Jag skall nu som nummer tre i
frihetsskolan berätta om en av de allra mest epokgörande , chockerande och
avgörande ögonblicken i mitt liv, det som ledde till mitt uppvaknande, men
tyvärr även skilsmässa, tre års sjukskrivning och 20 års mer eller mindre utanförskap
i den svenska samhällsgemenskapen.
Förarbetet och utanpåverket är begynnande medelålder, något
försenad sjuårskris i äktenskapet och annalkande arbetslöshet. Jag löser
problemet genom att skaffa mig ett mycket välbetalt och fashionabelt arbete i
Stockholm, långt från familj och ungar i Göteborg. Jag skall bo och arbeta i
Stockholm under veckorna och veckopendla hem till Göteborg. Lönen är den jag
krävde för att klara detta, 25 000 kr i månaden i 1995 års penningvärde. Som
lök på laxen har jag hyrt en lägenhet av en Sannyasin på gångavstånd från
Madhurs meditationscenter vid S:t Eriksplan. Nu skall jag ta igen allt jag ar
förlorat under 10 års äktenskap, Här skall det arbetas , tjänas pengar , leva
rullan på kvällarna och sen meditera allt i ordning på morgnarna innan arbetet.
Zorba the Buddha. Hej vad det skall gå undan.
En kväll på en restaurang blickar jag inåt. Det är fullkomligt
svart inuti. Fullkomligt tomt. Jag är ett stort uppblåst , stelt skal och
upplevelsen skrämmer mig.
Under en meditation ser jag mig själv som svart tomhet, svart tystnad.
Bara en violett flamma dansar framför mina ögon , livets flamma och jag dansar
efter den, hoppande hungrig och utsvulten. Mitt tredje öga börjar vakna upp.
Finns det ännu hopp om att livet skall komma till mig.
En dag ser jag den för första gången. Kundaliniormen. Jag ser
den dansa upp för ryggraden på en väninna. Blicken är så klar, jag kan se
energier. Jag vet vad som händer i hennes kropp utan att hon behöver berätta
det för mig. Jag har aldrig sett det tidigare. Jag låter mig häpnas och går djupare
i meditationen. Det hårda skalet är den front jag möter världen med. Innanför
är det tomt och svart. Ingen villa, vovve eller Volvo kan fylla detta. Men
innanför skalet dansar ormen, det violetta ljuset, livsenergierna. Jag
bestämmer mig för att gå djupare i mysteriet och en kväll, då jag ligger ner
ensam i min säng i den hyrda sannyasilägenheten med goda spirituella energier
låter jag mitt medvetande fingra en gång till på den där tomma , svarta
tystmanden. Mitt gigantiska livlösa inre tomrum och den lilla livsflamman som
dansar i detta. Jag får tag på flamman, jag ser den framför mig med slutna ögon
. Jag låter den dansa runt ett tag inom mig, samtidigt som jag följer den med
medvetandet. Plötsligt drar den ihop sig till en vit boll och ljus, den drar sig
ner mot naveln , till den punkt där livet en gång fyllt på min varelse, min
fysiska koppling till omvärlden. Där stannar den ett tag, vilar som en
kulblixt....
Och sen med en explosion kastar den sig tillbaka inåt mot min
kropp igen, fyller hela min kropp, hela mitt tomma svarta skal, med kärlek och
värme. Exalterad och omskakad vaknar jag till och tar ett djupt andetag. Vad
var det som hände? Känslan är oerhörd, intensiv värmande och skrämmande.
Världen känns oändlig, gränslös, farlig och så underbart skrämmande att håren
på armarna reser sig. Jag fämtar till, vad skall jag göra nu? Det är mörkt i
rummet, men med ledljus letar jag mig fram till bokhyllan, tar ett kasettband
på måfå av hennes inspelningar av vår gemensamma gur u och sätter på något jag
aldrig tidigare lyssnat på. På den plats där jag börjar spela upp bandet hör
jag min guru säga (fritt ur minnet):
"För att bli fullständigt fri måste du låta dig återfödas
på nytt. Det som sker genom återfödelsen är att din livsenergi samlas i
harapunkten, precis under naveln där livsenergin en gång trädde in i dig.
Energin söker sig tillbaka får att återvända till källan. Om du kan fokusera
hela ditt medvetande , all din livsenergi i denna punkt kommer det en explosion
i kroppen, när energin förstår att det inte finns någon återvändo, att den är
din egen och din att göra precis vad du vill med för resten av livet. Fram till
detta ögonblick har du följt din biologiska programmering , följt ditt karma.
Du har gjort det som kosmos krävde av dig. men från denna punkt är du fri. Du
har dött och återerövrat livet. Du är nu fri att göra vad det är du vill med
det."
Än mer chockad av synkroniciteten i förklaringen av den än av
själva upplevelsen började mina försöka att systematisera upp livet efter
återfödelsen. Om någon har kunnat leva sig in i ögonblicket då Neo vaknar ur
Matrix så är det jag. Precis Så Är Det. Precis lika oförberedd att möta den
verkliga världen helt fri är man. Skör, nyfödd, och oändligt fri - och därmed
även oändligt ansvarig över alla sina tankar viljor och handlingar. Är det
någon punkt då ni INTE skall experimentera med alkohol eller droger, så lovar
jag att det alla blå och röda piller till trots är just detta. Det gick väl
sådär att få ihop livet efter detta kan jag säga. Jobbet blev jag av med,
äktenskapet likaså. Detaljerna skall jag bespara er, annat än att replikskiftet
mellan mig och personalchefen på arbetet:
Jag: -jag vet inte vem jag är längre
Chefen: Men det vet jag - du är någon som inte hör hemma här.
är värd att komma ihåg till ett framtida romanskrivande
Jag
vill bara tillägga att försöken att ordna upp tillvaron med hjälp av allmänpsyk
på Lillhagen i Göteborg, när sjukskrivning behövdes för att täcka
inkomstbortfallet inte heller var framgångsrikt. underligt nog var de tämligen
ointresserade av att prata kundaliniormar, tredje ögon och harapunkter. De var
mer intresserade av att tala om mediciner och min mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar