d'Annunzio (han stavade sitt eget namn så) var ett slags universalgeni som började som författare och modedesigner inom något som kallades för dekadentismen, el litterär inriktning som lyfte fram passion och sinnlighet framför både romantikens höga ideal och naturalismens exakta beskrivningar av verkligheten. Det var synd, passion och lidelser som skulle gestaltas estetiskt, snarare än finstämda moralismer. Han blev vald till parlamentet på ett högermandat, men bytte sida till extremvänstern med slagordet "jag går emot livet", men när första världskriget bröt ut sadlade han om och blev nationalism, anslöt sig till interventionalisterna, en gruppering som ville expandera Italiens territorier på Österrike-Ungerns bekostnad och kom på så sätt i kontakt även med de tidiga fascisterna. Han kallade sig själv dock aldrig för fascist, även om han kom att få en enorm betydelse för fascismens utveckling i Italien
Efter att första världskriget slutade kom ett område i västra Jugoslavien att hamna i ett maktvacuum, eftersom det hade en blandad italiensk/slavisk befolkning och ingen klar tillhörighet varken till Italien eller Jugoslavien. d'Annunzio passade på att erövra området med en trupp på 2500 man för att där utropa frirepubliken Reggenza Italiana del Carnaro. Till den skrev han en konstitution tillsammans med en anarkosyndikalist, som byggde på deras tanar om arbetarfederationer och fria val, men efter en kort tid tog han själv över styret som diktator. Han ville att Italien skulle annektera hans lilla republik, men Italien sade nej i rädsla för att trotsa fredsavtalet efter slutet på kriget. Istället utbröt ett krig mellan Italien och Carnaro, vilket slutade med att d'Annunzio avsattes och att en Frirepublik kallad Fiume upprättades under några år, innan den till huvuddelen (tror jag) införlivades med Jugoslavien.
d'Annunzio förblev hyllad av fascisterna, men även satt i en slags karantän, eftersom han kraftfullt kritiserade Mussolinis samgående med Hitlertyskland. d'Annunzio var en mästare på slogans och sägs bl a vara upphovet till Non Me Ne Frega (Un Cazzo) som än idag är en paroll för den italienska rebelliskheten och oviljan att följa den allmänna ordningen. En fascinerande del av Europas historia , som binder samman höger- och vänsterkrafterna i början av 1900-talet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar