Anarkisten
Murray Bookchin ( som uppfann konceptet intersektionalitet långt innan
någon universitetslektor i USA kommit att tänka på termen) skrev något
mycket tänkvärt om vänstervågen på 1970-talet i boken Ekologi &
Anarki
Kontentan var denna - Studentrevolten i Paris, The Summer of Love, Woodstock och övriga ungdomsrevolter på 1960-talet var ett medelklassuppror bland ungdomen. De hade inte en ekonomisk arbetarklassförankring på det sätt marxisterna drömde om, utan de riktade sig mot den tidens förstockade moralkonservatism bland föräldragenerationen. Men upp ur sina källare steg då de marxistleninistiska zombierna som legat på lur sedan 1940-talet då den klassiska arbetarrörelsen dog undan för andra världskrigets fasor. De hade uthärdat det kalla kriget i tystnad och såg nu sin chans. Politisera ungdomsrevolten och skaffa en ny bas för ett marxistleninistiskt maktövertagande. Och därmed dräptes Parisvåren i svulstiga slagord, mötesprotokoll och interna partiförföljelser
Jag har liknande funderingar om det feministiska uppsvinget i Sverige på 1990-talet efter Berlinmurens fall. Flera marxistiska tänkare har berättat om sin chock när de till slut var tvungna att inse att Ceaucesku var en diktator, att Gulag fanns och att murens syfte var att hålla folk inspärrade, inte att stänga Väst ute. Eftersom liberalismen nu hade segrat och historien hade dött, lyfte de marxistiska zombisarna över sin polariserande energi från klassen till könet och fortsatte dela upp världen i förtryckare och förtryckta, överordnade och underordnade med sig själva som nobla hjälpare, som en könsmaktsstrukturernas nemesis och vita palatiner i kampen mot det (delvis) påhittade patriarkatet, allt för att fortsätta att hålla sig själva i rörelse även efter murens fall (för levande kan man väl inte kalla dem)
Är det då inte på tiden nu att vi befriar jämställdhetskampen från den kollektivistiska , polariserande tvångströjan och inriktar oss på att skapa ett sant individualistiskt och rättssäkert samhälle , där alla har samma rättigheter och skyldigheter oberoende av etnicitet, kön och partibok, väl medveten om klasstrukturens och penningväsendets hämmande inverkan på det individualistiska förverkligandets möjligheter? Jag bara undrar.
Kontentan var denna - Studentrevolten i Paris, The Summer of Love, Woodstock och övriga ungdomsrevolter på 1960-talet var ett medelklassuppror bland ungdomen. De hade inte en ekonomisk arbetarklassförankring på det sätt marxisterna drömde om, utan de riktade sig mot den tidens förstockade moralkonservatism bland föräldragenerationen. Men upp ur sina källare steg då de marxistleninistiska zombierna som legat på lur sedan 1940-talet då den klassiska arbetarrörelsen dog undan för andra världskrigets fasor. De hade uthärdat det kalla kriget i tystnad och såg nu sin chans. Politisera ungdomsrevolten och skaffa en ny bas för ett marxistleninistiskt maktövertagande. Och därmed dräptes Parisvåren i svulstiga slagord, mötesprotokoll och interna partiförföljelser
Jag har liknande funderingar om det feministiska uppsvinget i Sverige på 1990-talet efter Berlinmurens fall. Flera marxistiska tänkare har berättat om sin chock när de till slut var tvungna att inse att Ceaucesku var en diktator, att Gulag fanns och att murens syfte var att hålla folk inspärrade, inte att stänga Väst ute. Eftersom liberalismen nu hade segrat och historien hade dött, lyfte de marxistiska zombisarna över sin polariserande energi från klassen till könet och fortsatte dela upp världen i förtryckare och förtryckta, överordnade och underordnade med sig själva som nobla hjälpare, som en könsmaktsstrukturernas nemesis och vita palatiner i kampen mot det (delvis) påhittade patriarkatet, allt för att fortsätta att hålla sig själva i rörelse även efter murens fall (för levande kan man väl inte kalla dem)
Är det då inte på tiden nu att vi befriar jämställdhetskampen från den kollektivistiska , polariserande tvångströjan och inriktar oss på att skapa ett sant individualistiskt och rättssäkert samhälle , där alla har samma rättigheter och skyldigheter oberoende av etnicitet, kön och partibok, väl medveten om klasstrukturens och penningväsendets hämmande inverkan på det individualistiska förverkligandets möjligheter? Jag bara undrar.