Frågan om djurskyddets betydelse för den andliga utvecklingen är inte ny. Runt 600 f kr var den indiska högkulturen besatt av denna fråga, något som med tiden ledde till att Indien utvecklade världens hittills enda vad jag vet vegetarianska och veganska majoritetskultur.
Det pågick då som nu en häftig debatt mellan olika företrädare för den djurrättsliga tanken om var man skulle dra gränserna för ett acceptabelt beteende. En skillnad mot dagens diskussion var att det centrala i debatten var frågan om karma, dvs de andliga återverkningarna på individen i dess försök att nå upplysningen , snarare än frågan om djurrätt i sig.
Det finns goda belägg för att Mahavira och Gautama Siddharta, aka Buddha, grundarna för de jainistiska och buddhistiska religionerna var verkliga historiska personer och en av de bästa är rapporterna om ett möte dem emellan som återfinns både i jainistiska och buddhistiska skrifter, med var sin version om vem som framstod som den mest klarsynte. En av diskussionerna gällde om oavsiktligt dödande av insekter och andra mindre varelser skapade karma eller inte. Ja, svarade Mahavira och anmodade sina anhängare att alltid bära munskydd och sopa marken framför sig med en kvast för att inte oavsiktligt inandas eller trampa på något småkryp. Nej, sade Buddha. Det var avsikten som räknades, ej resultatet av handlingen. Följdaktligen friade han även den som åt kött som serverades dem vid gästabud där djuret ej slaktats enkom för deras skull, allt för att inte skymfa värden, vilket skapade mer karma än slaktandet av djuret i sig.
Här ser vi skillnaden mellan den extrema och den moderata positionen i djurättsfrågan. Jainisterna med en extrem vegansk hållning har fått en begränsad utbredning främst i delstaten Gujarat och deras renläriga digambaramunkar som följer Mahavira ordagrant räknas inte mer än till några hundratal. De äter inte ens rotfrukter eller andra delar av plantan som är nödvändig för dess livsuppehållande, däremot dricker de mjölk eftersom detta ej dödar kon och med deras djurhållning ej heller kalven. Buddhisterna med en mer liberal hållning till köttätande har blivit en världsreligion med hundratals miljoner anhängare.
Så, vilken väg skall man välja, den extrema eller den moderata? Det är upp till var och ens läggning, men man skall nog inte göra sig förhoppningar om att det val man gör påverkar så mycket fler än en själv och de varelser man ser som sin föda. Det finns en normalfördelningskurva kring hur långt folk är beredda att gå för att förändra sina kostval och historien visar att de hellre rättar ideologin efter kostvalet än tvärt om.
