Som ung ordförande i JAK Medlemsbank och halvutexaminerad teoretisk fysiker gjorde jag en matematisk analys av bankens sparlånesystem och upptäckte en slags kedjebrevseffekt som visade på att banken givet dagens ingångsvärden obönhörligen borde krascha. Inge genom att pengarna skulle försvinna, utan genom att ingen längre skulle kunna beviljas ta ett lån på överskådlig tid. Då ingen verkade ta detta på något större allvar drog jag mig gradvis tillbaka från verksamheten.
På ett möte med valutareformister i Dublin 1999 förstod jag varför det övriga bankfolket var så lugnt jämfört med mig angående JAK-systemet - kedjebrevseffekten i den totala ekonomin visade sig vara så otroligt mycket mer omfattande än den mekanism jag funnit i JAK-systemet. då jag pratade med folk om detta verkade de lika ointresserade som de var när jag pratade med dem på 1970-talet om att bensinen någon gång i framtiden skulle kunna ta slut eller försvinna från marknaden.
Efter detta har jag likt hemulen suttit i min vrå med picpickorgen och väntat på att pariserhjulet skall fara i havet. Nu väntar jag inte längre. Nu går jag ut i skogen och plockar trattkantareller och lagar till efterrätt den mest fantastiska äppelpannkaka med socker, kanel och hemmakokt lingonsylt därtill.