söndag 4 mars 2012

Den svenska viltvården

Varg är ett fullkomligt värdelöst djur som inte behövs i den svenska faunan. Detta bevisas av att ekosystemet klarade sig hur bra som helst under de årtionden som vargen var borta, innan stockholmarna bestämde sig för att plantera ut varg över halva landet igen.


























Onödigt djur.



Vargen är inte utrotningshotad på den globala skalan. Därför behöver vi inte ta hand om den, det kan någon annan göra. För att fortast möjligt bli av med vargen är det viktigt att jägarkåren får fria händer att bedriva viltvård. För att ge inspiration till hur en framsynt naturvårdspolitik skall bedrivas kommer här ett exempel på hur vi hittills hanterat ett par andra onödiga djurarter.



Ett djur vi klarat oss bra utan under lång tid är älgen.






I slutet av 1700-talet började vi med hjälp av välplanerad viltvård det viktiga arbetet med att befria Sveriges skogar från älg. Och hör och häpna - ekosystemet klarade sig hur bra som helst utan den. Men i mitten av 1800-talet var det några politiker från Stockholm som bestämde sig för att utplantera eländet där den försvunnit, så nu sitter vi åter där med igen med skador på ungplantor och stöld av vinterfoder.

Nej, utrota fanskapet så att det kan bli lugn och ro i skogen för alla bär- och svampplockare. Det handlar om livskvalitet för oss som bor på landet och som vanligt förstår stadsborna ingenting.

Ett annat djur som verkligen inte har något i vår fauna att göra är det här:



Redan på 1600-talet lyckades våra vänner jägarna viltvårda bort det med stor och osjälvisk möda, men den lyckan blev alltför kortvarig. Deras goda arbete saboterades av skånska godsherrar som tjuvsparade levande exemplar på sina gods utan att hålla någon ordning på dem så nu sitter vi återigen upp över öronen fast i vildsvinsträsket. Behöver jag nämna att ekosystemet mådde alldeles utmärkt under dess frånvaro?

Det finns bara en lösning på problemet - låt blybössan gå varm. Så som vi människor har ställt till det i naturen krävs det att vi rensar undan ordentligt om vi skall få den i balans igen.

Det största hotet mot ordningen i naturen är Stockholmarna. Genom att de förbjuder Landsbygdens Folk från att bedriva viltvård blir skogen full med onödiga djur som inte gör någon nytta.


Se bara på den här besten:




Under slutet av 1700-talet när den lille mannen på landet äntligen fick rätt att bedriva viltvård lyckades han rensa skogarna i hela Sverige utom Skåne från den på ett par decennier. Men förutom Stockholmare så är skåningar det djävligaste som finns, så när någon politiker i Skåne gick och såg Disneyfilmer på matinè med sina ungar fick han för sig att det var gulligt med rådjur och bestämde att de måste planteras ut igen över hela landet.

Så nu måste Landsbygdens jägare bedriva viltvård igen flera månader om året för att få bukt på plågan, men är det någon som tackar dem för det? Knappast. De får bara skäll när deras hundar lyckas få tag i ett odjur och lyckas oskadliggöra det.


http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fdt.se%2Fnyheter%2Fborlange%2F1.4362636-hund-bet-av-frambenen-pa-ett-radjur&h=VAQFDbLcnAQEaS0cur6qUrmXxWxDnFyPDg3XgmiuXDCcd1g



Ibland lyckas dock viltvårdarna med sitt goda arbete:


























Detta ruskiga urdjur kommer Stockholmarna aldrig lyckas plantera ut i Värmland hur mycket de än vill.


Den sista uroxen försvann redan för 8 000 år sedan här hemma i Svedala efter ett mycket lyckat försök att minska inaveln genom viltvård. Men polackerna som är lite bakom flötet hade kvar sina ända in på 1600-talet. Där försökte som vanligt en politiker (vilket i princip är samma sak som Stockholmare) stoppa viltvården, men då ingen kan hindra Landsbygdens Folk från SGT, så försvann den sista oxen år 1627. Ett råmärke i viltvårdens historia.

2 kommentarer:

  1. Eftersom du inte verkar vara en vuxen mäniska som inte heller lyckas tänka logiskt och inte vet vad viltvård är så ska jag berätta det för dig.

    Viltvård: är vad det låter som när man tar jägar examen lär man sig att, jägaren skall eftersträva en jakt som leder till mångfalld och balans i populationen.

    Utrotning är det inte tal om när det gäller något vilt som sen länge är etablerat.

    Vildsvinet inplanterades och blev ett mycket framgångsrikt djur i vår natur, som man till en början försökte med kraftig avskjutning få bort, men som nu är så pass etablerat att vi nu räknar det som en etablerad art och som har en stam som skall förvaltas.

    Den moderna jägaren skall sådeles tillse att det finns tillräckligt med carnivorer för att hålla poplationerna av hebivorer i balans, och bara i särskillda fall agera predator.

    Det som nu är fallet så krasst finns det för många topp predatorer( jägare) så det som borde göras är egentligen en drastisk minskning av den populationen genom skyddsjakt.

    SvaraRadera
  2. App, app, app, inte särskriva. Jägarexamen heter det.

    SvaraRadera