onsdag 1 oktober 2014

Resebrev från Italien 1

Det är den första oktober idag och även den första höstdagen i Italien. Vädret är småruggigt, runt 17 - 18 grader och regnigt. Jag har varit borta från Sverige i 20 dagar nu och i Italien  sedan 17

Det är min första dag med hemlängtan, inte en sådan där stormande längtan efter att återse det gamla hemmet, mer en molokenhet, en dyster tanke på vad jag har lämnat bakom mig och svårigheterna framåt. Något arbete finns inte i sikte och vardagen i Italien blir allt mindre festlig. Inte för att detta är något jag inte har förberett mig på, nej jag trodde inte att det skulle bli en semester, men av alla de motigheter jag kunde räkna in var den jag nu känner den mest oväntade. För det är ju alltid så att det man får är det man inte förväntar sig.

Det jag är trött på är inte vädret, det är underbart även ner det kylslagnare slår till. Det är inte vinet eller maten, nejdå, jag kan fortsätta med detta hur länge som helst. Inte heller sinnelaget eller mötet med italienarna i vardagen.

Det som tröttar mig är språket. Jag är vanvettigt less på italienska. Jag är trött på att inte förstå, på att inte kunna uttrycka mig. Jag har blivit allt trubbigare i mina utspel, allt tystare. Allt mer lyssnande och mindre pratande. Jag är trött på att inte hitta orden, inte kunna uttrycka mig med elegans, inte kunna variera mig, uppleva att allt jag sätter är trötta upprepningar. Jag vill ha ett rikare språk, känna till fler samtalsämnen, kunna uttrycka mig mer belevat, förstå  nyanserna, inte längre känna mig som ett vilset barn i alla konversationer och behöva fråga om vad som sägs, utan uttrycka mig vältaligt, världsvant och med finess som jag kunnat på mitt hemspråk, vilket jag upplevt som en styrka.

Jag har blivit en lyssnare.

De som känner mig skulle nog säga att det inte är till min nackdel, men det var oväntat. Jag är trött, orkar inte ta till mig mer, går till andra och ber om hjälp istället för att läsa själv, får kämpa med småsaker i varje informationsmoment och är slutligen nöjd med att bara sitta ifred och drömma.

I'm an alien, I'm a swedish Alien, I'm an alien in Colorno.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar