OM höger, vänster och penningrformism

Det politiskt ekonomiska livet brukar oftast sorteras in  på en höger - vänsterskala, där högern representerar de riktningar som i huvudsak vill behålla det ekonomiska system med kapitalism och marknadsekonomi som vuxit fram i väst det senaste tusentalet år orört. Till vänster ligger egalitära rörelser som inte bara vill se en jämnare fördelning av ägande och inkomster, utan också vill förändra grundläggande funktionssätt i ekonomin, ofta brokigt inspirerade av marxistisk teori. Till exempel genom förstatliganden, lagstadgad omfördelning av ägande och inkomster ,  ökat kooperativt ägande eller rent av förbud mot privatägande och ingrepp på den fria marknadsekonomin genom prisregleringar.  Längre ut på vänsterkanten finns utopiska förslag om övergång till gåvo- och bytesekonomi eller en marknad ersatt av statlig behovsstyrning och planering. Mitt emellan dessa finns en politisk center bestående av socialliberala ideologier vilka likt högerpolitikerna i huvudsak vill bevara dagens ekonomiska system, men likt vänstern vill mildra skillnaderna i inkomst- och egendomsfördelning med olika former av socialförsäkringssystem och andra kompensatoriska omfördelningar.

Skillnaden mellan vänster och höger brukar ofta beskrivas genom polariserade definitioner och värdesystem. Exempelvis sägs högern ha ett negativt frihetsbegrepp - frihet är avsaknaden av förbud , medan vänstern har ett positivt - frihet är närvaron av möjligheter. Högern sägs förespråka likhet vad gäller möjligheten att delta i det ekonomiska livet, men olikheter vad gäller utfallet. Vänstern sägs förespråka likheter i utfallet, samt anklaga dagens situation för att innehålla orättvisor vad gäller möjligheten att delta i det ekonomiska livet. Högern företräder arbetsköparnas intressen, medan vänstern företräder arbetssäljarnas. Vänstern förordar statligt eller kooperativt ägande, högern privat osv osv. Denna polariserade beskrivning leder till låsningar där högern ses som ett politiskt block, vänstern som ett annat , med centern vacklande fram och tillbaka mellan dem bägge i olika konstellationer, Den individuella aktören i detta spel katalogiseras snabbt in som vänster eller högerpolitiker eller debattör, varför den politiska debatten därefter blir ett ställningskrig där den ena parten försöker stärka sin position genom att visa att motståndaren har fel, praktiskt, moraliskt eller teoretiskt.

Ett alternativ till detta låsta politiska spel ges av penningreformismen, Penningreformismen i sin renaste form tar ej ställning i de traditionella konfliktfrågorna mellan vänster och höger, utan säger istället att en orsak till den synbarligen olösliga konflikten dem emellan bygger på att det betalningsmedel som används är skapat på ett sådant sätt att vissa parter i ekonomin ständigt gynnas på de andras bekostnad. Penningreformisterna vill omforma betalningsmedlet så att det blir neutralt och i sig varken gynnar eller missgynnar någon part. Detta kan uppfattas som vänsterpolitik, eftersom det talar för en mer egalitär fördelning av resurserna i ekonomin. Samtidigt kan det uppfattas som högerpolitik, eftersom de förändringar som föreslås ej riktar sig emot vare sig kapitalismen eller marknadsekonomin, utan mot det sätt på vilket affärsuppgörelser registreras i dessa system. Den som vill placera penningreformisterna i den politiska mitten skulle dock ej känna igen sig, då omfördelning av resurser genom socialpolitiska transfereringar ej är en del av penningreformismens kärna. Denna vill ej omfördela resurser som snedfördelats, den vill istället se till att snedfördelningarna ej uppkommer i första hand.

Penningreformismen har därför förespråkare längs hela den politiska skalan från höger till vänster, vilka kan  vara eniga sinsemellan om vad som är problemet med dagens bank- och penningsystem, men i övrigt kan positionera sig olika beroende på hur de ser på de övriga socialekonomiska frågeställningarna. Penningreformismen är därför strikt varken en vänsterpolitisk eller högerpolitisk fråga, utan en önskan att vilja skapa ett mer rättfärdig grund på vilken både vänster och högerpolitik skulle kunna föras.

På samma sätt som det är ett misstag att tro att penningreformism är ett ensidigt vänsterprojekt är det också ett misstag att tro att den finanspolitiska elit som gynnas av dagens penningpolitiska förhållanden är enhetligt höger eller att dessa grupper skulle vara enhetligt ointresserade av att genomföra en penningreform.

För det första finns det inom det ekonomiska elitskiktet en polaritet mellan entreprenörerna som får sina intäkter från handel med varor och tjänster och finanskapitalisterna vilka i första hand får sina intäkter från handel med valutor och värdepapper. Gränsen kan synas luddig, då de flesta stora kapitalägare är inblandade i bägge branscherna, familjen Wallenberg äger både en industrikoncern och en bank, men då det finns en polaritet mellan funktionerna kan det bli så att en aktivitet på penningmarknaden som gynnar banker och finansspekulanter kan missgynna industrialister. Ett exempel på det är höjda räntor. Ett annat fluktuerande valutakurser. I Italien där jag bor talas ofta om att landets stora kapitalägare gjorde en vinst, medan industrierna gjorde förluster i samband med att liren knöts till Euron med en för hög växelkurs. Det kan alltså hos olika delar av det finanspolitiska ledarskiktet finnas olika uppfattningar om vad som är en gynnsam utveckling för dem själva och ekonomin i en helhet. Att försöka knyta alla dessa olika uppfattningar till ett gemensamt "högerblock" är ett propagandistiskt konststycke snarare än en korrekt återspegling av vilka tankar som förekommer. Tankar om penningreform kan komma att mottas bättre hos vissa delar av den finanspolitiska eliten än andra, och en konstlad uppdelning i vänster och högerpolitik kommer bara att försvåra diskussionen om vad penningreform egentligen innebär.

Inom den finanspolitiska eliten finns dessutom aktörer med en klar politisk vänsterprägel. En av dem är George Soros som gjort sig stora förmögenheter på att spekulera emot kollapser av mindre valutor, som den svenska kronan och den thailändska bhaten. Denne superkapitalist har samtidigt en uttalad vänsterprofil genom sitt politiska engagemang för olika demokrati- och jämlikhetsrörelser till vilka han har donerat stora summor pengar. Detta öppnar upp för ett underligt politiskt scenario där de vänsterkrafter som säger sig vilja stoppa kapitalismen samtidigt har ett gott öga till en finansman som försörjer deras aktivism. Samtidigt kommer de högerkrafter som ser illa på medborgarrörelser för sexuellt likaberättigande, öppna gränser och demokratisering av forna östblocket att få ett motiv att misstänka det sätt på vilket Soros byggt upp sin förmögenhet. För penningreformismens del kan detta vara ett bekymmer eftersom intresset för penningpolitisk kritik kan komma att växa i en miljö där högerpopulistiska konspirationsteorier frodas och då kan komma att associeras med dessa. Detta har hänt förr, då det tidiga 1900-talets penningreformister kom att associeras med nazisterna på grund av dessas kritik av bankrörelsen och räntan. Inom nazismen fick denna kritik sin näring av anti-judiska konspirationsteorier, vilka då kom att tillskrivas även de penningreformister som ej var nazister.

Denna korta genomgång har haft som sitt syfte att försöka påvisa att penningreformism är en idè som skär igenom det vanliga höger-vänsterspektrat och att man gör bäst i att försöka närma sig och analysera penningpolitiken utan att ha denna polaritet framför ögonen. Penningreformism syftar till att skapa en miljö för ekonomiska aktiviteter som gynnar alla lika och samhällsekonomin mest, istället för att vara en enskild aktör till särskild nytta. Efter att banker och betalningsmedel har reformerats kan man därefter ta ställning till de fördelningspolitiska  och ägarrättsfrågor som fortfarande utgör ett konfliktområde enligt eget tycke och smak.

Denna inställning har för penningreformismens del den svagheten att den kan komma att uppfattas som "blek" av den som har ett starkt emotionellt patos för någon särskild fördelningspolitisk fråga. En auktoriserad revisor som sköter bokföringen för både fack och arbetsköpare kan verka torr, även om hans uppgift likt fotbollsdomarens är en förutsättning för att ett rättvist spel över huvud taget kan förekomma. Det kan det vara svårt för honom att vinna popularitet både på den västra och den östra hejarklacksbänken samtidigt. Därför är det viktigt att penningreformisterna lär sig att motivera sina förslag med den allmänna samhällsnytta som kommer av att skapa förutsättningar till en långsiktigt hållbar ekonomi utan skev ackumulation av fördelar till en begränsad gruppering. Inte minst för ekologisk och social hållbarhet skall vi komma att se att detta är av allra största betydelse, eftersom att en acceptans för att ekonomis spelregler är justa är en förutsättning för att kunna samla befolkningsmajoriteten till de enorma uppgifter som står framför oss , ifall vi skall kunna komma till rätta med de begränsande ekologiska problemen utan att samhällskontraktet mellan medborgare och samhälle havererar.


Vad penningreformism är har många beskrivit bättre än mig, men för att inte lämna detta inlägg oavslutat vill jag sammanfattningsvis säga att den nutida penningreformismen fokuserar på att dagens digitala valuta är privat kontrollerad av bankväsendet istället för offentligt skapad, att den är skuldbaserad istället för tillgångsbaserad samt att den är räntedrivande. Detta sammantaget för oss in i en spiral liknande ett pyramidspel, där se som genom bankerna redan har gjort sig en förmögenhet genom att kontrollera pengaskapandet fortsätter att bli allt rikare, utan att vi andra kan göra något åt det genom annan ekonomisk kreativitet. Företagsskapande, innovationer , sociala reformer hjälper bara kortsiktigt eller några få att lyfta sig ur skuldträsket, för samhället som helhet fortsätter det privat konstruerade penningkapitalet att med mekanikens styrka fortsätta att ackumulera sig i ett fåtal gigantiska förmögenheter medan politikerna famlar planlöst för att försöka lindra konsekvenserna av detta för den skuldsatta majoriten.

Nog om detta nu för stunden