Det är så lätt att
göra sig missförstådd.
Jag vill därför
göra ett par dementier.
Att jag
förspråkar jämställdhet beror inte främst på att jag vill att männen skall få
det bättre, utan på att jag ser jämställdheten som en konsekvens av Franska
Revoutionens jämlikhetsideal, ett av de största civilisationskliven framåt
sedan den klassiska upplysningsepoken i öst under tidig bronsålder.
Att jag far ut i
ideliga angrepp mot Israel beror inte på att jag tror att palestinska barn
brinner bättre än syriska, utan på en djup respekt för judendomen som
idètradition och att jag tycker att den är värd något bättre än Benjamin
Netanyahu som talesman och uttolkare
Och mitt starka
motstånd mot ekonomisk tillväxt och intresse för miljövård beror inte på att
jag vare sig vill göra världen bättre, eller är rädd för att så skall ske, utan
för att jag tvärt om inte vill se att den försämras i alltför snabb takt genom
våra ständigt så idoga ansträngningar
För det är
egentligen det enda vi människor kan göra - se till att världen blir ett sämre
ställe att leva på för oss själva, alla andra och för all framtid.
Detta beror inte
på att vi är onda enligt någon moralisk axel, utan för att det är det sättet
världen skapades på en gång för en 14 miljarder år sedan och för att våra
biologiska mekanismer följer det regelverk som då en gång för alla fastlades.
Världen blir
nämligen hela tiden ett allt sämre ställe att leva på och det finns inget vi
kan göra för att förhindra processen, vi kan bara påskynda den. Att det är så
det kan vi enklast verifiera genom att tänka på alla de gånger vi har tappat
ett ägg i golvet och efter lämnat oss en slafsig röra och jämföra det med de
gånger vi har tagit en slafsig röra från golvet och av den gjort ett ägg.
Vilken av
gångerna var flest?
Trodde väl det.
Ni kanske här kommer
med invändningen att det hade varit ett bättre exempel att fråga en höna, men i
det fallet skulle jag inte ha fokuserat på äggen utan istället frågat hönan, om
hon kunnat förstå mig , hur många gånger hon kommit till en nedskiten och
gräslös plätt och förvandlat den till en fin, välvårdad gräsmatta istället för
tvärt om och då så klart fått samma resultat som i exemplet ovan.
För det är
nämligen så, det är en naturlag till och med att... trumvirvel...
All aktivitet
skapar mer oordnning än den löser.
Lagen som
fastslår detta kallas termodynamikens andra lag och formuleras matematiskt:
dS/dt > 0
vilket skall
utläsas som att entropiförändringen över tid i ett slutet system alltid är
större än noll. Entropi är ett knepigt begrepp som bäst kan tolkas som
oordning. Om du har 100 strumpor hemma och alla ligger i en byrålåda så är det
låg entropi, medan det är hög entropi om de ligger strödda lite hur som var.
Termodynamikens andra lag ger nu att det hela tiden blir mer och mer oordning
bland strumporna, vilket varje tonårsförälder kan intyga, med invändningen att
det väl vore fan om inte du skulle kunna städa någon gång ungdjävul. Som
ungdjävul bör man i detta fall invända det det vore fullkomligt meningslöst,
eftersom denna ansträngning genom entropilagen är dömd att någonstans skapa en
större oordning än den som löses genom att strumporna ordnas.
Exempelvis kanske
man genom ansträngningen river ner en vas i golvet som går i tusen bitar, gör
av med en massa kalorier som måte ersättas genom att man äter en macka och
därmed skitar ner i köket eller bara med sin kroppsrörelse ställer till med en
massa oordning bland luftmolekylerna i rummet som tidigare lagrat sig fint i en
temperaturgradient från golv till tak.
Vid detta stadium
kommer modern att avbryta förklaringen med ett imperativ att nu är du så god
och städar annars blir det ingen middag och då gör man det , efterom man inser
att det finns värre öden än att bidra till ökningen av den kosmiska oordningen
och det är att gå omkring hungrig. Detta ges av ett annat sakförhållande,
nämligen definitionen av liv i vilken ingår att varje levande varelse har
MÖJLIGHETEN ATT AGERA så att oordningen runt den temporärt minskas, till
kostnad av att oordningen någon annanstans ökar, detta genom att det i den
levande organismen försiggår en nedbrytningsprocess som kallas för metabolism,
där lagrad, ordnad kemisk energi frigörs till värme och rörelseengergi, vilken
då kan skapa ett ordnat förhållande i vilken den levande organismen kan fortgå
att existera, dvs behålla en ordnad form som skiljer den från omgivningen.
För att
sammanfatta detta kortare så att även mamma begriper - om vi äter kan vi
frigöra energi till att städa rummet, vilket låter oss bo kvar hemma och få mer
mat av mamma, till kostnaden av att vi därmed länsar hennes kylskåp på mat och
fyller toaletten med skit och därmed ser till att entropilagen uppfylls även
för det slutna system som hushållet utgörs av .
i Den stora,
lokala, globala och kosmiska förändringen gäller givetvis även detta. Det
ligger färre stora guldklimpar öppet på marken nu än det gjorde för 6000 år
sedan då skyterna sprang omkring och plockade dem för att göra fantastiska
guldsmiden. Det flyter färre råolja fritt på marken i texas nu för hundra år
sedan, medan atmosfären är mer full av koldioid och det lyser färre blåa
huvudseriestjärnor på vår lokala stjärnhimmel nu än för 500 miljoner år sedan
eftersom få har nybildats och flertalet har hunnit slockna. Alla processer i
naturen följer samma schema som ägget som föll i golvet - det givna tillståndet
förändras genom energiomvandling (läs aktivitet) från ett högre till dett lägre
ordnat tillstånd.
Med andra ord - det blir bara sämre och sämre
Det finns en enda
mekanism i naturen som har en möjlighet att motverka denna process, lokalt och
temporärt och det är det biologiska livet. Levande varelser har , som det
beskrevs ovan , via metabolismen en möjlighet att runt sig skapa en temporärt
mer ordnad miljö, på bekostnad av att oordningen i ökad grad ansamlas någon
annanstans. Maneter kan fara omkring i haven och skapa sig former genom att
förtära plankton som levt på att bryta ner havet s närsalter. Vi kan bygga
boningar till kostnaden av kökkenmöddingar i dess utkanter och vi kan bygga
städer med berg av sopor runt sig att ta hand om. Och vi kan odla grönsaker och
anlägga gräsmattor i skogsbrynens utkant om vi har en kompost att hämta näring
från och därefter återbörda avfallet till och här kommer vi in på den andra
faktor som är väsentlig att ta upp då livet skall ges som en förklaring till
hur entropins ökning och kosmos sönderfall tillfälligt skall kunna hejdas:
Kretsloppstänkandet
Sakernas
tillstånd kan inte bli bättre, men de kan gå runt runt i kretslopp. Detta är
det bästa vi kan hoppas på. De kan inte ansamlas till högar av rikedom och
ordning utan att det blir ännu fattogare och oordnat någon annanstans men de
kan gå runt i kretslopp - om det någonstans finns en motor som är beredd att
driva kretsloppet runt och därmed ta på sig smällen i form av entropiökning.
Och en sådan
motor finns det i vår omedelbara närhet - Solen. Den nedbryter varje dag
ofantliga mängder högt ordnat väte och skapar Helium av lägre ordningsgrad i en
fusionsprocess som utsänder otroliga mängder exergi, dvs högkvalitativt ordnad
energi som de gröna växterna genom klorofyllprocessen katalytiskt kan ta till
vara på och skapa en kemiskt ansamlad lågentropisk (dvs exergetisk) energiform
kallad socker och detta socker är den ENDA RESURS som ständigt förnyas på den
här planeten genom de gröna växternas arbete.
Allt annat
förstörs, finfördelas, smälter bort och försvinner.
Det är sockret
bör vi vara rädda om. Det är Vår Enda Resurs som långsiktigt kommer kunna hålla
oss i livet.Och för att så länge som möjligt kunna utnyttja denna resurs bör vi
göra SÅ LITE SOM MÖJLIGT för att inte via vår aktivitet föröda jordens övriga
mängd av ansamlade geologiska resurser, skapade en gång för 4,5 miljarder år
sedan av en centrifugalprocess i ett förtätnande stoftmåln skapat av svunna
tiders supernovor och ökat gravitationstryck. Vi bör helst inget annat göra än
det som är absolut nödvändigt för att ansamla detta socker och genom att
förtära det få energi nog att göra vår omedelbara fysiska omgivning så behaglig
som möjlig för våra biologiska kroppar och deras sinnesfunktioner att befinna
sig i.
Sugar is refined
happiness, som David Lynch sade - och dessutom raffinerat ansamlat solljus och
ljus är det enda som både temporärt och långvarit kan göra oss riktigt ,
riktigt lyckliga.
Socker kan
förtäras precis som det är i form av frukt och juicer , det kan även genom
längre kedjor bilda stärkelse i olika former vilken tillåter oss att baka
pasta, det kan genom kors, fårs och getters metabolism lagras som parmigiano
reggiano, pecorino och mozzarella, det kan mineraliserat av olika näringsämnen
även ge oss smaksensationer som kaffe och choklad och genom en finurlig
jäsningsprocess kan dess låga halt av entropi något höjas till ett visserligen
sämre mmen bättre konserverat energitillstånd för framtida förtäring och
långvarit, behagfullt bevarande av det högsta, möjliga exergitillstånd som
detta kosmos lagar kan förunna oss .
Jag hoppas att ni ser åt vilket håll den här diskussonen lutar
