Det manliga kärringsnacket

Överallt stöter jag på det, allt oftare ju äldre jag blir. På caféer , i arbetsbyschor, på småföretagarmöten och i omklädningsrum. Den typiske skitsnackaren är en hårt arbetande eller slugt myglande man över de femtio, vit, svensk, men med vilken klasstilhörighet som helst, från den högsta toppen till den absoluta botten

Det manliga skitsnacket har en speciell syntax:

1) Introduktionen:

En gång kände/jobbade jag/min brorsa/syrra/svåger med en kille/tjej/gubbe som...

2 Narrativet:

a) ...snackade vitt och brett men visade inget resultat

b) ...fuskade/myglade/svek sina ideal

c)...var en politiker eller präst - say no more


3: Sensmoralen:


Det finns inga goda människor

- refräng: utom jag som har genomskådat allt och är den sista lonely rangern

Alla ideal är förljugna och människan är ett stort svin

- utom jag som står kvar vid min post och är den sista lonely rangern

Alla luras, men de luras värre än mig, därför är mina snesteg rätt ok

- för jag har genomskådat allt och är den sista lonely rangern