Varje människa är fullkomligt fri.
100 % fri.
Hur kommer det sig då att vi inte upplever oss som fria? Beror det på att samhället förtrycker oss, eller på att vi inte har upptäckt vår egen potential, eller är friheten helt enkelt en osanning, en myt?
Två filosofer på vägen till insikten om människans totala frihet är Viktor Frankl och James P. Carse. Frankl var jude och överlevare från nazistiska koncentrationsläger under andra världskriget, Carse ateistisk professor från New York i disciplinen religiös litteratur. Från olika bakgrunder tangerar de varandra i en egendomlig slutsats, att hur låsta de yttre omständigheterna än är för en människa kan hon ändå på djupet vara , eller kanske snarare - är hon paradoxalt nog tvingad till att fortsätta att förhålla sig fri till sin omvärld.
Frankl formulerade sin slutsats i boken Viljan till Mening som att även om en människa inte kan välja de omständigheter hon befinner sig i kan hon alltid välja förhållningssätt till dessa omständigheter. Frankl formulerade detta positivt som att även i de mest vedervärdiga situationer måste livsviljan finna en mening för att orka kämpa vidare. Genom att finna denna mening , detta syfte kan även de vedervärdiga omständigheterna göras mer uthärdliga. Viljan till mening gör att frihetens ljus skiner in genom springorna i fängelsedörrarna. Livet finns och viljan till mening skapar frihet.
Carse börjar från andra änden och konstater att utan vilja till frihet finns inget liv. Livet är ett spel och för att kunna spela det måste man göra det fria valet att spela det. Om man inte är fri kan man inte spela, eftersom spelande bygger på att göra egna val efter givna omständigheter. Den som inte vill spela kan inte spela. Den som inte vill spela kan bara vänta på instruktioner , utföra dem och en vänta på nästa instruktion. Att leva som en maskin är att utföra livet på den lägsta möjliga nivån. Vill du ingå i det som en aktör och göra egna självständiga val utifrån de möjligheter och spelregler som livet ger är det ditt val och du väljer själv hur många och hur komplicerade spel du vill delta i. Livet består av två sorters spel, finita och infinita. De finita spelens syfte är att utse en segrare. De infinita spelens syfte är att hålla spelet igång . För att hålla spelet igång måste man vilja spela det. Och det är här Carse tangerar Frankl, för att fortsätta leva måste koncentrationslägerfången välja livet och spela efter de regler som situationen där erbjuder honom.
För att förstå att viljan till liv är ett val och att livet därmed är fritt behöver man på någon punkt få en insikt om alternativet. Den som inte uppfattar döden som ett alternativ kommer aldrig förstå att livet är fritt. Utan döden är livet fullt av måsten. Man måste vakna på morgnarna, man måste ätafrukost, man måste gå till arbetet utföra sina sysslor och sen måste man åka hem och lägga sig att sova. Vilket helvete. I grund och botten är alla våra liv lika ofria som koncentrationslägerfångarnas, med den skillnaden att vi inte blir slagna och misshandlade och inte riskerar att se döden i vitögat lika ofta. Koncentrationslägret livet kommer ingen ifrån, med mindre än att man väljer döden som alternativ, Därför är Frankls erfarenheter från fängelsetiden väsentliga även för den som inte suttit internerad. Samma regler gäller i grund och botten för alla.
Förutom insikten om döden som val och alternativ möjlighet finns det en annan väg in till insikten om livet som en villkorslös frihet och det är upplevelsen av pånyttfödelse. Den som kommit till livet genom sin mor är symbiotiskt bunden av detta band , ända tills dess att bandet till livets källa klipps av och jaget blir det nya centrumet till livsupplevelsen. Denna insikt och erfarenhet går som en symbolisk ström genom världsreligionerna och kulturerna. Då denna pånyttfödelse som bas för förståelse av livets och viljans frihet är ett stort kapitel fortsätter jag med denna i ett andra inlägg. För nu kom jag på att jag har en gammal diskussion om viljans frihet ur kvantmekanisk synvinkel att fullföra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar