Vem bryr sig om Ukraina?

 Medan jag ännu tog intryck av det sätt som mina vänner resonerade angående Rysslands SMO i Ukraina, läste jag en artikel av Peter Englund där han likt många andra förklarade konflikten med att Putin var en diktator och Ryssland en autokrati och att det därför skulle ligga i dess väsen att föra krig mot andra. Jag jämförde detta med Mearsheimers internationella konfliktteorier, samt min egen analys av "demokratierna" USA:s, Storbritanniens, Frankrikes och Israels aggressioner mot resten av världen de senate 20 åren, jämfört med Rysslands påfallande passivitet och kom fram till att det ej var diktaturen som orsakade konflikterna, men att det autokratiska inslaget i rysk politik leder till att ledningen där fattar sämre strategiska beslut pga den bristande informationen, samt att de överskattar sina resurser pga att korruption ätit upp militärapparaten inifrån. På det planet kan jag hålla med om att diktatur är ett sämre politiskt system, men inte att det skulle vara ett fredligare, vilket är hörnstenen i det liberalimperialistiska tankebygget. Jag delgav Peter mina synpunkter för att han skulle kunna överväga riskerna med att ha mig i sin vänlista, vilket ledde till att han avföljde mig på våra gemensamma plattformar. Låg det i hans politiska makt att göra så kanske han hade velat tysta mig på andra sätt, likt det riksdagen fattade beslut om under gårdagen, eller om det är idag.

Det är en annan av Mearsheimers teser om varför liberalimperialismen kommer att misslyckas. Politiker ljuger alltid och mest av alla ljuger liberaler involverade i korstågskrig för att sprida demokrati till Långtbortistan. För att mildra kritiken på hemmaplan inför de allt mer autokratiska metoder, vilka med naturvetenskaplig precision för oss mot det tillstånd som Orwell varnade oss för i 1984, där tre block försöker ödelägga varandra på det globala planet , vart och ett av dem med sin befolkning av elektroniskt övervakade och propagandadränkta löneslavar, vilka regelbundet tillåts ta ut sina frustrationer genom att dyrka den egna staten och ösa hat över fienden i tvåminuters hatsessioner mot den lede Emmanuel Goldstein. Skillnaden mellan Orwells litterära fantasi och dagsläget är att hatet utsträcker sig till dygnets alla timmar och att Goldstein heter Vladimir i förnamn och ej Emmanuel, annars ser jag ingen större skillnad mellan dagens läge och det orwellianska.