Mina möten med det violetta, första avsnittet

Mina möten med det violetta börjar egentligen tidigare, fast då i formen av det vällande Himmelska Ljuset,men att ta upp det vore att gå förståelsen av händelserna i förväg och dessutom att starta ett chakra högre upp än det violetta, därför avstår jag från kronologin och startar historien mitt i.

Det andra mötet med det violetta sker på Osho Madhurs meditationscenter i Vasastaden i Stockholm där jag under vintern 1995 dagligen mediterar för att undvika, eller vem vet framkalla en förödande medelålderskris. Under meditationen känner jag mig svart och utsliten, hela min kropp är som ett tomt, flämtande skal utan livsenergi inuti, som en trasa utslängd i en ökennatt. Jag hoppar flämtande efter något som gäckar mig. Framför pannan och upp mot taket fladdrar en andedräkt, det är en sval, violett flamma som verkar komma från min kropp,eller vilja in i min kropp från ett nära utanför. Jag funderar över detta, flamman är sval och stark och känns helande. Samtidigt eteriskt flortunn och fladdrande, som en utandning av mitt eget livsväsen. Jag vet inte vad det är, men jag vill ha mer av det.

Jag ser det violetta ljuset fladdra framför pannan en gång till, denna gång i ett samtal med mina arbetskamrater om arbetsresor till främmande världsdelar.Ljuset vill föra mig framåt, men kroppen är fortfarande trött och svart och orkar inte följa med. Några veckor därefter rasar min tillvaro ihop i manisk överaktivitet, skilsmässa och avsked från mitt prestigefyllda arbete på Ericson RSA i Kista.

Det första mötet med det violetta är egentligen ett kärt återseende från det Himmelska Ljusets tid. Och nu börjar jag koppla ihop en förståelse vad det hela handlar om. Innanför pannbenet dyker allt oftare den skinande ljusvioletta toroiden upp, som en bagel av saligt ljus.Så fort jag sluter ögonen och särskilt om jag pressar en stund på ögongloberna är den där och skiner till den flackar ut och försvinner

Jag är fysiker och naturvetare, skolad in i det vetenskapliga tänkandet. Jag sätter observationen framför teorin och de logiska förklaringsmodellerna framför de teologiska och yvigt spirituella. Därför har min resa i spirituella gränslandet varit extra kittlande, samt diskussionerna med både New Age-folket och mina mer vetenskapligt orienterade vänner extra ansträngande. När jag får upplevelser utanför de vanliga försöker jag först förstå dem i ett fysiskt eller medicinskt sammanhang. Vad är det i min kropp, mina sinnesorgan och min omgivning som orsakar dem, vilken funktion fyller de. Men om den vetenskapliga rationalismen känns otillfredsställande eller saknar information om fenomenen söker jag mig till de spirituella traditionerna och vad de har för bilder av fenomenen.

Vad gäller ringen av ljus bakom de stängda ögonen går det lätt att hitta medicinska förklaringar, särskilt med tanke på att ljuset intensifieras när jag trycker på ögonloberna. En läkare skulle kunna säga något klokt om synnerver, retning av näthinnan, kontrastverkan etc. Svårare att förklara är varför inte alla ser den, något som försvårar försöken till objektiv beskrivning, eller varför jag bara ser den ibland under vissa sinnestillstånd. Kanske det behövs ett visst stadium av koncentration för att rätt muskelanspänning skall lägga sig över ögonen. Det skulle förklara varför jag ser den när mitt liv är som mest intensivt och livsenergin är utåtriktad mot världen genom ögonen.

Fast nu börjar vi lämna det medicinska området. Livsenergi? Vad är det för en energiform kanske en medicinstuderande skulle säga, medan hindun skulle nicka och säga prana, Och om jag till detta lägger de känslor jag har kring fenomenet, en intensiv nyfikenhet och förhoppning att bli vägledd och lugnad av ljuset, att få kunskap via det och vilja se mer av det,på gränsen av besatthet, då lämnar vi de områden där en objektiv beskrivning av fenomenet kan vara vägledande.

Vid den tidpunkt då mitt första  möte med det violetta infinner sig uppträder den ljusa ringen allt oftare som ett starkt men diffust och mindre avgränsat ljus framför pannbenet då jag sluter ögonen. Även den med rudimentära kunskaper i esoteri känner till uttrycket det tredje ögat. Då detta är en orolig tid för mig söker jag upp en företagsläkare för att tala med honom om mina bekymmer. Jag vill ha hans syn på fenomenet så jag börjar ett samtal med honom om violetta ljus, ljusa bagelringar och tredje ögat. Vad har läkarvetenskapen för syn på fenomenet. Han skakar misstroget på huvudet och säger att han nog inte skulle kalla det för tredje ögat, utan en vanföreställning. Varför då, frågar jag.- Violetta ljus finns inte svarar han.

Detta blir mitt sista öppenhjärtliga samtal med en professionellt utbildad medicinare i denna fråga,även om jag skall ha många fler med dem beväpnad med ironi och sarkasmer.Härefter slänger jag mig ut med full kraft in i mystikens värld, då läkarvetenskapen inte har några svar att ge på mina frågor. Och i nästa avsnitt av berättelsen går vi med fulla steg ut till trollkarlen längs The Violet Brick Road.