Besöket i Sverige väckte med kraft minnet av vårdhem och korrektionsanstalter. I min barnom fanns det två som väckte fruktan. Det var på dem man hamnade om man gjort något särskilt illa,
Det ena var mentalsjukhuset i Öjebyn, i folkmun kallad Pite 5-5 efter kommunen det låg i och den vårdparagraf som placerade en där. Där hamnade man om man blev tokig och normalt sett kom man aldrig därifrån. Min faster blev långtidsintagen efter att ha gjort en massa underligheter i tonåren, som att attackera slaktaren med en yxa för att han inte skulle röra hennes kor samt försöka mörda min far för att han var för fin för denna världen.
Ännu värre än dårhuset var torken i Holmfors. Medan livet i galenskapen åtminstone var äventyrligt var alkoholistanstalten bara trist. Där satt man med en enda uppgift och det var att försöka lära sig att låta bli att göra det man tyckte om mest , dvs dricka för mycket alkohol. Att personerna på torken var moraliskt mer nergångna än dårarna förstod man av att de var där av egen förskyllan. Dårarna kunde ju inte hjälpa att de var tokiga , medan fyllona satt där de satt bara för att de var för hängivna åt skörlevnad.
Den förbindande länken mellan dessa två slutstationer var min farbror Evert, som i egenskap av fjärdingsman engagerade sig för såväl de stackars alkoholisterna i Holmfors som sin syster i Öjebyn. Från honom lärde jag mig att de som satt intagna i grunden var goda människor och att man därför skulle behandla dem respektfullt samt akta sig för att inte hamna där själv. Bortom horisonten skymdes en ännu värre slutstation, kriminalvårdsanstalten Vita Duvan i Luleå. Där satt de som begått brott, något så hemskt att man ej borde tänka på det. Det var ändå inga människor man kände som skulle riskera att hamna där, bara sörlänningar, finngubbar och andra födda utan vett som inte riktigt hade i samhällsgemenskapen att göra
Dessa lärospån gav mig tidigt listan över saker jag skull undvika för att det skull gå mig väl här i livet - avstå från att attackera människor som mördade djur, försöka att inte mörda min far, låta bli spriten samt ej begå tjuvnad eller andra vedervärdiga kriminella handlingar,
Med facit i backspegeln är det ett under att jag har klarat mig så här långt
