar som lärt sig tricket - vifta med koranen, mörda lite hinduer och sen plundra på. Timur Lenk, Nadir Shah. Namn okända för oss, men namn som ännu skapar ont blod hos hinduer då man nämner dem och dess verk genom historien.

Vid tiden för Guru Nanaks uppdykande är läget rätt stabilt. Mogulväldet från Delhi styr och grymma moguler har ersatts av mildare. Nanaks upplysning är klassiskt vedisk i sin beskrivning, men då den miljö Nanak växt upp i präglats av de djupa motsättningarna formulerar han den som en transcendens av islam och hinduism - människan tillhör ingen av religionerna, det rena kosmiska medvetandet går utöver dem bägge.

Nanaks vision uttryckt i en förkunnelse ansluter sig närmast till den hinduiska bhaktirörelsen, vilken förkunnar goda gärningar och medkänsla som kungsvägen mot upplysning. Från vedisk tradition kommer även non-dualismen, transcendensen av skenbart motsatta egensskaper, Jag - inte jag, seger- inte seger. Men i transcendensen väver han även in muslimska element. Hans vision är monoteistisk, den tar avstånd ifrån ,eller betonar i vart fall inte reinkarnationen och - vilket kommer få stor betydelse för framtiden - ett egalitärt avståndstagande från kastsväsendet

Mogulväldet skall snart se sin höjdpunkt och under Akbars styre i slutet av 1500-talet vara världens då förmögnaste. Akbar är tolerant och försöker skapa en syntes av hinduism och islam för att komma sina undersåtar närmare. Han är dock inte upplyst, så religionen blir jolmig och dör snart ut. Guru Nanaks vision etthundra år tidigare har dock växt till sig och kommer efter Akbars död att utmana mogulernas makt i Punjab i västra delen av mogulriket. Från att från början - enligt en av historieskrivningarna - enbart ha varit en spirituell väckelse formas sikhismen i kampen mot mogulväldet till ett nationellt medvetande och en sikhisk nation utropas. Förföljensen från de senare mogulerha hårdnar och under Jahangir och särskilt Aurangzeb återvänder mogulväldet till det i Indien klassiskt muslimska mördandet, plundrandet och tempelbrännandet.

Sikherna reagerar mot detta genom att bilda ett hemvärn - Khalsarörelsen runt år 1700. Av den tionde Gurun Gobin Singh väljs ett brödraskap på fem trogna ut som därefter växer till en arme. Från denna tid kanoniseras även sikhernas klassiska attribut, att alltid bära svärd (för att slåss mot muslimer) att aldrig klippa hår eller skägg (bevara manligheten) och att bära turban och kam (på något sätt måste ju hårmanen styras) . Avståndstagandet från kastväsendet är stenhårt. För att bilda en stridbar armè måste männen smmansvärjas i enighet. Därför kastar alla sikher från och med denna tid sina efternamn, där kastidentiteten kan spåras och väljer istället efternamnet Singh (lejon ) för männen och Kaur (prinsessa) för kvinnorna. Enligt vänner jag talat med börjar de även äta mer kött än tidigare för att bättre kunna slåss mot muslimerna, men köttet får inte vara halal. Djuren skall istället ha dödats med ett enda svärdshugg, allt för att minimera djurens lidande. Sikhiska soldater måste även svära att alltid utgå från den goda sidan i självförsvarskrig och aldrig från erövringskrig, hat eller bitterhet, något som rituellt symboliseras genom intagandet av en sockerlösning. Från denna tid ser sig även sikherna som skyddare av hinduerna, dessa värnlösa stackare som bara kan ringa i klockor och traditionellt sett har den indiska armen, från britternas sepoyser till Indira Gandhis livvakt mest bestått av sikher.

Det där med Indira Gandhi ja, hon mördades ju av sina sikhiska livvakter. Detta är en konsekvens av två konfliktartade drag inom sikhismen. Å ena sidan ser sig sikherna som beskyddare av hinduerna. Å andra sidan är de nationalistiska separatister med Punjab som sitt hemland. Detta hade våren 1884 lett till spänningar mellan sikhiska separatister som belägrat Gyllene templet i Amritsar, sikhernas heligaste boning och centralregeringen i Delhi som inte ville se något fritt sikhiskt Punjab. Så Indira attackerade Gyllene templet, ett ungefär lika smart drag som att bomba Vatikanen och skrev därmed under sin dödsdom, mördad av sina egna livvakter 4 månader senare.

Vid sidan av denna mer krigiska sikhism har den ursprungliga spirituella gurutraditionen levt vidare, nu senast uppväckt av Kundaliniyogarörelsen, vars initiativtagare och inspiratör Yogi Bhajan kommer från en sikhisk familj och har valt att göra religionen till ett frivilligt tillskott för sina yogautövare