Gillitz Herlitz skrev för ett per år sedan en bok om etniska svenska särdrag, som att inte ta sista kakan på bordet och att undvika konflikt vid matbordet. Jag kan lägga till fler, som att tacka för maten, en besynnerlig svensk sed som torde ha religiösa anor. Eller att inte vara rädd för naturen, ja det finns massor.
Ett kapitel grep mig dock särskilt och det handlar om den svenska övertygelsen att veta bäst. Vi är ett föredöme för resten av världen och de skall lära sig av oss, ja inte bara det, de kommer att bli som oss , bara de får lära sig tillräckligt om våra sociala och teknologiska framsteg.
Gillitz tror jag härledde detta särdrag till ett par olika orsaker:
1) Vi har haft det mycket bättre än andra ett tag. Ja, under 1970 - 80-talet var vi tom världsbäst.
2) Det gick mycket fort för oss att resa oss från efterblivet jordbrukssamhället till förmögen industrination, alltså finns standardförbättringen i färskt minne, medan andra stater och folk har uppnåt sina förbättringar under längre tid och därför inte upplevt dem lika dramatiskt som oss.
Det är olika delar av den svenska välfärden som särskilt attraherar omvärlden i överenstämmelse med vår egen övertygelse. Socialförsäkringssystemet och studiemedlen givetvis. Men vi ligger inte så långt före alla som man kan tro. Sociala rättigheter för kvinnor och barnfamiljer ligger långt framme på många ställen i gamla östblocket. Och den svenska alkohollagstiftningen avundas få. Sverige har inte varit välfärdsmässigt världsledande på snart ett halvt sekel, vi ligger visserligen i topp, men vi är inte längre bäst. Tyskland ligger tex längre fram på många plan i både sociala rättigheter och miljötänkande, enligt egna observationer och viss inläsning. Så frågan är då, kommer vi snart börja säga att "när vi får det lika bra som Tyskland då..." eller kommer vi fortsätta att hävda att vi är planeten jordens sociala föredöme.
Från en annan nypublicerad bok får vi reda på att svenska studenter är mer intresserade av att förklar a "hur saker ligger till", medan tyska och polska studenter är mer intresserade av att ställa frågor om HUR det ligger till egentligen. Så ännu har vi inte släppt på veta bäst-mentaliteten.
Men det område där vi nog ligger sämst till är maten. vi ligger långt under europeisk standard både vad gäller pris, kvalitet och kostmedvetenhet. Mängden läsk, lösgodis och färgat socker som säljs i våra butiker är skrämmande, liksom avsaknaden av exempelvis bönor i lösvikt, färsk pasta, lufttorkat kött och färska lokalproducerade grönsaker. En del hör klimatet till, medan något annat tror jag bottnar i föreställningen att mat primärt skall vara nyttig, men inte nödvändigtvis god. Frågan är - om jag nu predikar behovet av en kulinär uppryckning i Sverige, kommer detta leda till att vi går man ur huse och ställer krav på ICA och Konsum på nya inköpsrutiner, eller kommer folk att slå dövörat till och tycka att jag är jobbig. Kan man tänka sig något motsvarande angående de svenska försöken att internationellt inplantera sin godhet. "Jaja, det där är nog bra för er, men kom inte hit och tjata"
Två sådana frågor som intresserar mig , utifrån min nuvarande italienska position gäller prostitution och rattonykterhet. Här är prostitution lagligt och gränsen för rattonykterhet är 0,5 promille. I Sverige är sexköp olagligt, medan gränsen för rattonykterhet är 0,2 promille. Jag ser ingen eller föga diskussion i Sverige om att gå den italienska vägen. Jag ser ingen diskussion i Italien vare sig om införande av sexköpslag eller sänkande av gränsen för rattonykterhet. Däremot hör jag en intensiv diskussion om korruption, där vi verkar vara överens om att det inte är någonting bra, samt en diskussion om livsmedelskvalitet, där jag tycker att de ligger framför oss.
Jag skulle vilja höra om vad ni tycker är mest troligt, att "de kommer snart att bli som oss" bara de får veta mer om hur vi gör, därför att det vi gör är så mycket bättre än dem. Mot detta ställer jag en annan förmodan, att det blir tvärtom, att vi börjar göra som dem (vilka länder som helst) när vi får reda på mer om hur de har det, dvs vi lär oss av andra länders seder och bruk och tar efter dem som föredömen och inom vilka områden då. Kommer vi (beskäftigt) att lära ut vår uppfattning av social rättvisa åt dem och kommer vi fortsätta att (tacksamt) lära oss mer om mat, vin, opera och andra spektakel av andra. Och vad om dessa två områden, alkohol- och drogpolitiken och prostitutionen där jag signalerade att det finns mycket olika lösningar och svårt att se någon enhetlig utvecklingslinje. Vem vinner? Kommer vi fortsätta ha olika lösningar eller kommer världen långsamt att enhetligt att gå i samma riktning efter något slags förnuftets naturlag?
Jag skulle vilja veta vilket av detta ni tror är mest trolig att det sker på olika områden. Jag skulle också vilja veta om ni tror att det alltid är så att den mest rationella eller utilitarianistiska lösningen som "vinner" eller om det är så att det finns fler faktorer med i bilden vilka utstakar ett folks vandringsväg och seder än någon slags universell rationalitet.
