En sak som ständigt förvånar mig. Alla dessa nätverk. Dessa kommuner, kooperationer, kollektiv. Allt detta volontärsarbete och alla dessa organisationer.
Italien lever liksom två olika liv. Ett är det officiella livet och storföretagens. De storskaliga lösningarnas tempel. Ett par , fåtaliga jätteföretag som kontrollerar större delen av landet, Pizarotti, Barilla, Zanussi, Fiat och en tafatt regering som försöker förbättra villkoren för dem så går medan de grälar sinsemellan och med oppositionen. Och så bankerna så klart.
Men där under. Alla dessa nätverk. Parma där jag bor och kanske särskilt La Casa Rossa på Strada della Selva är omgivet av nätverk. Matinköpen görs via ett kooperativ bestående av 20 familjer som tillsammans finansierar lokala producenter av ekologiska matvaror och beviljar dem säkra arbetsvillkor. Skolmaten lagas av ett jättekooperativ som fått uppdraget att leverera mat till alla skolor i provinsen och i varje by ser man de tomma lokalerna efter Agricoltura, nätverk för matsolidaritet, biodiversitet, fröinsamlande, jordbrukets kooperativa inköpscentral som just har konkat. Och häromdagen fick jag en inbjudan till vernissage på den kooperativa läderverkstaden Jacono som tillverkar modeväskor åt hela Italien. Och för sjukvården, fattiga, halta och lytta finns ett volontärsarbete utan motstycke, ständigt fler intresserade av att delta än att det förnuftigt går att organisera. Som efter översvämningen i Parma då det fanns fler frivilliga hjälparbetare än kommunala spadar. Och så alla körerna.
Kooperationen i Italien är inte problemfri, men betydligt mer aktiv och levande än i Sverige och på något sätt mer ingående i folks vardag. Det svenska uttryckssättet att det "inte går" att arbeta kooperativt att det "måste finnas en chef" för att någonting skall fungera saknar motsvarighet. Istället talas om delaktighet, behovet av att det skall vara korta beslutsvägar och att kontrollen av ledningen för de kooperativt ägda företagen skall vara god.
Detta är det röda Emilien, mellan stadsstaterna Venedig, Firenze, Mantova, Genova där företaget, bokföringen, bankväsendet och kapitalismen uppfanns som en del av det ständigt växande sociala medvetandet runt 1300-talet. Hur det ser ut i resten av landet återstår det för mig att lära mig.
Frost
6 år sedan
Glöm inte kooperationens mörka invers -- maffian.
SvaraRaderaMaffian är ständigt närvarande och ändå osynlig. Alla vet var den finns, vad den gör, hur långt man skall gå, vad man skall akta sig för. I grannkommunen Colorno fick borgmästaren ett par patronhylsor tillskickad till sig per post nyligen, som en liten signal angående att han skall passa sig för något.
RaderaI vardagslivet däremot syns inte maffian alls. Vilka affärer de än håller på med är det inget som syns i gatubilden, eller märks för andra än de entreprenörer som utsätts för deras påtryckningar.
Att maffian skulle ha några särskilda kopplingar till kooperationen tror jag inte.