Till
er som vill höra mer om hur det gick till när jag blev dömd till
fängelse för brott mot staten första gången kommer här en liten
sedelärande historia om betydelsen av att ta andlig vägledning vid rätt
tillfällen i livet.
Jo det var ju så att jag var elittränad skidåkare i tonåren, tro det eller ej, så vid mönstringen blev jag uttagen till Kirunas fjälljägarregemente och det var ju ett streck i protokollet eftersom jag redan då rymt med cirkusen och flyttat in i ett primalterapikollektiv i Barkarby utanför Stockholm. Från den vistelsen, vilken bara den är värd ett kapitel för sig kom jag så småningom till ett liknande primalterapikollektiv på Irland som utgjort en inspirationskälla till det första och när jag väl gjort mig ovän med alla där och fått landsförvisning till en liten ö utanför Irlands kust på ett par kvadratkilometer, enbart bebodd av ett par fiskarbröder, ett par dussin getter, lite hönor och vildhästar och så oss i kollektivet så damp hör och häpna ner en inkallelseorder från svenska staten.
Så där satt jag i gasollampans sken, för el fanns inte, kokade mina spuds på torven vi grävt upp själva, drack mjölken från våra getter och begrundade innehållet om att lämna självförvaltningslivet på kobben för att inställa mig som Fjälljägare i Lapphelvetet.
Villrådig sökte jag då vägledning Borstalungen Felim som likt mig av kvinnogruppen som styrde kollektivet förvisats till ön för någon oredlighet . Han hade varit med i IRA och borde veta på råd, även om han inte likt den tredje inneboende i östugan hade bränt ner sin skola på pin kiv.
- I have got a letter from the swedish military , they want me to get drafted, what do you think I should do? frågade jag
Felim begrundade frågan en halv sekund och därefter leverade han överraskande den mest vettiga fras jag hört honom säga under vår 3 månader långa tid tillsamman. Han sken han till i plötslig ingivelsen med den form av intelligens som gjort irländarna så världsberyktade:
- Just fuck them!
Så sagt och gjort. Jag satte mig ner och plitade ner ett litet brev som jag skickade tillbaka till inskrivningsCentralen för Övre Norrland, med svar på inkallelseordern:
- Just fuck you!
Som en graviditet tre år senare nedkom förlösningen i och med att två civilklädda poliser släpade ut mig från lektionssalen vid Kjellbergska vuxengymnasiet för att sätta mig i ett förhörsrum på Skånehäktet. Så klart trodde alla klasskamrater att det handlade om narkotika, men jag tyvärr tvungen att göra dem besvikna. Besvikna på min brist på trohet mot forsterlandet blev tingsrätten med, så de dömde mig till 1 månads fängelse under en farsartad rättegång till vilken jag infann mig i orange buddhistmunkklädsel, vilket ju även det är ett kapitel men i vart fall blev slutet på den resan en cell på Härlanda, inte helt olik i standard den vistelse jag haft på den irländska ön, dock utan getter.
I cellen blev jag inte långvarig eftersom jag inspirerad av övriga fångar bryggde mäsk i ventilationstrummorna med hjälp av fruktjuicen jag fick av anstaltsledningen för att hålla mig vid liv under min 21 dagar långa hungerstrejk , vilken då slutade rätt abrupt när mäsken upptäcktes och jag fick knalltransport till Vita Duvan i Luleå
Jo det var ju så att jag var elittränad skidåkare i tonåren, tro det eller ej, så vid mönstringen blev jag uttagen till Kirunas fjälljägarregemente och det var ju ett streck i protokollet eftersom jag redan då rymt med cirkusen och flyttat in i ett primalterapikollektiv i Barkarby utanför Stockholm. Från den vistelsen, vilken bara den är värd ett kapitel för sig kom jag så småningom till ett liknande primalterapikollektiv på Irland som utgjort en inspirationskälla till det första och när jag väl gjort mig ovän med alla där och fått landsförvisning till en liten ö utanför Irlands kust på ett par kvadratkilometer, enbart bebodd av ett par fiskarbröder, ett par dussin getter, lite hönor och vildhästar och så oss i kollektivet så damp hör och häpna ner en inkallelseorder från svenska staten.
Så där satt jag i gasollampans sken, för el fanns inte, kokade mina spuds på torven vi grävt upp själva, drack mjölken från våra getter och begrundade innehållet om att lämna självförvaltningslivet på kobben för att inställa mig som Fjälljägare i Lapphelvetet.
Villrådig sökte jag då vägledning Borstalungen Felim som likt mig av kvinnogruppen som styrde kollektivet förvisats till ön för någon oredlighet . Han hade varit med i IRA och borde veta på råd, även om han inte likt den tredje inneboende i östugan hade bränt ner sin skola på pin kiv.
- I have got a letter from the swedish military , they want me to get drafted, what do you think I should do? frågade jag
Felim begrundade frågan en halv sekund och därefter leverade han överraskande den mest vettiga fras jag hört honom säga under vår 3 månader långa tid tillsamman. Han sken han till i plötslig ingivelsen med den form av intelligens som gjort irländarna så världsberyktade:
- Just fuck them!
Så sagt och gjort. Jag satte mig ner och plitade ner ett litet brev som jag skickade tillbaka till inskrivningsCentralen för Övre Norrland, med svar på inkallelseordern:
- Just fuck you!
Som en graviditet tre år senare nedkom förlösningen i och med att två civilklädda poliser släpade ut mig från lektionssalen vid Kjellbergska vuxengymnasiet för att sätta mig i ett förhörsrum på Skånehäktet. Så klart trodde alla klasskamrater att det handlade om narkotika, men jag tyvärr tvungen att göra dem besvikna. Besvikna på min brist på trohet mot forsterlandet blev tingsrätten med, så de dömde mig till 1 månads fängelse under en farsartad rättegång till vilken jag infann mig i orange buddhistmunkklädsel, vilket ju även det är ett kapitel men i vart fall blev slutet på den resan en cell på Härlanda, inte helt olik i standard den vistelse jag haft på den irländska ön, dock utan getter.
I cellen blev jag inte långvarig eftersom jag inspirerad av övriga fångar bryggde mäsk i ventilationstrummorna med hjälp av fruktjuicen jag fick av anstaltsledningen för att hålla mig vid liv under min 21 dagar långa hungerstrejk , vilken då slutade rätt abrupt när mäsken upptäcktes och jag fick knalltransport till Vita Duvan i Luleå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar