Vad menar vi med Science Fiction

Vad är egentligen Sci Fi? Behöver Sci Fi utspela sig i framtiden, innehålla okänd teknik eller hur skall avgränsningen mot andra genrer göras?

I antologin Möjliga Världar av Godhe och Ramsten. sammanställs de olika definitionerna av vad som kan sägas vara Science Fiction i tre olika huvudkategorier, vilka med mina egna ord och förslagsställarnas namn inom parentes kort kan sammanfattas som

Paratextuella (Genette) - Allt som kallas för Sci Fi är Sci Fi

Novologiska (Suvin m fl) - Något (nytt) i romanens beskrivning av verkligheten avviker från vår egen.

Megatextuella (Broderick) - Det finns en bakomliggande miljö som tillsammans med läsekretsen har överenskommits som Science Fiction.

Till stöd för den första definitionen ligger att Sci Fi (jag förkortar det så) ursprungligen var en marknadsföringsterm framtagen av redaktören Hugo Gernsback på 1920-talet. Sci Fi var det som han publicerade som Sci Fi i sina magasin, punkt slut. En historia om Grott-Leffe som lever sitt glada stenåldersliv skulle enligt denna definition kunna vara en Sci Fi historia.

Den andra definitionen kan sägas se genren ur författarens synvinkel. Sci Fi författare vill i sina alster presentera något nytt, ett Novum vilket särskiljer miljöbeskrivningen från det ordinärt kända. Enligt detta exempel behöver någonting i exemplet med Grott-Leffe skilja sig från ordinärt kända nutida eller historiska miljöer. Kanske Grott-Leffe hittar en trasig men välbevarad Nokia mobiltelefon, vilket får oss förstå att civilisationen har förfallit och att vi lever långt in i framtiden

Till stöd för den tredje definitionen ligger att kunden alltid har rätt. Det är det som läsaren uppfattar som Sci Fi som avgör frågan. Runt genren har en megatext byggts upp, vilken läsekretsen känner igen som ett Sci Fi-tema. Megatexten kan bestå av flera etablerade Nova, tex har Isaacs Asimovs Nova om hyperrymden och de tre robotlagarna kommit att bli en del av megatexten för kommande alster inom genren.

Behöver då Sci Fi romanen innehålla en framtidsskildring eller någon form av teknologiska nymodigheter? Inte med nödvändighet. Istället kan novumet vara en alternativ tidslinje, en radikala , sociala omvävningar eller något annat som får den beskrivna miljön att avvika från vår egen välkända. I Aldoux Huxleys Du Nya Sköna Värld, Orwells 1984, Levins En vacker Dag, Boyes Kallocain är det inte de eventuella teknologiska nymodigheterna (främst lugnande medicinska preparat) som är romenens novum, utan det diktatoriska samhället. Sci Fi är lika mycket en samhällskritisk lek med sociala strukturer som ett experimenterande med teknologiska möjligheter

Själv intresserar jag mig mest för Sci Fins avgränsningar mot annan genrelitteratur, driven av den eviga diskussionen om Star Wars skall anses vara Sc Fi eller Fantasy. Utifrån definitionen av Sci Fi-litteraturens megatext skulle man kunna säga att Sci Fi är realistiska historier i fantastiska miljöer. Miljön skall vara annorlunda än vår, men det äventyrliga momentet skall följa de regler som vi känner till från vår värld. Maktspelet får ej innehålla för många magiska komponenter som författaren gör om under resans gång. Om så sker glider litteraturen över till att vara Fantasy.

Med ordinära historier menar jag att berättelserna följer för läsarna kända regler. Fantastiska historier kännetecknas av att författaren kan göra om reglerna för berättelsen under resans gång. Det ökända exemplet här är grekernas Deus et Machina, en Gud kommer ner från himlen och gör om handlingen när intrigen blir för konstig. Eller så vaknar huvudpersonen upp och säger "allt var bara en dröm".

En ordinär berättelse är mer som ett schackparti. Läsaren skall kunna hänga med i handlingen och räkna ut vad som skall hända med hjälp av de ledtrådar den får. Därför skall en bra deckare ha en ordinär handling. Berättelsens begränsningar ges av ledtrådarna. I en fantasyberättelse däremot kan vad som helst hända. I vilket kapitel och situation som helst kan en ny magisk varelse eller kraft uppstå som vänder upp och ner på allting. Den röda tråden ligger inte i läsarens förståelse av berättelsens inre logik, utan i sagans moraliska konsekvens, där hjälten får sin lön och busen sitt straff (ifall vi inte talar om R R Martin som vänder upp och ner på det förhållandet).

Den första att formulera tanken om att genrelitteratur skall styras av sina begränsningar var Edgar Allan Poe som avgränsade sin Gotiska Skräck från de religiöst uppbyggliga moralkakorna genom att säga att skräckförfattaren ej hade någon skyldighet att utgöra ett moraliskt föredöme, men ett ansvar gentemot läsaren att vara berättelsens stämning trogen.

Genrebeteckningarna är främst användbara för att ge beskrivningar av vad för slags litteratur vi talar om. Gränserna dem emellan är glidande och ej exkluderande. Coreys Leviatan Wakens är tex perfekt Sci Fi, men också innehållande en spännande deckarhistoria. Alienfilmerna är Horror i Sci Fi miljö. Lucifer på Netflix en fantastisk Magic Reality-serie utan Sci Fi-inslag, medan superhjältefilmerna ligger och glider dem mellan.