Mansyoga på Dagsås Mangalam, könsroller och energenus

Ända seden jämställdhetsdebatten körde igång har jag känt att det saknas ett mellanläge mellan två extrempositioner. Den ena, konservativa säger att män är män och kvinnor är kvinnor. De roller vi har är huggna i sten, givna av naturen och inget att göra åt. Talrika exempel kan ges på skillnaderna könen emellan , vilka bekräftar att skillnaderna skulle vara eviga och oföränderliga.

Den andra extrempositionen säger att människan är ett oskrivet blad, en Tabula Rasa där vad vi än utvecklas till, skrivs på oss utifrån. Det enda könsskiljande är de reproduktiva organen, medan resten av karaktären formas av samhället. Vi är lerklumpar, där vår egen bild av oss själva – könsidentiteten och samhällets yttre förväntan på oss, könsrollen och genus befinner sig i en ständig kamp och där så gott som varje identifierbar skillnad könen emellan på det psykologiska planet är konstruerad.

Själv har jag som god buddhist som vanligt hamnat på en medelväg mellan de två extrempositionerna. Jag ser visserligen samhällets påverkan, hur vi förmås att välja ett rollspel utifrån samhällets krav, snarare än vår egen önskan. Men jag ser även att könsidentiteten hämtar sin näring från något annat än fördomar och att hänvisningen till de reproduktiva organen som den enda skillnaden könen emellan är otillräcklig för att beskriva det som jag uppfattar som min verklighet.

Ett tag laborerade jag med en trestegsmodell, där det mellan det av naturen givna könet och det av samhället skapade genus även fanns ett energenus, en livsenergi som tudeledes i en manlig och en kvinnlig polaritet. Den manliga energin, utgående från den manliga kroppen och dess förutsättningar skiljde sig från den kvinnliga, var huvudmotorn bakom sexualiteten, växte i sin yin-yang – polaritet under puberteten, men återgick till sitt neutrala, helhetliga läge under ålderdomen då könsskillnaderna avmattas. Denna bild, hämtad ur österländsk filosofi kunde också förklara motorn bakom kampen mellankönsidentiteten och genus, dvs varför samhället skapar könsnormer och varför vi finner att vi vill göra uppror mot dem. Om det inte fanns några kön att börja objektifiera, varför skulle vi då skapa en samhällskultur runt dem? Och om vi verkligen var ett tabula rasa, varför skulle vi då inte acceptera skapelsen utan frågor, utan hänvisa till att vi har en inre natur och vill följa den, som män och som kvinnor oavsett de normer som samhället tillskriver oss angående våra identiteter.

Mina tankar runt detta har fått näring och form av traditionen inom kundalini yoga. Här talar man om en enda livsenergi, den mänskliga pranan som dock är polariserad i en manlig och en kvinnlig form. Den manliga energin liksom den kvinnliga knuten till vissa chakran, beteenden, energiformationer, men de är representerade hos bägge könen. Män har både manliga och kvinnliga energier, medan kvinnorna har detsamma. Skillnaden är att männen har ett överskott av manlig energi och är rotad i den, medan kvinnorna har ett överskott av en kvinnlig. Nåja, inte alla. Ett 80 20 förhållande föreslås, så att den som inte känner sig bekväm med beskrivningen skall kunna forma sin bild av energiernas fördelning och arbete utifrån den egna upplevelsen istället för en förskriven manual om vad det är man ”borde” uppleva och inte.

Under kursen Yoga för män på Yogacentret Mangalam i Dagsås lotsade Jesper Lundqvist oss under ett antal söndagskvällar oss igenom kundalinikrafternas mysterier med fokus på den manliga energin som grunden för vår könsidentitet. Vi lärde oss både fysiska yogaövningar för att väcka våra inre energier, samt gick igenom teoretisk diskussion runt vad de var åsyftade att åstadkomma, samt något om hur yogan ser på relationsspelet mellan man och kvinna. Några kvinnor var ej tillåtna i gruppen annat än i form av kokerskan Hanna som stod för den utsökta veganska förplägnaden under pausen.

Det fanns flera orsaker till att gruppen endast hölls med män som deltagare. Dels var övningarna och resonemangen särskilt inriktade på den manliga kroppen och dess upplevelser, men det sades även att den upplevelse man får av ett yogapass med bara män är annorlunda än den där även kvinnor ingår. Det räcker med att en kvinna kommer in i rummet så skiftar fokus för uppmärksamheten och de manliga energierna börjar rikta sig mot henne istället för att fokusera på sin egen uppbyggnad. Jag upplevde det befriande att kunna samtala i dessa termer istället för att som oftast behöva fokusera på könsneutralitet och likheter istället för skillnader i spelet män och kvinnor emellan. Det var tydligen en upplevelse även för kursledaren Jesper, eftersom rent manliga grupper är ovanliga i yogavärlden där kvinnodeltagandet överväger.

Vad innebär då talet om en manlig och en kvinnlig energi och vad skulle skillnaden mellan dem bestå i? Förutom de egna upplevelser vi hade av att vara män berikades vi med en del yogateori om hur dessa två olika former av energi är tänkta att samarbeta. En huvuduppdelning som jag upplevde meningsfull vara att den manliga energin är potentiell, medan den kvinnliga är kinetisk. Manlig energi väntar medan kvinnlig energi rör sig. Manlig energi stödjer djup, medan kvinnlig energi vill omsätta sig- Socialkonstruktivisten känner nog redan blodad tand för att dekonstruera begreppen, men istället för att ge sig på ett intellektuellt sönderhackande bör man kunde vi se påståendena som förslag och under tiden vi gjorde yogaövningarna se vilken relevans de hade för oss. För mig var som sagt den nämnda bilden mycket meningsfull. Jag har under större delen av min levnad identifierat mig mer med min känslosamma och talföra moder, än min stillsamma, tystlåtna men kraftfulla far. Ändå har jag i hans närhet funnit en styrka och en trygghet som varit svår för mig att beskriva, men med kursens terminologi blev den klar för mig just som en potentiell energi, en kraft i vilande. En klassisk bild inom hinduismen är paret Shiva- Shakti, där den manlige guden Shiva sitter tyst på sin bergstopp och mediterar, medan den kvinnliga Shakti dansar i en ring runt honom för att dra honom ur hans overksamhet Hur skall då dessa bilder om energier användas i praktiken.

I mansgruppen fokuserade vi på de olika chakrana , vilka är energicentra placerade som ett pärlband längs ryggraden i människokroppen. Chakrana är 7 st och styr var sin aspekt av känslolivet. Chakra 1, 3 och 5 har en manlig polaritet, medan 2, 4 och 6 har en kvinnlig. Vi fokuserade därför mycket på chakra 1 och 3, även om vi gradvis arbetade oss upp genom ryggraden med övningar för varje chakra. Chakra nummer 1, baschakrat är (hos män) beläget i mellangården mellan pungen och anus längst ner där ryggraden slutar. Denna punkt ger oss en rot i tillvaron, någonstans där vi kan höra hemma. Att kontrollera och stimulera rotchakrat genom olika övningar, tex genom att spänna musklerna i regionen med det sk ”rotlåset” kan hjälpa oss att fokusera vår energi och bli mer närvarande. Enligt yogateorin kan livsenergin antingen röra sig utåt i form av sexuell attraktion eller inåt i form av kundalini. Genom att spänna rotlåset kan de inre processerna ges mer näring, vilket då ger oss en möjlighet att transcendera, eller förfina energierna till högre nivåer med andra syften. Om fokus och närvaro är målet för chakra nr 1:s arbete, så ger chakra nr 3 mål och riktning. Att vara här och nu, samt att vilja någonstans skulle den manliga energins målsättning kunna sägas vara. Den kvinnliga energin med säte i chakra nr 2 och 4 står för gemenskap, sexualitet, kreativitet, kärlek och medkänsla. Kombinationen av dessa skulle då vara att det manliga ger en plats i tillvaron, samt en målsättning där den kvinnliga kreativiteten och kärleksfullheten kan känna sig hemmastadd.

Socialkonstruktivisten som nu kommer rusande för att montera ner könsroller kan lugna ner sig en smula, just genom antagandet att dess olika energier finns hos både män och kvinnor i olika grad. De föreskriver inte att en man skall vara si eller att en kvinna skall vara så, de ger bara ett språk åt den som vill beskriva något,samt genom yogaövningarna en praktisk möjlighet att träna de områden i livet man upplever sig själv behöva mer av. Jag fann övningarna för att rota sig i baschakrat värdefulla och fick göra extra mycket av dem, medan Jesper betonade vilken inverkan Strech bow- övningen haft för honom vad gällde att utveckla viljestyrka och övriga krafter sammanhängande med tredje chakrat.

Skillnaden mellan män och kvinnor i relationer berördes genom att polariseringen mellan manliga och kvinnliga energier i ett förhållande skapar en rolluppdelning som alltså inte kommer av samhället utan genom vår egen disposition att ta de roller där vi känner att vi hör hemma. Om vi tänker oss att den givna 80 -20 procentfördelningen är riktig skulle det innebära att 4 av 5 känner sig rätt hemma i den könsrollsfördelning vårt samhället utgår ifrån , medan en femtedel vantrivs kraftigt. Oavsett detta tror jag att vi skulle vinna mycket på att samtidigt som vi rör oss ifrån de traditionella föreskrivna könsrollerna också då ock då kunde unna oss att ta en paus från kritiken mot dem och istället unna oss att känna in hur vi agerar i ett förhållande, vad vi egentligen eftersträvar och vilka metoder vi använde för att lösa de situationer som uppstår. Vi behöver inte vara ”män” och ”kvinnor”, men vi behöver inte heller se ner på oss själva, eller envist försöka förändra eller sudda ut oss de gånger när vi upplever att vi är det. Enligt yogan söker den kvinnliga energin i ett förhållande variation, medan den manliga står för konduktivitet, dvs förmågan att vägleda energin i en riktning. För att citera Antonio Banderas ur Ball Room-filmen Take The Lead är det mannen som föreslår steget, men kvinnan som väljer att acceptera det. Jesper målade istället upp en modell där kvinnan i förhållandet vill anta olika roller, medan man ger henne utrymmet till det och samtidigt föreslår en inriktning för vart förhållandet skall leda.

Utöver detta rollspel talade vi även om den sexuella orgasmen och dess sätt att fungera i mans- och kvinnokroppen. Att kvinnor har kan få fler orgasmer än män var väl känt, men det var nytt för mig hur hormonerna dopamin och oxytocin arbetar i kroppen efter en utlösning. Slutsatsen var att vi lever i en ”utlösningskultur” som gör män deprimerade och kvinnor frustrerade. Genom att män kämpar för att få utlösning förlöser de sina frustrationer i henne,samtidigt som hon berövas den njutning hon eftersträvar. Läxan var alltså – håll på er grabbar. Ha gärna sex, ofta och länge, men låt det inte gå för er för ofta. Och så klart tränade vi på olika övningar för att se till att kroppen klarar av den ambitionen lättare utan att misslyckas.

För den som aldrig hållit på med meditation eller yoga kan pratet om chakran, energier och olika energenusroller verka flummigt, skrämmande eller tom. konservativt. För mig med många års äktenskap och meditativa erfarenheter bakom mig fungerar det dock som en befrielse. Jag får en karta för ett landskap jag redan känner till, som jag har sett och vandrat igenom , men inte kunnat överblicka eller systematisera – och framför allt inte riktigt finna min väg igenom. Jag upplever att jag nu förstår bättre varför vi antar de roller som vi gör i en relation, jag har lättare att leva med det och jag förstår varför min egen kropp beter sig underligt i tillfällen av stark emotionell stress. Det är helt enkelt mina chakran som vill förmå mig att göra de olika handlingar som behövs för att situationerna skall lösa sig till det bästa