Om upplysningen

 Vi måste våga börja tala om den spirituella upplysningen,

Kärt barn har många namn, sägs det, men angående Upplysningen är konnotationspilen den omvända. Kärt begrepp får flera betydelser, då olika fenomen söker låta sig förklaras och representeras av samma Buzz word.

Upplysning, illumination, illuminazione är otvetydigt ett sådant begrepp . Det spänner från att kasta ljus på, till att ge kunskaper om och utbilda, till att överföra särskilda läror, vilka bara är ämnade till att förstås eller accepteras av ett fåtal.

För att gå vidare på det semantiska spåret kan vi börja med att urskilja en betydelseskillnade mellan att upplysa och att utbilda, to enlighten and to educate. I bägge begreppen ligger en betydelse av att överföra information, men mellan dem finns det en kvalitetsskillnad. Den utbildade förväntas få en given form för sina kunskaper, överförda av utbildaren genom dennes erfarenhet. Den upplyste däremot förväntas få en plötslig insikt, en aha-upplevelse, Det skall inte ta år att upplysa någon om någonting, det skall vara ett ögonblickets verk, medan utbildningen tar åratal av formgifning. På italienska blir skillnaden ännu tydligare, då "educare" betyder fostra, skapa en välordnad och artig individ, "istruire" betyder utbilda, medan "illuminare" är att låta sig uppfyllas av inspiration och ljus:

M'Illumino

D'Immenso

skriver poeten Ungaretti om sitt möte med morgonljuset. Solens trålar fyller hans själv med ett ljus utan gräns. Upplevelsen är ögonblicklig och oändligt berusande.

Tydligast ser jag denna kvalitetsskillnad angående Upplysningsidealets olika rötter i hur ordet används för att beskriva den Västerländska kunskapstraditionens utveckling efter den franska revolutionen, respektive den Österländska spiritualismens utveckling efter Gautama Buddhas Upplysning 6oo-talet f. kr. Medan Upplysningen i Väst i första hand handlade om att medvetandegöra sig i den vetenskapliga kunskapstrationens anda, för att kasta gammal vidskepelse över bort, handlade den Buddhistiska upplysningen om en transformation av självupplevelsen från det jagorienterade till det kosmiska. Medan den "Upplyste" i Väst lärde sig Newtons fysik, fick den upplyste i Öst en insikt om det egna självet och dess förening med den kosmiska världsanden Brahman (i den hinduistiska tolkningen) eller dess upplösning i existentiell tomhet, Nivana (den buddhistiska tokningen)

Det behöver kanske inte accentueras att dessa två tolkningar av begreppet stundtals kan komma till diametralt olika resultat avseende vad som är att anse som upplyst eller ej. Enligt den Västerländska versionen skulle merparten av den Österländska filosofin kring upplysningsbegreppet komma att avfärdas som vidskepeler och flummerier, medan de österländska sökarna skulle avfärda den Västerländska Upplysningen som användbart nonsens "utilitarian bullshit". Kan du bevisa dina teorier, frågar vetenskapsmannen mystikern? Leder din bokkunskap till en insikt om självet, replikerar sökaren från sin grotta. Det är två olia världar, två olia kunskapsbegrepp som inte utesluter varandra, men som samtidigt ej går parallellt, vilket gör att språkförbistring kan uppstå mellan de ndivider från olika traditioner som väljer att konfrontera varandra med frågestållningen:

Är du vaken? Är du upplyst?

Jag kan mer än dig, skulle den kunskapsorienterade säga, med en utmaning till åhörarna om att mäta vems kunskapsmängd som är den digraste. Jag är mycket mer upplyst än vad du är, ger däremot en barnasinnet prägel, något som skulle kunna få den existentiellt orienterade att gapskratta, med hjärnan full av zen-buddhistiska paradoxer.