torsdag 7 juli 2016

Om förhållandet mellan Sofia Loren och fiskhandlarna i Pozzuoli

Och nu skall ni få höra., för när Sofia Loren växte upp i Pozzuoli bland fiskhandlarna stod det raskt klart för alla att hon var en av de stiligaste damerna i bygden. Så traktens innevånare rekommenderade henne att ställa upp i en skönhetstävling på stranden där vinnaren skulle ha möjlighet att få ett filmkontrakt. Och mot sig i denna tävling hade hon som främsta konkurrent en underbar kvinna från Napoli med ett ansikte vars perfekta proportioner ej gick att konkurrera med, men hon hade dock en svaghet, hon var hjulbent, varför hela Pozzuolis befolkning under tävlingen stödde Sofia genom att ropa "Hjulbent, hjulbent, hjulbent", varför hon naturligtvis vann tävlingen.
Med filmkontraktet i hamn var resten historia. Vid sidan av sin skönhet hade även Sofia aktörsförmågan i blodet,varför hon blev ihågkommen och ej bortglömd som så många andra skönheter. Dock glömde hon själv Pozzuoli, för i karriärens hetta spred hon en osanning, den att hon var född i Rom för att på så sätt stärka sin image. Detta var något som Puotelanerna svårligen förlät henne.
Vid utbrottet av bradysismen och jordbävningarna på 1980-talet , då 60 000 puotelaner evakuerades drabbades hon dock av medkänsla för sin hembygd och bad om förlåtelse och upprättelse. I ett välgörenhetsarrangemang återvände hon till Puzzouli för att stärka både bygden och åter sin egen image och i gemensamt intresse förläts hon av borgmästaren som gav henne en kyss och sitt residensskap tillbaka till folkets applåder.
Dock stötte hon på ett bakslag. Vid besöket på fiskmarknaden visade det sig att fiskhandlarna som hon växt upp med inte hade förlåtit hennes svek, varför de kastade rutten torsk efter henne , kallade henne för hora och borgmästaren för en bäbis som sög på hennes tutte som en torsk utan självkänsla. Förtvivlad över skandalen återvände hon tíll Rom och lovade att aldrig mer återse Pozzuoli
Historien berättad för mig ikväll av bögen Andrea som med denna försökte få mig i säng, men av detta blev intet.
Mi piaceVedi altre reazioni
Commenta

Mitt förhållande till mjölkerskor i Jokkmokk och storbystade italienskor

En av de mest svåranalyserade upplevelser jag har haft i mitt liv var den gången jag hade fått ihop det med en underbart vacker svenskitalienska i Göteborg och fått lov att spendera en hel natt med henne på köksgolvet i hennes väninna Anna-Marias köksgolv i Haga. Hon hade det mest ljuvliga cockerspanielansikte ni kan tänka er och därtill ett par välrundade och rikt tilltagna bröst som låg och skvalpade på hennes överdel som ett par skälvande geletårtor och skälvande var inte bara de, för så fort man rörde dem skalv hela hon till som en jordbävning från tåspets till hjässa och kved ooooooohhhhhh, och sen sluta, för mer än så kunde hon inte ta med väninnan i rummet bredvid.
Jag led mig igenom hela natten, i förvissning om att hon givit ett löfte om att vi skulle ses igen, efter att jag hälsat på min farbror Evert och faster Signe i Boden, något som var bestämt sedan länge. Därefter skulle vi mötas i hennes studentlya i Sundbyberg och då skulle det minsann bli göka av. Trodde jag.
Under min vistelse i Boden kunde jag såklart inte sitta still en sekund utan vandrade runt som en varg i bur, varpå min farbror frågade om orsaken. Jag skall träffa en kvinna i Stockholm sade , jag . Hon är italienska och konstnärinna och går på konstfack.
Min farbror såg mycket bister ut och letade ett tag efter orden. Därefter sade han med bister röst.
-Ärsch , en sån flicka skall du inte ha.Du skall ha en kvinna från Jokkmokk som är bra på att mjölka kor.
Jag vet inte var han fick de orden ifrån. Det visste man aldrig med Evert, han var en slumpgenerator av alldeles egen sort, men till detta hörde att han var mycket viljestark och ytterst övertygande, så de där orden bet sig ju fast som en förbannelse i mitt undermedvetna.
Efter besöket i Boden åkte jag hem till min konstnärskvinna i Sundbyberg, varpå vi hånglade ett tag i hennes lägenhet. Därefter meddelade hon mig att hon ville gå på konstnärsfest i Gamla Stan. Där skulle vi träffa hennes konstnärsvänner och tala om konstnärssaker hela konstnärskvällen.
Vi anlände till festen , satte och på sittkuddar på golvet och runt henne samlades hennes bö... killkompisar med tekoppar och intressanta samtalsämnen om Duchamp och Magritte och under hela 20 minuter stod jag ut, utan en relevant kommentar att inflika i samtalet och hela tiden tänkte jag på hennes skälvande bröst och hur mycket jag ville smeka dem, tills plötsligt en rejäl bonnmora från Jokkmokk tog sig in i mitt undermedvetna och slog på en mjölkspann med en träslev så det klingade och small och sade att detta minsann inte var mitt öde. Med värkande kropp och knopp reste jag mig upp och gick därifrån ut i den kalla Stockholmsnatten , varpå jag med tunnelbana forslade mig själv hem till en annan farbror med lägenhet i Solna.
Resten av historien är så sorglig att jag inte vill berätta den. Men jag vill sluta med att bekänna att den där bondmoran har förföljt mig i 35 år nu och jag undrar allt vad som var det kosmiska syftet med hennes inträde på scenen. Och kanske framförallt när hennes sorti skall komma.

lördag 2 juli 2016

Miljöpartiets osanningar om brunkolet

Just detta med ägardirektiv är en viktig sak att sätta sig in i om man vill förstå hur politiken och den offentliga förvaltningen verkligen fungerar.
För att skapa integritet för de offentliga förvaltningarna, dvs de som skall utföra det arbete som politikerna beslutar om finns flera lager av skyddsmyrar, vilka skall motverka ministerstyre. Med ministerstyre menas att en enskild politiker i maktposition kör över en offentlig förvaltning i dess arbete. Skräckexempel är ju när Berlusconi ringer upp italiensk polis och ber dem släppa en av hans minderåriga prostituerader ur häkte för rattfylla för att hon är "Gaddafis systerdotter", men mindre alarmerande och mer vardagliga fall av samma åkomma är tex när ett kommunalråd besöker det kommunala bostadsbolagets kontor i privat ärende och säger att "nu tycker jag inte att ni skall bygga på den här tomten , utan istället på denna "
För att undvika den sortens illegitim påverkan skyddas svenska myndigheter av olika lagar. För de statliga och kommunala bolagen fungerar ägardirektivet på motsvarande sätt. Ägardirektivet talar om för de offentliga bolagen vad de skall arbeta med. När de är tagna är det ENDAST ägardirektivet och inget annat som kan påverka bolagens agerande. En enskild politiker kan inte lägga sig i besluten, inte ens regeringen själv. Bolaget är suveränt i sitt agerande, så länge det följer ägardirektivet.
Nu finns det ju en väg runt detta , som gör att regeringen inte behöver känna sig maktlös gentemot bolagen, även om en enskild politiker kan vara det. Regeringen kan nämligen när som helst skriva om ägardirektivet. Ett beslut om extrastämma i bolaget, ett regeringsbeslut om ändrat ägardirektiv och pang - beslut på extrastämman så är det det nya direktivet som gäller. Nu med hela regeringen ansvarig istället för en enskild lallande politiker på fritidsuppdrag.
Det är denna möjlighet - av juristerna beskrivna som ett uppdrag gjort på en halvtimme - som miljöpartiet tillsammans med resten av regeringen har avstått från i samband med brunkolsaffären i Tyskland. Istället för att trycka på om att skriva ett nytt direktiv om att låta kolet ligga i backen, så gömmer man sig bakom det existerande direktivet och säger "vi kan ingenting göra. Att köpa utsläppsrätter för att neutralisera kolanvändningen var det bästa vi kunde åstadkomma" - ja då ljuger man medvetet, eller så förstår man inte vad regeringsarbetet innebär. Det är en sak att fatta dåliga beslut, det lägger jag mig inte i i denna fråga. En annan sak att presentera dem med osanning. Den enda sanningen runt miljöpartiets maktlöshet i denna fråga hade varit att säga "Vi var tvungna att gå med på vad sossarna begärde, annars hade vi åkt ur regeringen"
Det börjar vara dags för miljöpartiet att lägga korten på bordet om de vill ha någon trovärdighet kvar och några röster alls inför kommande riksdagsval.

http://supermiljobloggen.se/nyheter/2016/05/jurister-regeringen-kan-visst-stoppa-vattenfalls-brunkolsaffar