Om köttätande och tillvaratagandets etik

Jag är som laktovegetarian intresserad av Hare Krishnarörelsens ahimsamejerier, där de framställer mjölkprodukter utan att i något led slakta djuren för köttkonsumtion. När jag berättar för mina köttätande vänner och bekanta om denna möjlighet blir de snarast förfärade. Varför tar man inte tillvara köttet? Begrava korna? Hur kan man försvara ett sådant slöseri? Hur tänker egentligen vegetarianerna?

Låt oss vända på frågeställningen en stund och se hur köttätarna tänker. Centralt i deras föreställningsvärd verkar vara frågan om tillvaratagande. Att döda ett djur kan motiveras om hela djuret tas tillvara som en form av respekt mot naturen. Att bara äta, låt oss säga hjärtat eller levern och därefter slänga resten anses respektlöst. Ett likande resonemang förs vid tanken på att inte äta mejerikor utan begrava dem, vilket då beskrivs som ett "slöseri".

Liknande föreställningar finns bland kannibalerna. Jag citerar här Jared Diamond ur boken Undergång , sid 174

Bekanta till mig på Nya Guinea som jag samarbetat med med i 40 år har sakligt och osentimentalt beskrivit sina kannibalistiska sedvänjor och uttryckt sin avsmak inför västerländska seder, där vi begraver våra släktingar utan att göra dem äran att äta upp dem. En av mina bästa medhjälpare på Nya Guinea lämnade sin anställning hos mig 1965 för att kunna delta i förtäringen av sin nyligen avlidne svärson.

Frågan är då varför kannibalerna och övriga köttätare är så besatta av tillvaratagandets etik. Jag tror att det beror på knapphet. Kött är alltid en bristvara, medan vegetabiliskt protein finns i överflöd. Därför gnisslar ej heller vegetarianer tänderna över tanken på alla bär, svampar, mållor, äppelkart och nässlor som inte blir plockade och uppätna under en växtsäsong.

Allt detta kött

Jag känner ibland - eller ganska ofta - lusten att sluta fred med köttätarna. De utgör ju trots allt 99,5 % av min omgivning. Flera av mina bästa vänner är köttätare. Jag själv har varit en. Jag är född i en köttätarfamilj. Det de gör är inte värre än vad mina katter håller på med och dem älskar jag ju. Så varför har jag då så svårt att ta dem till mig helhjärtat.

JAg tror att det beror på två saker.

För det första har vi hialösheten. Köttätare vet liksom inte när de skall sätta stopp. Släpper man in dem i en charkdisk så handlar de tills hela kundvagnen är full och hela sparkontot är tomt. De kan inte, som man önskar att räven i hönsgården gjorde, ta sig en liten bit salami eller torkad lammbog och sen tycka att det räcker för denna månad. Nej de skall ha hamburgare, entrecot, lövbiff, grytbitar, nötfärs, chorizo, ölkorv, flintastek, lever, pölsa, rimmat fläsk, parmaskinka, högrev och sen lägga allt i en stor hink när de kommer hem och skriva måndag - fredag på den och sleva i sig och sen krydda med revbensspjäll på lördagskvällen och en fransyska på söndagen.

Det tar aldrig slut.

Och det bräker och råmar i slakterierna och bultpistolerna går varma medan köttätarna skriker MER, MER, MER och varför får vi inte äta bäver och bisamråtta med och sen åker de på köttätarsafari till Zimbabwe och vräker i sig sällsynta antiloper och flyger hem till sina köttätarvänner igen och skryter om hur gott det var. Man försöker le fint och överse med deras smaklöshet, men hur man än bär sig åt så växer äcklet inom en och till slut måste man resa sig från bordet och gå ut och andas lite frisk luft för att inte kräkas. Så för att vi inte skall behöva folkomrösta på att införa motbok på kött och låta Systembolaget ta över ruljansen, kan ni inte sansa er lite grann, utveckla lite stil och klass och försöka bli gourméer istället för gourmander och lägga er så älskade köttbit lite diskret vid sidan av grönsakerna och rotfrukterna och framför allt hålla tyst om den så att vi andra inte behöver gå från matbordet. Snälla?

För det andra har vi den dubbla moraliska standarden. Människor har Rättigheter. Djur har "inga känslor". Att döda djur är ett yrke. Att döda människor är mord, ett brott. Och det finns INGA LIKHETER mellan de två verksamheterna. Det får inte ens antydas innan den sociala katastrofen är fullbordad. Människor har rättigheter och det skall föras noggranna anteckningar så att inte någon enda människa blir kränkt eller får ett krökt hårstrå eller blir fnittrad åt bakom ryggen, för då måste vi upprätta mobbingplaner och hålla rättegångar. Men djur skall dö för våra blodiga händer dagefter dag.Det är det de är tillför och vi människor är bara så godhjärtade som låter dem ha någon extra kvadratmeter pissig och skitig yta att vila sina kroppar på innan vi äter upp dem, trots att vi gör ekonomiska förluster och måste betala MER PENGAR för vårt kött på grund av detta.

Nej om bara köttätarna hade vett att hålla käften om sina matvanor i allmänna sammanhang och dessutom accepterade att KÖTT ÄR MORD eftersom man inte kan framställa produkten utan att döda någon, då skulle jag acceptera dem,ungefär som man accepterar en rökare, sådär lite avmätt medan man passerar dem i korridoren när de är på väg ut på bakgården i den 20-gradiga kylan för att dra in sitt os i lungorna, långt borta från alla oss andra som inte vill bli besmittade av den passiva rökningen.

Något att tänka på för att göra samvaron med oss vegetarianer lite enklare och trevligare för bägge parter kanske?

Svenska Hillbillyföreningen sammanträder

Jag har nu fått uppmaningen av flera medlemmar på självhushållarforumet www.alternativ.nu att börja blogga, dvs ge mig av därifrån.

Uppmaningen kom som ett svar på en begäran om att få öppna en diskussionstråd på forumet om vegetarianism för vegetarianer. På självhushållarforumet finns det många som är vegetarianer, men ännu fler som slaktar djur och jagar, varför diskussionerna om det är rätt att hålla och äta djur brukar bli heta.

Min fråga uppkom som en följd av att en tråd där en vegetarian angrep djurhållarna hade raderats. Han hade startat den, därför att hans synpunker om köttätande hade raderats ur andra trådar. Jag ville därför se om det var möjligt att starta en tråd där jag och andra vegetarianer skulle kunna utveckla våra idèer utan att i vår tur bli angripna av djurhållarna.

Det var det inte.

Alla måste få rätten att vara inne och peta i varandras trådar , utom då vegetarianerna och djurrättsförespråkarna i jakt- och djurskötartrådarna då, annars luktar det diktatur och -30-tal tyckte en debattör. Med andra ord - skriver du om vegetarianism på vårt forum måste vi andra ha rätten att kritisera din hållning, annars kan du skriva någon annan stans.

I och med detta har jag blivit feminist. Jag känner nu en förståelse för debattörerna på sajten www.feminetik.se där diskussionstrådarna var uppdelade i två grupper - en för alla och en enbart för de debattörer som öppet deklarerat att de var feminister. På så sätt kunde de i den skyddade avdelningen fortsätta egna diskussioner utan att hela tiden behöva föras tillbaka till ruta noll av antifeminister som angrep deras grundsatser, eller störas av troll som ville rusa in och skriva VISA TUTTARNA.

Den möjligheten har inte en vegetarian på självhushållarforumet, även om man ber om det. Han måste vara beredd att få sina idèer och grundsatser ifrågasatta av människor som inte är vegetarianer när hen försöker utveckla dem. Även när hen inte tycker att det är fruktbart eller utvecklande, utan bara stör tankeutbytet och förhindrar en att komma att komma vidare från ruta ett.

Sådant är livet på landet. Köp dig ett hagelgevär och låt häckarna växa.

Vegetarianismen framför allt

Jag har efter lång tids funderande bestämt mig för att låta vegetarianismen gå före självhushållandet vad gäller min intressesprioritering. Det var ett svårt beslut, för det betyder inte bara ett skift av fritidsaktiviteter, utan även en ändring av de internetsociala mönstren.

Men blogga tänker jag inte börja göra.