Klimat och miljöfrågorna går att dela in i två led som ej bör sammanblandas - de deskriptiva och de preskriptiva.
De deskriptiva ställer frågan - hur ser det ut. De preskriptiva ger svaren - vad bör göras.
Klimatvetenskapens roll är att ge det deskriptiva svaret. Politikens roll är att behandla de preskriptiva frågorna. Sammanblandningen kommer dels när vetenskapsmän säger att "det här måste göras" . Det måste det inte alls, eftersom politiken bestämmer vad som skall göras, inte vetenskapen. Vetenskapen kan möjligen komma med konsekvensinriktade för slag av typen att "Om vi vill att... så behöver vi". MEn det är fortfarande politikens roll att ge svaret på vad vi vill och därmed vad vi behöver göra. Den andra sammanblandningen kommer från misstankar om politisk styrning av vetenskapen - "det här resultatet skall ni komma fram till, för det behöver vi" Detta är även grunden för den konspiratoriska hypotesen, att klimatfrågan skulle vara en bluff beställd av politikerna.
Det är här jag har valt att sätta ner foten och det av flera anledningar. För det första är kritiken mot det vetenskapliga bygget på alldeles för låg nivå, rent av uselt och amatörmässigt- För det andra är tanken på en politiskt kontrollerad vetenskap alldeles för snårig, Utifrån min egen erfarenhet av fältet vill jag gång på gång skrika inombords - "Nej, nej, nej - det fungerar inte så". Jag vet att denna kamp är meningslös , eftersom de som har bestämt sig för att vetenskapen styrs av en enda stor konspiration inte kommer att ändra på sig, lika lite som de som bestämt sig för att vi aldrig besökte månen, att Lyndon B Johnson mördade Kennedy, att Francis Bacon i själva verket var Shakespeare , att WTC-tornen sprängdes av Israel, CIA, illuminati, Vad som helst inte kommer att överge sin favoritteori vilka fakta som än presenteras.
Jag är alltså klar med den delen av debatten och enbart intresserad av att analysera den deskriptiva frågan på det sätt den är ämnad att göra - med vetenskapliga metoder.
När vi gör detta kommer vi fram till att två frågor av fyra är besvara de med säkerhet och två osäkrare frågor återstår:
1) Blir det varmare - JA
2) Orsakas det av mänsklig aktivitet ? - JA
3) Hur allvarligt är det ? Vi vet inte
4) Går det att göra något åt det ? VI vet inte
Två frågor om klimatförändringarna, artutarmningen, jordförstörelsen. giftutsläppen, befolkningstillväxten, resursbristerna mm återstår alltså att besvara.
3) Hur allvarligt är det ?
4) Går det att göra något åt det ?
Istället för att försöka ge det rätta svaret tänker jag måla upp en fyrfälting lånad av David Jonstad från hans föreläsningar om boken Kollaps. Där delar han in de olika framtidsscenarierna längs två axlar:
x) Hur mycket kommer energin att kosta i framtiden ?
y) Hur allvarliga kommer miljöeffekterna att bli?
Istället för att säga vilken politisk lösning vi bör välja , menar Jonstad att de svaren på ovanstående frågor kommer att ge de reala förutsättningarna för vilken politik som kommer att föras. Politiken kommer att låta sig anpassas efter verkligheten, inte tvärt om.
I det allra gynnsammaste scenariot , vi kan kalla det för Business as Usual har energifrågan lösts på ett tillfredsställande sätt efter utfasningen av de fossila bränslena, som oavsett om de är farliga för klimatet eller inte utgör en ändlig resurs som kommer att låta sig fasas ut av sig själva. Under business as usual har miljöeffekterna blivit små, medan energipriset har lyckats hållas nere enorm utvecklandet av ny teknik och då går tankarna främst till den fjärde generationens bridreaktorer. (låt oss glömma teorierna om Teslas fria energi etc för en stund, eftersom de ej hör verkligheten till) . Med dessa förutsättningar kan vi fortsätta att utveckla konsumtionssamhället en stund till ungefär som idag, tills andra råvaruresurser börjar sina, med en fri, libertariansk eller nyliberal marknadsekonomi. Det är detta scenario som den politiska socialliberala majoriteten hoppas på.
I nästa scenario som vi kan kalla för Tillbaka till Bullerbyn har miljöeffekterna blivit små, men energin blivit dyr. Detta är den gröna rörelsens favoritscenario. Oljan fasades ut i tid, sol och vind räddade klimatet. Uppvärmningen blev inte så kraftig som befarat, haven rensades från plaster, källsortering råder, men energi är dyrt som fan och folk har fått återgå till ett enklare liv, utan högkonsumtion, med begränsad användning av privatfordon, lokala ekonomier har ersatt världshandeln och mer av produktionen sker genom manuellt, småskaligt hantverksinriktat arbete, så som det än idag ser ut i stora delar av världen, inte minst Italien där jag själv bor.
I det rakt motsatta hörnet finns det svarta alternativet, som ingen riktigt vill ha men många fruktar och många förbereder sig på. Energifrågan har lösts, men miljöeffekterna är fruktansvärda. Klimatet har skenat, kärnkraftshaverierna står som spån i backen , massutrotning av djur och växter är på gång och fler än ett fåtal menar att det är dags för människan att genomgå depopulationens stålbad. Detta är det ekofascistiska scenariot. Motivet till en hårt statlig eller global centralstyrning finns genom miljöeffekterna , medan den billiga energin gör upprätthållandet av kontrollapparaten möjlig. Det är ju inte var man som förtjänar billig el eller billiga bränslen. Detta reserveras för den kontrollerande statens poliskårer, medan energi- och klimatsyndare hängs offentligt likt i dagens teokratier. Folk kommer att knorra mot övergreppen, de intellektuella kommer som vanligt att ta ut svängarna så mycket som de vågar, men under gnället kommer en tyst acceptans för utvecklingen att finnas, eftersom var och en i första hand kommer att försöka fokusera på sin egen överlevnad och kanske även se den överstatliga fascismen som kommen av nöden. ; det här scenariot känner jag mig mycket bekant med, eftersom det brukar avhandlas i var och varannan science fiction-roman av det dystopiska snittet, Notera dock att det är miljöfrågorna som provocerar fram den fascistiska läsningen, istället för tvärtom i det konspiratoriska scenariot, där fascisterna hittar på klimat - och miljökriser som inte är verkliga för att få lov att styra mänskligheten.
Inget av de här scenarierna är dock det som klimatforskarna i allmänhet själva tror på eller varnar för , utan det fjärde - att miljöeffekterna blir kraftiga och energin dyr. Detta är Armageddon. Allt går åt helvete och vi kan inget gör åt det, eftersom resurserna till samordnad aktivitet, eller ens den fysiska möjligheten att göra något saknas.
Så här ser spelplanen ut. Något av de här fyra alternativen kommer det att bli och om vi vill kan vi tillföra det femte , konspiratoriska - att miljöeffekterna inte blir så allvarliga, men att den politiska eliten kommer att försöka ge intrycket av att de är det, för att kunna styra folken enligt receptet problem - reaktion - fascistisk lösning
