Det är inte till de ryska soldaterna, utan till pacifisterna och vapenvägrarna i Ukraina jag främst vill rikta mina solidaritetshandlingar.
Det påminns jag om när jag läser igenom mina egna anteckningar från drygt 40 år tillbaka som jag sprev efter att ha internerats för första eller andra gången efter att jag vägrat hörsamma eller fullborda mina egna inkallelseordrar.
"Vad är det för ett djävla land egentligen, när man låser in människor som inte vill delta i ett militärt system i fängelse? Vad finns det så för frihet som är ”värd att försvara” egentligen?"
När kriget bröt ut i februari 2022, eller strax innan, googlade jag runt, bl a för att se vad pacifistera i Ukraina hade att säga om saken, och ja visst, de drog samma slutsatser som den NATO-kritiska ådran i Väst. Gå med på Rysslands krav. De är inte orimliga. Låt Ukraina vara en neutral och demilitariserad stat. Gör oss inte till ett pålverk vid Ryssland gräns. Låt oss leva i en buffertson och förhandla och handla med båda parter.
Men nejdå. Liberalerna i väst ville ha kriget lika mycket som nationalisterna i öst, med den skillnaden att de inte ville satsa sig själva, bara de ukrainska männen som ett bondeoffer.
För ett år sedan såg jag att Yurii Sheliazhenko, den rundlagde pacifisten jag googlat fram för knappa tre år sedan nu hade placerats i husarrest. Han hotas av ett femårigt straff för att ha "Rättfärdigat den ryska invasionen". Han får dock tydligen fortsätta verka, eftersom den senaste intevjun jag hittar med honom på är från september i år. Det är dock magert med info om honom på engelska, det finns betytligt mer länkar på italienska, något jag ej vet om det beror på att Google prioriterar dessa för min geografiska lokation, eller om det beror på något annat. https://worldbeyondwar.org/yurii-sheliazhenko-we-must-change-the-narrative-of-the-inevitability-of-war/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar