Skuldsättning Galore

Det finns två huvudsakliga sätt att skapa pengar. Det ena är att låta pengarna motsvara ett värde, den andra att låta valutan motsvara en skuld –och sen övergångstyper där emellan. När konungen präntar in sitt sigill på ett metallstycke skapar han ett mynt. Det han ursprungligen gör är att garantera att metallstycket har en överenskommen, uppmätt vikt. Han går i god för betalningsmedlets trovärdighet. I andra system, som det nyskapade BITCOINS är värdet helt abstrakt, men fortfarande ett värde. En BITCOIN motsvarar ingenting, annat än värdet/statusen av att inneha en BITCOIN.

Det andra sättet är att skriva skuldsedlar. IOU:s.  Jag har lånat en tillgång av dig (ursprungligen guld) och skall lämna tillbaka den till dig. I detta exempel är utfärdaren ansvarig för återbetalningen. I andra system, som det av alternativekonomer ofta förespråkade LETS-systemet skapas valutan i transaktionsögonblicket genom att den som köper en vara eller en tjänst skapar en skuldsedel som en tillgång för mottagaren,vilken sedan blir en del av det allmänna ekonomiska kretsloppet. Jag klipper din gräsmatta och du ger mig 100 LETS. Ditt LETS-konto hamnar på minus 100 ,medan mitt hamnar på plus 100. Därefter kan mina plus-Bits minskas genom att byta till mig tjänster av andra i systemet.

Det betalningssystem vi allmänt har idag utgör en glidning från ett värdebaserat till ett skuldbaserat system.  Grovt sett kan man säga att mynten och sedlarna motsvarar ”värden”, eftersom dessa är utgivna av Riksgälden och ursprungligen motsvarade ett löfte från staten att vid behov ersätta sedlarna med rent guld. I princip alltså,även om kopplingen till guldet är nedmonterad genom Bretton Woods och Richard Nixon. Resten av valutan skapas genom att bankerna lånar ut pengar till privatpersoner och företag. De utlånade pengarna bokförs vid lånetillfället som en skuld i bankens balansräkning, vilken balanseras av en tillgång motsvarande kundens löfte att betala tillbaka pengarna. Det är här problemen uppstår och det av flera olika anledningar:

För det första –och enligt mig viktigast av allt är skulden likvid, medan tillgången är långsiktig.Kunden kan gå ut till bankomaten och trycka ut sina pengar på studs, eller se till att banken skriver ut en check på beloppet. Återbetalningen av skulden är däremot avtalad på sikt. Kunden har oftast flera decennier på sig att betala tillbaka. Normalt utgör detta ingen risk för banken,eftersom den kund som tar ut pengarna ger dessa till en annan kund, vilken sätter in den på (Statistiskt slumpmässigt sett) samma bank,varpå de likvida medlen bara flyttas från ett konto till ett annat.

Tidsskillnaden mellan skuldens likviditet och tillgångens långsiktighet blir dock en risk, vilken kan aktualiseras genom en S. k. Bank Run. Om alltför många kunder samtidigt tar ut sina pengar ur banken utan att sätta in några försvinner bankens likvida reserver. De  måste då i det läget gå till riksbanken och tigga om likvida medel och för dessa presentera säkerheter i form av de fordringar de har på sina kunder. PGA detta ställer staten upp kapitaltäckningskrav  typ BASEL II,vilka stipulerar vilka säkerheter banken skall kräva av kunden för att kunna få låna ut (dvs. skapa) pengar.

Det första som måste förstås är att banken verkligen skapar pengarna i utlåningsögonblicket, på samma sätt som att deltagaren i LETS-systemet skapar betalningsmedlet vid lånetillfället.Banken lånar inte ut ”spararnas pengar”. Banken skapar nya pengar när den lånar ut. Detta upptäcker man genom en strikt bokföringsteknisk analys av bankens lånehantering.

Säkerheten består oftast av inteckningar i fastigheter, vilka kan intecknas högre ju högre marknadsvärdet på fastigheter är. Men marknadsvärdet är i hög grad elastiskt beroende av hur mycket betalningsmedel som finns. Och betalningsmedlet skapar banken själv. Här uppkommer med tvångsmässig nödvändighet den risk för att lyfta sig själv i håret som kallas för en ”bubbla”.Banken lånar ut mer pengar så att folk skall kunna skuldsätta sig allt tyngre för att köpa varandras hus allt dyrare. Banken skapar valutan, gör stora vinster på räntemarginalen och vältrar överlikviditetsrisken på sikt på skattebetalarna,eftersom ”betalningssystemet inte får haverera” och staten rutinmässigt går in och löser ut lånen från havererade storbanker

När Pär Holmgren skriver att:

” Vi har på bara några årtionden skapat ett samhälle där det ses som helt normalt att inte bara låna till sitt boende och annat som har ett mer eller mindre bestående ekonomiskt värde, utan även att låna till konsumtion av olika varor som helt saknar bestående ekonomiskt värde.”

så är det bara en logisk konsekvens av att vi har valt ett ekonomiskt system där valutan skapas genom privat skuldsättning och valutamängden hela tiden förutsätts öka. Vilket då leder till att den privata skuldsättningen måste öka för att hålla karusellen igång 

Varför måste då penningmängden öka?   En ytlig analys skulle svara ”därför att vi vill ha tillväxt”. Vi blir varje år fler och fler som vill få det bättre och bättre och om handeln skall öka måste det finnas mer pengar.

En djupare analys ger tillhanda att det är avkastningskravet på pengar som driver tillväxtkravet framför sig –och det är här kritiken mot räntan kommer in.

Normala tillgångar förtvinar när de lagras. Säd ruttnar, metaller rostar och tyg möglar.Termodynamikens andra lag går sin gilla gång. Men pengar,detta abstrakta fenomen behöver inte följa de fysiska lagarna .Pengar förväntas istället växa när de ligger still.Vi vill ju ha ränta på våra pengar. Vi förväntar oss det. Det har vi fått lära oss från barnsben med olika argument,  som att den som avstår från att konsumera och istället sparar skall belönas för detta. Detta gör pengarna till den mest åtråvärda av alla resurser,eftersom det är riskfritt OCH lönande att inneha dem. Denna efterfrågan skapar även en ständig brist på dem –hur mycket vi än får av dem har vi inte nog, vilket skapar ett frivilligt incitament till att driva upp penningmängden.

Men det finns även ett tvångsmässigt incitament – skulderna som har skapat penningmängden skall ju betalas tillbaka –och det med ränta! Och det är här vårt ekonomiska system blir matematiskt omöjligt att förstå och försvara, eftersom pengarna som räntan skall betalas tillbaka med inte har skapats ännu.

Tänk att jag är den enda producenten av idolbilder på hårdrocksstjärnor.  Alla barn vill byta med idolbilder,  Tre Gene Simmons mot en John Lord. Alla barn vill byta med varandra och göra bra affärer. Du säger åt barnen att de får 10 bilder var,bara de betalartillbaka 11 bilder var nästa vecka. Alla barn går med på det,för de tror att de skall göra bra affärer. Vid veckans slut har några gjort det och kan betala tillbaka 11 bilder, andra har inte gjort det och blir skuldsatta. Du har, med matematisk nödvändighet gjort en vinst på 10 % av den totala producerade mängden hockeybilder.  Frågan är hur vi nu skall hantera situationen.

Ett sätt är att du KONSUMERAR ut ditt överskott av hockeybilder till de skuldsatta barnen.  De får göra tjänster för dig, mot att du skriver av deras skulder.

Ett  annat sätt är att du ÖKAR SKULDSÄTTNINGEN genom att barnen som är skyldiga bilder får låna nya bilder mot ränta.

Ett tredje sätt,vilket du vill undvika,är att de skuldsatta barnen går i konkurs, varpå dina fordringar på dem måste avskrivas.

I praktiken inträffar en kombination av detta,vilket Michael Rowbotham har beskrivit i sin bok med samma namn som ”The Grip of Death”.Vi tvingas arbeta gratis åt kapitalägarna och blir samtidigt hela tiden mer skuldsatta till dem. Med matematisk nödvändighet.

Om vi går över från hockeybilder till reda kontanter skall vi se att tillväxtproblematiken tillkommer som en konsekvens till expansionen av penningmängden, vilken kommer som en konsekvens på avkastningskraven på passivt sparkapital.  Penningmängden måste öka om gamla skulder och fondsparande som pensioner etc. skall kunna betalas tillbaka med ränta. För att dessa pengar då skall motsvara något annat än inflatorisk sifferexercis inskärps kravet att produktionen av varor och tjänster skall öka i samma takt som penningmängden. Normalt analyserar vi situationen tvärtom –att det finns ett tillväxtkrav som driver upp penningmängden. Men var kommer tillväxtkravet ifrån? Det står inte inskrivet i grundlagen. Jo –tillväxtkravet kommer sig av att penningmängden ökar pga avkastningskrav vilka driver fram en ökad skuldsättning och för att inte penningvärdet skall urholkas måste realekonomin växa. Med katastrofala ekologiska konsekvenser som följd.