Medan vakna unga konspirationsteoretiker analyserar Trump och Putins samarbete för att röka ut neoconfabriken och den Djupa Staten kan man ju inte annat än undra över hur det har kommit sig att den eurokommunistika och trotskistiska vänstern har hamnat så snett att den de facto har börjat agera som kontrollerad opposition för CIA.
Jag är inte överens med konpirationteoretikerna här om att vänstern är ett imperialistiskt stödprojekt från början till slut och det gör jag därför att jag har varit rätt djupt inne i den. Jag känner ledande personer inom flertalet vänstergrupperingar väl och har tex träffat och talat med personliga samarbetspartners till Leon Trotskij, som verkade med honom från den tiden då citat "Hela den fjärde internationalen kunde hålla konferens i ett kök"
Jag har aldrig uppfattat dem som organisatoriskt kontrollerade av någon utomstående part, eller slagna av infiltratörer. Nej istället är det ett par andra sjukdomar som har drabbat dem
Narcissistiskt storhetsvansinne, messiasideal och Jean-Jacques Rousseau
De två första diagnoserna får jag in i meningen "Om vi bara hade varit fyra kamrater på plats i Portugal under Rosornas revolution hade vi ändrat historiens gång", uttalat av entritiska LPYS ledstjärna Ted Grant sommaren 1974 i Lorch am Rhein. Jean-Jacques Rousseau är den franske filosofen som idealierade vilden om det goda naturtillståndet, i vänsterns världbild då ersatt med Folket. För det är ju Folket som skall rädda mot alla de dumma, då huvudsakligen amerikanska, men även stalinistiska och i efterdyningen av detta även ryska imperialister.
Folket som protesterar och kämpar för den goda saken och i sin kamp behöver vänstern stöd.
Deet är därför som trotskistiska internationalen i december 2016 kan utfärda varningar om att "Östra Aleppo är på väg att falla" på grund av Putins samarbete med Assad och Trump flathet inför detta. Folket i Östra Aleppo håller på att gå under.
Att folket i Östra Aleppo till stor del redan flytt över till sina släktingar regeringkontrollerade Västra Aleppo bortser man ifrån, liksom att de kvarvarande "frihetkämparna" i staten av oberoende journalister som Eva Bartlett beskrivs som Al Qaidaterrorister med mestadels utländsk bakgrund vilken håller kvarvarande befolkning som gisslan , liksom att dessa terrorister länge beskjutit "folket" i Västra Aleppo med raketeld rakt in i bebodda områden och orsakat dödsoffer där. Genom att sammanblanda CIA:s proxygerillor med genuina folkliga protester mot Assadregimen har man kapat en egen mental Berlinmur, där civilbefolkningen i ena sidan av staden är "folket" , medan de i den andra är liksom.... ja vadå? Så när hundratuental syrier samlas till stöddemonstrationer för Assad, då är det inte folket utan någonting annat. Och när nationaldagen firas med dans och jubel 10 km norr om Daraa, medan protester mot regimen pågår inne i staden, så missar man i analysen att förstå motiven hos båda grupperna av det syriska folket, både de som stödjer Assadregimen som en garanti för sin säkerhet och de som ser honom som ett hot mot sin egen.
Och genom detta hamnar de i knät på CIA, USA-imperialismen och deras proxyarmeer.
Runt detta har jag en ytterligare kommentar om vänsterns snedsteg, vilken jag ställde till en vän för att få en förklaring till varför delar av det trotskistiska socialistiska partiet valde att stödja FN-koalitionens bombningar av Gadaffis Libyen:
"Vi är så djävla trötta på att hela tiden behöva stödja diktatorer och Gadaffibombningarna var vår chans att äntligen bli rumsrena i det avseendet."
Tablå. I längtan över att komma in i det politiska finrummet stödjer man öppet CIA - manipulatörernas världsbild som en opposition som inte ens behöver kontrolleras utan lägger sig frivilligt. Och gråter över de Vita Hjälmarnas mod i kampen för civilbefolkningen mot ryssarnas bomber, och fortsätter att harva runt med stöd av en tiondels promille av befolkningen.
Ungefär så fungerar den delen av vänstern. Nog nu om detta.
