Jag är Brahman

Efter kl 24:00 orkar jag för det mesta inte hålla tillbaka min himmelska sida längre. Då uppgår jag i Brahman och då brukar det sluta så här:

• Jorden är 4-5 miljarder år gammal och mänskligheten är ett par miljoner, säger de som vet. Jag lyssnar på dem som tror sig veta och allt de vet är det jag vet, ty jag är Brahman och till mig kommer alla sagor om mig själv för att låta sig berättas

  16 min · Har redigerats · Gilla
• 
• Christian Oscarson Men skriftkulturerna är bara ca 10000 år och eld har inte människa kunnat göra så länge och Sveriges historia är väl bara ca tusen år dvs. som vi har nedskrivet. Är vi ett kulturfolk jämfört med kineser, egyptier, sumerer, perser, greker osv.?

  13 min · Gilla
• 
• Jerker Nordlund All kultur är slöjor och dimmor. Brahman ser igenom detta, ty runt Brahman seglar orden som måsar och tankarna glider runt som moln. Brahman betraktar dem alla såsom sig själv, men är även skild från dem, ty dess form är Maya och endast deras innehåll är Brahman och innehållet är tomhet i det Nu som är Brahmans betraktande av tingen

  8 min · Har redigerats · Gilla
• 
• Christian Oscarson Hallå!

  7 min · Gilla
• 
Jerker Nordlund De gamla religionerna går och de nya religionerna kommer. Jag skriver dem alla och de nya böckerna skriver av svärtan från de gamlas aska. Jag vet detta, ty jag är Brahman och alla de profeter som någonsin sett sig själva genom mig letar och trevar i sina hjärnvindlingars vrår efter de ord jag ger dem för att beskriva min härlighet till människorna

Om Auschwitz relativisering och samhället som en god kuliss

Under morgonen har jag fått meddelanden om att jag:

1) Har fått fast sysselsättning i Italien

2) Återigen hängs ut på en blogg angående mina Israeluttalanden, nu aktualiserade av Åsa Romsons förintelseblamage.

Mitt försök att replikera har refuserats av bloggmakerskan Annika Borg med motivationen att

"Åsikter om att judar eller Israel skulle styra medier tar vi inte in./"

Jag vet inte vem som styr henne, men vad jag ville kommentera var hennes påstående om att Åsa Romsons kommentarer om Förintelsen inte håller internationell klass, och det kan jag väl hålla med henne om , men inte på det sätt som hon tänker. Eftersom jag inte fick komma till tals på hennes blogg postar jag här istället - och på 100 andra ställen jag kan komma på:

Den text jag fick refuserad återfinns nedan:

"Annika Borg påstår:

”Vi kanske har fått de politiker vi förtjänar, som inte drar sig för att skruva sina twitter-oneliners hur hårt som helst. Men det finns länder där det inte skulle sitta långt inne att en regeringsmedlem skulle kunna få avgå efter att ha använt och relativiserat Europas mörkaste fasor, som Romson gjorde.”

Med det menar hon att Sverige skulle vara en slags ankdamm i frågor som gäller Förintelsen, Israel och sionismen -. och det kan jag ju hålla med om, men kanske inte på det sätt som Annika Borg menar.

Vi kan ju titta på påståendet att det svenska politiker håller på med ”inte skulle gå för sig utomlands”. Det är en retorik som påminner om snacket om att svenska chefer behöver högre lön för att inte flytta utomlands, fast ingen där vill ha dem. Så låt oss då titta efter vad politiker utomlands har att säga om Israel och förintelsen.

I landet där jag nu bor, Italien gjorde partiledaren till det näst största partiet Movimiento Cinque Stelle, Beppe Grillo en parafras på Auschwitz på sin blogg, genom att byta ut orden Arbeit Macht Frei mot P2 Macht Frei, där P2 är den italienska frimurarrörelsen. Budskapet var – vi styrs av hemliga krafter bortom vår politiska kontroll. Sidan följdes upp med en annan omskrivning av berömd italiensk dikt om Förintelsen kallad ”Se questo è un uomo” – om detta är en människa, nu med texten ”Se questo È un paese” om detta är ett land, med undermeningen att Italien nu ligger lika illa till som judarna under andra världskriget.

http://www.beppegrillo.it/2014/04/se_questo_e_un_paese.html

Beppe Grillo fick för detta motta kraftiga protester från de judiska organisationerna i landet angående att han skulle profanisera och trivialisera förintelsen. På detta svarade Grillo inte med en ursäkt, utan konstaterade frankt att representanterna för de judiska organisationerna var dumma i huvudet och behövde byta ut sitt ledarskap.

Och han sitter kvar, inte i regeringsställning visserligen men som oppositionsledare. Och har 25 % av rösterna. Så mitt intryck är väl att Sverige internationellt sett är ytterst räddhågset och försiktigt vad gäller politikers möjligheter att uttala sig om Israel och Förintelsen. Och styrt av en mediakultur som är mycket vänligt inställd till Israel och sionismen."

http://detgodasamhallet.com/2015/05/11/rida-romson/

Hälsning på grammatikdagen

 Då det idag är internationella grammatikdagen upplyse jag er om att emedan svenskan har drygt två aktiva modus (imperativ och indikativ, samt en gerundiumform genom presens particip och ett avsomnat konjunktiv genom några fasta uttryck) och fem tempus, varav och en uttrycks genom hjälpverbet skall har italienskan fem aktiva modus (indikativ, imperativ, konjunktiv, konditionalis och gerundium) , åtta tempusformer samt olika böjningar i de flesta tempus och modus av person, genus och numerus.

Det gör att man på italienska kan uttrycka fler nyanser i vardagsspråket, nyanser vilka vi saknar eller får konstruera med hjälp av omskrivningar genom hjälpverp eller adverbialuttryck, på svenskan genom åren genomgått den grammatikaliska utveckling, eller det förfall, som kallas för partikularisering och det är min fasta övertygelse att vi, vore det så att konjunktiven, kontitionalisformerna och optativen återkomme aktivt i språket att även vi skulle kunna uttrycka oss mer nyanserat, på det att språkliga fällor vilka uttrycka tvång och nödvändighet och genom detta kasta ogrundade retoriska anklagelser som:

"Måste jag äta surströmming bara för att jag är kvinna?"

"Om jag lägger ett alp-pussel till klockan tre på natten, är jag rasist då?"

"Men som invandrare kan du minsann köpa tvättmedel på Lidl utan att behöva stå i kö"

skulle kunna reduceras till ett löjets skimmer utan ytterligare argumentation.

Med detta önske jag eder en god förmiddag och låter den härtill hörande påpassliga solförmörkelsen skina över oss alla. Måtte våra vägar korsas åter och hören I icket av mig mer under dagen, kännen ej ängslan, ty sannolikt är då att jag snarast utför nyttigheter. Och återkomme jag är det troligen för att förestå en ny svensk grammatisk modell efter tekniken Klassiskt Klarspråk

Om svenskhet som världens goda exempel

Ett inlägg om svenskhet från en debattråd

Gillitz Herlitz skrev för ett per år sedan en bok om etniska svenska särdrag, som att inte ta sista kakan på bordet och att undvika konflikt vid matbordet. Jag kan lägga till fler, som att tacka för maten, en besynnerlig svensk sed som torde ha religiösa anor. Eller att inte vara rädd för naturen, ja det finns massor.

Ett kapitel grep mig dock särskilt och det handlar om den svenska övertygelsen att veta bäst. Vi är ett föredöme för resten av världen och de skall lära sig av oss, ja inte bara det, de kommer att bli som oss , bara de får lära sig tillräckligt om våra sociala och teknologiska framsteg.

Gillitz tror jag härledde detta särdrag till ett par olika orsaker:

1) Vi har haft det mycket bättre än andra ett tag. Ja, under 1970 - 80-talet var vi tom världsbäst.

2) Det gick mycket fort för oss att resa oss från efterblivet jordbrukssamhället till förmögen industrination, alltså finns standardförbättringen i färskt minne, medan andra stater och folk har uppnåt sina förbättringar under längre tid och därför inte upplevt dem lika dramatiskt som oss.

Det är olika delar av den svenska välfärden som särskilt attraherar omvärlden i överenstämmelse med vår egen övertygelse. Socialförsäkringssystemet och studiemedlen givetvis. Men vi ligger inte så långt före alla som man kan tro. Sociala rättigheter för kvinnor och barnfamiljer ligger långt framme på många ställen i gamla östblocket. Och den svenska alkohollagstiftningen avundas få. Sverige har inte varit välfärdsmässigt världsledande på snart ett halvt sekel, vi ligger visserligen i topp, men vi är inte längre bäst. Tyskland ligger tex längre fram på många plan i både sociala rättigheter och miljötänkande, enligt egna observationer och viss inläsning. Så frågan är då, kommer vi snart börja säga att "när vi får det lika bra som Tyskland då..." eller kommer vi fortsätta att hävda att vi är planeten jordens sociala föredöme. 

Från en annan nypublicerad bok får vi reda på att svenska studenter är mer intresserade av att förklar a "hur saker ligger till", medan tyska och polska studenter är mer intresserade av att ställa frågor om HUR det ligger till egentligen. Så ännu har vi inte släppt på veta bäst-mentaliteten.

Men det område där vi nog ligger sämst till är maten. vi ligger långt under europeisk standard både vad gäller pris, kvalitet och kostmedvetenhet. Mängden läsk, lösgodis och färgat socker som säljs i våra butiker är skrämmande, liksom avsaknaden av exempelvis bönor i lösvikt, färsk pasta, lufttorkat kött och färska lokalproducerade grönsaker. En del hör klimatet till, medan något annat tror jag bottnar i föreställningen att mat primärt skall vara nyttig, men inte nödvändigtvis god. Frågan är - om jag nu predikar behovet av en kulinär uppryckning i Sverige, kommer detta leda till att vi går man ur huse och ställer krav på ICA och Konsum på nya inköpsrutiner, eller kommer folk att slå dövörat till och tycka att jag är jobbig. Kan man tänka sig något motsvarande angående de svenska försöken att internationellt inplantera sin godhet. "Jaja, det där är nog bra för er, men kom inte hit och tjata"

Två sådana frågor som intresserar mig , utifrån min nuvarande italienska position gäller prostitution och rattonykterhet. Här är prostitution lagligt och gränsen för rattonykterhet är 0,5 promille. I Sverige är sexköp olagligt, medan gränsen för rattonykterhet är 0,2 promille. Jag ser ingen eller föga diskussion i Sverige om att gå den italienska vägen. Jag ser ingen diskussion i Italien vare sig om införande av sexköpslag eller sänkande av gränsen för rattonykterhet. Däremot hör jag en intensiv diskussion om korruption, där vi verkar vara överens om att det inte är någonting bra, samt en diskussion om livsmedelskvalitet, där jag tycker att de ligger framför oss.

 Jag skulle vilja höra om vad ni tycker är mest troligt, att "de kommer snart att bli som oss" bara de får veta mer om hur vi gör, därför att det vi gör är så mycket bättre än dem. Mot detta ställer jag en annan förmodan, att det blir tvärtom, att vi börjar göra som dem (vilka länder som helst) när vi får reda på mer om hur de har det, dvs vi lär oss av andra länders seder och bruk och tar efter dem som föredömen och inom vilka områden då. Kommer vi (beskäftigt) att lära ut vår uppfattning av social rättvisa åt dem och kommer vi fortsätta att (tacksamt) lära oss mer om mat, vin, opera och andra spektakel av andra. Och vad om dessa två områden, alkohol- och drogpolitiken och prostitutionen där jag signalerade att det finns mycket olika lösningar och svårt att se någon enhetlig utvecklingslinje. Vem vinner? Kommer vi fortsätta ha olika lösningar eller kommer världen långsamt att enhetligt att gå i samma riktning efter något slags förnuftets naturlag?

Jag skulle vilja veta vilket av detta ni tror är mest trolig att det sker på olika områden. Jag skulle också vilja veta om ni tror att det alltid är så att den mest rationella eller utilitarianistiska lösningen som "vinner" eller om det är så att det finns fler faktorer med i bilden vilka utstakar ett folks vandringsväg och seder än någon slags universell rationalitet.

Om privat och offentlig moral, samt välvilja som ett påtryckningsmedel

Jag tror att det är viktigt att skilja på privat och offentlig moral. Det är när du inte gör det som du får en sharialagstiftning. Den privata moralen är just till för att få människor att växa, föra dem närmare varandra. Den offentliga moralen handlar om att skapa ett regelverk för att gripa in i människors liv med olika påtryckningsmedel. Den skall man vara försiktig med.

Bra moral kommer inifrån. Utifrån kommande moral är rättesnören. Sådana rättesnören skall vara klart utformade. Detta är värdegrunden som vi alla delar, detta är lagen vårt handlande vilar på. Emellan detta och den personliga moralen blir det då ett glapp för var och en att utforma sin livsinställning på. Blir den offentliga moralen för omfattande - för petimeterstyrd eller allmänt luddig så tröttnar folk och känner sig kvävda. Det måste finnas ett utrymme där det personliga får ta plats. Det har sagts om Sverige att detta land är så litet att det bara finns plats för en åsikt åt gången och jag kan tycka att det ligger något i det. Därför skall myndigheterna vara tydliga i sin roll som informatörer och tjänsteutövare utifrån normer som är fastställa för dem, inte av dem. Partierna drar upp de stora riktlinjerna i fri ideologisk debatt. Och här skall man kunna säga "Så här tycker vi, detta står vi för". Men när man kommer ner till sakfrågenivån skall myndighetspersonen ta vid. Ge underlag, förklara hur det ligger till, ge motiv för besluten. 

När politiker konfronteras med denna nivå tar de (utifrån rädsla eller insikt om sin bristande sakkunskap) ofta till moraliska övertoner "Hur kan du tycka så här?" "Jag trodde inte jag skulle få höra något liknande i en politisk debatt" "Vad har du för människosyn" "Är du rasist?" . Det ger åhörarna ett intryck av att det finns en färdigbestämd offentlig politisk moral som man "måste" dela, vilket det inte gör. Och de som inte delar den eller inte tycker sig ha fått sina sakfrågor bemötta skräms då i händerna på missnöjespartierna. Och det är synd för Sverige, för ett öppet samtal är det enda vi har att möta framtiden med

Om det revolutionära i bokstaven R

Hörde intressant på radion igår att bokstaven R tydligen har flest allofoner , åtminstone ett tiotal olika uttalssätt från en försiktig, engelsk halvvokal till ett rungande Piaf- R (som faktiskt har en egen fonetisk symbol) Den tydliga tendensen att gå från tungspets- till tungrots-r går även att följa historiskt. Eländet började i Normandie någonstans, spred sig till Paris och vidare över världen på 1700-talet. En bidragande orsak anses ha varit franska revolutionen, då perukfolket talade med tungspets-r, medan folket skorrade. En av de få historiska tillfällen då den proletära sociolekten - av förståeliga skäl - har besegrat den aristokratiska.

Just migrationen är en av anledningarna till att detta går att forska på över huvud taget. Innan fonografen uppfanns hade vi inga andra sätt att bevara språkljud på, annat än den kunskap som fördes vidare i generation efter generation i vissa religioners traditioner av muntligt traderande. Särskilt hinduerna var mästare på detta, eftersom veda fastslog att gudarna inte hörde böner som inte var rätt uttalade. Därför vet vi tämligen exakt hur sanskrit lät för 2000 år sedan, men övriga uttalstraditioner har i stort sett gått förlorade. Ljudvärden skrivs ju inte ned, de ristas inte in i sten och de bevaras inte som sjungande sånger i luften. Istället dör de bort och bara de skrivna bokstäverna blir kvar. Men  just genom att vi rör på oss, genom migrationen så vet vi något om hur språken lät förut. De folk som flyttar iväg från sin kulturkrets tenderar att i högre grad behålla de gamla språkljuden, varför de förändringar som sker hos majoritetsfolken inte går att spåra hos dem.Därför låter islänningar idag mer som vi lät på tusentalet i Sverige än vad vi själva gör idag. Och de akkadiska fransmännen i Louisiana och Quebec som emigrerade till Amerika innan franska revolutionens blodiga dagar - de skorrar inte! Därför vet vi något om hur ursprungsfranskan lät. Se där vilken nytta det finns i att människor tillåts att vandra fritt över planeten.

Mysteriet om varför fransmän har fått var och varannan dialekt från Norditalien till södra Sverige och hela det tyska språket att även börja skorra, det tål att fundera över. Men tills vidare kan vi ju tillskriva det som ytterligare en svallvåg efter den franska revolutionen.

Det spelar vi en låt på.

Alla svenskar är inte svenska

Allt som förekommer i Sverige är inte (etniskt) svenskt. Allt som förekommer i Finland är inte finskt. Det gäller att skilja på etnicitets- och nationalitetsbegreppet. Finländarna har det enklare, de har olika namn på statstillhörigheten och etniciteten. Finländskt = tillhörande staten/landet Finland. Finsk - en del av den finska nationen/finska etniciteten. Finlandssvenskar är Finländare, men inte finnar. Något liknande borde vi ha i Sverige - samerna är svensklänningar men inte svenskar. Då hade aldrig den fåniga diskussionen om vilka etniciteter som får finnas i Sverige inte uppkommit och sverigedemokraterna hade tappat 10 %

Föreställningen att allt som förekommer i Sverige skall vara etniskt svenskt är = Nationalism!. Därför tänker såväl sverigedemokrater som många Politiskt Korrekta nationalistiskt. Sverigedemokraterna exkluderar och vill ta bort det som inte är etniskt svenskt ur landet, medan PK-nissrna inkluderar och vill plocka in allt i landet in i den svenska etniciteten.

Så allt i Sverige är inte svenskt och alla svenskar är inte svenskar. Däremot till hör vi alla svenskligheten, förlåt - mänskligheten var det jag skulle skriva.