Svenska Hillbillyföreningen sammanträder

Jag har nu fått uppmaningen av flera medlemmar på självhushållarforumet www.alternativ.nu att börja blogga, dvs ge mig av därifrån.

Uppmaningen kom som ett svar på en begäran om att få öppna en diskussionstråd på forumet om vegetarianism för vegetarianer. På självhushållarforumet finns det många som är vegetarianer, men ännu fler som slaktar djur och jagar, varför diskussionerna om det är rätt att hålla och äta djur brukar bli heta.

Min fråga uppkom som en följd av att en tråd där en vegetarian angrep djurhållarna hade raderats. Han hade startat den, därför att hans synpunker om köttätande hade raderats ur andra trådar. Jag ville därför se om det var möjligt att starta en tråd där jag och andra vegetarianer skulle kunna utveckla våra idèer utan att i vår tur bli angripna av djurhållarna.

Det var det inte.

Alla måste få rätten att vara inne och peta i varandras trådar , utom då vegetarianerna och djurrättsförespråkarna i jakt- och djurskötartrådarna då, annars luktar det diktatur och -30-tal tyckte en debattör. Med andra ord - skriver du om vegetarianism på vårt forum måste vi andra ha rätten att kritisera din hållning, annars kan du skriva någon annan stans.

I och med detta har jag blivit feminist. Jag känner nu en förståelse för debattörerna på sajten www.feminetik.se där diskussionstrådarna var uppdelade i två grupper - en för alla och en enbart för de debattörer som öppet deklarerat att de var feminister. På så sätt kunde de i den skyddade avdelningen fortsätta egna diskussioner utan att hela tiden behöva föras tillbaka till ruta noll av antifeminister som angrep deras grundsatser, eller störas av troll som ville rusa in och skriva VISA TUTTARNA.

Den möjligheten har inte en vegetarian på självhushållarforumet, även om man ber om det. Han måste vara beredd att få sina idèer och grundsatser ifrågasatta av människor som inte är vegetarianer när hen försöker utveckla dem. Även när hen inte tycker att det är fruktbart eller utvecklande, utan bara stör tankeutbytet och förhindrar en att komma att komma vidare från ruta ett.

Sådant är livet på landet. Köp dig ett hagelgevär och låt häckarna växa.

Så lagade jag kylskåpet till slut

Så, då var kylskåpet lagat. Nu kanske jag kan slippa klagomål från Jann eller någon annan kärring som tycker att min livsmedelshygien åtminstone borde komma upp till 1900-talsklass.

Nu kan man ju fråga sig varför jag har dröjt över ett år med att sätta igång det , när det bara tog en halvtimme att få det ordnat. Det finns flera anledningar till det.

1) För det första var jag inte säker på att det skulle fungera. OCh en sak som "bara tar ett litet tag att få i ordning" är en lindrigare last på sinnet än något som man har försökt att få till, kämpat med och till slut fått ge upp, i avvaktan på att köra det på tippen för att åka till affären och köpa något nytt, dyrt, eller osäkert begagnat. Alltså fick det stå medan jag hade andra viktigare saker att tänka på.

2) För det andra var jag osäker över hur jag skulle få ihop det. JAg minns inte orsaken till det, men av någon anledning hade jag bränt ett relä på kylskåpet och det hade inte med branden att göra. Jo, nu minns jag. Det hade stått ute och blivit fuktigt under transport från exet som tröttnat på det och jag hade kokat reläet när jag satte in kylskåpet i huset igen första gången. En del skulle ge upp redan där, men jag köpte ett nytt relä och en monteringsanvisning och skulle just göra i ordning det när, typ ett par månader senare, hela huset brann och kokade in kylskåpet i ett tjockt och envist lager med tjära både in och utvändigt. En del skulle kanske de iupp redan där, men inte jag. Problemet var bara att monteringsanvisningen också brann upp och det fanns ett visst socialt motstånd mot att söka upp kylskåpsreparatören och be honom om tjänsten att förklara för mig muntligen en gång till hur reläet skulle byglas och sen komma ihåg beskrivningen hemma, men det fixade jag för ett par veckor sedan, så det var p g.

3) Framför allt låg det stora bekymret i att ta sig an att skära till och koppla en ny strömkabel till väggkontakten. Det är det största bekymret, Det innebär nämligen pilljobb och jag hatar pilljobb. Det gör mig otålig och då tappar jag en skruv eller skruvar fel, och får börja om eller blåser en säkring Sådant irriterade mig förr och numera när jag inget ser längre irriterar det mig ändå mer vilket gör att hela projektet brukar stupa på problem nummer ...

4) Att hitta läsglasögonen.

Men nu fixade jag alltihop och nu står kompressorn och pumpar ut värme ur vitvarulådan. DÅ skall jag bara ta tag i svabben och torka den ren in- och utvändigt från tjära och sot, samt koppla ihop och täcka över alla lösa tåtar och sätta givare och hållare på sin plats så att inte alltihopa brinner upp en gång till.

Good luck, hörrö.

Ombyggnad pågår

Det mesta av min energi just nu går åt en ombyggnad av mitt brännskadade hus. en som vill läsa om hur den fortskrider kan gå in på www.alternativ.nu och kolla.

Det springer omkring en liten mus här och äter på mina grejor. Idag stannade han upp och tittade på mig ett tag. Jag tittade tillbaka. Vi var nog lite trötta båda två.